Själens längtan sann

Carol F. McConkie

första rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap

Varje dyrbar bönestund kan vara en helig stund med vår Fader, i Sonens namn genom den Helige Andens kraft.

Under jordelivets svårigheter lämnas vi aldrig att ensamma utföra vårt arbete, utkämpa våra strider eller möta utmaningar eller obesvarade frågor. Jesus Kristus lärde i en liknelse att vi ”alltid borde be utan att tröttna”. Han berättade om en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. Gång på gång kom en änka till honom och vädjade om att få rätt inför sin motpart. I början ville domaren inte hjälpa henne. Men på grund av hennes ständiga enträgna böner tänkte domaren till sist: ”Jag [skall] ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”

Sedan förklarade Jesus:

”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt? …

Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.”

Sedan ställde Herren den här frågan: ”Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”¹

Bönen är livsviktig för att utveckla tro. När Herren kommer tillbaka, ska han då finna ett folk som vet hur man ber i tro och därför är redo att ges frälsning? ”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.”² Vi är alla barn till en kärleksfull himmelsk Fader, och vi kan ha personlig kontakt med honom när vi ber ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus”³ och sedan handlar efter de svar vi får genom den Helige Andens maningar. I tro ber vi, lyssnar vi och lyder vi så att vi kan lära oss bli ett med Fadern och Sonen.⁴

En bön i tro öppnar vägen till härliga, himmelska välsignelser. Frälsaren lärde:

”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.

Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”⁵

Om vi ska kunna ta emot måste vi be, söka och bulta. När Joseph Smith sökte sanningen, läste han i skriften: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.”⁶ Som svar på hans trofasta bön öppnades himlarna. Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus, nedsteg i härlighet och talade till Joseph Smith, vilket inledde tidernas fullbordans utdelning. För oss är mirakulös läkning, mäktigt beskydd, gudomlig kunskap, befriande förlåtelse och dyrbar frid bland de svar som kommer när vi utgjuter ”själens längtan sann”⁷ i tro.

Vi ber till vår Fader i Jesu Kristi namn genom den Helige Andens kraft, och därigenom engagerar vi alla de tre medlemmarna i gudomen i vår bön.

Vi ber till vår himmelske Fader och endast till honom eftersom han är ”Gud i himlen som är oändlig och evig, från evighet till evighet … som har skapat himmel och jord och allt som är i dem.” Som vår Skapare befallde han att vi ”skulle älska och tjäna honom, den ende levande och sanne Guden, och att han skulle vara den enda varelsen som [vi] skulle tillbe”.⁸

När ni ber i tro till er himmelske Fader, ska han ”trösta er i era bedrövelser … [och ni får] mätta er med hans kärlek”.⁹ President Henry B. Eyring berättade hur hans fars böner när han var döende i cancer, lärde honom om den djupt personliga relationen mellan Gud och hans barn:

”När smärtan blev intensiv, brukade vi finna honom på knä vid sin säng på morgonen. Han hade varit för svag för att ta sig upp i sängen igen. Han berättade för oss att han hade bett och frågat sin himmelske Fader varför han, som alltid försökt vara god, måste lida så mycket. Han sa att han fick ett vänligt svar: ’Gud behöver tappra söner.’

Så han kämpade på till slutet och litade på att Gud älskade honom och skulle lyfta upp honom. Han hade haft förmånen att tidigt få veta och aldrig glömma att en kärleksfull Gud inte är längre bort än en bön.¹⁰

Vi ber i Jesu Kristi namn eftersom vår Frälsning finns i Kristus och ”[det finns] inte heller … under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta”.¹¹ Vi kommer till Fadern i Jesu Kristi heliga namn¹² eftersom han är vår förespråkare hos Fadern och för vår talan inför honom.¹³ Han led, blödde och dog för att förhärliga sin Fader, och hans barmhärtiga bön för oss öppnar vägen för var och en av oss att få frid i det här livet och evigt liv i den kommande världen. Han vill inte att vi ska lida längre eller utstå fler prövningar än vi behöver. Vi vänder oss till Jesus Kristus och låter honom lätta våra bördor, hela våra hjärtan och befria våra själar från synd genom sin renande kraft. Vi bör undvika att missbruka hans namn med inlärda mekaniska ord. Uppriktig bön i Jesu Kristi heliga namn är ett uttryck för vår hängivna kärlek, vår eviga tacksamhet och vår orubbliga önskan att be som han bad, göra det han gjorde och bli lika honom.

Vi ber genom den Helige Andens kraft för ”den som ber i Anden ber enligt Guds vilja”.¹⁴ När vi ber i tro kan den Helige Anden vägleda våra tankar så att våra ord är förenliga med Guds vilja. ”Be inte om något för att slösa bort det på era begär, utan be med orubblig fasthet om att ni inte skall ge efter för någon frestelse, utan om att ni skall tjäna den sanne och levande Guden.”¹⁵

”Det är inte bara viktigt att veta hur vi ska be, utan minst lika viktigt att veta hur vi får svar på våra böner, att vara klarsynta, att vara uppmärksamma och att tydligt och medvetet se och förstå Guds vilja och avsikt vad gäller oss.”¹⁶

President Eyring sa: ”Jag har fått bönesvar. Svaren var tydligast när mina önskningar tystades av en överväldigande önskan att få veta Guds vilja. Det är då som svaret från en kärleksfull himmelsk Fader kan framföras till sinnet genom den milda och stilla rösten och skrivas i hjärtat.”¹⁷

När Frälsaren gick in i Getsemane trädgård var hans själ djupt bedrövad, ända till döds. Den ende han kunde vända sig till i sin plåga var sin Fader. Han bad: ”Om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig.” Men han tillade: ”Men inte som jag vill utan som du vill.”¹⁸ Trots att han var syndfri kallades Frälsaren att ”lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag”, även sitt folks smärta och sjukdomar. ”[Han lider] i köttet för att han skall kunna ta på sig sitt folks synder, så att han kan utplåna deras överträdelser genom sin befrielses kraft.”¹⁹ Tre gånger bad han till Fadern och sa: ”Ske din vilja.”²⁰ Kalken togs inte bort. I ödmjuk och trofast bön fick han styrkan att fortsätta och fullborda sitt gudomliga uppdrag att förbereda hela människosläktets frälsning, så att alla som omvänder sig, tror och är lydiga kan få ta emot evighetens välsignelser.

De svar vi får när vi ber är inte alltid de svar vi skulle önska. Men under svåra tider blir våra böner en livlina av kärlek och nåd. I vår vädjan, må vi få styrka att gå framåt och uppfylla allt det vi ordinerats att göra. Till sina heliga som lever i farofyllda tider säger Herren: ”Låt därför era hjärtan bli tröstade … ty allt kött är i mina händer. Var stilla och vet att jag är Gud.”²¹

Vare sig vi ber enskilt, med våra familjer, i kyrkan eller i templet, om vi ber med förkrossat hjärta och botfärdig ande för att söka himmelsk visdom eller bara styrka att uthärda, ber vi alltid med hjärtan som är fyllda och vända till Gud i ständig bön för vår egen välfärd och för deras välfärd som är omkring oss. Uppriktig önskan, framförd i en anda av tacksamhet för våra rika välsignelser och tacksamhet för livets lärdomar, ingjuter i våra hjärtan ståndaktig tro på Kristus, ett ”fullkomligt klart hopp” och ”kärlek till Gud och alla människor”.²²

Bönen är en gåva från Gud. Vi behöver aldrig känna oss vilsna eller ensamma. Jag vittnar om att varje dyrbar bönestund kan vara en helig stund med vår Fader, i Sonens namn genom den Helige Andens kraft. I Jesu Kristi heliga namn. Amen.