”Så som jag har älskat er”

President Thomas S. Monson

För en del år sedan berättade en vän som heter Louis något fint om sin vänliga, milda mor. När hon gick bort lämnade hon inte efter sig någon förmögenhet i pengar, utan ett arv av rikedom i fråga om exempel, uppoffringar och lydnad.

När begravningstalen var sagda och den sorgliga promenaden till begravningsplatsen över, gick de vuxna barnen igenom det fåtal ägodelar som mamman hade haft. Bland dem hittade Louis ett meddelande och en nyckel. Meddelandet löd: ”I hörnsovrummet i lådan längst ner i byrån finns det en liten låda. Den innehåller mitt hjärtas skatter. Den här nyckeln låser upp lådan.”

Alla undrade vad deras mor hade som var så värdefullt att det hade hållits inlåst.

Lådan hämtades från sin viloplats och öppnades försiktigt med hjälp av nyckeln. När Louis och de andra gick igenom innehållet i lådan hittade de ett fotografi av varje barn, med barnets namn och födelsedatum. Sedan drog Louis upp ett hemmagjort alla hjärtans dags-kort. Han kände igen sin egen kärva, barnsliga handstil och läste orden han hade skrivit sextio år tidigare: ”Kära mor, jag älskar dig.”

De blev alla rörda och började tala mjukt med tårfyllda ögon. Moderns skatt var hennes eviga familj. Dess styrka vilade på den stadiga grundvalen ”jag älskar dig”.

I dagens värld finns det ingen annan plats där den här grundvalen behövs mer än i hemmet. Och ingen annanstans borde bättre exempel ges på den grundvalen än i sista dagars heligas hem, där man har gjort kärlek till kärnan i familjelivet.

Till de av oss som gör anspråk på att vara lärjungar till Frälsaren Jesus Kristus, gav han den här omfattande uppmaningen:

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”¹

Om vi vill hålla budet att älska varandra måste vi behandla varandra med medkänsla och respekt, och visa vår kärlek i dagliga gärningar. Kärlek är ett vänligt ord, ett tålmodigt svar, en osjälvisk gärning, ett förstående öra, ett förlåtande hjärta. I hela vår bekantskapskrets synliggör dessa och andra liknande gärningar kärleken i våra hjärtan.

President Gordon B. Hinckley (1910–2008) sa: ”Kärlek … är krukan med guld vid regnbågens slut. Men den är mer än regnbågens slut. Kärlek är början också, och ur kärleken kommer den skönhet som sträcker sig över skyn en regnig dag. Kärlek är den trygghet som barn gråter efter, ungdomens längtan, det cement som binder äktenskapet samman och den smörjande olja som förhindrar skadliga friktioner i hemmet. Den är ålderdomens frid, hoppets solljus som lyser genom döden. Hur rika är inte de som åtnjuter den tillsammans som familj, vänner, medlemmar och grannar.”²

Kärlek är kärnan i evangeliet, den mänskliga själens ädlaste egenskap. Kärlek är botemedlet för krassliga familjer, dåliga samhällen och sjuka nationer. Kärlek är ett leende, en vinkning, ett vänligt ord och en komplimang. Kärlek är uppoffringar, tjänande och osjälviskhet.

Män, älska era fruar. Behandla dem med värdighet och uppskattning. Systrar, älska era män. Behandla dem hedervärt och ge dem uppmuntran.

Föräldrar, älska era barn. Be för dem, undervisa dem och vittna för dem. Barn, älska era föräldrar. Visa respekt och tacksamhet, och var lydiga.

Utan Kristi rena kärlek, säger Mormon, ”är [vi] ingenting”³. Min bön är att vi må följa Mormons uppmaning att ”be till Fadern av allt [vårt] hjärta att [vi] må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att [vi] kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom.”⁴