Jag? En mobbare?
Författaren bor i Utah, USA.
”Var … goda … mot varandra” (Ef. 4:32).
Det hade varit en jättebra dag i skolan. Hela rasten hade Jeff lekt drakar med sin bästa vän Ben. Efter två år i sin nya skola var Jeff glad över att äntligen ha en bästa vän. Ben tyckte om samma saker som Jeff, och de hade alltid mycket att prata om.
När Jeff kom hem såg han att mamma väntade på honom. Hon såg inte alls glad ut. Hans leende försvann. ”Jeff”, sa mamma, ”jag fick ett samtal från rektorn i dag. Hon sa att du har mobbat en pojke i din klass.”
”Det har jag inte!” sa Jeff. Han visste att det var fel att mobba andra. En mobbare gjorde andra ledsna och rädda. Jeff hade aldrig gjort något sådant.
”Är du säker?” frågade mamma. Hon gjorde plats på soffan åt Jeff. ”Rektorn sa att du och Ben säger till Sam att han ska gå iväg, att han inte är med i er klubb och att han inte får vara med om han inte hoppar ner från toppen av rutschkanan.
Jeff tittade ner. Sam frågade om han fick leka med dem nästan varje dag. Men Ben var hans bästa vän, och de tyckte om att leka för sig själva. Det betydde väl inte att han hade varit en mobbare?
”Är det fel att Ben och jag vill leka ensamma?” frågade Jeff. Det kändes inte rättvist att någon kallade honom för mobbare bara för att han lekte med sin bästa vän.
”Ni två kan ändå vara så mycket tillsammans. Men när Sam är i närheten är det fel att få honom att känna sig utanför och ensam. Rektorn sa att du kallade Sam fula namn när han inte hoppade ner från rutschkanan.”
”Det gjorde jag inte!” sa Jeff. Men Ben hade gjort det. Och han hade skrattat.
”Kommer du ihåg hur du kände dig när vi hade flyttat hit?” frågade mamma.
Jeff nickade. Det hade varit väldigt ensamt i skolan först. Han hade bett mycket om att få en god vän.
”Vad önskar du att de andra hade gjort?” frågade mamma.
”Jag önskade att de hade frågat om jag ville leka på rasterna. Eller sitta med dem på lunchen.”
”Visst är det bra att du har en så god vän nu”, sa mamma. ”Du kan vara den som hjälper andra som är ensamma, precis som du var. Jag ska ge dig ett uppdrag. I morgon vill jag att du ska ta reda på tre roliga saker om Sam. Berätta sedan för mig om dem efter skolan.”
”Det kan jag väl göra”, sa Jeff och stirrade på sina skor. Han hade inte menat att mobba någon. Han ville vara snäll som Jesus. I morgon skulle han be Sam om ursäkt. Och han kunde säga till Ben att han ville att Sam också skulle vara med och leka.
”Du”, sa mamma. Hon lyfte upp hans haka. ”Du är en bra, snäll pojke. Tur för Sam om han får dig till vän. Och vet du vad? Jag tror att du märker att du har tur om du får Sam till vän också.”
Jeff log lite. Ben kunde ändå vara hans bästa vän. Det skulle inte skada att ha en vän till.