Livet är en pjäs: Frälsningsplanen i tre akter
Författaren bor i New York, USA.
Idén till det här talet är tagen från ”The Play and the Plan”, ett tal som hölls av president Boyd K. Packer (1924–2015), president för de tolv apostlarnas kvorum, under KUV:s andakt för unga vuxna den 7 maj 1995.
Vi befinner oss mitt i en pjäs i tre akter som vi inte helt förstår, men om vi fokuserar på Kristus kan den få ett evinnerligt lyckligt slut.
Bild © iStock/Thinkstock
Ljuset dämpas. Den tunga röda ridån går upp. De kostymerade figurerna runt omkring dig börjar röra på sig. Vem är hjälten? Vem är skurken? Det är svårt att säga.
Du står mitt på scenen och förstår inte vad det handlar om. Alla verkar förstå vad som händer utom du. ”Det här är andra akten”, viskar en skådespelare. ”Titta på det här manuskriptet.”
Vi kanske inte alla är skådespelare, men pjäsen som idé känns inte så främmande. Tänk dig frälsningsplanen, som också kallas ”den stora lycksalighetsplanen” (Alma 42:8), som en pjäs i tre akter. Första akten handlar om varifrån vi kom, andra akten handlar om vårt liv på jorden och tredje akten handlar om vart vi är på väg. Under andra akten har vi inget minne av vårt förflutna och knapphändig kunskap om vår framtid, men som väl är ger Jesu Kristi evangelium – pjäsens manuskript – vårt jordeliv rätt inramning.
Första akten: Kunskap om vår begynnelse
Av skrifterna och de levande profeternas ord lär vi oss om föruttillvaron (se Abr. 3:22–24). Innan vi kom till jorden deltog vi i ett råd tillsammans med vår himmelske Fader. Vi fick veta att vi skulle komma till jorden för att få en kropp, bilda familj, utsättas för motgångar och få större ljus och sanning. Om vi var lydiga och blev mer kristuslika kunde vi en dag få leva hos vår Fader igen.
Eftersom vi skulle göra misstag längs vägen valdes Jesus Kristus ut att bli vår Frälsare för att betala syndens pris. Han led för var och en av oss, och tack vare hans offer kan vi bli renade genom omvändelse.
Men Satan (eller Lucifer som han kallades i föruttillvaron) gjorde uppror och ville ta bort vår förmåga att välja rätt eller fel. En strid i himlen påbörjades. Efter sitt nederlag blev Satan utkastad från himlen tillsammans med de andar som valde att följa honom (se Mose 4:1–4).
Vi kan inte komma ihåg föruttillvaron, men vi vet att vi lovade att göra allt vi kunde för att återvända till Guds närhet när vi var på jorden. Och han lovade ge oss handlingsfrihet, så att vi kunde välja att följa honom.
Andra akten: Vi använder vår handlingsfrihet
Nu är vi här i andra akten, och Gud har gett oss manuskriptet som vägleder oss tillbaka till honom – Jesu Kristi evangelium. Vår utmaning är att använda handlingsfriheten till att följa manuskriptet så att vi kan förbereda oss för att återvända till vår himmelske Fader (se Abr. 3:25). Precis som en invecklad pjäs full av sidointriger kan vårt liv vara komplicerat. Det är fullt av frestelser, prövningar och tragedier av alla slag. Men sanningen är den att andra akten handlar om att välja om vi vill följa Kristi lärdomar så att vi kan bli mer lika honom.
Skrifterna ger oss det perfekta mönstret för lycka i uppmaningen att ”sträva framåt, mätta oss med Kristi ord och hålla ut intill änden” (se 2 Ne. 31:20). Vi växer när vi ingår och håller förbund, följer buden och omvänder oss när vi har syndat. När vi fördjupar oss i skrifterna och våra profeters lärdomar håller vi oss fokuserade på den plan som vi glatt samtyckte till att följa i första akten.
Tredje akten: Omfatta evigheten
Våra fysiska kroppar dör i slutet av andra akten, men berättelsen slutar inte där. Faktum är att tredje akten inte har någon slutridå – den är evig (se Abr. 3:26).
Tack vare Jesu Kristi försoning uppstår alla Guds barn som kommer till jorden. Vad kan vara mer glädjerikt än uppståndelsen? (se L&F 93:33).
Nästan alla får också en härlighetsgrad tilldelad beroende på deras handlingar: telestiala riket med stjärnornas härlighet, terrestriala riket med månens härlighet eller celestiala riket med solens härlighet, som är den högsta graden (se L&F 76:50–113). I det celestiala riket får vi bo hos Fadern och Sonen. Ett relativt litet antal personer förblir orena (se 2 Ne. 9:16) och kastas ner i det yttersta mörkret där de aldrig kan utvecklas.
Hur blir handlingen i din pjäs?
Om vi följer Jesu Kristi evangelium i andra och tredje akten blir vår pjäs obeskrivligt härlig. Ridån är uppe. Pjäsen har börjat. Vad ska du göra på scenen?