Frid i ofullkomlighet
Om vi bara förväntar oss fullkomlighet nu så innebär det att vi inte tar tillvara på möjligheterna att växa.
Illustrationer Alisha Johnson; bild av duva © Photomaster/Shutterstock
En av missuppfattningarna vi kan ha svårt med under det här livet har att göra med begreppet fullkomlighet. Många tror felaktigt att vi måste bli fullkomliga i det här livet för att bli frälsta eller upphöjda.
Som terapeut satt jag en gång i ett möte med en kvinna som brast i gråt. Hon sa: ”Hur ska jag någonsin bli bra nog?” Hon pratade om hur ovärdig hon var. När vi samtalade om hennes känslor fanns det ingen stor synd i hennes förflutna och inte heller nu. Hon kände bara att hon inte var bra nog. Hon jämförde sig med grannar, vänner och släktingar, och alla som hon kunde komma på var ”bättre” i hennes värld, än hon.
Tankarna blir vår verklighet
Jag vet att det finns många som har känt sig ofullkomliga och osäkra, antingen det är i ett ämbete, som förälder eller bara i allmänhet. De här känslorna kan göra att vi gömmer våra talanger och inte bjuder på oss själva eller känner oss missmodiga, oroliga eller deprimerade. Våra tankar om oss själva påverkar storligen vårt beteende och våra känslor. Många av oss säger sådant till oss själva som vi aldrig skulle säga till en annan person. Det i sin tur håller oss tillbaka från vår sanna potential och förminskar våra förmågor och talanger. President Ezra Taft Benson (1899–1994) sa: ”Satan strävar oupphörligt att besegra de heliga genom förtvivlan, missmod, misströstan och depression.”1
Lyckligtvis är det så att ”den enda åsikt som betyder något är vad vår himmelske Fader tycker om oss”, har äldste J. Devn Cornish i de sjuttios kvorum sagt. ”Fråga honom uppriktigt vad han tycker om dig. Han älskar och tillrättavisar oss, men slår aldrig ner modet på oss. Det är det Satan gör.”2
Ofullkomlighet är en möjlighet
Vi finns på jorden för att kunna ha glädje, och en del av den glädjen är vad vi skapar, vad vi tror på och vad vi accepterar. Om vi accepterar att vi är barn till Gud med fel och brister och lär oss allteftersom, kan vi acceptera våra ofullkomligheter. Om vi förväntar oss fullkomlighet nu så innebär det att vi inte tar tillvara på möjligheterna att växa. Vi skulle förneka oss omvändelsens gåva och kraften som Jesus Kristus och hans försoning ger oss. Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum sa: ”Det har bara funnits en enda fullkomlig människa, Herren Jesus. Om människan var tvungen att vara fullkomlig och följa alla lagar strikt och perfekt skulle det bara finnas en enda frälst människa i evigheten. Profeten [Joseph Smith] lärde att vi har mycket att arbeta på, också bortom graven, för att uppnå vår frälsning.”3 Kanske är det bland annat genom våra ofullkomligheter som Gud förbereder oss för att återvända till honom.
Svagheter kan vändas till styrka
För att vi ska kunna vända oss till vår himmelske Fader i vår ofullkomlighet krävs det att vi är ödmjuka. Den här processen beskrivs i Ether: ”Om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet. Jag ger människorna svaghet för att de skall kunna bli ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Eth. 12:27). När vi är ödmjuka öppnar vår himmelske Fader sina armar mot oss och hjälper oss att lära av våra svagheter. Ett exempel på det finns i Nya testamentet. Medan Paulus led av sin ”törntagg i köttet” lärde han sig att den här svagheten hade ödmjukat honom och fört honom närmare Gud (se 2 Kor. 12:7). Den här ödmjukheten och villigheten att lära är precis vad vi måste tillämpa på våra egna ofullkomligheter. Vi måste lära av de här svagheterna så att de kan bli styrkor.
Det är också en skillnad mellan att vara ödmjuk och att känna att man inte har något större värde. Ödmjukhet för oss närmare Herren medan skam och skuldkänslor kan driva bort oss från Herren. Gud vill inte att vi ska trycka ner oss själva och känna att vi inte har så mycket värde i hans ögon. Det sårar både honom och oss. Det är viktigt att vi inser att vi är värda tiden och ansträngningen som krävs för att förändra oss. En del av vad det här jordelivet handlar om är att hitta sätt att förändra våra svagheter. En del svagheter kan vara sådant som vi får kämpa med hela livet medan andra kan övervinnas fortare.
För ett antal år sedan arbetade jag med en patient som hette Rachel (namnet är ändrat) och som hade problem med alkohol. Den hade blivit som ett stöd och ett sätt att mildra stressen hon upplevde i sitt besvärliga liv. Hon bestämde sig för att övervinna missbruket, och med lite hjälp och uppmuntran slutade hon dricka. Medan hon arbetade på problemet tryckte hon inte ner sig själv på grund av svagheten. Hon erkände den. Med beslutsamhet och hjälp av en god biskop, Herren och några andra viktiga personer bestämde Rachel att hon skulle sluta dricka. Sist när jag pratade med henne sa hon att hon inte kände något begär efter att dricka.
För att vi ska kunna växa genom våra svagheter måste vi vända oss till Herren med tro, hopp och tillit till att han håller oss i sin hand. President Russell M. Nelson, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Till er som är svaga eller ängsliga: Ha tålamod med er själva. Vi blir inte fullkomliga i det här livet utan i nästa. Kräv inte orimliga saker, men kräv av er själva att ni ska förbättra er. När ni låter Herren hjälpa er så fyller han i resten.”4
Välj glädje nu
I det att vi strävar efter förbättring kan vi välja frid och glädje nu. Också i de mörkaste omständigheter kan vi välja vår inställning. Viktor Frankl, en välkänd psykiater som överlevde förintelsen, sa: ”Man kan frånta en människa allt … utom detta enda: hennes yttersta frihet att förhålla sig på olika sätt till de givna förhållandena, [att välja sitt eget sätt].”5
Det har sagts oss: ”Människorna är till för att de skall kunna ha glädje” (2 Ne. 2:25). Det betyder inte att Gud på ett magiskt sätt fyller våra liv med glädje. Glädje är ett val för de flesta av oss. Det krävs ansträngning och en strävan efter tacksamhet, tillit och tro. Det negativa kan ta all plats i livet om vi tillåter det. Vi kanske inte kan välja omständigheterna i livet, men vi kan välja hur vi reagerar på dem. President Thomas S. Monson har sagt: ”Vi kan inte styra vinden, men vi kan anpassa seglen. Må vi välja en positiv inställning för att få uppleva största möjliga lycka, frid och tillfredsställelse.”6
När vi väljer att fokusera på det goda, lita på Herren och hans försoning och acceptera och lära av våra ofullkomligheter, kan vi ta bort orealistiska förväntningar på oss själva och sträva efter godhet och glädje. Då är vi tillfreds med våra ofullkomligheter och finner tröst i Guds återlösande kärlek. Vi känner glädje i vetskapen om att fräsningsplanen kan leda oss tillbaka till vår himmelske Fader när vi gör vårt bästa, ofullkomliga som vi är, för att bli värdiga att bo hos honom igen.