Jag gav upp min missionsfond
Illustration Joshua Dennis
Jag blev medlem i kyrkan innan jag fyllde 21 år. Jag hade en stark önskan att gå ut som missionär, men befann mig i en svår situation. Eftersom min far hade lämnat oss hade jag det ekonomiska ansvaret för min mor och mina tre yngre bröder. Nästan alla mina pengar gick till min familj. På den tiden behövde man ha minst 500 pund innan man kunde skicka in en missionsansökan. När jag hade sparat i två år hade jag ändå bara 250 pund.
Jag drabbades av det ena ekonomiska bakslaget efter det andra. En av mina bröder råkade illa ut och behövde betala 240 pund i böter. Min familj bad mig låna honom pengarna – nästan allt jag hade. Det kändes som ett val mellan en mission och min bror, fastän han lovade att betala tillbaka pengarna när han kunde. Jag kämpade med beslutet och bad min biskop om råd. Han rådde mig att hjälpa min bror. Jag följde hans råd och betalade böterna. Jag visste att det var rätt att göra så, men jag ville förtvivlat gärna gå ut som missionär.
Jag trodde det skulle ta år att spara ihop pengar igen, men genom ödmjuka böner fick jag inspiration angående framtiden. Anden sa till mig att jag inte skulle förvänta mig att min bror betalade tillbaka pengarna, och att jag skulle gå ut som missionär året därpå. Det hade tagit två år att spara ihop pengarna som jag gav till min bror, men Herren sa till mig att jag skulle ha dubbelt så mycket pengar i slutet av året.
Jag tvivlade men kämpade på, och varje vecka under de kommande 10 veckorna skedde ett underverk. En ung ensamstående vuxen i församlingen hörde att jag hade gett bort mina missionspengar och gav mig 100 pund till min mission. Veckan därefter fick jag 100 pund av en annan ung vuxen, av samma anledning. Jag blev ödmjukad och började omvända mig från min brist på tro.
Senare frågade min arbetsgivare efter personer som frivilligt gick med på att sluta och få ett avgångsvederlag. Jag erbjöd mig som frivillig men förväntade mig inte att de skulle låta mig gå eftersom de hade investerat mycket pengar i min utbildning. Min chef frågade varför jag ville sluta, så jag berättade om min mission. Han gav mig en retroaktiv löneförhöjning för flera veckor och gick med på att jag slutade. Han gav mig också en bonus i avgångsvederlaget.
Jag fick sedan ett tillfälligt jobb som blev ett heltidsjobb efter två veckor. De erbjöd mig också övertidsersättning för helgarbete. Jag gick med på att arbeta på lördagarna. Jag skickade in mina missionspapper en kort tid därefter och kallades att verka i Englandmissionen Bristol. Jag hade sparat 2 500 pund på mindre än ett år. Jag fick bokstavligt talat tio gånger så mycket som den summa jag hade gett bort. I Lukas 6:38 står det: ”Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
Jag vet att jag välsignades för att jag i lydnad och tro följde min biskops råd.