En livsomvälvande promenad
Söndagen den 24 mars 1974 var en solig och för årstiden ovanligt varm dag. Det var exakt en vecka innan min 14-årsdag och jag visste absolut ingenting om Jesu Kristi återupprättade evangelium och kyrka, men kände mig manad att söka efter sanningen! Det var den söndagen min kompis Monica och jag beslutade oss för att uppsöka det som vi då endast kände till som “mormonkyrkan som bröderna Osmond tillhörde”.
Fem år tidigare hade mina föräldrar valt att köpa ett radhus i det då helt nybyggda Gärdsås (20 minuters promenadväg på berget ovanför Utby kapell). Samma sommar föll jag under en lek handlöst huvudstupa nerför en bergsknalle som enligt fysikens alla lagar borde ha givit mig livshotande skador eller avslutat mitt liv. Men jag föll huvudstupa och landade sittandes, med endast en liten bula i pannan som fysiskt bevis på min dramatiska olycka! Ett par år senare började jag fundera på livets mening och om det faktiskt kunde finnas en “ursprunglig kyrka”. Dessa och flera andra funderingar och upplevelser ledde fram till söndagen och den då livsomvälvande promenaden från Gärdsås ner till Utby kapell.
Mina föräldrar tillät mig inte att döpas i så pass ung ålder, vi hade en stark förankring till Svenska kyrkan. Jag förblev därför en aktiv icke-medlem i sju år inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, innan jag tillsammans med min goda vän Lisbet döptes söndagen den 29 mars 1981. Något som kom att bli en oerhört stark upplevelse och som vittnade om betydelsen av dopet och framförallt om kraften i den Helige Andens gåva.
Även vid andra heliga tillfällen har jag känt Guds närvaro och hans oändliga kärlek och bekräftelse, till mig som enskild individ. Som när jag mottog min patriarkaliska välsignelse, mottog min begåvning i templet, avskiljdes som heltidsmissionär, beseglades till Robert och även i helt vardagliga situationer.
Ibland har jag upplevt det som en känsla av inre frid. Vid andra tillfällen har det varit mer “dramatiskt” och kommit till mig genom personlig uppenbarelse och personliga himmelska manifestationer, mer verkliga och påtagliga än livet här och nu! En påminnelse om att Herren inte har anseende till personen, utan vittnar om sitt evangelium till oss var och en, i den mån vi är villiga att ödmjuka oss, utöva tro och lyssna på Andens maningar.
Efter många långa år i USA är jag, tillsammans med Robert, återigen tillbaka i Gärdsås och i Utby Församling. Ord kan inte beskriva allt som jag har känt, sett, hört och upplevt under dessa 50 år. Eller de många människor jag har lärt känna, långt fler än vad jag individuellt kan nämna vid namn!