En säker grundval
Vårt vittnesbörd … måste byggas på säker grund, vara djupt förankrat i Jesu Kristi evangelium.
För många år sedan drabbades platsen där vi bodde av en svår storm. Det började med ett våldsamt skyfall, följt av en förödande ostlig vind. När stormen var över gjorde man en överblick över skadorna – kraftledningar nerblåsta, egendom skadad, och många av de vackra träd som växte i området hade ryckts upp med rötterna. Några dagar senare samtalade jag med en vän som hade förlorat många träd i sin trädgård. Träden på ena sidan av hans hus var raka och fina. De hade klarat stormen bra, medan de träd som befann sig på det som jag ansåg vara den bästa delen av hans egendom, inte hade kunnat stå emot de hårda vindarna. Han påpekade för mig att de träd som överlevt stormen var planterade på fast mark, deras rötter hade tvingats söka sig djupt ner i jorden för att få näring. De träd han förlorat hade planterats i närheten av ett litet vattendrag, där näringen var lätt tillgänglig. Rötterna var ytliga. De var inte tillräckligt djupt förankrade för att kunna skydda dem från stormen.
Vårt vittnesbörd är som dessa träd, det måste byggas på säker grund, vara djupt förankrat i Jesu Kristi evangelium, så att när vindarna och regnet drabbar vårt liv, vilket de med säkerhet kommer att göra, att vi då är tillräckligt starka att klara av de stormar som rasar i vår omgivning. Helaman rådde sina söner:
”Och nu, mina söner! Kommen ihåg, att det är på vår Återlösares klippa, hans, som är Kristus, Guds Son, som I måsten lägga eder grundval, så att när djävulen utsänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när hans hagel och hans rasande storm träffa eder, de ej skola hava makt över eder att draga eder ned i eländets och den ändlösa veklagans avgrund, emedan den klippa, varpå I ären byggda, är en säker grundval på vilken människorna, om de bygga därpå, icke kunna misslyckas.”1
I Mormons bok ställde profeten Jakob följande fråga när han drabbade samman med antikristen Sherem: ”Förnekar du Kristus, som skall komma? Han sade: Om det funnes någon Kristus, så skulle jag ej förneka honom. Men jag vet att det icke finnes, ej heller har funnits och icke heller kommer att finnas någon Kristus.
Jag sade till honom: Tror du de heliga skrifterna? Han svarade: Ja.
Jag sade till honom: Då förstår du dem icke, ty de vittna förvisso om Kristus. Se, jag säger dig, att ingen av profeterna hava skrivit eller profeterat, med mindre de hava talat något angående denne Kristus.
Och det är icke allt … Det har dessutom blivit kungjort genom den Helige Andens makt.”2
Jakob framhåller tre källor till sanning – de heliga skrifterna, profeterna och den Helige Anden – som vittnar om Kristus. De hjälper oss att bygga ”på vår Återlösares klippa, hans, som är Kristus, Guds Son”.3
1. De heliga skrifterna
Frälsaren själv sade: ”Ni forskar i Skrifterna … det är dessa som vittnar om mig.”4 När Herren befallde Lehi att ta sin familj och fly ut i ödemarken visste han att de skulle behöva en säker grund att bygga på i det nya landet. Så viktiga var skrifterna att Nephi, för att kunna erhålla uppteckningarna, befalldes av Andens röst att döda Laban. Anden sade: ”Det är bättre, att en människa förgöres än att en nation nedsjunker och förgås i otro.”5
Vid ungefär samma tidpunkt i historien ledde Herren en annan grupp människor ut från Jerusalem till det förlovade landet. Många generationer senare upptäckte kung Mosiah deras ättlingar. De gick under namnet Zarahemlas folk. Deras andliga tillstånd var bedrövligt. I Omni kan vi läsa: ”Deras språk hade urartat, och de hade ej bragt några uppteckningar med sig. De förnekade sin Skapares tillvaro.”6 Utan skrifterna är det inte bara nationer som går under, även familjer och enskilda sjunker ner i otro. Dagliga studier i skrifterna hjälper oss att förankra vår tro i Kristus. De vittnar verkligen om honom.
2. Profeterna
För ett antal år sedan fick jag i uppgift att omorganisera ett stavspresidentskap. På söndagens konferenssession återgav hustrun till en nyligen kallad stavspresident följande berättelse. Hon sade att hon vuxit upp i ett gott kristet hem. Hennes föräldrar samlade familjen varje dag för att läsa och studera Bibeln. När de läste om de forna profeterna frågade hon sina föräldrar varför det inte fanns några profeter på jorden idag. De hade inget tillfredsställande svar att ge henne, det hade inte heller hennes lärare eller hennes religiösa ledare.
Hon började studera på universitetet och en dag lade hon märke till två unga män som bar vit skjorta och slips. Hon kunde läsa ”Jesu Kristi” på de svarta namnbrickor som de bar. Hon började tala med dem och frågade om de var predikanter. ”Ja, det är vi! Vi är missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.”
”Får jag då ställa en fråga till er?” frågade hon. ”Älskar Herren människorna idag lika mycket som han älskade människorna i forna tider?”
”Ja, det gör han!” svarade de.
”Varför har vi då inte profeter på jorden idag?”
Kan ni föreställa er hur glada de två unga missionärerna måste ha blivit när de fick en sådan fråga? De sade: ”Det har vi. Vi har profeter på jorden idag. Får vi berätta för dig om dem?”
Vi har samma budskap till världen: ”Vi har profeter på jorden idag.” Denna eftermiddag kommer vi att räcka upp handen för att visa vårt stöd åt president Gordon B Hinckley, hans rådgivare och de tolvs kvorum som profeter, siare och uppenbarare. De är särskilda vittnen om Jesus Kristus. I dokumentet ”Den levande Kristus – apostlarnas vittnesbörd” förkunnar de: ”Vi bär, i egenskap av hans vederbörligen ordinerade apostlar, vittnesbörd om att Jesus är den levande Kristus, Guds odödlige Son … Han är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen.”7 Bröder och systrar, om Gud älskar oss tillräckligt mycket för att sända profeter till oss, så bör vi älska honom tillräckligt mycket för att följa dem. När vi följer profeterna skyddar det oss mot livets stormar och leder oss till Kristus.
3. Den Helige Anden
När Kristus samlade sina apostlar i rummet på övre våningen före sin korsfästelse, sade han: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er.”8
När händer läggs på vårt huvud efter dopet konfirmeras vi som medlemmar i hans kyrka och får därefter den Helige Andens gåva. Om vi lever rättfärdigt och förblir värdiga har vi fått löftet om hans ständiga sällskap. Han kommer att leda vårt liv, lära oss sanningar och vittna för oss att Jesus är Kristus. Som förbundsmedlemmar i Herrens kyrka lovar vi att tjäna honom och hålla hans bud ”så att han kan utgjuta sin Ande över [oss] i rikligare mått”.9
I Västafrika, där vi för närvarande verkar, känner vi hur hans Ande i rikligt mått utgjuts över de trofasta heliga. År 1989 drabbades Ghana av en storm – inte en storm bestående av vind eller regn, utan en storm av förföljelse, förtal och missförstånd. Det var en prövande tid, och kyrkan var ny där. Alla våra icke-afrikanska missionärer var tvungna att lämna landet. Våra möteshus stängdes och bevakades så att medlemmarna inte skulle kunna använda dem. De heliga kunde inte samlas, så de samlades familjevis och hade möten i det egna hemmet. En del medlemmar arresterades och till och med fängslades. Den här perioden kallas för den ”statiska tiden”. Medlemmarna hade föga kontakt med eller stöd från kyrkan utifrån, men de lämnades inte ensamma för att överleva stormen. De hade skrifterna och profeternas ord, de satte sin lit och tro till Herren och han utgöt sin Ande över dem. En medlem i kyrkan sade: ”Vi hade Herrens Ande med oss, vi kunde känna hur han vägledde oss. Vi kom närmare varandra och vi kom närmare Frälsaren.”
I arton månader bad och fastade de heliga för den dag då den ”statiska tiden” skulle upphöra. I november 1990 upphävdes förbudet. Den värsta stormen hade bedarrat, men den hade krävt sina offer. Somliga hade avfallit. Deras rötter hade varit ytliga och deras grundval svag. Kyrkans grundval i Ghana idag består av dem som hade tro nog att rida ut stormen. De var djupt förankrade i Jesu Kristi evangelium.
Bröder och systrar, de heliga skrifterna, de levande profeterna och den Helige Anden vittnar allesammans om Kristus. De hjälper oss att bygga på en ”säker grundval på vilken människorna, om de bygga därpå, icke kunna misslyckas”.10 Detta vittnar jag om i ödmjukhet, i Jesu Kristi namn, amen.