Hur man får ett vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evangelium
Följ Joseph Smiths exempel och återställelsens mönster. Sök i skrifterna. Knäböj i bön. Be i tro. Lyssna till den Helige Anden.
Som ledare för kyrkan får vi ofta frågan: ”Hur får jag ett vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evangelium?”
För att få ett vittnesbörd och påbörja sin omvändelse måste man börja med att studera och be. Sedan måste man leva efter evangeliet med tålamod och uthållighet och inbjuda och söka Anden. Joseph Smiths liv och återställelsens mönster är utom-ordentliga exempel på denna process. När ni lyssnar på mitt budskap idag om det som hände under återställelsen, sök då efter stegen som leder till ett vittnesbörd: En önskan att få reda på sanningen, att begrunda den i hjärtat och sedan att känna och lydigt följa den Helige Andens maningar.
Joseph Smith föddes den 23 december 1805 i Sharon i Vermont i Förenta staterna. Hans familj bad och studerade Bibeln. När han var ung intresserade han sig för religion och upptäckte att det rådde en ”stor förvirring” över Kristi lära, att ”präst stred mot präst och omvänd mot omvänd”.1
Denna förvirring fanns inte bara i hans samhälle. Den började århundraden tidigare under det som kallas det stora avfallet. Kristi dag skall inte komma, sade aposteln Paulus, förrän efter avfallet.2
Några årtionden efter Kristi uppståndelse dödades hans apostlar, hans lära förvanskades och prästadömet togs bort från jorden. Men Paulus såg våra dagar och profeterade att ”när tiden var fullbordad [skulle Gud genomföra planen]: att i Kristus sammanfatta allt.”3 Han skulle återställa Kristi sanna kyrka till jorden ännu en gång.
Under århundradena som följde förbereddes världen för den återställ-elsen. Bibeln översattes och publicerades. Ett nytt land upptäcktes. Reformationens anda svepte över den kristna världen och en nation grundades på frihetens principer.
Joseph Smith föddes i denna nation och när han var 14 år gammal fann han sig mitt i ett tumultartat religiöst ”meningsutbyte”. Han frågade sig ofta: ”Om någon av [dessa kyrkor] är den rätta, vilken är det då och hur skall jag kunna få veta det?”4
Joseph vände sig till Bibeln för att få svar. ”Om någon av er brister i visdom”, läste han i Jakobs brev, ”skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den”.5
Joseph följde Jakobs råd och gick till en skogsdunge nära sitt hem och bad. När han bad till Gud sänkte sig en ”ljuspelare mer strålande än solen” över honom och ”två personer” visade sig. ”En av dem talade … nämnande [Joseph] vid namn och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom.”6
Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus talade med Joseph. De svarade på hans fråga. De talade om för honom att Kristi sanna kyrka inte längre fanns på jorden. Joseph märkte att dessa medlemmar i gudomen var åtskilda och påtagliga personer, att de visste vad han hette och att de ville besvara hans böner. Himlarna öppnades, avfallets natt var över och evangeliets ljus började lysa.
Liksom Joseph söker många av oss sanningens ljus. Och liksom världen förbereddes för återställelsen har var och en av oss förberetts för att ta emot evangeliets ljus i vårt liv. Ibland kommer den förberedelsen genom en förändring i vår situation – genom en ny vän, en ny bostad, ett nytt jobb, ett barns födelse, en anhörigs bortgång, sjukdom, missöden och till och med tragedier.
Under dessa tider av förändring söker vi svaren på livets viktiga frågor: Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Varför är vi här på jorden? Och vart tar vi vägen när vi dör? Joseph föddes inte med den kunskapen och det gjorde inte vi heller. Vi måste hitta den.
Liksom Joseph måste vi söka i skrifterna och be. För många innebär detta att de måste övervinna en känsla av tvivel och ovärdighet, ödmjuka sig och lära sig att utöva tro.
Under de tre år som följde efter den första synen kände Joseph sig mycket ödmjuk. ”Ofta”, sade han, ”kände jag … förebråelser för min svaghet och mina ofullkomligheter”.7 Men han förlorade inte tron eller glömde bönens kraft.
Den 21 september 1823, då han var sjutton år, knäböjde han för att be om förlåtelse för sina synder och dårskaper, och för att be Gud tillkännage hans ställning och förhållande till honom.8 När han bad såg han på nytt ett ljussken som tilltog ”till dess rummet var mera upplyst än vid middagstiden”.9 I det ljuset stod en person som var klädd i en dräkt som var ”bländande vit”10. Han kallade Joseph vid namn och sade att han hette Moroni. Han sade att ”Gud hade ett verk för [honom] att utföra”11 och berättade för honom om Mormons bok, en forntida historia som skrivits på guldplåtar. Boken innehöll en uppteckning av evangeliets fullhet, som Moronis förfäder hade undervisats om av Jesus Kristus. Joseph uppmanades att ta fram uppteckningarna som var nedgrävda nära hans hem i en kulle i närheten som nu heter Cumorah.
Nästa dag fann Joseph Smith plåtarna, men tiden var ännu inte inne för att ta fram dem. Moroni befallde Joseph att möta honom där samma dag varje år under de kommande fyra åren.12
Joseph lydde. Varje år gick han upp på kullen och fick ”instruktioner”13 av Moroni om återställelsen av Kristi kyrka. Liksom Frälsaren i sin barndom som den beskrivs i Nya testamentet, växte Joseph ”i vishet [och] i ålder”14 och ”växte till och fylldes av kraft”15.
Så är det också för oss. En del nyligen döpta medlemmar tyngs ner av sin brist på visdom och ålder i evangeliet – av det som de inte känner till. De glömmer att lydig strävan, skolning i evangeliet och andlig mognad var en del av Josephs tidiga upplevelser. De som varit medlemmar länge bör också komma ihåg att regelbunden andlig undervisning och inlärning är nödvändig för att vi ska växa till och fyllas av kraft.
Efter fyra år av fortsatt lydnad fick Joseph ta emot plåtarna den 22 september 1827, då han var 21 år. Han fick också Urim och Tummim, ett forntida redskap som skulle användas för att översätta dem. Med hjälp av detta heliga redskap och den Helige Anden började Joseph översätta plåtarna i december samma år.16 Efter en tid fick han hjälp av en skollärare som hette Oliver Cowdery, som skrev åt honom.17
Då Joseph var 23 år och arbetade med översättningen av plåtarna, kom han och Oliver till ett stycke som handlade om dop till syndernas förlåtelse. Liksom nya undersökare ville de veta mer. Joseph visste vad de behövde göra.
Den 15 maj 1829 gick de två männen ut i skogen för att rådfråga Herren. Medan de bad visade sig Johannes döparen ”i en ljussky”18. Det var han som hade döpt Frälsaren. Han hade de prästadömets nycklar som behövdes för att utföra den förordningen med Guds myndighet.
Joseph och Oliver knäböjde framför Johannes och han lade händerna på deras huvuden och förlänade dem det aronska prästadömet.19 Från den dagen hade Joseph och Oliver myndighet att döpa och förläna det prästadömet till andra.
Idag inbjuds alla som vill veta om de bör döpa sig, att följa Josephs och Olivers exempel och be. Och alla som är beredda och värdiga att döpas kan bli döpta av någon som har fått myndighet till detta i en obruten kedja från Johannes döparens händer, med början i denna tidshushållning.
I slutet av maj eller tidigt i juni 1829, förlänades Joseph och Oliver det melkisedekska, eller högre, prästadömet av apostlarna Petrus, Jakob och Johannes.
Översättningen av Mormons bok blev också färdig under juni och boken publicerades mindre än ett år senare, den 26 mars 1830.
Den 6 april, tolv dagar efter det att Mormons bok publicerats, organiserades kyrkan formellt i Peter Whitmer den äldres hem i Fayette i New York. Precis som Paulus hade profeterat blev Kristi forna kyrka återigen upprättad på jorden.20
Men återställelsens verk var inte över. Liksom i forna dagar befalldes kyrkans medlemmar att bygga ett tempel, vilket invigdes i Kirtland i Ohio den 27 mars 1836. Den 3 april, en vecka senare, hölls ett möte i templet. Efter högtidlig och stilla bön såg Joseph och Oliver Herren Jesus Kristus stå framför dem. Han som en gång sagt att ”rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot”21, hade kommit till sitt heliga hus. Mose, Elias och Elia visade sig också där och förlänade rikes nycklar, de frälsande förordningarna, till Joseph.22
Bröder och systrar, ser ni mönstret? Varje viktigt steg i återställelsen – den första synen, Moronis besök och Mormons boks framkomst, återställelsen av prästadömet och Jesu Kristi besök efter invigningen av hans tempel – föregicks av bön.
Sedan dess har 116 tempel invigts. Jag har deltagit i flera av dessa heliga möten. Invigningsböner har uppsänts. Den Helige Anden har varit närvarande i rikligt mått. Under dessa stunder, bland många andra, har jag känt hur Guds Ande obestridligen har vittnat, som en brinnande eld i mitt hjärta, att det återställda evangeliet är sant.
Hur fick jag veta detta? Nephi ger oss en klar och övertygande redogörelse för den process som leder fram till detta, som omfattar att önska, att tro, att utöva tro, att begrunda och sedan att följa Anden. För att uttrycka det med Nephis ord: ”Sedan jag fått åtrå efter kunskap om det som min fader sett [i en syn om livets träd], och jag trodde, att Herren kunde uppenbara det för mig, satt jag och grubblade över det i mitt hjärta. Jag blev då av Herrens Ande upptagen, ja … Anden [talade] till mig.”23
När vi väl har fått ett vittnesbörd genom Anden stärks det genom studier och bön och av att vi lever efter evangeliet. Vårt växande vittnesbörd ökar vår tro på Jesus Kristus och hans lycksalighetsplan. Vi motiveras att omvända oss och lyda buden, vilket, på grund av vårt hjärtas förändring, leder till vår sanna omvändelse. Och denna förvandling leder till gudomlig förlåtelse, helande, glädje och en önskan att bära vårt vittnesbörd för andra.
Nu undrar ni kanske hur man påbörjar en sådan process? Låt mig föreslå att ni börjar med att följa Moronis råd i Mormons bok. ”Jag uppmanar eder, att när I erhållen dessa urkunder, I då frågen Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om dessa uppteckningar icke äro sanna, och om I frågen med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt samt med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft. Och genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning.”24 För en del sker detta snabbt. För andra sker det gradvis under årens lopp.
Vi kan få denna andliga manifestation eftersom den Helige Anden är ”en personlighet, som består av ande” och kan ”bo i oss”25. Han uppgift är att vittna om Fadern och Sonen, att förmedla deras vilja till oss och undervisa oss om ”allt vad [vi] skola göra”26. Alla människor kan känna den Helige Andens inflytande då och då under sitt liv. Men endast de som döpts och konfirmerats kan få den Helige Andens gåva genom handpåläggning av en som har myndighet därtill. Denna gåva gör det möjligt för oss att få hans ständiga sällskap.
För att få behålla detta sällskap krävs det att kyrkans medlemmar gör en uppriktig ansträngning. Om vi inte lyder evangeliets lagar, principer och förordningar drar den Helige Anden sig undan. Han kan inte bo hos oss om vi känner ilska i vårt hjärta, om vi bråkar med våra anhöriga eller kritiserar Herrens smorda. Han lämnar oss om vi är upproriska, omoraliska, om vi klär oss utmanande eller handlar oanständigt, om vi orenar eller vanhelgar sinnet eller kroppen, om vi brister i våra ämbeten eller plikter inom prästadömet eller begår andra synder, eftersom ”Herrens Ande icke bor i oheliga tempel”.27
Vi måste därför oavlåtligen omvända oss, ta del av sakramentet, vara värdiga en tempelrekommendation och tjäna Herren med ”allt [vårt] hjärta, all [vår] förmåga, själ, sinne och styrka”28.
När den Helige Anden är hos oss älskar vi Gud och alla hans barn. Denna kärlek driver ut rädslan och fyller oss med en önskan att öppna vår mun. Den största gåvan vi kan ge till andra är att bära vårt vittnesbörd för dem. Den största glädjen vi kan känna kommer av att föra blott en enda själ till Kristus.29 Och det finns inget bättre sätt att stärka vårt vittnesbörd om honom än att dela med oss av det till världen. När vi gör det stärker vi vår familj. Våra församlingar, stavar och samhällen fylls med frid och kärlek och det kommer till sist att förbereda jorden för vår Herre och Frälsare Jesu Kristi andra ankomst.
Jag vet att Jesu Kristi återställda evangelium är sant. Jag vet att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är hans kyrka på jorden idag. Jag vet att Joseph Smith är en Guds profet och att Gordon B Hinckley är hans efterträdare och kyrkans profet och president idag.
Jag uppmanar er, jag ber för er – om ni inte har ett vittnesbörd om detta, följ då Joseph Smiths exempel och återställelsens mönster. Sök i skrifterna. Knäböj i bön. Be i tro. Lyssna till den Helige Anden. Få vetskap om att vår himmelske Fader vet vad ni heter och vad ni behöver, precis som det var för Joseph. Lev efter evangeliet med tålamod och uthållighet. Och i Jesu Kristi namn lovar jag er, att ”om I … bedjen till [vår himmelske Fader] med tro, förvissade om att I skolen få, och flitigt hållen [Herrens] befallningar, skall detta utan tvivel bliva kungjort för eder”30.
Jesus Kristus lever. Detta är hans verk. Om detta bär jag mitt särskilda vittnesbörd, i Jesu Kristi namn, amen.