2003
Personligt prästadömsansvar
November 2003


Personligt prästadömsansvar

När ni ordineras till ett ämbete i prästadömet, tilldelas ni myndighet. Men kraften kommer av att utöva denna myndighet i rättfärdighet.

Mina kära bröder i prästadömet! Även om vi kommer från olika länder har vi, som Paulus sade, ”en Herre, en tro, ett dop”1. Men trons styrka inom var och en av oss utvecklas individuellt, inte i grupp.

Tänk till exempel på tron hos en pojke, omkring åtta år gammal, som skulle opereras för akut blindtarmsinflammation. När han låg på operationsbordet, tittade han upp på kirurgen och sade: ”Vill du be för mig, doktorn, innan du opererar?”

Kirurgen tittade förvånat på pojken och sade: ”Tyvärr kan jag inte be för dig.”

Då sade den lille pojken: ”Om du inte vill be för mig, så får du vänta medan jag själv ber.” Pojken knäföll där på operationsbordet, knäppte händerna och började be. Han sade:

”Himmelske Fader, jag är bara en liten föräldralös pojke. Jag är hemskt sjuk, och dessa läkare ska operera mig. Vill du vara snäll och hjälpa dem så att de gör det riktigt? Himmelske Fader, om du gör mig frisk ska jag vara en snäll pojke. Tack för att du gör mig frisk.” Sedan lade han sig på rygg, tittade upp på läkarnas och sköterskornas tårfyllda ögon och sade: ”Nu är jag klar.”2

Han blev helt återställd fysiskt, och hans andliga kraft utvecklades. Ni bröder är äldre och ni har förlänats prästadömet. Era prästadömskvorum ger tillfällen till vänskap, tjänande och lärande. Men ansvaret att utveckla kraften i prästadömet är personligt. Endast som enskild person kan ni utveckla en fast tro på Gud och lära er älska personliga böner. Endast som enskild person kan ni hålla Guds bud. Endast som enskild person kan ni omvända er. Endast som enskild person kan ni kvalificera er för frälsningens och upphöjelsens förordningar. Och när er hustru beseglas till er, kommer hennes kraft och potential att öka er egen.

Jag tillhör ett underbart prästadömskvorum. Vi gläder oss åt ett värdefullt brödraskap. Vi ber tillsammans, vi tjänar tillsammans. Vi undervisar, älskar och hjälper varandra. De tolv kommer från olika bakgrund – med erfarenheter av affärsliv, utbildning, juridik och vetenskap. Men ingen kallades att tjäna på grund av sin bakgrund. Faktum är att alla män som kallas till positioner med prästadöms-ansvar utväljs för att de är den de är och för den de kan bli.3

Ni kommer i hela ert liv att ha en mängd olika plikter och ansvar. Många av dessa är tillfälliga och kommer att överlåtas när ni blir avlösta. (Ni har troligtvis inget emot att avlösas från en kallelse att rensa ogräs på välfärdsfarmen.) Men ni kommer aldrig att avlösas från ansvaren som har med er egen och er familjs utveckling att göra.

När ni ordineras till ett ämbete i prästadömet, tilldelas ni myndighet. Men kraften kommer av att utöva denna myndighet i rättfärdighet.

Ansvar inför Herren

Alla, från kyrkans president till den senast kallade diakonen, är ansvariga inför Herren. Vi ska vara sanna och trofasta och leva enligt varje princip och lära som han har givit oss. Vi kan inte kompromissa med en uppenbarelse eller en befallning som överlämnats åt oss. Han litar på att vi ska ”bygga upp Guds rike, och upprätta hans rättfärdighet”4.

En dag kommer var och en av oss att avlägga räkenskap inför Herren.5 Insikten om detta framkom tydligt i ett allvarligt samtal som jag för många år sedan hade med en kär vän som snart skulle lämna det jordiska. Jag frågade honom om han var redo att dö. Jag glömmer aldrig vad han svarade. Modigt och med övertygelse sade han: ”Mitt liv är redo för inspektion.”

När profeten Joseph Smith stod inför döden, sade han: ”Jag går som ett lamm till slaktbänken, men jag är lugn som en sommarmorgon. Jag har ett oskyldigt sinne inför Gud och alla människor.”6

Nu är tiden inne att förbereda er för er slutgiltiga intervju. Fråga gärna er själva: ”Betalar jag tionde med villigt hjärta? Håller jag visdomsordet? Är mitt tal fritt från oanständigheter och svordomar? Är jag moraliskt rättfärdig? Är jag verkligt tacksam för försoningen som gör min uppståndelse verklig och som möjliggör evigt liv? Ärar jag tempelförbunden som beseglar mig och mina kära för evigt?” Om ni uppriktigt kan svara ja, utvecklar ni kraft i prästadömet.

Den Helige Andens gåva kan också bidra till denna kraft. Skrifterna berättar om människor som hade fått den Helige Andens gåva, men inte visste om det.7 Låt inte detta hända er. Utveckla denna gåva och kvalificera er för detta löfte från Gud: ”Uttalen de tankar, som jag ingiver i edra hjärtan, så skolen I icke komma på skam för människorna, ty det skall givas eder i samma stund och ögonblick, vad I skolen säga.”8

Personligt ansvar och prästadömets kraft

Prästadömets myndighet har funnits i många tidshushållningar, till exempel i Adams, Noas, Enoks, Abrahams och Moses tidshushållning, i tidens mitt, och i jarediternas, nephiternas och andras tidshushållningar. Alla tidigare tidshushållningar var tidsbegränsade och alla slutade med avfall. De var också begränsade till mindre segment av jorden. Vår tidshushållning – tidernas fullhets hushållning – kommer däremot inte att begränsas tidsmässigt eller till någon plats. Globalt kommer den att omfatta en hel, fullständig och fullkomlig förening som sammanlänkar hushållningar, nycklar, krafter och härligheter från Adams dagar till nuvarande tid.9

Aronska prästadömet återställdes den 15 maj 1829 av Johannes döparen. Melkisedekska prästadömet återställdes kort därefter av Petrus, Jakob och Johannes.10 Andra himmelska budbärare överlämnade vissa bestämda prästadömsnycklar. Moroni hade nycklar till Mormons bok.11 Mose överlämnade nycklar till Israels insamling och till att leda de tio stammarna.12 Elias överlämnade nycklarna till alltings återställelse13, inklusive Abrahams förbund.14 Och Elia förlänade nycklar till den beseglande myndigheten.15

Ni vet en hel del om nycklar. I fickan har ni kanske en nyckel till ert hem eller er bil. Prästadömets nycklar går däremot inte att ta på, de är osynliga. De ”vrider på” prästadömets myndighet. En del nycklar förlänar till och med kraft att binda både i himlen och på jorden.16

Joseph Smith gav prästadömets nycklar till alla de tolv.17 Dessa nycklar har överlåtits till efterföljande ledare. I dag innehar president Gordon B Hinckley myndigheten över varje återställd nyckel som alla de ”som någonsin hava mottagit en utdelning ända ifrån skapelsens begynnelse”18 förfogat över.

Med dessa lärdomars historiska sammanhang i tankarna, framgår det tydligt att man inte kan köpa prästadömet. Skrifterna förklarar: ”Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.”19

Att bära prästadömet innebär att ni har ett personligt ansvar att ära er kallelse. Låt varje tillfälle till tjänande bidra till att utveckla er kraft i prästadömet. Följ de levande profeternas exempel när det gäller ert yttre. Därigenom ger ni tyst uttryck åt att ni verkligen förstår betydelsen av ”det heliga prästadömet efter Guds Sons sätt”20.

När ni bröder får tillfälle att utöva det melkisedekska prästadömet, tänk då igenom vad ni ska göra. När ni lägger händerna på någons huvud uppsänder ni inte en bön. En sådan kräver naturligtvis inte någon myndighet. Ni har myndighet att avskilja, ordinera, välsigna och tala i Herrens namn.21 Kom ihåg hans löften: ”Den som du välsignar skall jag välsigna”22, och ”Jag vill giva dig av min Ande … Då skall du veta … allt … som tillhör rättfärdigheten, men du måste bedja med verklig tro, att du skall erhålla det.”23

För att ära era kallelser i det aronska prästadömet bör ni unga män skärpa er i era individuella ansträngningar att nå fem personliga mål:

  • Skaffa er kunskap om Jesu Kristi evangelium.

  • Vara värdiga att gå ut som missionär.

  • Hålla er moraliskt rena och berättigade att komma in i det heliga templet.

  • Fullfölja er utbildning.

  • Upprätthålla kyrkans normer och vara värdiga er framtida livskamrat.

Hur kan ni komma ihåg dessa fem mål? Det är lätt. Titta på er hand. Låt pekfingret peka på skrifterna. Skaffa er ur dem en bättre kunskap om Jesu Kristi evangelium och lev sedan i enlighet med hans lärdomar. Låt långfingret påminna er om att vara värdiga att gå på mission. Låt ringfingret påminna er om äktenskap, begåvning, besegling och templets välsignelser. Låt lillfingret påminna er om att det är ett andligt ansvar att fullfölja en utbildning.24 Låt tummen peka uppåt, och påminna er om att upprätthålla kyrkans normer och vara värdig er eviga livskamrat. Förverkligandet av dessa fem mål kommer att bli till välsignelse för er.

Ni bärare av det melkisedekska prästadömet bör kvalificera er för den högsta graden av celestial härlighet. ”Och för att erhålla den högsta måste man inträda i denna prästadömets orden (det nya och eviga äktenskapsförbundet). Den som icke gör detta kan icke erhålla den.”25

Detta förbund äras när ni ärar er hustru. En makes största angelägenhet bör vara omsorgen om hustrun. Var henne trogen. Tillåt er aldrig någonsin att titta på pornografi och låt inte ert språk bli oanständigt. Just de val som görs genom utövande av vår handlingsfrihet begränsar vår framtida handlingsfrihet. Ni kan inte utöva handlingsfrihet och samtidigt slippa undan ansvaret för era val.

Glöm aldrig att ”prästadömets rättigheter stå i oupplöslig förbindelse med himmelens krafter och dessa kunna icke kontrolleras eller användas utom genom rättfärdighetens principer”26. Om vi missbrukar den kraften till att skyla våra synder, att tillfredsställa vår stolthet, att sträva efter fåfänglig äregirighet, eller till att öva kontroll över andra genom någon grad av orättfärdighet, är det slut med både myndigheten och kraften i prästadömet.27

Bröder, tjäna med vänlighet, långmodighet, mildhet, saktmod, oskrymtad kärlek, sann kunskap och kärlek till alla människor.28 Då ska ”prästadömets lära falla över din själ som himmelens dagg”29.

Vi älskar er och är tacksamma för var och en av er. Vi tackar er för er tro, ert tjänande och er understödjande kraft. Må ni, era nära och kära och era efterkommande välsignas genom er rättfärdiga strävan efter kraft i prästadömet.

Gud lever. Jesus är Kristus. Han leder sin kyrka genom sina profeter och apostlar. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Efesierbrevet 4:5.

  2. Se George Albert Smith, Sharing the Gospel With Others, sammanst Preston Nibley (1948), s 144–145.

  3. Se Matteus 20:16; 22:14; 1 Petrusbrevet 2:9; Uppenbarelseboken 17:14; Alma 13:3, 6, 9; 3 Nephi 12:1; Läran och förbunden 3:10; 52:1; 95:5; 121:34, 40–46.

  4. Joseph Smith Translation, Matthew 6:38.

  5. Se Hebreerbrevet 13:17; Alma 5:18; 11:43; Läran och förbunden 72:13–16.

  6. Läran och förbunden 135:4.

  7. Se 3 Nephi 9:20.

  8. Läran och förbunden 100:5–6.

  9. Se Läran och förbunden 128:18.

  10. Se Joseph Smiths skrifter 2:72; Läran och förbunden 27:8, 12.

  11. Se Läran och förbunden 27:5.

  12. Se Läran och förbunden 110:11.

  13. Se Läran och förbunden 27:6.

  14. Se Läran och förbunden 110:12.

  15. Se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 291–292; se också Läran och förbunden 27:9; 110:13–16; 128:21.

  16. Se Matteus 16:19; 18:18; Läran och förbunden 124:93; 127:7; 128:8, 10; 132:46.

  17. Se Frälsningens lära, del 3, s 129–131.

  18. Läran och förbunden 112:31; se också Läran och förbunden 128:18.

  19. Hebreerbrevet 5:4.

  20. Läran och förbunden 107:3; se Joseph Smith Translation, Hebrews 7:3; Alma 13:1.

  21. Se Läran och förbunden 1:20, 38; 84:19–22; 26–27; 107:18–20; 124:39–46; 133:6.

  22. Läran och förbunden 132:47.

  23. Läran och förbunden 11:13–14.

  24. Se Läran och förbunden 130:18–19.

  25. Läran och förbunden 131:2–3.

  26. Läran och förbunden 121:36.

  27. Se Läran och förbunden 121:37.

  28. Se 2 Tessalonikerbrevet 1:3; Läran och förbunden 121:41–42.

  29. Läran och förbunden 121:45.

Skriv ut