Herre, jag tror. Hjälp min otro!
En hållfast tro kan vara den yttersta tryggheten i livet. Vi måste ha ett eget vittnesbörd.
I dag vill jag bära ett enkelt vittnesbörd för dem som personligen kämpar och hyser tvivel om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas gudomliga mission. Många av oss liknar ibland fadern som bad Frälsaren bota hans barn som led av ”en stum ande”. Barnets far ropade: ”Herre, jag tror. Hjälp min otro!”1 För alla er som fortfarande har tvivel och frågor finns det sätt att avhjälpa denna otro. Samtidigt som vi accepterar och förkastar information i sökandet efter ljus, sanning och kunskap, har vi nästan alla, tid efter annan, en del egna frågor. Detta är en del av inlärningsprocessen.
En hållfast tro kan vara den yttersta tryggheten i livet. Vi måste alla ha ett eget vittnesbörd.
Ett vittnesbörd börjar med att i tro acceptera Jesu Kristi, denna kyrkas överhuvuds och återställelsens profets, Joseph Smiths, gudomliga mission. Evangeliet som Joseph Smith återställde är antingen sant eller också inte sant. För att få alla de utlovade välsignelserna måste vi acceptera evangeliet i tro och göra det helt och fullt. Men denna fasta tro kommer vanligtvis inte på en gång. Vi lär oss andliga ting rad på rad, bud på bud.
Joseph Hamstead, föreläsare vid London University, hade berättat om kyrkan och om dess ungdoms- och familjeprogram för sina kolleger vid detta framstående universitet. En av dem sade: ”Jag tycker om allt detta som görs för familjerna, och så vidare. Om du bara kunde ta bort det där om ängeln som visade sig för Joseph Smith, skulle jag kunna tillhöra din kyrka.” Broder Hamstead svarade: ”Men om man tar bort ängeln som visade sig för profeten Joseph, då skulle inte jag kunna tillhöra kyrkan eftersom detta är själva grunden för den.”2
Liksom professorn vid London University ser många kyrkan som ett rent under och är övertygade om att den har stora förtjänster och är betydelsefull. De inser vad kyrkan kan göra för dem som tror på den. Men de saknar den andliga bekräftelsen på att Joseph Smith i en syn verkligen såg Fadern och Sonen, och att en ängel överlämnade de plåtar till Joseph Smith från vilka Mormons bok översattes. Att få kunskap om Gud är den främsta andliga gåva som kan komma en man eller kvinna till del. Joseph Smith mottog denna kunskap om Gud av Gud själv. Många år senare, då Joseph fortfarande begrundade betydelsen av detta och annat som hänt i hans liv, sade han: ”Jag klandrar inte någon för att han inte tror på min berättelse. Om jag inte hade upplevt det som jag har upplevt, skulle jag inte ha trott på det själv.”3
Ingen var tillsammans med den unge Joseph Smith i den heliga lunden i Palmyra, New York, när Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus visade sig. Ändå kan till och med de som inte tror att det hände ha svårt att bortförklara det. Alltför mycket har hänt sedan det inträffade för att kunna förneka att det någonsin ägt rum.
Ni som likt fadern i Bibeln säger ”Herre, jag tror. Hjälp min otro!”, kan få en bekräftelse genom att följa uppmaningen i Mormons bok och fråga ”Gud, den evige Fadern, i Kristi namn” om den sanning som bara kan erhållas genom tro på Kristus och genom uppenbarelse. Men det finns två absolut nödvändiga faktorer. Man måste fråga ”med ett uppriktigt hjärta och ett verkligt uppsåt”, och då ska Gud ”uppenbara sanningen för eder genom den Helige Andens kraft”. Och genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning.”4
Starka bevis, förutom Mormons bok, bestyrker Joseph Smiths påståenden. För det första har vi de tre och de åtta vittnena som höll i plåtarna, såg inskriptionerna och vittnade om att Mormons bok översattes genom Guds kraft. Också Joseph Smiths egen familj, som kände honom bäst, tog emot och trodde på hans budskap. Bland dem som trodde på honom var hans föräldrar, hans syskon och hans farbror John Smith. Hans äldre bror Hyrum visade sin fullständiga tro på Josephs verk genom att tillsammans med Joseph ge sitt liv. Alla dessa tillförlitliga vittnen bekräftar profetens vittnesbörd.
Hans närmaste medarbetare var entydiga i sin tro på Joseph Smiths gudomliga mission. Två av dem, Willard Richards och John Taylor, var tillsammans med Joseph och Hyrum då dessa dödades. Joseph frågade Willard Richards om han var villig att gå med dem. Willard svarade tveklöst: ”Broder Joseph, du bad mig inte gå över floden med dig – du bad mig inte komma till Carthage – du bad mig inte komma till fängelset med dig – tror du då att jag skulle överge dig nu? Jag ska säga dig vad jag ska göra. Om du döms att bli hängd för förräderi, ska jag bli hängd i ditt ställe, och du blir frigiven.”5
John Taylor vittnade: ”Joseph Smith, Herrens profet och siare, har gjort mera – Jesus allena undantagen – för människornas frälsning i denna världen än någon annan människa, som levat här.”6 Den saklige Brigham Young sade: ”Jag vill ropa halleluja ideligen då jag tänker på att jag har känt Joseph Smith, den profet som Herren uppreste och ordinerade, och till vilken han gav nycklarna och makten till att bygga upp Guds rike på jorden och upprätthålla det.”7 I mina ögon kunde inte dessa starka, intelligenta män ha blivit bedragna.
Min övertygelse stärks också i hög grad av att ingen annan religion gör anspråk på att ha nycklarna till att binda samman familjen för evigt. President Hinckley sade: ”Varje tempel, vare sig det är stort eller litet, gammalt eller nytt, uttrycker vårt vittnesbörd om att livet bortom graven är lika verkligt och visst som jordelivet.”8 De som vårdar sig om sin familj har en tvingande anledning att försäkra sig om den himmelska välsignelsen att få bli beseglade för evigheten i Guds tempel. För alla mor- och farföräldrar, föräldrar, makar, hustrur, barn och barnbarn är denna beseglande kraft och myndighet en fulländad princip, kronan på verket i ”återställelsen av allt”9 genom profeten Joseph Smith. Beseglingar binder samman för evigt. Denna välsignelse kan utsträckas till dem som nu lever, och även ställföreträdande för dem som har dött, och följaktligen binda samman familjer för evigt.10
Ett annat kraftfullt bevis på gudomligheten i detta heliga verk är denna kyrkas anmärkningsvärda tillväxt och styrka över hela världen. Den är en unik institution. Det finns inget som riktigt kan jämföras med den. Så som Gamaliel resonerade när Petrus och de tidiga apostlarna vittnade om Jesu Kristi gudomlighet:
”Om detta är … ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner det.”11
Fastän allt detta är sant måste varje människa få en andlig bekräftelse genom den Helige Andens kraft, vilken är kraftfullare än alla sinnena tillsammans. Till er som säger ”Herre, jag tror. Hjälp min otro!” föreslår jag att ni ”skåden med trons öga framåt”12. Till er som gör det har Herren lovat: ”Jag vill förkunna det för ditt förstånd och hjärta genom den Helige Anden, vilken skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta.”13
En del anledningar som människor nämner när deras troslåga fladdrar och dör är andras mänskliga svagheter och ofullkomligheter, något i kyrkans historia som de inte kan förstå, ändringar i förfaringssätt på grund av tillväxt och fortsatta uppenbarelser, likgiltighet eller överträdelse.
Vid ett tillfälle sade Herren att han hade ”välbehag” i Joseph Wakefield.14 Han var modig och trofast och undervisade hundratals om Joseph Smiths profetiska verk. Men under åren 1833 och 1834 påverkades han av några oliktänkande i Kirtland. Han befann sig en gång i Joseph Smiths hem. Joseph kom ut ur rummet där han hade översatt Guds ord och började genast leka med några barn. ”Detta övertygade [broder Wakefield] om att Joseph inte var en Guds man, och att verket [därför] var falskt.”15 I sinom tid avföll Joseph Wakefield, blev utesluten och började förfölja kyrkan och de heliga.
En inaktiv medlem insåg plötsligt och med förvåning, när hennes son åkte på mission, att hon inte var omvänd till kyrkan. Hon jämförde sig själv med andra som hon hört ge gripande berättelser om sin omvändelse, och frågade sig själv: ”Varför har deras omvändelse varit så kraftfull, medan jag, som har förfäder bland pionjärerna, förblir oomvänd?” Hon började läsa Mormons bok, fastän hon tvivlade på bokens värde och tyckte att den var långtråkig. Då utmanade en vän henne. Hon sade: ”Du säger att du tror på bön. Varför ber du då inte om att få veta om boken är sann?”
Hon bad, och efter att hon bett började hon på nytt läsa Mormons bok. Den var inte längre långtråkig. Ju mer hon läste, ju mer fascinerad blev hon av den, och hon tänkte: ”Joseph Smith skulle inte ha kunnat skriva detta – detta är Gud ord!” Hon läste ut boken och undrade hur Gud skulle kunna säga till henne att den var sann. Hon sade: ”En kraft, som var mäktig och härlig och som gjorde mig glad, genomströmmade hela min kropp … Jag visste att Jesus Kristus var uppstånden … att Joseph Smith var en profet som såg Gud och Jesus Kristus. Jag visste att han på ett mirakulöst sätt hade översatt forntida uppteckningar under Guds ledning. Jag visste att Joseph Smith fick uppenbarelser från Gud.” Det förändrade hennes liv, för nu var också hon en omvänd!16
De vars tro har svalnat kanske tycker sig ha verkliga anledningar att tvivla, men dessa anledningar förändrar inte verkligheten av det som Joseph Smith återställde. Profeten Joseph Smith sade: ”Jag har aldrig sagt er att jag var fullkomlig, men det finns inga felaktigheter i uppenbarelserna som jag har undervisat om.”17 Det går aldrig att framgångsrikt angripa sanna principer eller lärdomar, eftersom de är eviga. Uppenbarelserna som kom genom profeten Joseph Smith är fortfarande korrekta! Det är ett misstag att låta förledande faktorer, förolämpningar eller överträdelser riva ner vår tros hus.
Vi kan ha ett säkert vittnesbörd om att Jesus är Kristus, Guds Son och mänsklighetens Återlösare, och att Joseph Smith var en profet som fick i uppdrag att återställa kyrkan i vår tid, utan att till fullo förstå alla evangeliets principer. Men när ni plockar upp en käpp så plockar ni upp hela käppen. Så är det också med evangeliet. Som medlemmar i kyrkan måste vi acceptera hela evangeliet. Även begränsad andlig visshet om några av evangeliets aspekter är en välsignelse, och med tiden kan de andra bitarna, de som ni är osäkra på, komma till er genom tro och lydnad.
Avståndet mellan det som är populärt och det som är rättfärdigt ökar. Som Jesaja profeterade kallar många i dag ”det onda gott och det goda ont”.18 Uppenbarelser från Guds profeter är inte som cafeterians utbud, där man kan välja en del och avstå från annat. Vi står i mycket stor tacksamhetsskuld till profeten Joseph Smith för de många underbara uppenbarelser som kom genom honom. Ingen gjorde så mycket som han för att återställa andlig kunskap.19 Den uppenbarelse som gavs till Joseph Smith i mars 1839 har uppfyllts:
”Jordens ändar skola fråga efter ditt namn, dårarna skola hava dig till åtlöje och helvetet skall rasa emot dig,
men de i hjärtat rena och de förståndiga, de ädla och dygdiga skola alltid söka efter råd, myndighet och välsignelse från din hand.”20
Ni som tror, men som önskar att er tro ska stärkas, uppmanar jag att vandra i tro och förlita er på Gud. Andlig kunskap kräver alltid ett utövande av tro. Vi får ett vittnesbörd om evangeliets principer genom att lydigt försöka leva efter dem. Frälsaren sade: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå … min lära.”21 Ett vittnesbörd om bönens kraft kommer genom ödmjuk och uppriktig bön. Ett vittnesbörd om tionde kommer genom att betala tionde. Låt inte era personliga tvivel skilja er från kunskapens gudomliga källa. Fortsätt under bön att ödmjukt söka evigt ljus, så kommer er otro att skingras. Jag vittnar om att om ni fortsätter att medvetet söka efter och ta emot andligt ljus, andlig sanning och kunskap, kommer ni förvisso att få det. Genom att gå framåt i tro kommer ni att finna att er tro ökar. Liksom ett gott frö, om det inte kastas bort genom er otro, kommer den att svälla i ert bröst.22
Jag tror att varje människas personliga vittnesbörd om att Jesus är Kristus kommer som en andlig gåva. Ingen kan framgångsrikt bestrida eller utmana det eftersom det är en personlig gåva till den som har erhållit det. Det kommer att vara som en andlig kraftkälla som ständigt laddas upp och håller vårt andliga ljus brinnande, så det kan visa oss vägen till evig lycka. Men jag vittnar om att det kan vara mer – mycket, mycket mer. Genom att ingå förbund med ”Gud att göra hans vilja och vara lydiga till hans bud i allt det han befaller oss alla våra återstående dagar”, förändras våra hjärtan ”genom tro på [Kristi] namn”. På så sätt kan vi födas ”av honom och [bliva] hans söner och döttrar”.23 Jag har en säker kunskap om detta, som jag tillkännager i Jesu Kristi heliga namn, amen.