Fenomenet som är du
Börja öppna låset till kunskapen om vem ni verkligen är genom att lära er mer om era förfäder.
Mina kära bröder i Guds prästadöme runtom i världen, till var och en av er framför vi vår kärlek och våra hälsningar, var ni än är.
Tänk er en liten föräldralös sexårig flicka på väg över Amerikas slätter. Hon heter Elsie Ann. Hennes mor dog när hon var två. Hennes far gifte om sig, så en tid hade hon en styvmor. Sedan dog hennes far i Winter Quarters när hon var fem. Hennes styvmor gifte om sig och flyttade och lämnade den lilla föräldralösa flickan hos Peter och Selina Robinson, som var släkt med styvmodern. Elsie Ann lämnade Winter Quarters tillsammans med Peter och Selina Robinson i juli 1849 och begav sig västerut. När hon såg hur Selina skötte sin tio månader gamla flicka måste hon säkerligen ha längtat intensivt efter sin egen mors kärlek. Ibland frågade hon till och med: ”Var är min mamma?”
Jag känner starkt för denna lilla flicka när jag tänker på hur hon står inför en osäker framtid utan några nära släktingar att trösta och hjälpa henne. Elsie Ann var min farfars mor. Det är inte länge sedan vi fick reda på vem hennes mor var. I åratal trodde vi att Elsie Ann var Jane Robinsons dotter. Först efter grundliga efterforskningar fick vi reda på vilka hennes verkliga föräldrar var. Efter alla dessa år har hon nu beseglats till sin far, John Akerly, och till sin mor, Mary Moore.
Mina far- och morföräldrar har haft ett stort inflytande på mitt liv. Trots att de varit döda i många år känner jag fortfarande hur deras kärlek stöttar mig. Min farfar, James Akerly Faust, dog innan jag föddes. Jag kände honom bara genom det som farmor och mina föräldrar berättade om honom. Ändå känner jag en stark frändskap med honom, för till en del är jag vad han var. Bland annat var han cowboy, ranchägare och postmästare i en liten stad i mellersta Utah. Vid ett tillfälle gjorde han en resa på vintern till Idaho där han träffade en bekant som hade fått det svårt. Det var kallt och farfars bekant hade ingen ytterrock. Farfar tog av sig sin ytterrock och gav den till honom.
I kväll uppmuntrar jag er unga män att börja öppna låset till kunskapen om vem ni verkligen är genom att lära er mer om era förfäder. Alex Haley, författaren till boken Rötter, sade: ”Inom oss alla finns det en hunger, ända in i märgen, att känna till vårt arv – att veta vem vi är och varifrån vi kommer. Utan denna berikande kunskap finns det en hungrig längtan. Oavsett vad vi uppnår i livet, finns det fortfarande ett vakuum, en tomhet och en ytterst oroande ensamhet.”1 Vi får spännande upplevelser när vi lär oss om våra livfulla, dynamiska förfäder. De var livslevande personer med problem, förhoppningar och drömmar liksom vi.
I mångt och mycket är var och en av oss summan av det som våra förfäder var. De dygder de hade kan vara våra dygder, deras starka sidor våra starka sidor, och på sätt och vis kan också deras svårigheter vara våra svårigheter. Somliga av deras karaktärsdrag kan också vara våra karaktärsdrag. För en tid sedan lade jag märke till att ett av mina barnbarnsbarn hade ett intressant sätt att gå. Min hustru sade: ”Han går precis som du!” Så nu undrar jag efter vem jag har ärvt detta karaktärsdrag.
Det är en glädje att lära känna våra förfäder som dött för länge sedan. Var och en av oss har en fascinerande släkthistoria. Att finna era förfäder kan vara något av det mest intressanta som ni unga män kan arbeta på.
Var och en av oss måste börja detta arbete någonstans och det kan göras av ung som gammal. I somras arbetade 170 barn i Lartebiokorshie stav i Accra i Ghana på sina fyragenerationsträd i två timmar – över 74 barn färdigställde och visade upp sina stamträd.
Som president Boyd K Packer har sagt: ”Om du inte vet var du ska börja, så börja med dig själv. Om du inte vet vilka uppteckningar du ska få tag i, och hur du ska få tag i dem, så börja med det du har.”2 Du kommer att lära dig om det fenomen som är du. Det kan vara mer fascinerande än att titta på någon film eller spela något dataspel. Du kommer att behöva ta reda på vilka dina far- och morföräldrar och deras föräldrar var och vilka förordningar som utförts för dem i templet. Om du inte vet hur du ska få tag på dessa uppgifter, fråga då någon i församlingen som vet hur det går till.
Fråga medlemmar i din familj vad de vet om din släkt. Titta på de uppteckningar du har, till exempel familjebiblar, för att få fram fler detaljer om dina förfäder. Sedan kan du anlita andra källor, som befolkningsuppteckningar, kyrkoböcker, folkräkningar och soldatregister. Om du har tillgång till dator kan du använda ditt datakunnande och logga in på kyrkans webbsida: FamilySearch.org. Släktforskning har blivit en avancerad aktivitet där datorer ger dig ofantliga resurser till forskning. Du kan lätt få tillgång till en oerhörd samling släktforskningsuppteckningar på din dator med hjälp av Internet eller på närmaste släktforskningscenter.
Det finns nu släktforskningscentrer i 88 länder. De ingår i ett ojämförligt uppteckningssystem som hjälper till att bevara familjers släktarv i hela världen. I släkthistoriska huvudbiblioteket i Salt Lake City korresponderar släktforskare ständigt och lämnar in uppgifter om sin släkt. En person skrev: ”Vi skickar fem barn i ett separat kuvert.”
Det stora arbetet att tillhandahålla frälsande förordningar för våra döda släktingar är en viktig del av kyrkans trefaldiga mission. Vi gör detta arbete i en bestämd avsikt, som är att återlösa våra döda förfäder. Tempeltjänsten är nödvändig både för oss och för våra döda släktingar som väntar på att dessa frälsande förordningar ska utföras för dem. Den är nödvändig för ”vi kunna icke fullkomnas utan dem, ej heller kunna de fullkomnas utan oss”3. De behöver de frälsande förordningarna, och vi behöver beseglas till dem. Av det skälet är det viktigt att vi spårar våra släktlinjer så att ingen lämnas utanför.
Att söka efter döda släktingar är inte bara en hobby. Det är en grundläggande skyldighet som alla medlemmar i kyrkan har. Vi tror att livet fortsätter efter döden och att alla kommer att uppstå.4 Vi tror att alla familjer kan fortsätta i nästa liv om de har hållit de särskilda förbund de slutit i ett av de heliga templen med Guds makt och myndighet. Vi tror att våra avlidna förfäder också kan förenas för evigt med sina familjer när vi i deras ställe sluter förbund i templen. Våra avlidna förfäder kan ta emot dessa förbund i andevärlden, om de väljer att göra det.5
Det stora ställföreträdande arbetet för våra döda släktingar i templen visar rättvisan i Jesu Kristi evangelium. Profeten Joseph Smith förklarade vilket fruktansvärt dilemma Guds barn skulle stå inför utan tempeltjänsten för de döda. Han sade: ”Den ene dör och begravs utan att ha hört försoningens evangelium. Till den andre sänds frälsningens budskap. Han hör och tar emot det och blir arvinge till evigt liv. Bör den ene få del av en härlighet och den andre överlämnas åt hopplös förtappelse? Finns det ingen utsikt att han ska kunna undkomma?6 Lyckligtvis kommer våra förfäder att få tillfälle att ta emot och anta de frälsande förordningarna när vi identifierar dem och utför dessa heliga förordningar för dem genom ställföreträdare. Vi gör för dem vad de inte själva kan göra. Det skänker stor tillfredsställelse.
I den storslagna synen i templet i Kirtland uppenbarade sig profeten Elia för profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery och överlämnade tempeltjänstens och beseglingskraftens nycklar i Joseph Smiths händer.7 Därmed gick Malakis profetia i uppfyllelse att Elia skulle sändas för att ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnen till fäderna på det att icke hela jorden skulle hemsökas med förbannelse”8.
Vad betyder det? Att vända våra hjärtan till fäderna är att leta rätt på namnen på våra avlidna förfäder och utföra de frälsande förordningarna för dem i templet. Detta smider en obruten kedja mellan oss och våra förfäder som till slut når ända tillbaka till fader Adam och moder Eva.
En elvaårig pojkes hjärta vändes till fäderna under en familjens hemafton när barnen sammanställde egna minnesböcker. Unge Jeff ville följa med sin mor till Nationalarkivet. Hon oroade sig för att han kanske skulle störa de andra forskarna där. Men han envisades och hon gav efter och tog honom med sig. När de hade forskat i fyra timmar utropade han: ”Mamma, jag har hittat morfar!” Ja, han hade funnit sin gammelmorfars morfar.9 Men det är inte alltid det blir så. I ett brev till Släkthistoriska avdelningen skrev någon: ”Vi har tappat bort mormor. Kan ni vara snälla och skicka oss en kopia?”
Jesu Kristi evangelium lär oss att den celestiala familjeorganisationen kommer att bli ”en fullständig sådan”, det vill säga ”en organisation i vilken far, mor och barn i ett släktled har sammanlänkats med far, mor och barn i nästa släktled. På så sätt utvidgar den sig fram till tidens slut”.10
När vi spårar våra familjenamn finner vi ofta att de stavas på olika sätt, beroende på källan. Detta var fallet med en universitetsstuderande i Provo i Utah som hade förstått vikten av att länka samman generationerna. Han gick genom museet en kväll och mindes att han hade hört någon i familjen Searing berätta om en stad i delstaten New York som hade uppkallats efter en förfader. Så han beslöt sig för att slå upp staden. Han stötte på ett mycket gammal exemplar av en geografisk uppslagsbok och läste om en man som hette Simon Searing som hjälpte till att kolonisera Long Island i mitten av 1600-talet. Kunde Simon vara hans förfader? Han måste få veta det. Han började forska på allvar och spårade sin linje flera släktled bakåt. Men han behövde fortfarande överbrygga klyftan mellan 1800- och 1600-talet. Då skedde ett under. Han fann oväntat familjen Syrings släkthistoria. Familjerna i boken slutade i samma generation som han hade nått ner till i sin släktforskning. Han lyckades inte bara länka samman flera generationer utan också länka ihop sig själv med den tidige nybyggaren Simon Searing.11
Somliga som intresserar sig för släktforskning söker förhöja sitt anseende genom att koppla ihop sig med framstående personer. Jag har gjort helt andra erfarenheter. Jag har fascinerats av att lära mig om några av de okända och vanliga människor vars uppteckningar vittnar om heroiska liv. Arthur R Bassett sade en gång: ”Vem av oss vill kasta sten på våra förfäder? Jag för min del fängslas av deras strider – såväl deras segrar som deras nederlag … Jag fascineras av det som kan tyckas vara det mest alldagliga av liv därför att jag har insett den spänning som ligger dold i det alldagliga.”12
Det är inte troligt att ni kommer att finna några hästtjuvar på er släktlinje. Men om ni gör det är det viktigt att tempeltjänst utförs för dem, för vi tror också på omvändelse för de döda.
”De döda som omvända sig komma att bliva återlösta genom lydnad till förordningarna i Guds hus.
Och efter det de hava betalt straffet för sina överträdelser och äro tvagna rena, skola de erhålla belöning i enlighet med sina gärningar, ty de äro frälsningens arvingar.”13
Arbetet på att finna våra förfäder en efter en kan vara svårt men är också spännande och givande. Vi känner ofta andlig ledning när vi går till de källor som identifierar dem. Eftersom det är ett andligt arbete kan vi förvänta oss hjälp från andra sidan förlåten. Vi känner påverkan av våra släktingar som väntar på att vi ska finna dem så att förordningarna kan utföras. Detta är ett Kristuslikt tjänande därför att vi gör något för dem som de själva inte kan göra.
Många av er unga män har redan fått prova på tempeltjänst när ni deltog i dop för de döda. När vi går tidigt till templet ser vi ofta ungdomar i vita kläder som är redo att delta i denna givande upplevelse innan de går till skolan. Vi berömmer er för er hängivenhet i att utföra denna viktiga tjänst. Genom att göra det har ni redan känt den frid och stillhet som finns innanför våra tempels väggar.
Jag vittnar om att Gud är en rättvis Gud. Han kommer inte att ge oss särskilda förmåner och undanhålla våra förfäder dem. Men vi måste utföra dop, begåvningar och beseglingar för dem genom ställföreträdare här på jorden för att vi och de ska kunna länkas samman för evigheten ”och ha del i den första uppståndelsen”14.
Jag vittnar vidare om att Herren vägleder och inspirerar president Hinckley när han leder oss i detta viktiga arbete. Må den frid vi får när vi trofast fullgör våra plikter i prästadömet alltid vara med oss, i Jesu Kristi namn, amen.