”Kom … och följ mig”
Uppmaningen ”kom … och följ mig”, och frågan ”vad skulle Jesus ha gjort?” ger oss ett föredömligt levnadsmönster.
Vi är Jesu Kristi lärjungar. Nephi sade: ”Vi tro på Kristus … Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus, vi profetera om Kristus.” (2 Nephi 25:24, 26) För troende överallt är de följande orden de mäktigaste ord han någonsin sagt: ”Kom … och följ mig.” (Lukas 18:22; se även Matteus 16:24, Markus 1:17, Lukas 9:23.) När en skriftlärd frågade Jesus vilket bud som är det största av alla buden svarade han:
”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” (Markus 12:30–31)
Låt oss använda dessa två bud som mall och diskutera hur vi bäst kan följa honom.
Frälsaren uttryckte alltid den ömsesidiga kärleken mellan honom och hans Fader. Frälsaren bad ofta, länge och innerligt, och det är ett exempel som vi alla bör följa. Faderns kärlek till sin son var alltid tydlig, särskilt när Johannes döpte honom: ”Och en röst från himlen sade: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.’” (Matteus 3:17)
Enheten mellan dessa två var uppenbar när Frälsaren sade: ”Jag och Fadern är ett.” (Johannes 10:30) När vi förstår att hans och Faderns vilja under ett kort ögonblick kan skilja sig åt, som i Getsemane (se Matteus 26:39), påminner det oss om att våra böner kanske inte alltid besvaras på det förväntade sättet. Ändå är bönen en mäktig handling. Frälsaren har sagt att vi ska ha tro och inte tvivla, för ”allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror”. (Matteus 21:22) Vår kärlek till Frälsaren måste åtföljas av handling: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” (Johannes 14:15)
Låt oss nu begrunda det andra stora budet: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Eller dess högre motsvarighet som han lärde apostlarna: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” (Johannes 13:34) Även om en middagsbjudning med grannarna är ett trevligt sätt att uttrycka kärlek på, så valde Frälsaren ett mycket svårare exempel när den laglärde frågade honom: ”Vem är då min nästa?” (Lukas 10:29)
Därpå följde den välbekanta berättelsen om en man som reste från Jerusalem till Jeriko och som rånades, misshandlades och lämnades halvdöd vid vägkanten. Leviten och prästen såg honom och gick förbi. Men en samarit, en man som judarna avskydde, förbarmade sig över honom och tog hand om honom. Samariten brydde sig inte om etnisk tillhörighet, utan visade honom barmhärtighet. Jesus avslutade denna mäktiga berättelse med orden: ”Gå du och gör som han.” (Lukas 10:37)
I varje storstad finns det personer som är utslagna och som har lämnats vid vägkanten – som är hemlösa, utblottade, hungriga och sjuka. En del säger att om vi ger dem pengar bidrar vi bara till deras drog- eller alkoholmissbruk, och att det gör det möjligt för dem att fortsätta leva på det sätt som de har valt. Det är så lätt att döma dessa människor och, som Jobs vänner, spekulera över vilka misstag de har gjort i sitt liv för att förtjäna denna stora olycka. (Se Job 22; Mosiah 4:17.)
Men innan vi gör som leviten och prästen och går förbi dem bör vi begrunda Frälsarens uppmaning: ”Kom … och följ mig.” Kom ihåg att Frälsaren var hemlös, att han bara hade en uppsättning kläder och att han ofta var hungrig. Vad skulle han ha gjort? Det råder det inga tvivel om. Han skulle visa barmhärtighet och betjäna dem.
Det finns många sätt att hjälpa de hemlösa, bland annat genom att ge av vår tid, våra ägodelar och pengar till välgörenhet, soppkök eller verksamheter som stöder detta arbete. Men jag tror att vi även måste visa dem barmhärtighet. De etablerade välfärdsprinciperna kan vägleda oss. Kom ihåg att de fattiga alltid är bland oss. (Se Mark 14:7.)
Frälsaren betonade denna princip när han talade om domens dag och om hur fåren skall skiljas från getterna:
”Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:37–40)
Petrus betonade hur viktig detta slags kärlek var när han sade: ”Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.” (1 Petr 4:8)
Mormon uttryckte något liknande genom följande uppmaning:
”Därför, mina älskade bröder, om I icke haven kärlek, ären I intet, ty kärleken förgår aldrig. Hållen eder därför fast vid kärleken, vilken är den största av allt, ty allt annat måste upphöra – men den kärlek, som är Kristi rena kärlek, förbliver evinnerligen, och den som på den yttersta dagen befinnes hava den, med honom är allt väl.” (Moroni 7:46–47)
Jesus både undervisade om och var ett exempel på många personliga egenskaper som vi bör begrunda när vi försöker följa honom. Dessa egenskaper är bland annat kärlek, saktmod, ödmjukhet, medlidande, att törsta efter rättfärdighet, att be ofta, och att vara barmhärtig och renhjärtad. Vi bör aldrig döma andra, utan istället behandla andra på samma sätt som vi vill bli behandlade. Han lärde oss att vi ska vara jordens salt och världens ljus. Han sade att det som vi tänker i vårt hjärta är lika viktigt som det vi gör. Vi lärdes att förlåta alla, även dem som står i skuld till oss, och att älska våra ovänner. Att inte endast skapa frid, utan också glädja oss under förföljelse. Han rådde oss att vara frikostiga, och att fasta och be i det fördolda. Han lärde oss att vända andra kinden till och att gå den andra milen. Han uppmanade oss särskilt att samla skatter i himlen hellre än på jorden. (Se Matt 5–7.)
När vi begrundar hela innebörden av uttrycket ”kom … och följ mig”, är det tydligt att vi har mycket att lära oss och mycket att göra innan vi till fullo kan lyda den uppmaningen. Men det är intressant att notera att under Jesu första 30 år i Nasaret så hade han tydligen inte utmärkt sig nämnvärt trots att han levt ett syndfritt liv. (Se Matteus 13:54–56; Markus 6:2–3.) Detta faktum bör uppmuntra oss att förbättra oss på ett stilla och ödmjukt sätt, utan att kräva uppmärksamhet. Uppmaningen ”kom … och följ mig”, och frågan ”vad skulle Jesus ha gjort?” ger oss ett föredömligt levnadsmönster. Om vi följer detta mönster på ett noggrannare sätt kommer vi alla att bli mer Kristuslika i våra tankar och handlingar.
Jag bär ett personligt vittnesbörd om att Frälsaren, vårt exempel, lever. I Jesu Kristi namn, amen.