En utvald siare!
Om Joseph Smith hade förmedlat en enda sådan gudomlig uppenbarelse, skulle enbart detta ha varit nog för att göra honom till en av de stora profeterna.
Från och med 1820 utsattes Joseph Smith ständigt för beskyllningar –åtföljda av upprättelser. Mönstret fortsätter.
Så som profeterats hånas han av dårar, rasar helvetet mot honom och man omtalar hans namn ”som gott och ont”. (Joseph Smith 2:33) Denna virvel sysselsätter helt i onödan vissa som föredrar att gnaga på gamla benknotor ute på gårdsplanen i stället för att komma in och delta i den rikliga festmåltiden av uppenbarad sanning, och sålunda avleds de från att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt Josephs uppdrag som ”utvald siare”. (Se 2 Nephi 3:6–7.)
Ammons upplevelse lär oss att en siare har kraften att översätta forntida uppteckningar och att ”en siare är större än en profet”. Men, sade Ammon, ”en siare är … även en profet”. (Se Mosiah 8:11–16.) Som sådan har Joseph blivit ”till stor nytta för sina medmänniskor”. (Mosiah 8:18)
Denne utvalde översättare frambringade ”genom Guds gåva och kraft”. (L&F 135:3) Mormons bok, som är något påtagligt och verifierbart. För alla som fäster avseende vid den är Mormons bok som att öppna sedan länge stängda dörrar till vad som antogs vara fullständiga kanoniska skrifter.
Redan på titelsidan talas om bokens förmåga att ”överbevisa” människor om att Jesus är Kristus. (Se även 2 Nephi 25:18.) I denna tid av tvivel och svävande svar beträffande detta centrala faktum är vi i stort behov av denna överbevisande verkan. Vilket skarpeggat löfte!
Mormons bok ska förkunnas ”från hustaken” för världen. (2 Nephi 27:11) Även om den försummas, blir den en ständig inbjudan ”så länge jorden står”. (2 Nephi 25:22)
Inte underligt att ”jordens ändar skola fråga efter [hans] namn”. (L&F 122:1) Lugnande profetior försäkrar oss att hans fiender ”skola förgöras” och att profeten Josephs folk inte ska ”vända sig mot [honom]” genom förrädares vittnesbörd. (Se 2 Nephi 3:14; L&F 122:3.)
Såsom president Faust påminde oss i går sade Joseph om sina egna ofullkomligheter: ”Jag har aldrig sagt att jag var fullkomlig – men det finns inget fel i de uppenbarelser jag lärt ut.” (Andrew F Ehat och Lyndon W Cook, The Words of Joseph Smith [1980], s 369.)
Ironiskt nog gick den unge Joseph in i lunden enbart för att han ville veta vilken kyrka han skulle ansluta sig till – inte för att han ville bli kallad till siare, uppenbarare, översättare och profet. (Se L&F 21:1.) I lunden och därefter flödade de oväntade svaren! De åtföljande uppenbarelserna och översättningarna var inte bara spekulationer, ord för dagen eller tänkespråk, utan i stället gudomliga, förklarande tillkännagivanden.
Mängden uppenbarelser och översättningar som följde är enorm och understryker orden ”utvald siare”. Men det är inte bara mängden av det som Joseph mottog som nu mänskligheten får del av, det finns också häpnadsväckande inslag mitt i detta överflöd.
Genom flera uppenbarelser och översättningar kom till exempel en beskrivning av ett universum som vida övergick astrofysiken på 1830-talet, ett kosmos med ”otaliga världar” och med insikten om att ”deras invånare äro söner och döttrar, födda åt Gud”. (Moses 1:33; L&F 76:24)
För länge sedan jämfördes de efterkommande som Abraham skulle få med sanden på havets strand, ett överväldigande löfte. (1 Mos 22:17) Återställelsens uppenbarelser och översättningar rymmer ett ofantligt universum. Det förvånar oss inte att vetenskapens senaste uppskattning av antalet stjärnor i universum är cirka 70 000 triljoner – ”det är fler stjärnor på himlen”, säger vetenskapen, ”än det finns sandkorn på alla stränder och i alla öknar på jorden.” (Se Allison M Heinrichs, ”The Stellar Census: 70 Sextillion”, Los Angeles Times, 26 jul 2003; se också Carl Sagan, Cosmos [1980], s 196.)
Uppenbarelser och översättningar gavs också som berör Guds huvudsyfte, ”att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”, vilket ger oss gudomlig, kärnfull uppmuntran. (Se Moses 1:39.) Guds planer för själarnas utveckling har inte ändrats. De beskrevs för det forna Israel vilkas fyrtio år i öknen skulle ”ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte”. (5 Mos 8:2) Sålunda kan lärjungen förstå varför vår tro och vårt tålamod ibland prövas – så att vi kan bereda oss på att återvända hem. (Se Mosiah 23:21.)
Bröder och systrar, vi går aldrig många timmar genom livet utan att på nytt behöva besluta vilket håll vi ska vända oss åt och om vi ska resa tältet med öppningen mot Sodom eller mot det heliga templet. (Se 1 Mos 13:12; Mosiah 2:6.)
Gud har inga distraktioner någonstans i universum. Det är på oss han inriktar alla sina omsorger och avsikter. Vilken kontrast till dem som tror att människan lever i ”ett okontrollerat universum” (Bertrand Russell, ”A Free Man’s Worship”, Mysticism and Logic and Other Essays [1917], s 50), ett ”universum … utan herre”. (Albert Camus, The Myth of Sisyphus and Other Essays, i översättning av Justin O’Brien [1955], s 123.)
Uppenbarelser gavs likaså om vår livslängd som Guds andebarn, ty ”människan var även i begynnelsen hos Gud”, en förkunnelse som åtföljdes av till och med ytterligare glimtar av människans eviga natur. (Se Läran och förbunden 93:29.) Dessa utsagor och den djupgående betydelse de har är ytterst viktiga, de bestrider till exempel läran att människan skapats ögonblickligen, ”ur intet”.
En följd av läran att vi fanns hos Gud ”i begynnelsen” är att du har varit du mycket länge. Därför hade aposteln Johannes rätt när han skrev att Gud ”först har älskat oss”. (Se 1 Joh 4:19.) Och mitt i livets virvlar lär vi också vad andra människor i själva verket är – våra andliga bröder och systrar, inte funktioner, rivaler eller fiender. Vidare bör vi hysa särskild vördnad och aktning för människolivet.
Dessa tre häpnadsväckande uppenbarelser och översättningar svarar på ett speciellt sätt mot människans djupaste längtan och bryderier. De ger ny struktur åt vår insikt om Guds väsen, om universum och likaså om vår personliga identitet och livets mening! Vad kunde vara mer personligt än dessa korta men allomfattande och uppmuntrande förklaringar?
Om Joseph Smith hade förmedlat en enda sådan gudomlig uppenbarelse, skulle enbart detta ha varit nog för att göra honom till en av de stora profeterna. Men trots att Gud vill ge oss ”allt han äger”, lider vi stor brist på insikter. (Se L&F 84:38.)
Inte underligt att Paulus berömde Abraham för att han inte ”sviktade … i tron”. (Rom 4:19) Det finns en risk att vi, när vi begrundar återställelsens lära, sviktar inför dessa djärva och löftesrika sanningar.
Låt oss därför, inför dessa hisnande uppenbarelser och översättningar, lyda kung Benjamins råd: ”Tron på Gud … och tron att människan icke förstår allt vad Herren kan förstå!” (Mosiah 4:9)
En allsmäktig Gud ger alla dödliga frihet att välja, men hur tacksamma bör vi inte vara att Gud för länge, länge sedan valde att genom sin Sons försoning rädda alla sina barn och låta dem uppstå. Likväl finns det somliga som förkastar och många som är likgiltiga för dessa och andra gudomliga fingervisningar, huvudsakligen därför att de är fångna i världsliga omsorger. De är främlingar för Frälsaren, som är fjärran från deras hjärtans tankar och uppsåt. (Se Mosiah 5:13.)
Mitt i Guds plan och universums otroliga omfattning finns en djupt personlig kärna. Gud ser till exempel ”alla människobarnen här nere och känner hjärtats alla tankar och avsikter”. (Alma 18:32; se Jes 66:18.)
Eftersom vi därför är fullt ansvariga inför honom kan vi inte vägra vittna mot oss själva på domedagen.
Jag har sparat till sist de oerhörda uppenbarelser som verkligen är de främsta: uppenbarelserna som visar den realitet som den uppståndne Jesus Kristus, vår Frälsare är! På uppenbarelsen i den heliga lunden följde snart på föga bekanta platser som Kirtland och Hiram andra bekräftande uppenbarelser, och därigenom fick hela mänskligheten denna nödvändiga bekräftelse.
Ack, i vår sekulariserade värld ses Jesus av många på sin höjd som en avlägsen gestalt, man talar till och med nedsättande om honom. Hur upplyftande är därför inte återställelsens uppenbarelser som bekräftar detta kosmiska faktum: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.” (Joh 3:16)
Jesus som utförde den ”oändliga försoningen” led därigenom oändligt och är därför en Frälsare som vet allt, eftersom han ”nedsteg under allt, i det att han omfattade allt”. (2 Nephi 9:7; L&F 88:6) Ja, det är som det sägs i en gammal negro spiritual: ”Ingen vet vilka sorger jag har haft, ingen utom Jesus.”
Bröder och systrar, listan över dem på vår planet för vilka dessa uppenbarelser och översättningar är betydelsefulla, omfattar dem om vilka brukar sägas att de lever i ”stilla förtvivlan”. Dessutom har vi nu dem som högljutt och slappt lever ut sina drifter och felaktigt gläds åt sin förmåga att känna så att de till sist blir ”utan känsla”. (Moroni 9:20; Ef 4:19; 1 Nephi 17:45) Därför slickar de sina tallrikar i förtvivlad jakt efter ytterligare sensationer. Sådan personer är ännu inte i majoritet utan en ”mindre del” av folket. (Se Mosiah 29:26–27.)
Lägg väl märke till att den onde på den yttersta dagen inte kommer att ”bistå” dem som följt honom. (Se Alma 30:60.) Det kan han inte. Jesus kommer att triumfera majestätiskt, och den ondes listiga och förslagna tankebyggnad, som är så behaglig för det köttsliga sinnet, kommer att störta samman, och ”dess fall blir mycket stort”. (Alma 30:53; 1 Nephi 11:36) Redan nu kan man i de förlorades liv vilka kommer till besinning, se djävulens lära kollapsa i förtid. (Luk 15:17) Många som upplevt de lägre vägarnas oerhörda tomhet är ”redo att höra ordet” och väntar nu på att få kunskap om de frälsande uppenbarelserna och översättningarna. (Se Alma 32:6.)
Bröder och systrar, vi vågar inte hålla tillbaka förkunnelsen om det återställda evangeliet! Vi vågar inte hålla tillbaka de tröstande uppenbarelserna och de sanningssägande översättningarna om ”tingen såsom de verkligen äro, och om tingen såsom de verkligen skola bliva”. De behövs så väl av dem vars händer är kraftlösa därför att de lider av doktrinär blodbrist, vilken bäst behandlas med återställelsens röda blodkroppar. (Se MBJakob 4:13.) Att hålla tillbaka vore att hindra omvändelsen och skymma det lockande andliga alternativ som ska bli skönt som solen, klart som månen. (Se L&F 105:31.)
Under tiden kan vi vänta oss att många ser med likgiltighet på oss. Andra ser oss som besynnerliga eller vilseledda. Låt oss stå ut med dem som pekar finger åt oss, vilka ironiskt nog till slut, uttråkade, kommer att finna att ”den stora och rymliga byggnaden” är ett unket och trångt tredje klassens hotell. (Se 1 Nephi 8:31–33.) Låt oss inte smäda dem som smädar, inte bry oss om dem. (Se Läran och förbunden 31:9.) Låt oss i stället använda vår energi till att hålla upp trons sköld och utsläcka de brinnande pilar som kommer emot oss – kanske med hjälp av lite evangelisk teflon. (Se 1 Nephi 15:24.)
Bröder och systrar, med allt detta i åtanke, vad mer kan jag säga än ”Pris åt den man som av Herren blev utvald”! (MBJakob 6:12; ”Pris åt den man”, Psalmer, nr 27.) I Jesu Kristi namn, amen!