Långsiktigt bistånd hjälper tsunamioffer återhämta sig
Det tog lång tid för Sukardi från Indonesien och hans familj att komma över tsunamin, som 2004 drabbade Asiens sydöstra kust, och känna hopp igen.
”Det kändes som om världen skulle gå under, det var ofattbart”, sade Sukardi när han tänkte tillbaka på den 26 december 2004, dagen då en massiv undervattensjordbävning skedde i havet utanför Indonesien och orsakade en tsunami som dödade över 225 000 personer från 11 länder. ”Men vi överlevde, vi är tillsammans och vi är lyckliga.”
Sukardi, som tusentals andra, förlorade familjemedlemmar och vänner, sitt hem, sin mark och nästan livet. Han spolades bort av tsunamin, men lyckades fatta tag i ett kokosträd och klängde sig fast i det medan han väntade på att vattnet skulle dra sig undan.
Tillsammans med familjemedlemmar, som alla kan berätta liknande historier, bor Sukardi idag i ett hus som byggts med hjälp av Latter-day Saint Charities, en organisation inom kyrkans humanitärverksamhet, som en del av kyrkans insats att bistå tsunamins överlevande.
Engagerad i långsiktig återhämtning
Kyrkans nödbistånd under de första månaderna efter tragedin bestod av basvaror såsom mat, hygienpaket, medicinska förnödenheter och kläder. På grund av medlemmarnas stora donationer började kyrkan planera långsiktigt återhämtningsbistånd. Som en del av detta långsiktiga bistånd anställdes fiskare och snickare för att bygga över 130 fiskebåtar som skulle ersätta de som förstörts. Förare till stora grävmaskiner anställdes för att återställa diken kring räkfarmar. Symaskiner, vävmaskiner, motordrivna handplogar och andra verktyg donerades för att uppmuntra till oberoende.
”Hela första året inriktade vi oss på att återetablera livsuppehällen och hjälpa personer återgå till arbetet”, sade Brett Bass, chef för kyrkans humanitärtjänst. ”Sedan översåg vi våra resurser, identifierade de största behoven och ändrade vår inriktning till permanent återuppbyggning.”
Kyrkan uppförde bland annat samlingslokaler, hem, skolor, medicinska kliniker och rena vattensystem — vilket blev möjligt tack vare den enorma utströmning av humanitär generositet som visades. I nödens tid hjälpte kyrkans medlemmar från hela världen till för att göra detta möjligt.
Kyrkans enorma arbete i Indonesien avslutades i december 2007. Stora projekt inbegrep bland annat byggnationen av 902 hem, 3 samlingslokaler, 15 skolor och 3 fullt utrustade hälsokliniker, renoveringen av en sjukhusflygel och genomförandet av vattenprojekt i 24 byar.
Återuppbygger hem och liv
Abdul Samad bodde i en hastigt ihopsatt samhällsbarack under två och ett halvt år innan han och hans familj flyttade in i sitt nya hem. Han förlorade sin hustru och hennes mor under flodvågen, men hoppas nu kunna förbättra situationen för sin resterande familj, tre döttrar och en son.
Vart och ett av de 902 hemmen som byggdes och donerades är på 44 km2. De hundratals mottagarna sade ofta att de trodde att deras hem var bland de mest välbyggda hemmen, att de skulle lämna dem i arv till sina barn och barnbarn. De älskade färgerna som valts och kaklet på golvet och uttryckte tacksamhet för att ha något fast och tryggt i sitt liv igen.
”När jordbävningen skedde och orsakade tsunamin flydde de som var hemma från sitt hem”, sade Jeff McMurdo från International Organization for Migration, som byggde hemmen tillsammans med kyrkan. ”Ända sedan dess har de varit på flykt. Så när de får nyckeln till ett hus får de också på sätt och vis nyckeln till att komma över tsunamins tragedi.”
Etablerar skolor och hopp
Kyrkan fortsatte sitt uppbyggnadsarbete genom att tillsammans med Islamic Relief och Adventist Development and Relief Agency bygga 15 skolor, samt utbilda nya lärare och ta fram en läroplan och ett supportsystem för utbildning.
Många av lärarna i området dödades av tsunamin, vilket orsakade stor brist på lärare. Kamaruzzaman, lärare från Banda Aceh, är en av endast två överlevande lärare från sin skola. På grund av förlusten av byggnader, lärare och barn sköttes utbildningssystemet på ett mycket provisoriskt sätt tills dess att de nya skolorna byggdes.
”De gick till en tillfällig skolbyggnad — en samlingslokal med omkring 40 elever i varje rum”, sade Kamaruzzaman, som nu är rektor för en nybyggd skola. ”Eleverna har idag en bättre skola som är bättre lämpad för utbildning. De har också en ljusare framtid.”
Varje skolbyggnad utrustades med bänkar, vita tavlor och bibliotek för att barnen skulle få en kvalitativ inlärningsmiljö. Allt eftersom det fanns fler utbildade lärare betonades fortbildning av dem och utvecklingen av en ny läroplan.
Herliana, utbildningssamordnare för Islamic Relief, sade att hon är mycket stolt över att få arbeta med detta projekt. ”Det fanns inga skolor och mycket få utbildade lärare kvar”, sade hon. ”Det här är ett stort tillskott till samhället. Tillsammans har vi stort inflytande på barnens, lärarnas, föräldrarnas och familjernas liv.”
Tillhandahåller rent vatten
Fauziah, en livlig och glad kvinna, är idag vattenskötare för sin lilla by i närheten av Bireuen i Acehprovinsen. Hennes jobb är att föra uppteckning över och samla in vattenavgifter från dem som använder samhällets nya vattensystem.
Tillsammans med International Relief and Development fullförde kyrkan vattenprojekt i 24 byar, där de bland annat renoverade brunnar, installerade lagringscisterner, förbättrade renhållningen och uppgraderade leveranssystemet. Arbetet tillhandahåller rent vatten till 20 000 människor.
”Förut var det svårt att få tag på bra vatten och det tog lång tid att hämta det”, sade Fauziah när hon uttryckte tacksamhet för att ha vatten alldeles utanför dörren. ”Nu kommer våra barn att få bättre hälsa och en bättre framtid.”
Bad- och tvättinrättningar byggdes också i byarna och invånarna fick utbildning i hur de bör ta hand om inrättningarna och hålla dem rena.
Förbättrar hälsovården
Varje by fick utbildning i personlig hygien, men större insatser gjordes för att förbättra hälsovården genom byggnationen av tre fullt utrustade hälsokliniker och renoveringen av en sjukhusflygel.
”Det var ett stort behov”, sade Syarman, samhällsledare i Bireuendistriktet, där man tidigare tvingats att gå 15 kilometer för att få medicinsk vård. ”Vårt folk kan idag få nödvändig medicinsk hjälp i närheten av hemmet. Det är bättre än det var tidigare, och vi är mycket tacksamma.”
Kyrkan anordnade också utbildning för läkare och medicinsk personal och tillhandahöll nödvändig medicinsk utrustning.
Gör det på Herrens sätt
För Bill och Linda Hamm från Anchorage i Alaska var arbetet en personlig utmaning. De kallades att verka som välfärdsmissionärer för att tillse biståndsarbetet efter tsunamin i Indonesien. ”Vi gladdes över utmaningen, men överväldigades av möjligheten”, sade broder Hamm.
Även Jim och Karen Greding från Thousand Oaks i Kalifornien fick denna möjlighet. Paret kallades att tillse fullbordandet av projektet då broder och syster Hamms 18 månader långa mission var över. Dessa personer hade ansvaret att närvara vid genomförandet av projekten och tillse arbetet. De representerade inte bara kyrkan, utan också alla dem som donerat till projektet.
”Det var vårt ansvar att tillse att arbetet var kvalitativt och att pengarna som tilldelats användes på rätt sätt”, sade syster Greding. Kyrkans representanter närvarade under varje delmoment och det, tillsammans med hur de finansierade projekten, särskiljde kyrkan från andra organisationer.
”Vi behandlade vår budget som om det var heliga medel och gjorde allt för att se till att pengarna användes effektivt och inte slösades bort”, sade Bill Reynolds, chef för områdesprojekt under tsunamibiståndet. ”Många organisationer bidrog med pengar utan att få annat än periodiska rapporter om hur de användes. Vi tillhandahöll pengar i omgångar allt eftersom förutbestämda förväntningar uppnåtts och tillsåg personligen arbetet. Organisationerna vi arbetade tillsammans med visste att om vi sade att vi ville få något utfört, och utfört på ett visst sätt, så behövde de möta dessa förväntningar.”
Ger hoppet tillbaka
Kyrkan inriktade sig på att hjälpa Indonesien och dess folk att ta ett enkelt steg framåt, ett steg bort från tragedi och smärta och ett steg mot att återställa livet. Missionärernas arbete är endast en liten del av allt arbete som många personer och organisationer utförde för att hjälpa tsunamins offer, men de fick tillfälle att dela med sig av sin kärlek, medlemmarnas kärlek och Kristi rena kärlek.
”Vi fick inte proselytera, men vi representerade Herren och försökte dela med oss av vårt vittnesbörd under vårt arbete genom att visa vänlighet, vara artiga, eller helt enkelt genom att le”, sade syster Hamm. ”Ibland fick vi tillfälle att förklara var pengarna kom ifrån, så vi berättade om vår profet och hur han uppmanade medlemmarna att fasta under 24 timmar och donera pengarna som annars skulle ha gått till mat till en särskild fond. Jag tror att Anden vittnade för dem och att de förstod att det fanns människor världen över som älskade dem.”
Tsunamins spår är fortfarande tydliga, men folket har uttryckt tacksamhet för allt arbete som utförts å deras vägnar.
”Det är helt enkelt en upplevelse man inte glömmer, och alla som reser till dessa områden kan inte undvika att se förödelsen, hur havet tog över landsmassor, platser där så många förlorade livet och nära och kära”, sade syster Greding. ”Många som tidigare betraktade kristna med misstänksamhet har tänkt om. En del stirrade på oss, men för det mesta sade de med bruten engelska: ’Tack, mister.’ Det hörde vi ofta.”