Vänner emellan
Söner och döttrar till Gud
”Har vi inte alla en enda Fader?” (Mal 2:10)
Jag är född av goda föräldrar. Min far och mor höll på ärlighet och redbarhet, värderingar som kyrkan undervisar om, men de var inte aktiva medlemmar. Men mina vänner gick till Primär och då gjorde jag det också. Jag var glad där och ville aldrig missa en enda gång.
Primär blev min familj i kyrkan. Jag gick på sakramentsmötet varje vecka och satt tillsammans med mina vänner i Primär. Jag förstod inte helt vad sakramentet handlade om, men jag kände något speciellt när jag tog det. Jag förstod hur ett förbund kändes innan jag lärde mig vad ordet betyder.
När jag fyllde 12 blev aronska prästadömets kvorum min andra familj i kyrkan. Jag kände stor kärlek och vördnad för prästadömet. Som president för diakonernas kvorum ledde jag kvorummöten, och när en ny diakon skulle ordineras hälsade jag honom välkommen med ett litet tal. Jag minns att jag sade: ”Det här är Guds prästadöme. Du måste hedra det.”
Efter gymnasiet tog jag värvning som reserv i armén. Mitt befäl öppnade möjligheter för mig att bli officer i Förenta staternas armé. Han var mycket vänlig men också mycket stor och imponerande. Det var ingen som sade nej till honom. Jag frågade om jag kunde gå hem och tänka över saken.
Jag bad den kvällen, och jag kom att tänka på dopbönen som finns i Läran och förbunden 20:73: ”Med fullmakt av Jesus Kristus döper jag dig i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn.”
Jag gick tillbaka morgonen därpå och talade om för mitt befäl att jag hade beslutat mig för att tacka ja — till en kallelse från min himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus att med deras fullmakt verka som missionär för min kyrka.
Känslan av att ha fått den bönen besvarad var underbar, och jag har haft den känslan om och om igen när jag har bett om viktiga beslut. Det känns som om jag alltid har vetat att min himmelske Fader och Jesus Kristus känner mig och älskar mig. Min omvändelse måste ha börjat när jag gick i Primär och kände Anden där. Jag fortsatte att känna Anden i aronska prästadömets kvorum och på missionsfältet. Jag känner den fortfarande i dag.
Vi är alla söner och döttrar till vår himmelske Fader. Han glömmer oss aldrig, men vi glömmer honom ibland. Därför har han gett oss trons princip, för att hjälpa oss komma ihåg. För att hjälpa oss utveckla tro på vår himmelske Fader har han gett oss möjlighet att få erfarenheter. När jag tittar tillbaka på mitt liv är jag tacksam för de erfarenheter jag haft som har stärkt min tro.
Gläds åt de erfarenheter din himmelske Fader ger dig. Lär dig det som han vill att du ska lära dig av dem. Vår himmelske Fader ger oss var och en erfarenheter som stärker vår tro på honom och på hans Son.
Om några av de erfarenheter du har haft är sorgliga, kan du tänka på att du är en son eller dotter till din himmelske Fader och att han älskar dig. Detta är ett säkert ankare som aldrig kommer att tas bort. Någonsin! Det är evigt och har sina rötter i frälsningsplanen. Du måste hålla fast vid det oavsett vad som händer.