”Förenade i vår eviga kyrka”, Liahona, juni 2024.
Porträtt av tro
Förenade i vår eviga kyrka
När vi hade flyttat från Nigeria till Sverige hade vi svårt att hitta en kyrka som kändes rätt för oss. Så en dag träffade jag två unga kvinnor som sa att de ville prata med mig om Jesus Kristus.
Foton: Ashlee Larsen
Religion var en viktig del av våra liv i Nigeria. Min man Okoro och jag hade stor tro på Jesus Kristus och älskade honom. När vi hade flyttat till Sverige gick all vår tid åt till att ta hand om våra tvillingar som föddes tre månader för tidigt. Vi bodde på sjukhuset i fyra månader och gick inte i någon kyrka under den tiden.
Senare ville vi gå i kyrkan igen, men vi hittade ingen kyrka som kändes rätt för oss. Vi ville ha en kyrka som hela vår familj kunde gå i under hela vårt liv och för evigt. Den önskan fortsatte i två år, men vi var bekymrade över att vi hade kommit ur vanan att gå i kyrkan och be tillsammans som familj.
När barnen var ett år var jag ute under en hemsk snöstorm för att ta mig till skolan och lära mig svenska. Jag hörde någon ropa bakom mig. När jag tittade bakåt såg jag två vackra unga kvinnor. Jag förstod inte vad de sa, men jag kände igen orden ”Jesus Kristus”.
När de insåg att jag inte pratade svenska, frågade de: ”Pratar du engelska?” När jag sa att jag gjorde det, sa de: ”Vi vill prata med dig om Jesus Kristus.”
”Vad vill ni berätta om honom?” frågade jag. ”Jag känner honom!”
De skrattade och var så glada att de gick fram till mig. Jag blev imponerad och ivrig att få veta vad de hade att säga. De sa att de var missionärer för Jesus Kristus, och jag gick med på att träffa dem igen och prata mer om Jesus. När jag gick därifrån kände jag mig glad. När jag tittade tillbaka på dem stod de bara där och utstrålade samma glädje som jag kände.
När syster Okoro-Omaka hittade kyrkan ”fällde jag vackra tårar eftersom jag var så glad över att komma tillbaka till min Frälsare”.
Att komma tillbaka till Jesus Kristus
När jag kom hem från skolan sa jag till min man: ”Älskling, gissa vad. Jag har hittat kyrkan där vi ska vara medlemmar!” Jag darrade, jag var så glad. Jag visste inte var alla de här känslorna kom ifrån, men jag var djupt glad över att ha träffat missionärerna.
Straxt därefter började vi lära oss om Jesu Kristi återställda kyrka tillsammans med missionärerna. Jag fällde vackra tårar eftersom jag var så glad över att komma tillbaka till min Frälsare. Jag hade inga frågor om vad de lärde oss förrän vi kom till Mormons bok. Jag hade svårt att tro på något alls om den. Men missionärerna bad mig att läsa Mormons bok och be om den. Jag bad uppriktigt varje dag i flera veckor för att få veta om den verkligen var Guds ord, men jag läste den aldrig.
Efter flera veckor utan svar från Gud gick jag ombord på ett tåg för att resa till Stockholm. På vägen tog jag fram Mormons bok och började läsa.
Jag läste inledningen och Tre vittnens vittnesbörd och Åtta vittnens vittnesbörd och jag läste om Joseph Smith. Jag läste och läste och läste. När jag kom till Stockholm grät och darrade jag och hade gåshud överallt. Jag kände mig överväldigad av Guds Ande. Jag visste genom personlig uppenbarelse vem Joseph Smith verkligen var – att han var en Guds profet och tjänare. Jag visste att Herren hade återställt Jesu Kristi evangelium till jorden genom honom.
Då trodde jag på allt som missionärerna hade berättat för mig. När jag hade läst Mormons bok för egen del visste jag att den var sann. Jag berättade för missionärerna att jag ville döpas. Min man tog med sig hela vår familj för att visa sitt stöd för mig.
Efter mitt dop började vi be tillsammans igen som familj och jag började undervisa dem om det jag lärde mig. Så småningom bad Okoro att få träffa missionärerna igen. Han tog till sig deras lärdomar, läste Mormons bok och bad om den. Han fick samma svar som jag och han bad också att få döpas. Till slut var hela vår familj samlad i vår eviga kyrka.
För broder och syster Okoro-Omaka var nyckeln till deras omvändelse att läsa Mormons bok.