Endast digitalt: Unga vuxna
Jag fick kontakt med Anden på en oandlig plats
Under min militärtjänst i Sydkorea blev jag avskuren från kyrkan, men några saker höll min tro stark.
Under min uppväxt i Sydkorea var jag ofta den enda medlemmen i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bland mina vänner och klasskamrater. Ibland var det svårt att förklara varför jag inte gjorde samma saker som mina vänner gjorde, men att stå upp för min tro verkade alltid stärka min tro.
När jag blev ung vuxen möttes jag dock av fler frestelser och hamnade i en mer andligt avtrubbad miljö än jag någonsin befunnit mig i tidigare.
En andligt avtrubbad plats
I Sydkorea måste unga vuxna män tjänstgöra i armén under några år. När jag var mitt i min militärtjänst, efter att ha varit på mission, kände jag mig mer ensam i min tro än någonsin – av många skäl.
För det första var det svårt att vara avskild från andra medlemmar i kyrkan och min familj, men en annan svårighet var att vara omgiven av saker som strider mot våra normer. Till exempel finns alkohol överallt i Sydkorea, särskilt i armén. Efter övningarna var det vanligt att alla träffades för att dricka tillsammans. När de fick veta att jag inte drack alkohol gjorde de allt de kunde för att tvinga mig att göra det. I deras ögon höll jag mig inte bara till mina värderingar – jag gick tvärs emot kulturen.
Tyvärr var det också vanligt att de andra soldaterna pratade om kvinnor på ett världsligt och sexualiserat sätt som fick mig att känna mig obekväm. Det var jobbigt att höra deras grova språk varje dag. Dessutom kunde jag inte gå i kyrkan, ta del av sakramentet, gå till templet eller göra särskilt mycket som hade med evangeliet att göra under den här tiden.
Ett tag kände jag mig så ensam och undrade vad jag kunde göra för att känna Anden och hålla min tro stark. Hur skulle jag kunna stå på heliga platser när jag inte kunde välja att göra det?
De små sakerna
Efter att ha kämpat ett tag bestämde jag mig för att jag behövde ta ansvar för att känna Anden, även i en världslig miljö. En sak som hjälpte mig var att jag hade tagit med mina skrifter som jag använde under min mission till militärtjänsten. Det är verkligen de små vanorna vi tillämpar varje dag – att läsa skrifterna, be och se oss om efter möjligheter att tjäna och vara mer som Frälsaren – som håller oss nära Anden.
En dag läste jag 1 Korintierbrevet 10:13 där det står att ”Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.”
När jag läste det skriftstället insåg jag att även om jag kände mig ensam var min himmelske Fader med mig. Om jag fortsatte att vända mig till honom och min Frälsare så skulle de hjälpa mig att hitta ett sätt att troget uthärda min militärtjänst och komma hem med ett vittnesbörd som var starkare än tidigare.
Att komma ihåg vem jag är
Skrifterna blev en livlina för mig under den här tiden när jag var bortkopplad från kyrkan och andra medlemmar. Genom att tala med min himmelske Fader varje dag och läsa skrifterna höll jag kontakten med honom och påmindes om min gudomliga identitet, vilket var ännu en nyckel till andlig överlevnad.
Genom att komma ihåg att jag är ett älskat barn till himmelska föräldrar hölls min grund av tro stark, särskilt när jag råkade ut för frestelser.
Äldste Alan T. Phillips i de sjuttio sa nyligen: ”Jesus Kristus vill att du känner och har en relation till din Fader i himlen …
Du är hans barn. Om du känner dig vilsen, om du har frågor eller brister i vishet, om du kämpar med dina omständigheter eller brottas med andlig dissonans: vänd dig till honom. Be honom om tröst, kärlek, svar och vägledning. Oavsett dina behov eller var du är: utgjut ditt hjärta till din himmelske Fader.”1
Även om du inte kan besöka templet, kyrkan eller ta del av sakramentet av olika orsaker, kan du genom att minnas din gudomliga identitet alltid hitta sätt att få kontakt med Anden igen och fördjupa din relation med din himmelske Fader och Jesus Kristus.
Vi har alltid tillgång till helighet
När jag avslutade min militärtjänst prioriterade jag andliga vanor mer än någonsin. Att kunna gå till templet, ta del av sakramentet och helt och fullt engagera mig i evangeliet var en sådan kontrast till den miljö jag befunnit mig i under de senaste två åren. Jag känner nu fullheten av de välsignelser, den tröst och glädje som Jesu Kristi evangelium erbjuder oss. Och jag är glad att jag förblev trofast tills detta var möjligt.
Om du någonsin befinner dig i situationer som kräver att du står på platser som inte riktigt är så heliga, håll då fast vid din tro. Jag har lärt mig så mycket om att plantera våra frön av tro i fast mark och låta rötterna få fäste så att vi kan stå emot världens frestelser och utmaningar.
Oavsett hur mörk din miljö eller dina utmaningar ibland kan verka, så glöm inte att du har ständig tillgång till himlen genom bön, genom skrifterna och genom den Helige Andens gåva.
Som äldste Joaquin E. Costa i de sjuttio nyligen sa: ”Vad ger [oss] kraft att gå igenom svårigheterna? Vad ger dem ett extra lager av styrka att fortsätta när det känns som om allt är förlorat?
Jag har upptäckt att källan till den styrkan är tro på Jesus Kristus i vår medvetna strävan att komma till honom varje dag.”2
Var du än står kan vilken plats som helst bli en helig plats där du kan ta emot och dela hans ljus, om du strävar efter att följa Jesus Kristus och hålla fast vid din tro.