”Sträck dig uppåt”, Liahona, juni 2024.
Sista dagars heliga berättar
Sträck dig uppåt
Jag undrade varför Emily hade stannat på stigen tills jag såg henne sträcka sig efter den unga kvinnan bakom sig.
Foto med tillstånd av författaren
När min fru verkade som Unga kvinnors president i församlingen bjöd hon med mig till Unga kvinnors läger varje sommar för att hjälpa till med utomhusaktiviteterna. Under ett läger nyligen hjälpte jag till med en repbana som de unga kvinnorna gick med ögonbindel.
De som gick längs banan fick hålla fast vid ett tunt rep som sträckte sig från ett träd till nästa. När de hade tagit sig till ett träd kände de efter runt trädets stam för att hitta den del av repet som ledde till nästa träd. Banan innehöll några svåra partier, bland annat en återvändsgränd. Jag hjälpte deltagarna om de snubblade eller hade problem med en särskilt besvärlig del av banan.
På den delen var repet som vanligt bundet runt ett träd. Men repet som ledde till nästa träd satt en bit ovanför repet som kom in till trädet. Vid det laget var de unga kvinnorna vana vid att bara sträcka sig runt varje trädstam för att hitta nästa rep. När de hade svårt att hitta repet som satt högre upp sa jag till dem: ”Sträck dig uppåt.”
Liksom andra före henne blev en ung kvinna som hette Emily snabbt frustrerad när hon försökte hitta repet som var högre upp. Efter omkring 20 sekunder viskade jag: ”Sträck dig uppåt.” Emily hittade repet kort därefter, men så stannade hon upp.
I stället för att fortsätta, vände Emily sig om och sträckte sig mot den unga kvinnan bakom sig, Gwen. Sedan lyfte Emily försiktigt upp Gwens hand till repet högre upp så att hon skulle veta var hon kunde hitta det. Emily fortsatte sedan och Gwen följde efter.
Emilys hjälpsamma gest var liten, men den påminde mig om vårt viktiga ansvar som Jesu Kristi lärjungar att hjälpa andra längs förbundsstigen, att hjälpa Guds barn nå högre och ”lyfta upp händerna som hänger ned” (se Läran och förbunden 81:5).
”När vi lyfter upp andra, kommer vi lite högre själva”, lärde äldste Dieter F. Uchtdorf, dåvarande andre rådgivare i första presidentskapet. Han sa också: ”När vi räcker ut handen för att välsigna andras liv välsignas också vårt eget. Tjänande och uppoffringar öppnar himlens fönster så att välsignelser kan utgjutas över oss” (”Glädje, vår arvedel”, Liahona, nov. 2008, s. 119).