Kom och följ mig
En hjärtats förändring: ”Har ni den känslan nu?”
Varaktig omvändelse kan bli vår när vi minns Herren och hans godhet mot oss.
Alma den yngre ställde dessa tankeväckande frågor till folket i staden Zarahemla:
”Har ni blivit andligen födda av Gud? Återspeglas hans bild i era ansikten? Har ni upplevt denna mäktiga förändring i era hjärtan? …
Och se, nu säger jag er …: Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?” (Alma 5:14, 26).
När jag växte upp gick vi i Ogdens första församling i Ogden i Utah, USA. När jag var omkring nio år började vår biskop (som var min far) vittnesbördsdelen av ett faste- och vittnesbördsmöte genom att be alla i församlingen att bära sitt vittnesbörd. Mötet fortsatte precis som pappa hade bett. Nästan alla närvarande stod upp och bar sitt vittnesbörd.
Möteshuset där äldste Hales gick i Ogdens första församling som barn.
Foton med tillstånd av författaren
Det här var en viktig händelse för mig. Varje vittnesbörd var enkelt, rakt på sak och fokuserade på vad varje person visste var sant om Frälsaren och hans evangelium. Så vitt jag vet kunde alla tydligt känna Anden utgjutas. Jag hade otvivelaktigt känt Anden tidigare, men Anden var närvarande på ett anmärkningsvärt sätt den dagen. Jag kände ett mäktigt vittnesbörd om att evangeliet är sant. Efter alla dessa år har jag aldrig glömt den här upplevelsen när jag kände församlingens enighet och Frälsarens kärlek.
Oavsett vilka våra första upplevelser kan ha varit av att få ett bekräftande vittnesbörd om att Jesu Kristi evangelium är sant, kan vi ha stor nytta av att fråga oss själva: ”Har [vi] den känslan nu?” och sedan göra nödvändiga korrigeringar av kursen.
Minns vi vad vi upplevde och kände när vi tog emot Jesu Kristi evangelium och beslutade oss för att tjäna honom och hålla hans bud? Känner vi fortfarande ”den himmelska elden”1 brinna i oss? Är vi fortfarande entusiastiska i vårt lärjungeskap?
Kom ihåg och omvänd dig
Mormons bok råder oss ofta att komma ihåg. Varför? För när vi kommer ihåg andliga upplevelser och känslor får vi med större sannolikhet större styrka att undvika synd och fortsätta i vår beslutsamhet att hålla oss kvar på förbundsstigen.
Mormons bok ger också stor uppmuntran till omvändelse. Efter att ha iakttagit folkets behov av omvändelse förklarade Alma förlåtelsens välsignelser som är tillgängliga genom Frälsarens försoning och gav oss det här budskapet om hopp, som gäller oss i dag:
”Se, [Frälsaren] sänder en inbjudan till alla människor, för barmhärtighetens armar är utsträckta mot dem, och han säger: ’Omvänd er, och jag ska ta emot er.’
Ja, han säger: ’Kom till mig, och ni ska få äta av frukten från livets träd, ja, ni ska fritt få äta och dricka av livets bröd och vatten.
Ja, kom till mig och gör rättfärdighetens gärningar, och ni ska inte huggas ner och kastas i elden’ …
Se, jag säger er att den gode herden kallar er, ja, i sitt eget namn, vilket namn är Kristus, kallar han er” (Alma 5:33–35, 38).
Älska Gud och din nästa
Alma fortsatte sin undervisning med att fråga folket om de var avklädda högmod och avund (se Alma 5:28–29). Han frågade också:
”Finns det någon bland er som hånar sin broder eller som hopar förföljelser över honom?
Ve en sådan, för han är inte beredd, och stunden är nära då han måste omvända sig, för annars kan han inte bli frälst!” (Alma 5:30–31).
President Russell M. Nelson har lärt oss om vår plikt att behandla andra med kärlek och respekt och att undvika fördömande och ovänlighet. Han sa:
”Som det står i Mormons bok … inbjuder Frälsaren ’alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna … Alla är lika inför Gud’ (2 Nephi 26:33) …
När en hånande farisé utmanade [Frälsaren] att uppge det största budet i lagen var Frälsarens svar minnesvärt och kortfattat. Det var fyllt med sanning som leder till ett lyckligt liv. Hans uppmaning var att först älska Gud av allt vårt hjärta och att sedan älska vår nästa som oss själva (se Matteus 22:35–39).”2
Dessutom ger Almas ord oss ett kraftfullt och rakt budskap om att inte vända de fattiga och behövande ryggen (se Alma 5:55). I stället ska vi bistå dem som står i behov. Det här är avgörande för att vi ska kunna behålla våra synders förlåtelse (se Mosiah 4:16–26) och fortsätta känna den förändring som Frälsaren har orsakat i våra hjärtan.
Var flitig i personliga religiösa sedvänjor
Vår jordiska upplevelse kräver att vi vandrar i tro. Ibland kan vi bli irriterade. Familjemedlemmar och de vi umgås med kan göra oss besvikna. Ibland kan vi känna oss trötta, matta och frestade från alla håll. Förhållandena i den här världen kan få oss att undra om ”djävulen skrattar och hans änglar fröjdar sig” över vår belägenhet (3 Nephi 9:2). Med tanke på de här situationerna och prövningarna, särskilt i dessa sista dagar, kan vår entusiasm för att leva efter evangeliet avta om vi inte är flitiga.
Men vi kan följa grundläggande religiösa sedvänjor för att skydda oss själva, även när livet är svårt. Dessa personliga religiösa sedvänjor är nödvändiga för att stärka vår tro, bevara vår förmåga att motstå frestelser och minnas våra andliga upplevelser. De hjälper oss att växa andligen och övervinna Satans taktik.
Två nutida profeters vittnesbörd om välsignelserna av två av dessa personliga religiösa sedvänjor är beaktansvärda:
President Ezra Taft Benson (1899–1994) vittnade:
”En av de viktigaste sakerna ni kan göra … är att fördjupa er i skrifterna. Rannsaka dem flitigt. Fröjda er i Kristi ord. Erhåll kunskaper i läran. Behärska principerna som finns däri. Det är få ansträngningar som kommer att ge större utdelning … Det finns få andra sätt att få större inspiration …
När enskilda medlemmar och familjer fördjupar sig i skrifterna regelbundet och konsekvent … ökar vittnesbörden. Beslut kommer att stärkas. Familjer beskyddas. Personlig uppenbarelse kommer att flöda.”3
Under generalkonferensens ledarskapsmöte i oktober 2019 sa president Nelson: ”I slutet av förra årets generalkonferens i oktober uppmanade jag de heliga att besöka templet regelbundet. Varför? För att fiendens anfall ökar exponentiellt, både i intensitet och i variation. Vårt behov av att vara i templet regelbundet har aldrig varit större. Jag lovade då, och upprepar det nu, att de som regelbundet bokar en tid med Herren – att vara i hans heliga hus – och håller den tiden, ska få uppleva underverk.”4
Välsignelserna av ett förändrat hjärta
Alma uppmanade Zarahemlas folk att komma ihåg sina föregångares fångenskap. Han uppmanade dem att komma ihåg Herrens ”barmhärtighet och tålamod” med deras fäder och att komma ihåg att han ”befriade deras själar från helvetet” (Alma 5:6). Deras fäders hjärtan förändrades genom Jesu Kristi förtjänster, barmhärtighet och nåd (se Alma 5:7; se även 2 Nephi 2:8). Detta är välsignelser som vi också kan göra anspråk på när vi minns Herren och hans godhet mot oss.
När jag minns det unika faste- och vittnesbördsmötet från min barndom hjälper känslorna jag hade och vittnesbördets frön som såddes i mitt hjärta av den Helige Anden mig att vilja bli en bättre människa nu. När vi följer Almas råd genom att minnas våra egna andliga upplevelser, trofast följa våra personliga religiösa sedvänjor och ödmjukt begrunda allt Frälsaren har gjort för oss, stärker vi vår förmåga att hedra våra förbund och närma oss honom.
Unga vuxna samlas till en aktivitet i möteshuset för Ogdens första församling. Äldste Hales mor (på höger sida, tredje raden, längst till vänster) och far (på höger sida, andra raden, längst till höger) var med på aktiviteten innan de gifte sig i oktober 1949.