”Undervisa barnen om kraften i relationer och tjänande”, Liahona, juni 2024.
Undervisa barnen om kraften i relationer och tjänande
Att hjälpa våra barn tjäna andra i familjen, i kyrkan och i samhället lägger grunden för framtida lycka genom att vi hjälper dem uppleva verklig lycka nu.
Jag brukade kalla vår sjuåriga dotter mitt hemliga vapen. När jag verkade som biskop ville jag engagera mina barn i mitt tjänande. Genom att ta med henne till församlingsmedlemmarna fick jag inte bara tillbringa mer tid med henne, utan det öppnade också ofta dörrar som tidigare varit stängda. Det är svårt att avvisa biskopen när hans förtjusande sjuåriga dotter ler mot en. Och hur bra det än var för våra församlingsmedlemmar, tror jag att det också var bra för min lilla flicka. Hon såg inte bara sin pappa älska och tjäna andra, hon lärde sig i unga år att hon också kunde älska och tjäna andra – vilket samtidigt välsignade henne med glädje.
Vi vill alla att våra barn ska blomstra. Vi vill att de ska leva glädjerika liv fyllda med kärleksfulla relationer. Men världen vi lever i gör ofta det här svårt. Många nutida inflytanden uppmuntrar våra barn att vara mer ”jag”-fokuserade. De får ofta budskap om att lycka finns i att fokusera på vad de själva tjänar på det.
Den bästa samhällsvetenskapen visar att prosocialt beteende är nyckeln till att blomstra. ”Prosocial” är ett fint sätt att beskriva Frälsarens undervisning: vi hittar oss själva (och sann lycka) genom att förlora oss själva i kärleksfullt tjänande (se Matteus 10:39).
Men det finns en epidemi av ensamhet i vårt samhälle, från barn till unga vuxna till seniorer. Många är mer sammanlänkade med andra via sociala medier än någonsin tidigare. Men sorgligt nog är de mer frånkopplade från verkliga relationer än någonsin tidigare.1
Så hur kan vi hjälpa våra barn lära sig att meningsfulla relationer och meningsfullt tjänande ger dem större glädje?
Sammanlänka tjänande med deras grundläggande identitet
En viktig uppgift för föräldrar är att hjälpa sina barn veta vilka de är. Många i dag fokuserar på identitet på sätt som skiljer oss åt och splittrar oss. I stället för att fokusera på vår identitet som en del av Guds familj, väljer många stämplar som avskräcker från att visa empati för och bry sig om människor omkring oss.
Inte undra på att president Russell M. Nelson betonar hur viktigt det är att känna till och prioritera våra viktigaste identiteter:
”Vem är du?
Du är först och främst ett Guds barn.
För det andra är du som medlem i kyrkan ett förbundets barn. Och för det tredje är du en Jesu Kristi lärjunge.”2
Om vi ser oss själva som Guds barn först och främst, lär vi oss att var och en av oss ”har gudomliga egenskaper och förutsättningar”.3 Det betyder att vår grundläggande natur är gudomlig och att vi har potential att bli som Gud. Han har sagt oss: ”Detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Allt Gud gör är för att älska, välsigna och upphöja oss. ”Han gör ingenting utom det som är till nytta för världen, för han älskar världen” (2 Nephi 26:24).
Du förstår, Gud vet hur man skapar lycka mycket bättre än vi. Är det så underligt att när vi lever ett självcentrerat liv, går vi emot vår eviga natur? Vi börjar känna avsaknad av mening och lycka. De som ”har gått emot Guds natur … är … i ett tillstånd som strider mot lyckans natur” (Alma 41:11). Vår eviga natur gör det omöjligt att finna lycka i ett självcentrerat, orättfärdigt liv (se Helaman 13:38).
Genom att fokusera på vår sanna identitet som Guds barn lär vi oss att vi i verkligheten är bröder och systrar. Vetskapen om vår sanna identitet hjälper oss att värdesätta tjänande och relationer mer. Vi inser att vi ”samarbetar med den Allsmäktige i att uppnå syftet med den eviga frälsningsplanen”, som äldste John A. Widtsoe lärde.4 Vi ”sörjer med dem som sörjer, ja, och tröstar dem som står i behov av tröst och står som vittnen om Gud alltid” (se Mosiah 18:9).
Hjälpa våra barn att värdesätta relationer och tjänande
Som föräldrar kan vi hjälpa våra barn att leva lyckligt genom att hjälpa dem värdesätta relationer. Ingen kan blomstra utan positiva relationer. Gud visste detta, så hans fullkomliga plan satte oss i familjer, i församlingar eller grenar och i samhällen. Han vet att vi behöver det här för att lära oss älska och tjäna som han gör. Som äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum påminde oss: ”President Russell M. Nelson har bett oss ’att visa större hövlighet, samförstånd mellan olika raser och etniska ursprung, samt ömsesidig respekt’. Det innebär att vi älskar varandra och Gud och att vi accepterar alla som bröder och systrar och verkligen är ett Sions folk.”5
Tänk på hur mäktigt det kan vara för våra barn att inse att Gud inte bara befaller oss att ta hand om varandra utan också erbjuder sig att hjälpa oss med våra ansträngningar. Gud lämnar oss inte att tjäna på egen hand. Han lovar att vandra med oss: ”Du ska förbli i mig och jag i dig” (Mose 6:34). Resultatet av att vandra med Gud i kärleksfullt tjänande är livsförändrande. Läs bara vad Enok kunde åstadkomma med Guds hjälp och vikten av relationer när det gällde att skapa Sion. Det är ett mäktigt exempel som vi kan se till. (Se Moses 6–7.)
Att hjälpa våra barn tjäna andra i familjen, i kyrkan och i samhället lägger grunden för framtida lycka genom att vi hjälper dem uppleva verklig lycka nu. Vi hjälper dem att bli mer som Gud och därmed få uppleva den glädje som ett gudalikt liv skapar.
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att när vi utvecklar Kristi karaktär vänder vi oss naturligt utåt i kärleksfullt tjänande av andra.6 Satan vet detta och vill att vi ska vända oss inåt och fokusera på oss själva. Men vi kan hjälpa våra barn förstå att kärleksfullt tjänande är mycket effektivare i att skapa lycka än att fokusera på oss själva. Det gamla ordspråket är fortfarande sant: ”Hjälp din broders båt över vattnet, och du ska finna att din egen nått stranden.”7
Hur då? Engagera Gud och ”lyft där du står”
Att hjälpa våra barn lära sig se andra som bröder och systrar kan börja med våra familjeböner. I åratal har våra familjeböner innefattat vädjanden om att Gud ska välsigna vår familj. Med ”familj” menar vi (och ber särskilt för) vår direkta familj (föräldrar och barn), vår släkt, vår församlingsfamilj och vår grannskapsfamilj. Vi ville att våra barn skulle se dem som Gud har omgett oss med som en del av vår familj.
Sedan reser vi oss och försöker tjäna dem vi ber för. Vi engagerar våra barn i kärleksfulla relationer med sina mostrar och fastrar, morbröder och farbröder, kusiner och far- och morföräldrar. Våra barn hjälpte oss till exempel när vi tog hand om min änglalika mor under de sista åren av hennes liv. Vi gjorde det absolut inte på ett fullkomligt sätt, men våra ansträngningar gjorde skillnad.
Att göra det här är på många sätt inte mer än att ”lyfta där vi står” för att citera äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum.8 Ofta blir svåra mål genomförbara när vi börjar där vi är och gör vad vi kan. Våra egna familjer, kyrkor och samhällen ger oss många möjligheter att hjälpa våra barn få uppleva glädjen i meningsfullt tjänande.
Glädjen i förbundsband
Du kanske har lagt märke till hur ofta våra ledare i kyrkan talar om vikten av att stanna kvar på förbundsstigen. Förbundsstigen är mer än en uppsättning regler. De förrättningar vi tar emot och förbunden vi ingår är Guds sätt att binda oss till honom och varandra på ett sätt som hjälper oss att bli som han. Det innefattar inte bara det första stora budet att älska Gud utan också det andra stora budet att älska varandra. När vi verkligen förlorar oss själva i tjänande finner vi och våra barn vårt sanna jag.