Endast digitalt: Unga vuxna
Gör det verkligen skillnad att stå på heliga platser?
Att stå på en ohelig plats skulle inte vara ett problem om jag inte gjorde något oheligt, eller hur?
När jag var tonåring presenterade mina grannar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för mig och min familj. Jag döptes och sedan gick några av mina syskon med, och till slut gjorde mina föräldrar det också. Det finns inte många medlemmar i kyrkan i mitt område i Indien, så det var trevligt att ha ett sådant stabilt stöd från nära och kära hemma. De gjorde det lätt att hålla min tro stark.
Men när jag kom hem från min mission fick jag ett jobb och flyttade från min familj. Jag fick en lägenhet i en annan delstat, med rumskamrater som hade andra normer än jag.
Mina medarbetare levde också mycket annorlunda liv jämfört med mitt. De träffades varje helg för att dricka och festa och de bjöd med mig också. Jag ville inte vara i en sådan miljö så jag tackade alltid nej till deras inbjudningar.
Men när jag helg efter helg satt ensam i min lägenhet och vaknade varje söndag för att gå till kyrkan på egen hand började jag känna mig modfälld.
Jag kände mig ensam
Även om jag tackade nej till tidiga inbjudningar att gå ut med mina medarbetare så kände jag mig avundsjuk – de verkade ha så roligt. Jag märkte att vänskapen de utvecklade när de gick ut verkade hjälpa dem att komma vidare i sina karriärer.
Jag kände mig bara som den tysta, tråkiga medarbetaren som ingen kände.
En helg var jag trött på att känna mig ensam. Så jag bestämde mig för att följa med dem när de frågade. Jag rättfärdigade beslutet genom att i förväg bestämma mig för att inte dricka alkohol.
Jag sa till mig själv: ”Även om jag är på en ohelig plats kommer det inte att skada mig om jag inte gör något oheligt, eller hur?”
Jag kom allt längre bort från Gud
När jag började gå ut med dessa medarbetare började jag gradvis förändras. Jag var ute sent på lördagskvällarna vilket resulterade i att jag sov under mötena i kyrkan på söndagarna.
Även om jag inte drack alkohol befann jag mig inte på heliga platser. Fysiskt gick jag inte i kyrkan. Andligt tänkte jag inte på evangeliet eller tog mig tid för min himmelske Fader. Jag bytte mitt möteshus mot fester. Jag lämnade inte utrymme för Anden i mitt liv.
En dag vaknade jag upp och insåg hur långt jag hade låtit mig själv glida bort från min himmelske Fader. Jag kände att jag till slut förstod uttrycket ”sorg efter Guds vilja” (2 Korintierbrevet 7:10). Mitt sinne och mitt hjärta fylldes av kval.
Vad håller jag på med? tänkte jag. Det här är inte jag.
Trots att jag gick ut på helgerna kände jag mig inte lycklig.
Jag visste att jag behövde komma tillbaka på rätt spår med min tro. Jag behövde omvända mig.
Jag valde att stå på heliga platser
Jag trodde förr att omvändelse var en smärtsam och svår process full av skuld och skam. Men genom den här erfarenheten har jag lärt mig att omvändelse är processen att låta Jesus Kristus förändra vår natur och hjälpa oss att bli ”nya skapelser” (Mosiah 27:26).
I slutändan var det tanken på Jesus Kristus och hans försoning som hjälpte mig att komma ihåg vem jag verkligen är, vilka val jag vill göra och vilka miljöer jag vill befinna mig i.
Jag började be för första gången på flera månader. Jag slutade gå ut med mina medarbetare. Jag gick tillbaka till kyrkan. Jag slog upp min Mormons bok oftare.
När jag återvände till mina konsekventa andliga vanor kände jag frid och förnyad tröst. Jag fick ett vittnesbörd om att när Gud ber om utrymme i mitt liv och jag ger det till honom, välsignar han mig. Jag kan välja att stå på heliga platser och om jag ibland befinner mig i en miljö som gör det svårt att känna Anden kan jag hålla fast vid mina normer och min tro och förlita mig på att min himmelske Fader och Jesus Kristus skyddar mig (se 2 Kungaboken 6:15–16).
Jesus Kristus är svaret
Den här upplevelsen visade mig att världen är en så stark och lockande dragningskraft, och att vi lätt kan svepas med i den om vi inte ger plats för Anden i våra liv.
President Russell M. Nelson har sagt: ”Vår främsta strävan i livet är att förbereda oss för att möta vår Skapare. Vi gör det genom att dagligen sträva efter att bli mer som vår Frälsare Jesus Kristus (se 3 Nephi 27:27). Och det gör vi när vi dagligen omvänder oss och tar emot hans renande, helande och stärkande kraft. Då kan vi känna bestående frid och glädje, också under oroliga tider. Det är just därför Herren har vädjat till oss att stå på heliga platser och inte låta oss rubbas (Läran och förbunden 87:8).”
Innan var jag så orolig för min karriär och min ensamhet. Men efter att ha irrat mig bort från evangeliet insåg jag att om jag följer Jesus Kristus fortsätter han att förbereda en väg för mig fysiskt, socialt, andligt och ekonomiskt. I och med att min relation till min himmelske Fader och Jesus Kristus har förbättrats har jag hittat nya sätt att umgås utan att hamna i andligt farliga miljöer.
Jag vet att min himmelske Fader har gett mig en lösning i Jesus Kristus och att mitt liv kommer att fyllas med välsignelser om jag fortsätter att följa honom. Jag känner mig så tacksam över en Frälsare som var villig att lida för mig så att jag kunde välja att följa honom igen.
President M. Russell Ballard sa att ”en relation med vår himmelske Fader och hans Son, Herren Jesus Kristus, [är] det som betyder mest. Denna relation betyder mest nu och i evigheten.” Jag vet att om du stärker din relation till dem och ger dem mer plats i ditt liv kan du känna mer frid och skörda välsignelserna av Frälsarens evangelium.