Sista dagars heliga berättar

Vad en limpa bröd lärde mig om tjänande

Lecia Crider, Arizona, USA

Vad kunde jag ge min dotter för mat i kväll som skulle fungera med hennes diet?

Min vän Wendy är en fantastisk kock. Ända sedan hon flyttade in på gatan där vi bor har hon delat med sig av mat till oss. Hon har alltid en ursäkt: ”Det här får inte plats i min kyl” eller ”Jag har gjort för mycket!” Vad hon än säger när hon kommer med sina gåvor så hör jag alltid: ”Jag älskar dig.”

Jag kände särskilt hennes kärlek till vår familj efter en mycket svår dag. Ett av mina barn hade nyligen fått en ätstörningsdiagnos och allt som hade med mat att göra började bli komplicerat och stressigt hemma.

En kväll träffade min dotter och jag hennes behandlingsteam. Vid det här mötet fick hon en måltidsplan och jag fick i uppgift att laga och planera tre mål och tre mellanmål åt henne varje dag. De här måltiderna och mellanmålen behövde uppfylla vissa riktlinjer gällande kosten som skulle hjälpa henne att återställa sin vikt.

För mig var den här uppgiften överväldigande. Jag är inte så bra på att laga mat, så när jag fick sådana specifika riktlinjer och tänkte på att försöka få mitt motvilliga barn att äta så mycket mat började jag nästan gråta. När vi körde hem fixerade mitt sinne missmodigt på en tanke: ”Jag har inget jag kan ge henne som kvällsmål i kväll.”

När vi kom hem släpade jag mig in genom dörren och kände genast lukten av något ljuvligt. På köksbänken låg en limpa bananbröd som Wendy hade kommit med medan vi var borta. Den innehöll ett sädesslag, en frukt och ett fettämne – perfekt för kvällsmålet som vi behövde! Ännu bättre var att min dotter villigt åt av det.

När jag ringde Wendy senare för att tacka henne för brödet så berättade jag inte om situationen. Hon undrade förmodligen varför jag var lite känslosam över hennes gåva. Wendy visste inte att vi hade det tufft. Hon hade helt enkelt bakat ”för mycket” bananbröd och ville inte att det skulle bli gammalt.

Några månader senare, när jag lyssnade på en poddsändning om att hålla förbund, undrade jag vad det egentligen innebär att hålla sina förbund. Då kom jag att tänka på Wendys bananbrödsgåva.

När Wendy följde sitt hjärta och gav oss bröd den dagen, hade hon sörjt med dem som sörjde och tröstat dem som stod i behov av tröst (se Mosiah 18:9), trots att hon inte kände till hela berättelsen. Och det gjorde en sådan skillnad.