Funderar du på att gifta om dig senare i livet?

Norman C. Hill

Att gifta om sig kan skapa både utmaningar och glädjeämnen.

När hennes man gick bort efter 25 års äktenskap tyckte min vän Susan att hon var för gammal för att någonsin gifta sig igen. ”Jag nöjde mig med att jag skulle vara änka resten av mitt liv”, sa hon.

Men – förvånande nog – gifte hon om sig två år senare. Hennes man George var också änkling. I dag lever de ett lyckligt liv tillsammans och delar gemensamma intressen som historisk forskning och tjänande i kyrkan och samhället.

Glädjeämnen och utmaningar

Det kanske låter som en saga där alla levde lyckliga i alla sina dagar. Men Susan och George instämmer snabbt i att det i alla åldrar kan skapa både glädjeämnen och utmaningar att gifta om sig. Det kan i synnerhet gälla dem som beseglades i templet i sitt första äktenskap. Mitt eget liv är ett exempel.

Jag älskade min fru Raelene och värdesätter vårt tempeläktenskap. När hon oväntat gick bort efter 42 års äktenskap var jag bestört. Jag vältrade mig i självömkan i nästan ett år. Så småningom fick jag ett nytt jobb i en ny stad. Jag kände mig redo att börja om. Jag undrade över dejting. Men skulle det betyda att jag var illojal?

Jag rådgjorde med en vän som hade gift om sig. ”Det är ett personligt beslut”, sa han. ”Du känner din avlidna hustru. Vad skulle hon tycka? Du känner din familj och hur de kanske skulle reagera. Det är som vilket annat beslut som helst – det bör hanteras med ödmjukhet och bön.”

En annan vän som hade gift om sig sa: ”Det handlar inte om att gå vidare. Det handlar om att gå framåt i tro oavsett om man gifter sig igen eller förblir ensamstående.”

Så jag utforskade skrifterna och läste ofta berättelsen om Rut, en änka, och hennes svärmor Noomi, som kände att ”den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig” (Rut 1:20) på grund av hennes mans och två söners död. Boas gifte sig så småningom med Rut efter att ha berörts av ”allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död” (Rut 2:11). Den här ”kärleksberättelsen” i skrifterna mellan Rut och Boas påminde mig om att Gud alltid är nära, även i våra mörkaste stunder, och kan vägleda oss i våra beslut i livet.

Jag började dejta igen och så småningom träffade jag min fru Stephanie. När vi gifte oss bestämde vi oss för att förväntningar på att allt skulle vara likadant som under vårt första äktenskap eller att göra jämförelser med våra tidigare äkta hälfter eller omständigheter var att bädda för katastrof. Vi behövde skapa vår egen ”bonusfamilj” genom att inkludera alla våra barn i viktiga beslut och alla våra barnbarn i nya traditioner.

Ensamstående eller omgift: ett personligt val

Skrifterna har många exempel på rättfärdiga personer som förblev ensamstående efter en makes eller makas bortgång. Änkan i Sarefat hyllas för sin trofasthet och generositet (se 1 Kungaboken 17:8–16). Änkan som lade två små kopparmynt i offerkistan lovordades av Frälsaren för att hon lade i ”allt som hon hade att leva på” (Markus 12:44). Psalmisten säger att Herren ”stöder faderlösa och änkor” (Psaltaren 146:9). De här exemplen påminner oss om att Herren är mycket medveten om dem som har förlorat en make eller maka. Äldste Gerrit W. Gong i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vår ställning inför Herren och hans kyrka handlar inte om vårt civilstånd utan om att vi blir trofasta och tappra lärjungar till Jesus Kristus.”¹

President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, var bara sju år när hans far dog i tuberkulos. Hans mor förblev ensamstående resten av sitt liv medan hon utförde mycket tjänande i kyrkan och i samhället, bland annat som borgmästare i staden Provo.

”Jag välsignades med en enastående mor”, minns president Oaks. ”Hon var sannerligen en av de många ädla kvinnor som har levt i de sista dagarna.”²

Håll fast vid evangeliet

När äldste Randy D. Funk verkade som medlem i de sjuttios kvorum noterade han ”några orsaker till olycka: … sorg och ensamhet av en älskad persons död, och rädsla från ovissheten om vad som händer när vi dör.” Som ett motgift föreslog han att ”den inre friden i att vara trygg inom Guds fålla” kan överbrygga sådan ensamhet och osäkerhet.³

Äldste Gong noterade att tro, förbundstrogenhet och rika välsignelser i allra högsta grad är tillgängliga för dem som väljer att inte gifta om sig efter förlusten av en äkta hälft. Han berättade om en av familjens släktingar som ”lämnades ensam med fem små barn när hennes make och äldste son plötsligt dog med bara några dagars mellanrum. Som änka i 47 år uppfostrade farmor sin familj med hjälp av kärlek från lokala ledare och medlemmar. Under de åren lovade hon Herren att hon aldrig skulle klaga om han hjälpte henne. Herren hjälpte henne. Hon klagade aldrig.”⁴

Att blanda familjer

Hur man blandar familjer är något att ta hänsyn till i många äktenskap och det kan vara särskilt svårt när barn är inblandade, oavsett ålder. En av de största utmaningarna kan faktiskt vara att hjälpa barnen acceptera nya relationer.

Barn är ofta de bortglömda sörjande när en förälder går bort. De kan känna sig vilsna i förändringen – eller åtminstone känna en önskan att få rådgöra tillsammans om beslut som påverkar familjen. De kanske har minnen som de inte längre känner att de kan dela med sig av. ”Kommer ni ihåg när vi …” kan upplevas ofullständigt och kanske till och med oönskat. De kanske tycker att det är svårt att anpassa sig till sin levande förälders nya relation och tycka att det är svårt att ge sin kärlek och lojalitet till en styvförälder.

Även i de bästa av omständigheter kan en ny äkta hälft känna sig som en utomstående. ”Även när familjemedlemmarna gör allt de kan för att välkomna dig kan det ändå kännas som om du är utanför en stor del av tiden”, säger en kvinna som gifte om sig. Hennes råd? ”Kom ihåg att du inte ersätter någon; du bidrar bara till familjen. Ge det massor av tid och kärlek.”

Ibland är det inte så mycket de planerade eller genomtänkta aktiviteterna utan snarare de enkla och spontana upplevelserna som främjar den här nya relationen. De här tre sakerna verkar vara till hjälp:

att man visar intresse för idrott, musik och andra personliga intressen som är viktiga för varje barn
att man övar på att lyssna ingående utan att ge för mycket råd
att man delar personliga upplevelser och sårbarhet.

Barn och barnbarn

I stället för att dra sig undan umgänget med släktingar och hålla sig i bakgrunden kan ”bonus”-föräldrar samt bonusfar- och morföräldrar söka efter gemensamma intressen med enskilda familjemedlemmar och upptäcka nya idéer och tillvägagångssätt tillsammans. I vår bonusfamilj skickar vi textmeddelanden om ämnen som handlar om allt från föräldraskap till politik, affärssatsningar till träningsförslag, matlagning till historisk skönlitteratur. Vi började träffas på internet med var och en av de två sidorna av släkten under pandemin för att studera Kom och följ mig tillsammans och har fortsatt med det sedan dess.

En balansgång

Att balansera fritidsintressen, hushållssysslor och särskilt familjens ekonomi i ett nytt äktenskap senare i livet kan vara svårt och komplicerat. Det kräver empati, ömhet och ”den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande” (1 Petrusbrevet 3:4) för att lotsa sig igenom nya och ibland motstridiga krav.

Varje par hittar sina egna svar om hur de ska hantera sysslor, fritid och ekonomi. Om preferenser diskuteras öppet tillsammans kan de flesta meningsskiljaktigheter lösas med tiden. Som en bra riktlinje för sådana samtal kan du begrunda det här rådet om målsättning som gavs av president M. Russell Ballard (1928–2023), tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum: ”Sätt kortsiktiga mål som ni kan nå. Sätt mål så att jämvikten bevaras – inte för många och inte för få, och inte alltför höga men inte heller alltför låga. Skriv upp alla era uppnåeliga mål och arbeta på dem i den ordning de är viktiga för er … Be om gudomlig vägledning när ni sätter era mål.”⁵

Ett andra äktenskap, precis som ett första äktenskap, kan vara tillfredsställande och meningsfullt eller stressigt och svårt. Mycket beror på parets förmåga att ta itu med vanliga problem tillsammans. Många som gifter sig igen senare i livet finner att livet kan vara rikare med någon att prata med, skratta med och till och med gråta med när så behövs. Liksom varje troshandling kräver omgifte att man utövar sådana kristuslika egenskaper som tålamod, överseende, förlåtelse, vänlighet och kärlek.

Författaren bor i Utah, USA.