”Människor behöver få veta”, Liahona, aug. 2024.
Porträtt av tro
Människor behöver få veta
Vetskapen om att familjen kan vara evig förändrade mitt liv för evigt.
Foton: Hunter Winterton
Min mamma gick bort när jag var 12 år. Det var då jag började undra vad som händer med familjer efter det här livet. Prästen i kyrkan jag gick till sa att när vi dör kommer vi inte att ha någon familj. Han sa att jag skulle få träffa mamma igen, men inte känna igen henne som min mamma och hon skulle inte känna igen mig som sin dotter.
Det var inte svaret jag hade hoppats på. Jag fortsatte gå i kyrkan med min familj, men frågorna fanns kvar. Jag undrade också: Var finns profeterna? Var finns apostlarna?
När jag fyllde 14 år sökte jag på ”Jesus Kristus” på internet. Jag hamnade på Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas webbplats. En kort tid senare knackade två missionärer på min dörr. De ville dela med sig av ett budskap om Jesus Kristus. Jag bjöd in dem och bad pappa att vara med.
Den första frågan missionärerna ställde till mig var: ”Vet du att familjen kan vara evig?”
Jag svarade: ”Nej, det kan den inte.” Sedan berättade jag för dem vad jag hade lärt mig av min präst. Efter vårt samtal hittade jag äldsterna på Facebook. Jag tittade på videor där de tog avsked av sina familjer. Jag ville veta varför de hade lämnat sina familjer för att komma till mitt land och varför de trodde som de gjorde. Jag ringde telefonnumret de gett mig och sa: ”Äldster, jag behöver komma till er kyrka på söndag.”
I två år gick jag i kyrkan och träffade missionärerna. Min familj var dock inte öppen för kyrkan. När jag fyllde 18 år sa jag till min familj att jag ville döpas. Jag försökte berätta för dem om evangeliet, men de var inte redo.
Mina förberedelser för mission
År 2015 utförde jag ställföreträdande dop i São Paulo tempel i Brasilien. När jag var där frågade en man mig om jag förberedde mig för att gå på mission. Jag sa att jag hoppades kunna gå på mission en dag. Då sa han: ”Jag tror att du behöver förbereda dig för att gå på mission och prata franska.”
Jag tänkte för mig själv: Varför franska? Jag är från Brasilien. Hur ska jag kunna prata franska som missionär? Men på grund av den upplevelsen i templet började jag studera franska.
Några månader senare befann jag mig på en bussterminal i São Paulo och läste ur Mormons bok på franska. När kvinnan bredvid mig såg bokens omslag började hon prata franska med mig. Jag hade bara studerat språket i några månader, men jag förstod allt vad hon sa!
Till min förvåning kände hon till Mormons bok eftersom hon hade träffat missionärerna i Paris där hon bodde. Hon ställde många frågor om nephiterna och Frälsarens besök i Amerika. Av någon oförklarlig anledning kunde jag prata med henne som om det var mitt modersmål. Med glädje gav jag henne min Mormons bok.
I början av 2020 reste jag till England för att studera engelska genom ett utbytesprogram. Jag träffade en flicka där från Marocko. Hennes frågor om varför jag inte drack alkohol ledde till ett samtal om Visdomsordet, kyrkan och Mormons bok. Jag visade henne min Mormons bok på franska, och jag kunde återigen besvara frågor om evangeliet på franska.
Jag insåg att människor behöver få höra om evangeliet och den här speciella boken på sitt eget språk och att jag kunde använda Mormons bok för att vara ett redskap i Guds händer till att hjälpa andra.
Inaê Leandro (till höger) med en av sina kamrater, syster Wongsin Elisaia, när hon tjänade på Temple Square i Salt Lake City i Utah.
Tungomålsgåvan
När jag senare öppnade min missionskallelse fick jag veta att jag skulle till Temple Square i Salt Lake City och tala portugisiska.
Jaså? tänkte jag. Alla där känner redan till kyrkan, och de pratar inte ens franska i Utah.
När jag berättade det för min familj frågade pappa: ”Ska du lämna ditt jobb som högstadielärare, ditt hem, din karriär – allt – för en mission? Hur mycket kommer de att betala dig?” Han blev förvånad när jag sa att jag skulle betala min mission själv.
Först förstod jag inte varför jag hade kallats till Utah, men min himmelske Fader visste var jag behövde vara. På Temple Square lärde jag mig snabbt att om man kan tio språk – eller bara två eller tre – kan man undervisa på alla tio språken där. Mina kamrater och jag ledde rundturer på spanska, portugisiska och engelska på Temple Square och på Humanitarian Center på Welfare Square. Vi undervisade också på internet på olika språk genom webbplatsen KomTillKristus.org.
Jag har själv upplevt tungomålsgåvan. När vi har viljan och entusiasmen att lära oss ett språk, och om vi arbetar hårt, välsignar Gud oss på mirakulösa sätt som hjälper oss att tala och förstå.
”När vi har viljan och entusiasmen att lära oss ett språk, och om vi arbetar hårt”, säger Inaê, ”välsignar Gud oss på mirakulösa sätt som hjälper oss att tala och förstå.”
Jag älskar att läsa Mormons bok på andra språk. När jag gör det växer mina språkkunskaper, mitt vittnesbörd och min kunskap om evangeliets principer.
Eviga familjer
När jag ringde hem på förberedelsedagar brukade jag berätta ingående om framgångar och upplevelser på missionen. Jag fokuserade på det jag hade gemensamt med mina familjemedlemmar, och de berättade om sina resor och vad som hände hemma. De berättade till och med att de brukade bjuda heltidsmissionärerna på pizza eftersom de hade hört mig berätta om trevliga människor i Salt Lake City som tog hand om min kamrat och mig.
Det har gått 16 år sedan min mor gick bort. Det var en svår dag, men jag vet att familjen kan vara evig. Jag vet att jag får träffa mamma igen. Jag vet att hon kommer att känna igen mig som sin dotter. Många människor har inte den här kunskapen.
Det var därför jag verkade som missionär. Det var därför jag lärde mig nya språk. Och det är därför jag fortfarande försöker hjälpa andra att själva hitta svar i evangeliet.