Endast digitalt: Unga vuxna
Hur jag övervann andlig utbrändhet
Författaren bor i Förenade Arabemiraten.
När jag kom hem från min mission kände jag mig så stressad över vad jag skulle göra därnäst.
Jag älskade min mission. Men när jag kom tillbaka hem till Filippinerna drabbades jag av en hel del ångest på grund av något jag kallar ”andlig utbrändhet”.
För mig är andlig utbrändhet att känna sig helt utmattad efter att ha gett sitt allt. Det här påverkade mitt liv så mycket att jag höll mig på mitt rum hela dagarna eftersom jag var så utmattad.
Som återvänd missionär kände jag påtryckningar från min familj, mina vänner och omgivningen angående mina livsbeslut. Det kändes som om alla omkring mig hade så många åsikter om mina val och om vad jag borde göra – det var överväldigande. Jag dolde mina känslor för alla eftersom jag inte ville göra dem besvikna.
Med tiden blev pressen för stor för mig att bära.
Jag kände det som äldste Dieter F Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har beskrivit så här:
”Ibland kan andliga sammanbrott ske så gradvis att vi knappt märker vad som händer. Liksom lager av sediment kan andlig smärta och sorg byggas upp med tiden och tynga våra andar tills bördan blir nästan alltför tung. Det kan till exempel hända när våra ansvar på arbetet, hemma och i kyrkan blir så överväldigande att evangeliets glädje försvinner ur sikte. Vi kanske till och med känner det som om vi inte har mer att ge, eller att vi inte har tillräcklig styrka att leva efter Guds bud.”
Fastän jag kände så kunde jag känna frid när jag vände mig till min himmelske Fader för vägledning. Här är tre sätt jag gjorde det på:
1. Jag släppte andras förväntningar
Andras förväntningar gjorde det svårt för mig att finna den frid jag behövde för omställningen till livet hemma som återvänd missionär.
Så i bön frågade jag vilken riktning jag skulle ta för min framtid och berättade för min himmelske Fader om pressen jag kände. Under det att jag arbetade på att inbjuda Anden i mitt liv kände jag mig manad att ta ett steg i tro och flytta till Förenade Arabemiraten för att arbeta. Den här inspirationen var totalt oväntad, och många människor i min omgivning blev chockade när jag följde den maningen.
Plötsligt kände jag så mycket hopp! Jag kände att Gud genom Anden ledde mig i en riktning som skulle ge mig den läkedom jag behövde.
Genom att lära mig släppa andras förväntningar på mig och fokusera på min himmelske Faders vägledning kunde jag gå framåt med hopp och tro.
Äldste Uchtdorf sa också: ”Vi finner andlig läkedom när vi går bort från världens skuggor och in i Kristi eviga ljus.”
2. Jag befriade mig från jämförelser
När jag kom hem från min mission hade jag också problemet att jag jämförde mig med andra.
Äldste Uchtdorf har sagt följande om farorna med jämförelser: ”Vi [ägnar] så mycket tid och energi åt att jämföra oss med andra … Det får oss att skapa förväntningar på oss själva som är omöjliga att uppnå. Det gör att vi aldrig gläds åt det goda vi gör eftersom det verkar mindre värt än det som någon annan gör.”
Jag var alltför fokuserad på vad andra återvända missionärer gjorde, och det fick mig att känna att jag inte gjorde några framsteg alls. Men när jag bad min himmelske Fader om hjälp med att förändra mitt fokus och aktivt strävade efter att göra det, oroade jag mig mindre för vad andra gjorde. I stället fokuserade jag på min unika väg och de steg jag kunde ta varje dag mot mina andliga och timliga mål.
3. Jag var andligt proaktiv
Flytten till Dubai lärde mig hur viktigt det är att vara proaktiv. Oavsett våra omständigheter kan vi vara proaktiva i att göra förändringar och söka Kristus var vi än befinner oss.
Även om evangeliet verkade tröttsamt när jag kom hem från min mission var mitt engagemang i det i själva verket lösningen på mina känslor av utbrändhet. Jag fann större frid och läkedom när jag ansträngde mig att vara delaktig i min församling och ta mig tid för Herren varje dag.
President Russell M. Nelson har vittnat om den här principen med orden: ”Vi behöver dagligen dyrka Herren och studera hans evangelium. Jag vädjar till dig att låta Gud råda i ditt liv. Ge honom en god del av din tid. När du gör det, lägg då märke till vad som händer med ditt positiva andliga momentum.”
När jag riskerar att bli andligt utbränd vet jag nu att jag kan finna frid genom att behålla ett andligt momentum. Ett sätt att göra det är att skifta sitt fokus till Frälsaren och släppa taget om andras förväntningar.
När jag gör det finner jag den frid jag behöver för att gå framåt på förbundsstigen – ett steg i taget.