När andliga upplevelser inte blir som du förväntade dig

Abby Larkins

Kyrkans tidskrifter

Råd från mina tempelförberedande lärare förändrade mitt sätt att se på Andens inflytande.

Bild

Gilberts tempel, Arizona

Foto av Gilberts tempel i Arizona: Ronald Lee Enloe

Min lillasyster och jag tog emot vår begåvning tillsammans, bara några dagar innan hon åkte på mission. Jag såg fram emot att få besöka templet med henne och jag var redo att ta nästa steg på förbundsstigen.

Men den dagen fylldes jag av olika känslor. Det var slutet på sommaren. Jag bävade för en krävande termin som väntade mig. Tanken på att flytta tillbaka till college, lämna familjen och ta farväl av min syster fick mig plötsligt att känna mig otröstlig.

Och även om begåvningsceremonin var vacker var det mycket att ta in. Jag förstod väldigt lite och var redo att åka därifrån så fort sessionen var över.

Min syster fick en annan upplevelse. I det celestiala rummet ställde hon lugnt och nyfiket frågor till mina föräldrar om begåvningen och verkade ha förstått mycket mer än vad jag hade gjort. Under tiden satt jag tyst och omtöcknad. Jag minns att jag höll tillbaka tårar av frustration och förlägenhet över att min upplevelse skilde sig så mycket från hennes.

Jag frestades för ett ögonblick att känna mig bitter över att jag inte hade fått den upplevelse jag hade hoppats på. Men då mindes jag två specifika saker som mina tempelförberedande lärare hade sagt till mig:

Jag skulle troligen inte förstå allt som hände under min första begåvningssession. De sa att i stället för att försöka förstå allt på en gång borde jag försöka fokusera på den fridfulla känslan inne i templet.
Jag skulle kanske komma ut ur templet andligt trött och överväldigad. Och det var okej.

Deras kloka ord hejdade mina rusande tankar och har varit med mig under årens lopp. Jag tror att samma råd kan hjälpa oss när vi utvärderar de förväntningar vi har på andra andliga upplevelser, både i och utanför templet.

Anpassa dina förväntningar

Jag är glad att kunna säga att jag tycker om att besöka templet nu, och min kunskap om begåvningen har vuxit under de senaste åren. Men jag kan också relatera till en önskan om att ha specifika förväntningar på andliga händelser, som när man ska ta emot sin begåvning eller gå på mission. Jag har till och med kommit på mig själv med att förvänta mig en särskilt ”andlig upplevelse” varje gång jag besöker templet eller läser skrifterna.

Men jag har insett att det inte är realistiskt att alltid få extraordinära andliga upplevelser. Några av mina tempelbesök har till exempel varit upplysande och upplyftande, men under andra har jag haft svårt att koncentrera mig eller hålla mig vaken.

Som äldste Gary E. Stevenson i de tolv apostlarnas kvorum nyligen vittnade om: ”Andliga ting kan inte framtvingas. Du kan utveckla ett förhållningssätt och en miljö som inbjuder Anden, och du kan förbereda dig, men du kan inte diktera hur eller när inspiration kommer.”

Om du av någon anledning känner dig frustrerad i dina försök att få uppenbarelse eller känna Anden, så kommer här några påminnelser som har hjälpt mig att känna närhet till min himmelske Fader och Jesus Kristus och gå framåt med tro.

Kom ihåg att Anden kommunicerar på många sätt

Det kan vara inspirerande att höra om andras andliga upplevelser, men ibland kan man känna sig besviken när de egna upplevelserna inte är som andras.

Att jämföra min tempelupplevelse med min systers gjorde mig nedslagen. Eftersom jag inte ville att den där första upplevelsen skulle hindra mig från att njuta av templets välsignelser behövde jag medvetet bestämma mig för att komma över skillnaderna mellan vad min syster och jag kände och förstod den dagen.

Kanske önskar du att du kunde gråta när du känner Anden. Kanske önskar du att du inte gjorde det! Kanske känner du ett styng av avund när du hör berättelser om människor som får uppenbarelser i form av drömmar och syner. Kanske har du aldrig upplevt en brinnande känsla i hjärtat (se Läran och förbunden 9:8). Eller kanske någon sa sig känna Anden i en situation när du helt enkelt inte gjorde det.

Den goda nyheten är att Anden talar till oss på många sätt. Om dina sätt skiljer sig från andras betyder det inte att de har fel eller att Anden inte kommunicerar med dig.

När vi vänder oss till vår himmelske Fader för att få hjälp kan vi lära oss att känna igen hur Anden kommunicerar med oss och få ut mer av våra personliga andliga upplevelser. Äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vi har det heliga ansvaret att lära oss känna igen [den Helige Andens] inflytande och följa det.”

Bevara dina andliga upplevelser

Ett sätt att känna igen Andens inflytande på är genom att bevara dina andliga upplevelser. Oavsett om du skriver ner dem i en fysisk dagbok, gör en elektronisk anteckning eller en röstinspelning är det ett kraftfullt sätt att inte bara minnas det goda du har känt utan också bli bättre på att uppfatta hur Anden talar till dig.

Om du inte vet var du ska börja kan du försöka uppmärksamma stunder då du känner frid, tacksamhet, inspiration eller glädje. Äldste Craig C. Christensen i de sjuttios kvorum har sagt: ”Att vara fylld med den Helige Anden innebär att vara fylld med glädje. Och att vara fylld med glädje innebär att vara fylld med den Helige Anden [se Apostlagärningarna 13:52; Mosiah 4:3].”

När du gör det här inser du kanske att du känner Anden mer än du först trodde.

Prioritera uppriktig kommunikation med Gud

Eftersom vi har blivit tillsagda att söka och förvänta oss både underverk och personlig uppenbarelse (se Matteus 7:7–8) kan det vara särskilt nedslående när det känns som om vi inte får något av dessa. Ibland har jag undrat varför jag ska fortsätta ställa frågor till Gud när det inte verkar som om han besvarar dem. Med det sättet att tänka blir jag orolig och krävande i min inställning till honom.

Bild

efterföljare som rör vid den uppståndne Frälsarens händer

Men i skrifterna står det ”försök … inte ge Herren råd, utan ta emot råd ur hans hand” (Jakob 4:10). Jag märker att något förändras när jag slutar se på uppenbarelse som min enda motivation att be och i stället prioriterar uppriktig kommunikation med min himmelske Fader. Jag förklarar för honom vad jag känner, beskriver mina bekymmer, uttrycker min tacksamhet och ber sedan ödmjukt om det jag saknar. Jag känner verklig kontakt med Gud när jag slutar se honom som en ”kosmisk varuautomat” som äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har förklarat.

Och även om jag inte alltid får ett omedelbart eller tydligt svar vet jag att han alltid lyssnar på mig. Och det räcker för att jag ska fortsätta framåt.

Följ vägledande principer

När du söker Anden och personlig uppenbarelse är det viktigt att göra det inom rätt ramar. Äldste Stevenson citerade Predika mitt evangelium och sa: ”’Att ha den Helige Andens vägledning i livet kräver andligt arbete. Detta arbete innefattar innerliga böner och regelbundna skriftstudier. Det innefattar också att du håller dina förbund och Guds bud … Det innefattar värdigt deltagande av sakramentet varje vecka’ [Predika mitt evangelium, s. 101].”

Han gav sedan ytterligare fyra vägledande principer för att ”inbjuda och känna igen Andens maningar”:

Stå på heliga platser: ”Våra tempel och hem är de heligaste av dessa invigda platser.”
Stå med heliga människor: ”Om du hoppas på att känna Anden, var med människor som Anden lätt kan vistas hos.”
Vittna om heliga sanningar: ”Hjälparen uttrycker alltid sin röst när vi vittnar med vår röst.”
Lyssna på den Helige Anden: ”Han talar med subtila, tysta toner … Hitta en lugn plats, en helig plats där du kan söka att få vägledning från Anden.”

Även om det inte blir dramatiskt eller sker på det sätt du förväntar dig, följer Anden med dig och vägleder dig när du gör de här sakerna.

Ett nytt perspektiv

Som mina tempelförberedande lärare påminde mig är det okej att inte fullt ut förstå evangeliet eller, i mitt fall, templet. Och ibland kan vårt andliga sökande få oss att känna oss lite utslitna. Det är stunder som de här som kan hjälpa oss att utveckla tålamod och omvärdera vår relation till vår himmelske Fader och den Helige Anden.

Jag har märkt att när jag har använt de här känslorna till att sakta ner, agera i tro och vända mig till min himmelske Fader för att få hjälp, har mina förväntningar på andliga upplevelser blivit trofasta i stället för oroliga, och fridfulla i stället för frustrerande. I de här stunderna känner jag min himmelske Faders kärlek till mig. Och i min väntan på svar är den kärleken på något sätt alltid tillräcklig.