Kapitel 11

Be för att få himlens välsignelser

När vi ber i tro förbereder vi oss för att ta emot de välsignelser vår himmelske Fader har i beredskap åt oss.

Ur Wilford Woodruffs liv

I mars 1835, under sin första mission, var Wilford Woodruff tvungen att ta sig över floder och genom träsk i sydöstra Förenta staterna. För att kunna ta sig genom träsken högg han och hans kamrat ner ett träd och gjorde det till en kanot. De rodde omkring 24 mil innan de övergav kanoten och började gå. President Woodruff erinrade sig senare att de tog en väg som ”ledde genom träsk och som var täckt av lera och vatten större delen av vägen, 27 mil. Vi vandrade 6 mil på en dag genom lera och knädjupt vatten. Den 24 mars, efter att ha färdats cirka 15 kilometer i lera, kände jag en häftig smärta i knäet och kunde inte gå längre. Jag satte mig ner på en trädstam.”

Vid denna punkt i resan bestämde sig hans kamrat, som blivit trött på arbetet och ville återvända hem, för att lämna honom där, sittande på en trädstam i ett alligatorträsk. Oförfärad vände sig Wilford Woodruff till Herren. Han sade: ”Jag knäböjde i leran och bad, och Herren botade mig, och jag gick vidare fylld med stor glädje.”¹

Åratal senare visade president Woodruff sin tro när han, hans hustru och ett flertal andra färdades med båt för att missionera i England. ”Vi hade färdats tre dagar och nätter i hård vind och vi drevs bakåt”, erinrade han sig. ”Slutligen bad jag mina kamrater att komma in i hytten med mig och att be om att Herren skulle påverka vinden. Jag var inte rädd att vi skulle gå under, men jag tyckte inte om tanken att driva tillbaka till New York, eftersom jag ville fortsätta min resa. Vi uppsände alla samma bön, både män och kvinnor, och när vi var klara steg vi upp på däck och inom mindre än en minut var det som om någon hade tagit ett svärd och huggit av stormen, man kunde ha slängt ut en näsduk, och den hade legat stilla.”²

Wilford Woodruffs lärdomar

Det är vår plikt att be i tro om den hjälp vi behöver.

Det finns ett råd från vår Frälsare som alla Guds heliga bör lyda, men som jag fruktar att vi inte lyckas så väl med, och det är att alltid be utan att förtröttas. [Se Luk 18:1; L&F 88:126.] Jag är rädd att vi som ett folk inte ber med tillräcklig tro. Vi borde åkalla Herren i mäktig bön och tillkännage alla våra behov för honom. För om inte han beskyddar, befriar och frälser oss, så gör ingen annan makt det. Därför sätter vi hela vår lit till honom. Därför bör våra böner uppstiga till vår himmelske Faders öron dag och natt.³

Jordens invånare förstår inte resultatet och nyttan av bön. Herren hör och besvarar mäns, kvinnors och barns böner. Bön har större kraft, mycket större, att bringa ned Guds välsignelser än nästan allting annat.⁴

När världen rustar sig till strid mot Guds rike i dessa sista dagar, har då de heliga någonting att vara rädda för? … Det har vi inte. Det finns en sak vi bör göra, och det är att be till Gud. Varje rättfärdig människa har gjort detta, till och med Jesus, Frälsaren, Faderns enfödde Son i köttet, behövde be. Hela vägen från krubban till korset måste han åkalla sin Fader om att få nåd och hjälp i sitt lidande och göra det möjligt för honom att tömma den bitt-ra kalken. Det var likadant för hans lärjungar.⁵

Vad som än är nödvändigt för oss att ta emot och åtnjuta så är det vår plikt att be Herren om det. Vi bör vända oss till honom på avskilda platser och tillkännage våra önskningar för honom, att våra böner må bli hörda och besvarade på våra huvuden. Häri ligger vår styrka. Vi förtröstar på Gud, inte på människor.⁶

Det är varje Guds heligs plikt … att låta sina böner uppstiga till Herren Sebaots öron, dag och natt då tiden är inne, i familjekretsen och på privata platser, om att Herren ska stödja sitt folk, bygga upp Sion och uppfylla sina löften …

Jag har mer tro på bön till Herren än på nästan någon annan princip på jorden. Om vi inte har tro till att be till Gud är det inte mycket bevänt med vår tro på honom eller på evangeliet. Vi bör be till Herren om det vi vill ha. Låt detta folks böner ständigt uppstiga till Herren då tiden är inne. Herren avvisar dem inte, utan de blir hörda och besvarade, och riket och Guds Sion kommer att stå upp och lysa och iföra sig sin högtidsskrud och iklädas sin Guds härlighet och uppfylla avsikten med sin organisation här på jorden. [Se L&F 82:14.]⁷

Som ett folk bör vi rusta oss med tro och kraft inför Gud, tillkännage våra önskningar och lämna vårt öde i hans händer. Vårt öde ligger där i vilket fall som helst. Och så kommer det att förbli.⁸

Vi måste be för att förstå Herrens vilja och ta emot hans vägledning.

Jag känner att vi bör lyfta upp våra hjärtan och be Gud vår himmelske Fader om barmhärtighet, att han ska leda oss genom den Helige Andens inspiration, att våra sinnen ska upplysas och vår fattningsförmåga vara öppen för hans sinne och vilja angående sitt folk.⁹

Närhelst du undrar över din plikt eller över något arbete som du måste utföra, gå då aldrig vidare med din verksamhet förrän du har ansträngt dig i bön och fått den Helige Anden. Vad än Anden manar dig att gå eller göra är rätt, och om du följer dess maningar kommer allt att gå väl för dig.

Vi förs till många platser i vårt arbete att predika för jordens nationer, där vi kanske anser att en viss inriktning är den bästa, men om vi inte vet det, är det bättre för oss att gå inför Herren och be i tro om att bli undervisad om livets vägar.¹⁰

Låt oss verka i trofasthet och be till Herren om visdom dag efter dag, att vi må ha kraft att övervinna och segra.¹¹

Föräldrar är heligt förpliktade att lära sina barn att be och se till att familjen ber tillsammans.

Det är Guds sinne och vilja att varje man och kvinna som ingått i äktenskapets förbund och som har fått söner och döttrar, att de så snart dessa barn är gamla nog, bör lära dem att be.

Det är de heligas plikt att lära sina barn att be medan de är unga, att lära dem förstå bönens princip och nytta, så att de kan be för sina föräldrar och allting som är nödvändigt. Om du börjar med barnen på detta sätt, om du uppfostrar dem i Herrens tukt och förmaning, så viker de sällan av därifrån. Familjens överhuvud bör inte be alla böner själv, utan bör kalla medlemmar i sin familj att be och att välsigna maten.¹²

När vi lever efter evangeliet blir våra böner besvarade med välsignelser över våra huvuden.

Vi bör som ett folk vara ödmjuka, bedjande och underdåniga vår Gud, för att få vår himmelske Faders utlovade välsignelser.¹³

Vi bör leva på detta sätt för att kunna komma inför Herren och be om dessa välsignelser, med tro och kraft, vilka vi behöver för att kunna genomföra Guds avsikter … Detta är nödvändigt för vår utveckling.¹⁴

Gud har för avsikt att ge sina heliga jordens goda, liksom himlens välsignelser, allteftersom de kan använda dem på ett riktigt sätt …

Eftersom många av er har lärt er hur ni ska be, bör ni inte försumma att låta era böner uppstiga till Herren Sebaots öron, för han lyssnar till er … Himlens välsignelser kan endast erhållas och kontrolleras genom rättfärdighetens principer.¹⁵

Vi har ingen tid att förlora i våra förberedelser för det som ska ske på jorden, och vem vill förlora den krona, den härlighet, det hopp om evigt liv som vi fick genom att en gång ta emot Jesu Kristi evangelium? Ingen som har någon del av Guds Ande. Låt oss stå upp och ära vår kallelse och verka inför Gud tills vi fått den Helige Anden, och till dess att våra böner har sönderrivit evighetens slöja och trängt in i Herren Sebaots öron och blivit besvarade genom välsignelser över våra huvuden.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Gå igenom berättelserna på sidorna 107–109. Begrunda eller diskutera olika sätt varpå äldste Woodruff kunde ha reagerat på var och en av dessa situationer. Vad kan vi lära oss av hur han reagerade?
Vad gör störst intryck på dig när du läser om president Woodruffs lärdomar om vår plikt att be? (Se s 111–112.) Vad innebär det för dig att be i tro? Varför måste vi be för att få de välsignelser vi behöver? Vilka är några andra syften med bönen?
Läs hela det fjärde stycket på sidan 110. Varför behövde Frälsaren be? Vad kan vi lära oss av hans böner? (Se Matt 26:39; Joh 11:41; 3 Nephi 13:9–13.)
Hur kan bönen hjälpa oss när vi har beslut att fatta eller när vi har frågor om våra plikter? (Se s 110–111.)
Hur har din himmelske Fader besvarat dina böner? Hur bör vi reagera när ett svar på bönen skiljer sig från det svar vi hade hoppats på att få?
Vilken försäkran gav president Woodruff de föräldrar som lär sina barn att be? (Se s 111.) Nämn några principer för bön som föräldrar bör lära sina barn. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att göra bönen till en del av sitt liv?
Varför är det viktigt att alla familjemedlemmar får möjlighet att be när de ber tillsammans som familj? (Se s 111.) Hur har bönen stärkt din familj?
Studera det sista avsnittet i detta kapitel (s 111–112) och sök efter egenskaper som president Woodruff sade att vi bör ha. Varför är dessa egenskaper nödvändiga när vi ber och söker svar på våra böner?

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 7:7; Jakobs brev 1:5–6; 5:16; 2 Nephi 32:8–9; Alma 33:3–11; 34:17–28; 37:36–37; 3 Nephi 18:19–21; L&F 10:5; 68:28; 112:10