Kapitel 7

Jesu Kristi försoning

Jesu Kristi försoning är den grundläggande principen om frälsning och hoppets drivkraft för hela människosläktet.

Ur Wilford Woodruffs liv

När äldste Wilford Woodruff inledde sin verksamhet som apostel, verkade han och hans bröder i Förenta staterna och England bland människor som vördade Jesus Kristus som Guds Son och människosläktets Återlösare. Eftersom de visste att deras åhörare redan hade en grundläggande tro på Jesu Kristi försoning inriktade de sin undervisning på det som berörde profeten Joseph Smiths kallelse, framkomsten av Mormons bok och prästadömets återställelse.¹ Men när människor ifrågasatte läran om försoningen tillbakavisade äldste Woodruff deras påståenden med kraft och tydlighet. Han vittnade om att ”syftet med Kristi mission till jorden var att han skulle frambära sig själv som ett offer för att återlösa människosläktet från den eviga döden”.²

År 1845 publicerade en kyrkans medlem på de Brittiska öarna en broschyr i vilken han försökte bevisa att det inte var nödvändigt för Jesus Kristus att lida och dö för människosläktets återlösning. Äldste Woodruff, som då verkade som kyrkans presiderande auktoritet på de Brittiska öarna, tillbakavisade detta påstående i en artikel med rubriken ”Rationality of the Atonement” [”Försoningens logik”]. Genom att publicera denna artikel hoppades han säkerställa att ”[kyrkans] synpunkter i ämnet skulle bli rätt förstådda av alla, och att Guds heliga skulle vara förberedda att stå emot angreppen från den store fienden till människors frälsning, såväl som att en gång för alla klarlägga denna fråga för den som tror på Guds uppenbarelser”.³ Hans ord, både hans fördömande av de falska lärdomarna och hans hyllning till Frälsaren, visade hans orubbliga kärlek till Herren och hans djupa tacksamhet för återlösningsplanen.

Han uttryckte sorg över att den man som skrivit broschyren ”blivit så förmörkad i sinnet av mörkrets makter att han totalt avvikit från Guds rikes ordning och råd”. Han kommenterade: ”Det skulle vara långt bättre för en människa att helt berövas förmågor än att använda dem till att försöka bevisa ineffektiviteten i Kristi försoning, och att angripa frälsningens grundläggande princip på det sätt som han gjort.”⁴

Äldste Woodruff ägnade större delen av sin artikel åt att citera från skrifterna, och därigenom visa en ”flod av vittnesbörd” från forntida profeter och från Herren själv.⁵ Han sade att läran om försoningen ”inte bara var ett tema som de forntida profeterna och Guds tjänare tyckte om att dröja kvar vid, utan drivkraften för alla deras förhoppningar, och den källa varigenom de hämtade kraft och stöd”.⁶

Wilford Woodruffs lärdomar

I enlighet med sin Faders vilja kom Jesus Kristus till jorden för att återlösa oss från fallets följder.

Jag tror att den Allsmäktige visste vad han skulle göra med denna värld innan han skapade den. Han visste vilka slags andar som skulle bebo den, och vilket slags arbete som skulle behöva utföras för att frälsa hans söner och döttrar som skulle komma till jorden. Och när man läser historien om Guds handlande mot människorna, från världens skapelse till denna tidshushållning, ser vi att Fadern har verkat för att välsigna sina söner och döttrar. Han utgav sin enfödde Son till att dö för att återlösa världen, ett offer så stort att bara Gud själv kunde utföra det. Och i dessa sista dagar har han inlett organiserandet av den stora och sista tidshushållningen, den största av alla tidshushållningar.⁷

Frälsaren själv talade om för oss vilket syfte hans Fader hade med hans ankomst till världen. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” [Joh 13:16–17]

De uppenbarelser som Gud gett människan ger rikliga bevis på att Gud och de eviga världarna styrs av celestial lag, och för att människan ska kunna uthärda samma härlighet som han själv gör var det nödvändigt att hon skulle hålla samma lag: ”Det som regeras enligt lag upprätthålles ock genom lag och bliver fullkomliggjort och helgat genom den.” [L&F 88:34] Men när människan överträdde Guds lag drog hon rättmätigt på sig olydnadens förbannelse, från vilken hon omöjligt kunde återlösa sig själv, inte heller kunde något mindre än ett oändligt offer sona hennes fall.

Följderna av denna olydnad är välkänd, det var döden, och denna förbannelse har gått i arv till alla Adams efterkommande. Betänk att människan, som är underkastad detta straff, inte av någon egen kraft kan genomföra sin uppståndelse och återställelse till Guds närhet och hans härlighet. Hon befinner sig nu i dödens grepp och domsrätt, och för att uppnå seger över döden var det nödvändigt att någon heligare och renare än överträdaren själv skulle inträda i dödens herravälde för att därigenom förgöra detta välde. Om inte så skulle ske, skulle den makt döden hade över människosläktet vara för evigt. Det är inte svårt att bevisa att Guds Son på alla upptänkliga sätt hade förmåga att utföra denna uppgift eftersom han var ren, helig och obefläckad, att han var den som var utsedd att genomföra detta, vilket tydligt framgår av Johannes vittnesbörd om honom: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd” [se Joh 1:29], och att ”liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande”. [1 Kor 15:22] …

Detta har fastställts bortom allt tvivel genom den oerhörda mängden av vittnesbörd … genom Guds uppenbarelser som getts i olika tidshushållningar i världens historia och i olika delar av jordklotet, att syftet med Kristi mission till jorden var att han skulle frambära sig själv som ett offer för att återlösa människosläktet från evig död, och att det var helt i överensstämmelse med Faderns vilja att ett sådant offer skulle utföras. Han agerade i strikt lydnad mot sin Faders vilja i allting från begynnelsen och drack den bittra kalk som gavs till honom. Häri ligger ljus, härlighet, ära, odödlighet och evigt liv, med den kärlek som är större än tro eller hopp, för Guds lamm har därigenom utfört det för människan som hon inte kunde göra för sig själv.⁸

Vi kan bara ta emot upphöjelsens gåva genom Jesu Kristi försoning och lydnad mot evangeliets lagar och förrättningar.

Vi bör som ett folk vara medvetna om det faktum att vår Fader i himlen har gjort allt han kan för den mänskliga familjens frälsning. Han har kungjort de lagar som är nödvändiga för människans upphöjelse och härlighet och har gjort allt som kan göras genom lag … Jesus dog för att återlösa alla människor, men för att de ska kunna ha nytta av hans död, och för att hans blod ska rena dem från de synder de begått i köttet, måste de åtlyda evangeliets lag. De synder som Adam begick har vi återlösts från genom Kristi blod, och för att uppnå frälsning måste vi visa lydnad och trofasthet mot evangeliets föreskrifter.⁹

Om jag någonsin blir fullständigt frälst så sker det genom lydnad mot Guds lagar.¹⁰

Å ena sidan har rättvisan fått sina anspråk, och Guds ord har bekräftats: ”Den dag du äter av det skall du döden dö.” [Se 1 Mos 2:17.] Å andra sidan har barmhärtighet visats, och Guds kärlek har uppenbarats genom att dödens bojor brutits, varigenom människans ande och kropp återförenas. De rättfärdigas andar får ta emot upphöjelse i Guds och Lammets närhet — i samma tabernakel [fysiska kroppar] i vilka de kämpade och led på jorden, utan vilken förening det är omöjligt för människornas själar att ta emot en fullhet av härlighet. Häri ligger en härlighet som blir till en evig källa till glädje för varje invånare i det celestiala riket. De andar som å andra sidan förkastade Kristi evangelium och visade förakt för hans barmhärtighet, måste återvända till sin kropp i den sista uppståndelsen för att ta emot en fullhet av sitt straff i samma tabernakel i vilken de bodde medan de stred mot Gud. Vi vill på grund härav uppmana alla människor som lyssnar till dessa ord att omvända sig från sina synder och lyda Guds Sons evangelium.¹¹

Vad menas med det evangelium som Jesus själv undervisade om? Den allra första principen var tro på Messias. Detta var den första princip som någonsin lärdes ut till människan. När Adam, efter att ha drivits ut från Edens lustgård, begav sig till Adam-ondi-Ahman för att offra ett offer, frågade en Herrens ängel varför han gjorde det. Adam svarade att han inte visste det, men att Herren befallt honom att göra det. Han blev därefter tillsagd att blodet från tjurar och getter, från vädurar och lamm skulle utgjutas på altaret som symbol för det stora och sista offer som skulle frambäras för världens synder. [Se Moses 5:4–7.] Den första princip som följaktligen undervisades för fader Adam var tro på Messias, som skulle komma i tidernas mitt för att lägga ner sitt liv för människans återlösning. Den andra principen var omvändelse. Och vad menas med omvändelse? Att upphöra med synden. Den man som omvänder sig fortsätter inte att svära om han brukade göra det. Den som är tjuv stjäl inte mer utan vänder sig bort från sina tidigare synder och begår dem inte längre. Det är inte omvändelse att säga att jag omvänder mig idag och därefter stjäl i morgon. Detta är världens sätt att omvända sig och det är misshagligt i Guds ögon. Omvändelse är den andra principen.

Jag har hört många människor säga att det inte är nödvändigt med några förrättningar, att enbart tro på Herren Jesus Kristus räcker för att bli frälst. Det är inget som jag har kunnat upptäcka i någon av Guds uppenbarelser till människan, varken forntida eller nutida. Tvärtom undervisade patriarkerna och profeterna och Jesus Kristus och hans apostlar om tro på Kristus, omvändelse och dop till syndernas förlåtelse. Dop till syndernas förlåtelse är en förrättning i evangeliet. Någon säger att dop inte är nödvändigt för frälsning. Jesus lärde inte bara ut det, utan visade själv lydnad mot detta krav, inte genom att låta döpa sig till syndernas förlåtelse, utan, som han sade, för att ”uppfylla all rättfärdighet”, och sålunda i detta avseende, liksom inom alla andra områden, ge oss ett föredöme att följa. [Se Matt 3:15.] När dessa principer i evangeliet åtlyds är människan förberedd att ta emot den Helige Anden, och denna heliga gåva förlänas idag på samma sätt som den förlänades för länge sedan, genom handpåläggning av män som innehar myndighet att administrera evangeliets förrättningar. Dessa är de första principerna i det evangelium som vi sista dagars heliga tror på och undervisar om för våra medmänniskor.¹²

När människor anmodas att omvända sig från sina synder så syftar denna anmodan på deras personliga synder, inte på Adams överträdelse. Det som kallas för arvsynden sonades genom Kristi död oberoende av någon handling från människans sida. Människans personliga synder sonades dessutom genom samma offer, men på villkor av lydnad mot evangeliets frälsningsplan för alla dem som hört den.¹³

Alla människor som [uppnått] ansvarig ålder är skyldiga till synd, alla är lika benägna att göra ont som gnistor är benägna att flyga uppåt. ”Vad ska vi göra för att bli frälsta”, utropade de människor som lyssnade till Petrus predikan på pingstdagen [se Apg 2:37], och detsamma kan sägas gälla alla människor i varje generation. Svaret borde vara: Lyd evangeliets lag. Detta är det säkra sätt som getts för den mänskliga familjens frälsning.¹⁴

Jag känner att vi som ett folk borde fröjda oss, att vi bör värdesätta dessa gåvor och välsignelser som Gud har lagt i våra händer, att vi bör sträva efter att ära våra kallelser och som ett folk uppfylla vår Fader i himlens förväntningar, och förväntningarna som de som har gått före oss har …

Kristi evangelium är en av de största välsignelser som kan förlänas människan. Evigt liv är enligt Herren den största av alla Guds gåvor. [Se L&F 14:7.] Vi kan bara uppnå detta genom lydnad mot detta evangelium. På detta sätt, bröder och systrar, har vi blivit välsignade.¹⁵

Min uppriktiga bön är att vår Guds välsignelser ska vara med oss i detta liv, att vi, när vi kommer till andra sidan och passerar slöjan, ska ha gjort allt det som krävdes av oss, och vara beredda att bo med de helgade och de rättfärdiga som nått fullkomning genom Lammets blod.¹⁶

Tack vare försoningen kan vi fullkomnas i Kristus.

Ingen har makt att frälsa människornas själar och ge dem evigt liv, förutom Herren Jesus Kristus, under ledning av sin Fader.¹⁷

Vår främsta målsättning när vi studerar bör vara att samla på livets ord så att vi kan tillväxa i nåden och i kunskapen om Gud och bli fullkomliga i Kristus Jesus, att vi må ta emot en fullhet och bli arvingar till Gud och medarvingar med Jesus Kristus. [Se Rom 8:16–17.]¹⁸

Bröder och systrar, är vi inte söner och döttrar till Gud, och när han uppenbarar sig kommer vi då inte, om vi är trofasta, att bli lika honom? [Se 1 Joh 3:2.] Ja, och när denna härliga dag kommer ska vi än en gång ha förmånen att stå på denna jord och komma samman i glädje och tacksägelse … med tusentals andra som har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod, och som genom hans försonings förtjänster har smorts till kungar och präster åt Gud, och regera med honom upphöjda i hans rike. Må vi alla befinnas värdiga denna belöning, och nu, medan vi färdas genom denna föränderliga och prövande värld, må vi till vårt rättesnöre ta de värdigas liv … och framför allt följa i hans fotspår som är det stora föredömet för all rättfärdighet, vår Herre Jesus Kristus, vars nåd alltid må vara med er.¹⁹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Vad säger berättelsen på sidorna 67–68 om president Woodruffs känslor för Jesus Kristus?
Gå igenom lärdomarna på sidorna 68–69. Vad lärde president Woodruff om vårt behov av Frälsarens försoning?
Ögna igenom kapitlet och studera några av de skriftställen som finns uppräknade längst ner på denna sida. När du gör detta, sök då efter beskrivningar av vad Jesus Kristus behövde utstå för att frälsa oss alla från fysisk död och erbjuda oss frälsning från våra synder. Hur känns det att begrunda det som Frälsaren har gjort för dig?
Vad skulle du vilja säga till någon som påstår att ”det inte är nödvändigt med några förrättningar, att enbart tro på Herren Jesus Kristus räcker för att bli frälst”? (Se s 70–74.)
Läs det sista avsnittet i detta kapitel (s 74) och lägg särskilt märke till orden ”hans försonings förtjänster”. Studera därefter 2 Nephi 2:6–8 och Alma 22:14. Hur ökar dessa lärdomar din kunskap om försoningen?
Hur har ditt vittnesbörd om Frälsarens försoning påverkat ditt liv?

Skriftställen som hör till detta ämne: I artikeln på sidorna 67–68 citerade eller hänvisade äldste Woodruff till följande skriftställen om Jesu Kristi försoning: Job 19:25; Matteus 26:28; 27:52; Johannes 1:29; 3:16–17; Apostlagärningarna 2:23; 4:12; 20:28; Romarbrevet 3:24–25; Första Korintierbrevet 15:22; Galaterbrevet 3:17–24; Efesierbrevet 1:7; Kolosserbrevet 1:19–20; Hebreerbrevet 9:28; 10:7–10, 29; 11:26, 35; Första Petrusbrevet 1:18–21; Första Johannesbrevet 2:2; Johannes Uppenbarelse 1:5; 5:9–10; 13:8; 1 Nephi 10:5–6; 11:32–33; 2 Nephi 2:26; 9:3–14; 26:23–24; Jakob 6:8–9; Mosiah 3:11, 16–18; 15:19–20; 18:2; Alma 7:12; 11:42; 21:9; 34:8–15; 42:13–17; 3 Nephi 11:9–11; 27:14; Mormon 9:13; Ether 3:14; Moroni 10:33; L&F 18:10–11; 19:16–19; 35:2; 38:4; 45:3–4; 88:34