Kapitel 18

Tempeltjänst: Bli frälsare på Sions berg

Vi innehar nycklarna till frälsning för våra förfäder som har dött utan evangeliet.

Ur Wilford Woodruffs liv

I oktober 1841, strax efter sin återkomst till Nauvoo efter en mission i England, deltog äldste Wilford Woodruff i ett möte där profeten Joseph Smith undervisade om läran om de dödas återlösning. Detta var första gången som äldste Woodruff hörde att levande medlemmar i kyrkan kunde ta emot frälsande förrättningar till förmån för sina avlidna släktingar. Han sade: ”Det var som en ljusstråle från Guds tron till våra hjärtan. Det öppnade ett fält vidsträckt som evigheten för våra sinnen.”¹Han sade också: ”Det tycktes mig som att den Gud som uppenbarat denna princip för människan var vis, rättvis och sannfärdig, att han var i besittning av både de bästa av egenskaper och av klokhet och kunskap. Jag kände att han var konsekvent i sin kärlek, barmhärtighet, rättvisa och dom, och jag älskade Herren mer än jag någonsin tidigare gjort i mitt liv … Jag kände att jag ville ropa halleluja när den uppenbarelse kom som uppenbarade dopet för de döda för oss. Jag kände att vi hade rätt att glädja oss åt himlens välsignelser.”²

När äldste Woodruff hörde denna lära tänkte han på sin mor. ”Det första jag kom att tänka på”, sade han, ”var att jag hade en mor i andevärlden. Hon avled när jag var 14 månader. Jag kände aldrig [min] mor. Jag tänkte för mig själv: ’Har jag möjlighet att låta besegla min mor till min far? Svaret var ja.’”³Han talade senare om det tillfälle då han slutligen hade möjlighet att låta sin mor beseglas till hans far: ”Hon har del i den första uppståndelsen och bara detta är tillräcklig belöning för allt mitt slit i livet.”⁴Han vittnade också om den glädje han kände när han utförde tempelförrättningar för andra avlidna släktingar: ”Jag hade välsignelsen och förmånen att i vår Guds tempel återlösa ungefär fyra tusen av min fars och min mors släktingar. Jag talar om detta därför att det är en av våra välsignelser, vars fullhet och härlighet vi aldrig kommer att få veta förrän slöjan är öppnad.”⁵

När Wilford Woodruff verkade som president för kyrkan invigde han templet i Salt Lake City. Vid detta tillfälle vädjade han till Herren om hjälp till de heliga i deras arbete med att återlösa de döda: ”Vill du … låta heliga budbärare besöka oss inom dessa heliga väggar och tillkännage för oss hur vi ska utföra arbetet för våra döda. Och eftersom du har givit många människor som inte har ingått förbund med dig en önskan att söka efter sina anfäder, och genom att göra detta har de spårat många av dina heligas förfäder, ber vi att du ska öka denna önskan i deras hjärtan, att de på detta sätt må hjälpa till med genomförandet av ditt verk. Vi ber att du må välsigna dem i deras arbete, att de inte begår misstag i sin släktforskning, och dessutom ber vi dig att öppna nya sätt för dem att finna information, och lägg i deras händer det förflutnas uppteckningar så att deras arbete inte bara ska vara korrekt utan också fullständigt.”⁶

Wilford Woodruffs lärdomar

Vår himmelske Fader är barmhärtig mot alla sina barn och fördömer inte dem som dör utan möjlighet att ta emot evangeliet.

Om de döda inte har hört evangeliet kommer inte Herren att förpassa dem till helvetet för att de inte har tagit emot det. Herren är allas Fader. Han är barmhärtig mot alla … Miljontals människor har fötts i köttet, har levt och gått till graven, vilka aldrig sett en profets ansikte i sitt liv, ej heller sett en man som kallats av Gud och haft kraft att administrera i någon av förrättningarna i Guds hus. Kommer Gud att fördöma dem därför att de inte tog emot evangeliet? Inte alls.⁷

Gud gör inte skillnad på människor. Han ger inte förmåner till en generation och undanhåller dem för en annan. Hela den mänskliga familjen, från fader Adam ner till vår tid, får på något sätt, någonstans, möjlighet att lyssna till Kristi evangelium; och de generationer som har kommit och gått utan att ha fått lyssna till evangeliet i dess fullhet, kraft och härlighet, hålls aldrig ansvariga av Gud för att inte ha åtlytt det. Ej heller kommer han att bringa dem under fördömelse för att ha förkastat en lag som de aldrig sett eller förstått. Och om de lever upp till det ljus de har är de rättfärdigade så långt, och de behöver få evangeliet predikat för sig i andevärlden.⁸

Vi blir frälsare på Sions berg när vi bygger tempel och tar emot frälsande förrättningar för de dödas skull.

Många av våra förfäder som nu befinner sig i andevärlden såg aldrig ansiktet på en apostel, profet eller inspirerad man, och de är i [ande]fängelset. Joseph Smith, Heber Kimball, George A Smith och tusentals av Israels äldster predikar för dessa andar, och de kan ta emot de vittnesbörd som äldsterna bär; men äldsterna döper inte de troende där, det finns inget dop i andevärlden, lika litet som någon blir gift eller bortgift där.⁹

Någon eller några personer i köttet måste utföra denna del av arbetet för dem, för det krävs lika mycket att frälsa en död person som aldrig tagit emot evangeliet som för någon som lever. Och alla de som gått bort utan evangeliet har rätt att förvänta sig att någon i köttet utför detta arbete för dem.¹⁰

Det är vår plikt att stå upp och bygga dessa tempel. Jag betraktar denna del av vår verksamhet som en mission av lika stort värde som att predika för de levande. De döda får höra Guds tjänares röst i andevärlden, och kan inte komma fram i den första uppståndelsens morgon såvida inte vissa förrättningar utförs åt dem, i tempel byggda åt Guds namn … Någon måste återlösa dem genom att utföra sådana förrättningar för dem i köttet som de inte själva kan ta del av i anden, och för att detta verk ska utföras måste vi ha tempel i vilka vi kan utföra det, och vad jag vill säga till er mina bröder och systrar, är att himlens Gud kräver av oss att vi ska stå upp och bygga dem så att återlösningens verk må påskyndas. Vår belöning möter oss på andra sidan slöjan …

Jag förundrar mig inte över att president [Brigham] Young kände sig manad att uppmana de heliga att påskynda byggandet av dessa tempel. Han förstod verkets betydelse, men nu är han borta, och det ankommer på oss att fortsätta det, och Gud välsignar våra ansträngningar och vi finner glädje i dem. Detta är en nödvändig förberedelse för Frälsarens andra ankomst, och när vi har byggt de tempel som vi nu har för avsikt att bygga kommer vi att inse behovet av att bygga fler, för i proportion till vår flit i fråga om detta arbete förstår vi omfattningen av det verk som ska utföras, att det nuvarande bara är början. När Frälsaren kommer ska tusen år ägnas åt detta återlösningsarbete, och tempel kommer att synas över hela detta Josefs land — Nord- och Sydamerika — och dessutom i Europa och på andra platser; och det måste utföras förrättningar i Guds tempel för alla efterkommande till Sem, Ham och Jafet vilka inte tog emot evangeliet i köttet. Detta är nödvändigt innan Frälsaren kan överlämna riket till Fadern, sägande: ”Det är fullbordat.”¹¹

Ni har fått en del saker framlagda för er … som har att göra med de dödas återlösning och en del som har att göra med byg-gandet av tempel. Detta, bröder och systrar, är viktiga uppgifter. Detta är ett arbete som vi utför åt andra, vilket de inte kan utföra själva. Detta är vad Jesus Kristus gjorde när han lade ner sitt liv för vår återlösning, eftersom vi inte kunde återlösa oss själva. Vi har fäder och mödrar och släktingar i andevärlden, och vi har ett arbete att utföra å deras vägnar. Som person har jag stort intresse av detta arbete med att återlösa de döda, och detsamma har mina bröder och systrar. Detta är ett arbete som vi måste fortsätta med så långt vi har möjlighet … Detta är ett arbete som åvilar de heliga. Gör vad ni kan i detta avseende, så att när ni går över till andra sidan slöjan kan bli välsignade för det ni har gjort för era fäder, mödrar, släktingar och vänner, och såtillvida som ni har varit redskap i Guds hand i att utverka deras återlösning tillhör ni de frälsare på Sions berg som uppfyller profetiorna. [Se Obadja 1:21.]¹²

Vi är välsignade med kraft och myndighet, vi bär det heliga prästadömet genom Guds befallning för att stå på jorden och återlösa både levande och döda. Om vi inte gör det blir vi fördömda och borttagna från jorden, och Israels Gud kommer att resa upp ett folk som gör det.¹³

Bröder och systrar, lägg dessa ting på hjärtat. Låt oss gå vidare med våra uppteckningar, fylla i dem med rättfärdighet inför Herren och genomföra denna princip. Då är Guds välsignelser med oss och de som blir återlösta kommer att välsigna oss i kommande dagar. Jag ber Gud att våra ögon ska öppnas som ett folk till att se, våra öron till att höra, och våra hjärtan till att förstå det stora och mäktiga verk som vilar på våra axlar och som himlens Gud kräver av vår hand. Stora och härliga är dessa principer vilka Gud har uppenbarat för oss om våra dödas återlösning.¹⁴

De döda väntar ivrigt på att vi ska ta emot förrättningar för dem, och Gud själv vakar med stort intresse över tempeltjänsten.

Vi har ett stort verk framför oss med våra dödas återlösning. Våra förehavanden beskådas med stort intresse av hela himlen.¹⁵

Våra förfäder räknar med att vi ska utföra detta arbete. De betraktar oss med stor oro och är måna om att vi fullbordar dessa tempel och utför vissa förrättningar för dem, så att de kan komma fram i uppståndelsens morgon och åtnjuta samma välsignelser som vi åtnjuter.¹⁶

”Alla som hava dött utan kunskap om detta evangelium, vilka skulle hava mottagit det om de hade tillåtits att dröja kvar, skola bliva arvingar till Guds celestiala rike. Även alla som skola dö härefter utan kunskap därom, vilka skulle hava mottagit det av hela sitt hjärta, skola bliva arvingar till detta rike, ty jag, Herren, skall döma alla människor i enlighet med deras hjärtans önskningar.” [L&F 137:7–9.] Detta gäller också era förfäder. Det kommer att finnas mycket få, om ens några, som inte accepterar evangeliet … Detta folks förfäder kommer att omfatta evangeliet.¹⁷

President Young har sagt till oss, och det är verkligen så, att om de döda kunde så skulle de tala med ett språk lika högt som tio tusen åskviggar och uppmana Guds tjänare att stå upp och bygga tempel, ära sin kallelse och återlösa sina döda.¹⁸

Om [vi] verkligen förstod profeten Joseph Smiths känslor, och de bröders känslor som umgicks med honom, och känslorna hos miljontals i den mänskliga familjen som är inspärrade i sina fängelser, så skulle vi inte tröttna … Vi skulle arbeta på de dödas återlösning.¹⁹

Himlens ögon vakar över oss, Guds egna ögon, varje profets och apostels ögon i andevärlden vakar över er, över detta prästadöme, för att se vad de gör och vad de tänker göra. Detta är av långt större vikt än vi förmår inse. Låt oss bli medvetna om hur viktiga förrättningarna i Guds hus är och göra vår plikt, att vi må bli rättfärdiggjorda.²⁰

När vi möter våra förfäder i andevärlden kommer det antingen att råda glädje eller ånger, beroende på vilket arbete vi utfört för dem här.

Ni har haft makten att … återlösa era döda. Många av er har gjort det, och jag hoppas att ni alla ska fortsätta med detta så länge ni har någon död att återlösa. Upphör aldrig med detta verk så länge ni har kraft att komma till templet … Jag har låtit återlösa tusentals där. Jag har låtit utföra dop, ordinationer, tvagningar och smörjelser, begåvningar och beseglingar för dem, som om de själva befann sig i köttet. Jag ska träda in och möta dem på andra sidan slöjan. Ni kommer att träffa era släktingar där.²¹

När jag lägger ner min kropp i graven och min ande går till andevärlden ska jag glädja mig med dem på uppståndelsens morgon, såtillvida som de tar emot dessa principer. ”Men”, säger ni kanske, ”vad händer om de människor som man har döpt sig för inte tar emot evangeliet?” Det blir deras problem, inte mitt. Detta är en plikt som åvilar hela Israel, att de ska utföra detta arbete så långt som de har möjlighet därtill här på jorden.²²

Hur skulle jag känna mig om jag, efter att ha levt så länge som jag har gjort, med de förmåner jag haft att komma till dessa tempel, skulle träda in i andevärlden utan att ha utfört detta arbete? Jag träffar min faders hus, min moders hus, jag träffar mina förfäder och de befinner sig i fängelset, jag höll nycklarna till deras frälsning och ändå gjorde jag ingenting för dem, hur skulle jag känna mig, eller vad skulle de ha för känslor gentemot mig?²³

Jag vill inte träda in i andevärlden och möta mina förfäder som aldrig fick höra evangeliet på sin tid och i sin generation, och höra dem säga till mig: ”Du hade i dina händer makten att träda fram och återlösa mig, men du gjorde det inte.” Jag vill inte råka ut för det. Jag vill inte att de heliga ska råka ut för det. Jag tycker att vi gör ganska bra ifrån oss. Vi har fyra tempel uppförda i dessa bergs dalar [år 1897] och de är ganska väl nyttjade av de heliga. Men vi vill fortsätta med detta tills vi har återlöst alla som det ligger inom vår makt att återlösa. Om vi genomför denna princip får vi skörda välsignelserna därav. Vi får skörda dem på uppståndelsens morgon, när våra fäder och mödrar och våra efterkommande kommer fram till oss eftersom vi har återlöst dem.²⁴

Om vi inte gör det som krävs av oss i detta avseende är vi under fördömelse. Om vi utför det kommer våra vänner, när vi möter dem i det celestiala riket, att säga: ”Ni har varit våra frälsare, eftersom ni fick makt att göra det. Ni har utfört de förrättningar som Gud har fordrat.”²⁵

Vi har varit kallade att vara frälsare på Sions berg lika länge som Herrens rike har funnits på jorden. Detta är härliga principer. Att själva bli frälsta och frälsa våra medmänniskor, vilka härliga ting! Vad betyder guld och silver, vilken betydelse har denna världens rikedomar? De försvinner allteftersom de används. Vi går bort och lämnar kvar det. Men om vi har evigt liv, om vi bevarar tron och övervinner världen, ska vi glädja oss när vi kommer över till den andra sidan slöjan. Jag gläder mig över allt detta. Det finns knappast någon princip som Herren har uppenbarat som jag har glatt mig mer över än våra dödas återlösning, att vi ska ha våra fäder, våra mödrar, våra hustrur och våra barn med oss i familjeorganisationen, på den första uppståndelsens morgon och i det celestiala riket. Detta är storslagna principer. De är värda varje uppoffring.²⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Hur kände sig Wilford Woodruff när han först fick höra talas om läran om de dödas återlösning? Vilken var hans första tanke? (Se s 183.) Vad kan vi lära oss av detta gensvar?
President Woodruff sade att tempelarbete för de döda är lika viktigt som missionärsarbete för de levande (s 186). Begrunda eller diskutera betydelsen av detta uttalande. Vilka erfarenheter har visat dig sambandet mellan tempelarbete och missionärsarbete?
President Woodruff sade att när vi tar emot förrättningar till förmån för de döda så utför vi ett arbete som andra inte kan utföra för egen del (s 187). Hur påverkar detta dina känslor för tempeltjänsten?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 188. Vad anser våra förfäder om tempelarbetet, enligt president Woodruff? Hur betraktar Gud Fadern arbetet? Hur känns det att läsa dessa uttalanden?
Gå igenom sista avsnittet i kapitlet, med början på sidan 189. Fundera över hur det skulle kunna kännas när du träffar dina förfäder i andevärlden.
Hur kan vi ta oss tid till tempeltjänst och släktforskning? Vilka hjälpmedel tillhandahåller kyrkan för att vägleda och hjälpa oss?
Hur kan deltagande i tempeltjänst och släktforskning stärka våra familjer? Vad kan vi göra för att hjälpa kyrkans ungdomar finna glädje i sitt ansvar att återlösa de döda?

Skriftställen som hör till detta ämne: Första Korintierbrevet 15:29; L&F 128; 138