Kapitel 19

Följ den levande profeten

När vi lyder Herrens ord, så som det uppenbarats till den levande profeten, finner vi trygghet och glädje i denna värld och upphöjelse i den nästkommande världen.

Ur Wilford Woodruffs liv

Äldste Wilford Woodruff befann sig hemma en eftermiddag när han fick budet att president Brigham Young ville träffa honom på kyrkohistorikerns kontor. När äldste Woodruff fick budet från kyrkans president ”gick [han] genast till kontoret”¹ där han verkade som assisterande kyrkohistorier. Han antecknade senare i sin dagbok:

”President Young sade till mig när jag kom in: ’Har du ett spann [med hästar]?’ Jag berättade för honom att jag hade ett par små ponnyer. Han frågade om jag kunde undvara dem. Jag tvekade ett ögonblick och sade: ’Ja, jag kan göra allting som begärs av mig.’ Han sade sedan: ’Jag har ett par bra hästar som jag vill att du ska ha, eftersom du arbetar här.’ Jag blev väldigt förvånad. Det kom mycket oväntat för mig. Jag tog emot hästarna och var tacksam, även om jag kanske inte sade det vid detta tillfälle.”²

När äldste Woodruff samtyckte till att lämna ifrån sig sina ponnyer valde han helt enkelt att lyda president Youngs instruktioner, han förväntade sig inte en belöning för sin gärning. Men han var medveten om de välsignelser som kommer av att följa den levande profeten. Några månader tidigare hade han förkunnat: ”Herren kommer att öppna broder Brighams sinne och leda honom till många principer som berör detta folks frälsning, och vi kan inte stänga våra sinnen och säga att vi ska gå så långt och inte längre; så kan vi inte göra utan att äventyra vår ställning inför Gud.”³

Detta tillkännagivande stämde överens med hans orubbliga lojalitet mot kyrkans presidenter när han verkade som medlem i de tolv apostlarnas kvorum. När han själv blev kyrkans president vittnade han om sin gudomliga kallelse och försäkrade de heliga att de alltid skulle ledas av en levande profet. Han sade:

”När Herren gav Guds rikes nycklar, melkisedekska prästadömets och apostlaskapets nycklar, och beseglade dem på Joseph Smiths huvud, beseglade han dem på hans huvud för att de skulle bli kvar på jorden fram till Människosonens ankomst. Brigham Young kunde verkligen säga: ’Rikets nycklar finns här.’ De fanns hos honom fram till hans dödsdag. Sedan vilade de på en annan mans huvud — president John Taylors. Han innehade dessa nycklar fram till timmen för sin död. Sedan tillföll de i sin tur, eller genom Guds försyn, Wilford Woodruff.

Jag säger till de sista dagars heliga att Guds rikes nycklar finns här, och de blir kvar här också, fram till Människosonens ankomst. Må hela Israel förstå detta. De må vila på mitt huvud blott en kort tid, men sedan vilar de på en annan apostels huvud och en annans efter honom. Och så fortsätter det fram till Herrens Jesu Kristi ankomst på himmelens skyar.”⁴

Wilford Woodruffs lärdomar

Från Adams dagar har Herren upprest profeter till att leda hans kyrka och varna jordens invånare.

Gud har genom profeter och inspirerade män väglett denna kyrka från begynnelsen. Han leder denna kyrka tills det hela avslutas.⁵

Gud har aldrig haft en kyrka eller ett folk, i någon av världens tidsåldrar, som inte vägletts eller styrts genom uppenbarelse. Guds levande orakel var ibland dem — de som innehade rikets nycklar — och de måste få uppenbarelser till hjälp i alla sina uppgifter.⁶

Herren har aldrig sänt straffdomar över någon generation som vi har någon kunskap om, förrän han har rest upp profeter och inspirerat män till att varna jordens invånare. Detta är det sätt varpå Herren handlat mot alla människor från fader Adams dagar till nuvarande tid.⁷

Genom levande profeter uppenbarar Herren sin vilja till kyrkan och leder oss på vägen till evigt liv.

Herren har lärt oss … att det inte spelar någon roll om han talar från himlen genom sin egen röst, eller genom betjäning av änglar, eller genom sina tjänares mun när de talar drivna av den Helige Anden, för det är ändå Guds sinne och vilja. (Se L&F 1:38.)⁸

De som är satta att leda oss har Guds lag i sin mun.⁹

Även om vi hade framför oss varje uppenbarelse som Gud någonsin gett människan, om vi hade Enoks bok, om vi hade de oöversatta plåtarna framför oss på det engelska språket, om vi hade de uppteckningar från Johannes uppenbararen som är beseglade, och alla andra uppenbarelser, och de travades i en hög på trettio meter, så skulle inte Guds kyrka och rike växa i denna eller i någon av världens tidsåldrar utan Guds levande orakel.¹⁰

Vi har uppenbarelse ibland oss. Det är sant att kyrkans ledare sedan profeten Joseph Smiths död inte har [publicerat] många uppenbarelser. Joseph Smith förde fram Läran och förbunden och det är en storslagen bok med uppenbarelser — en av de mest härliga uppteckningar som Gud någonsin gett människan på jorden. Men jag vill säga att broder Brigham Young inte levde utan uppenbarelser. Han hade alltid uppenbarelser. Han kunde inte verka utan dem, ej heller predika eller utföra Guds vilja utan dem. Det kan ingen man som innehar denna ställning. Herren tillåter inte någon man att stå som överhuvud för denna kyrka som inte vägleds och kontrolleras av uppenbarelse. Vi är svaga redskap — svaga stackare, men Gud har utvalt det som för världen är svagt för att bringa de visa på skam, att bygga upp hans Sion, och han ger oss uppenbarelser och kungör för oss sina tankar och sin vilja.¹¹

Vi har det annorlunda än världen. Vi har en sätt varigenom vi kan få vårt ljus, vår kunskap och våra välsignelser … Ta de klipskaste män som talang och utbildning någonsin frambringat och sätt dem i Guds kyrka och de kan aldrig nå längre än sina ledare. Deras visdom skulle vändas till dårskap. Varför? Därför att de inte är kallade att leda. Om en man aldrig har läst en enda mening, och om Herren kallar honom att leda kyrkan och Guds rike, så ger han honom kraft att göra det. Vi har fått denna undervisning framlagd för oss dag efter dag, vilken kallar oss att vara enade, att våra hjärtan ska vara som en enda människas hjärta, att våra böner och gärningar må vara inriktade på en gemensam sak när vi genomför vår ledares råd.

Herren leder [kyrkans president] dit han vill att han ska gå. Vi vet att Gud är med honom och alltid har lett honom … Det fordras av [profeten] att han i mycket ska tala om för oss vad som är rätt och vad som är fel, eftersom det är hans ställning och kallelse … En fullkomlig kanal finns mellan honom och Herren genom vilken han får visdom, vilken sprids vidare genom andra kanaler till folket. Detta vet vi. Vi måste lära oss att omsätta denna kunskap i praktiken.¹²

Herren kommer aldrig att tillåta att jag eller någon annan man som står som president för denna kyrka leder den vilse. Det är inte enligt planen. Det ingår inte i Guds sinne. Om jag skulle försöka skulle Herren avlägsna mig från min plats.¹³

Jag hoppas att vi alla ska gå på den väg som Herrens tjänare utstakat åt oss, för om vi gör detta så vet jag att vi ska vara trygga i denna värld och uppnå lycka och upphöjelse i den nästkommande världen … Om vi är trofasta så leder de oss på livets väg, och såtillvida som vi har tro på deras instruktioner, på den Helige Andens lärdomar genom dem, är vi alltid på den trygga vägen och kan vara säkra på vår belöning.¹⁴

Vi stöder den levande profeten och andra ledare i kyrkan genom att be för dem och genom att följa deras råd.

Jag och andra män, apostlarna, och alla som är kallade att officiera i Herrens namn behöver de heligas tro och böner.¹⁵

Medan jag lever vill jag vara trofast mot min Gud och mot de heliga. En av de främsta välsignelser Gud har gett mig har varit det faktum att jag själv och rådgivarna lever i de heligas hjärtan, och jag har känt mig till ytterlighet ödmjukad inför Herren för detta. Vi vet att ni ber för oss. Vi vet att ni har respekt för oss. Och vi lever enligt denna princip … Herren har ”utvalt det som för världen var svagt för att låta de starka stå där med skam … ja, det som inte var till, för att göra till intet det som var till.” [Se 1 Kor 1:27–28.] Vi är medvetna om våra svagheter. Jag önskar att jag vore en bättre man än jag är. Naturligtvis har jag bemödat mig om att göra mitt bästa på mitt eget svaga sätt. Det kommer jag att fortsätta med. Men jag är beroende av Herren och av de heligas böner, liksom mina bröder är det.¹⁶

Jag hoppas att mina bröder och systrar i sina hjärtan känner att de vill stödja kyrkans presidentskap genom sin tro, sina gärningar och sina böner, och inte låta dem bära hela bördan medan vi gömmer oss sist i tåget. Om vi gör detta är vi inte värdiga, vi är inte värdiga vår ställning som äldster i Israel och som fäder och mödrar i Israel. Må var och en göra sin del, och om vi rättar till våra egna dårskaper och sätter i ordning våra egna hem, och gör det som är rätt, kommer vi att göra det som är gott och hjälpa till att lyfta den börda som vilar på dem som leder … Det är smärtsamt för [kyrkans president] när han ser folket obekymrat följa en väg som leder dem till undergång; när de inte är villiga att ta emot hans råd och hålla fast vid de lärdomar som han undervisar om. Men när han ser att folket är villigt att lyda sunda råd, och bemödar sig om att helga sig inför Herren, känner han sig styrkt och uppehållen.¹⁷

Vi får inte ta lätt på råd från kyrkans president.

När Herren inspirerar män och sänder ut dem till en viss generation, håller han denna generation ansvarig för det sätt varpå de tar emot hans tjänares vittnesbörd.¹⁸

Det är nödvändigt att alla kyrkans medlemmar utövar sin omdömesförmåga och eftertanke och grundligt förstår varför de går i den riktning som Gud pekar ut. Vår Fader i himlen vill att hans heliga ska visa intelligent lydnad. Han har gett oss vår frihet att tänka och handla av oss själva, av egen fri vilja, att få ett personligt vittnesbörd från honom om sanningen i de principer han undervisar om, och därefter vara fasta och orubbliga i att göra allt som är nödvändigt för frälsning.¹⁹

Det är vår förmån att leva på ett sådant sätt att Guds Ande bär vittne om sanningen i de uppenbarelser som kommer från Gud genom hans profets mun, de som leder hans folk, och det har alltid varit en nyckel för mig att när profeten som leder framlägger en lära eller princip eller säger ”så säger Herren”, är jag noga med att ta emot den även om den strider mot min tradition eller min uppfattning. Jag är nämligen helt övertygad om att Herren uppenbarar sanningen till den profet som han kallat att leda sin kyrka innan han gör det till mig. Och Herrens ord till profeten är den högsta lagen för mig.²⁰

Jag vill säga till mina bröder och systrar att [kyrkans president] är vår ledare, han är vår laggivare i Guds kyrka och rike. Han är kallad till detta ämbete, det är hans rättighet att tala om för detta folk vad de ska göra, och det är vår plikt att lyda de råd som han har gett idag till systrarna och bröderna. Vi, som ett folk, bör inte ta lätt på dessa råd, för jag vill säga er i Herrens namn, och jag har bevittnat detta sedan jag blev medlem i denna kyrka, att ingen kan ha framgång som företar sig att gå emot den lagligen bemyndigade ledaren för detta folk. Han kommer aldrig att lyckas.²¹

Enligt det forntida bruket lär vi oss att [herdar] alltid gick före och beredde vägen så att det inte fanns några faror längre fram som herden inte skulle se i tid för att rädda fåren. Om [fåren] tillåts springa förbi herden är det sannolikt att vargarna fångar dem och dödar dem, och i det ögonblick som männen i detta rike försöker springa i förväg eller korsa sina ledares väg, oavsett i vilken bemärkelse, i det ögonblick som de gör detta löper de risk att skadas av vargarna.

Detta är ett ämne som jag har funderat en hel del på, och jag har fått en del användbar kunskap genom mina erfarenheter av att beskåda människornas handlingar, och det har alltid i mitt liv varit så att de som går emot sina ledares råd … blir insnärjda och utsätts för förluster genom att göra det.

Vad jag än har tagit emot i form av lärdom, genom att söka och studera konst och vetenskap, oavsett vilka principer jag har lärt mig genom vetenskaplig forskning, om profeten säger till mig att en viss princip eller teori som jag har lärt mig om inte är sann, så spelar det ingen roll vad jag kan ha haft för tankar, jag anser det som min plikt, på uppmaning av min prästadömsledare, att överge denna princip eller teori …

Jag har sett män på Josephs tid ta upp principer, och läsa och undervisa, och förespråka teorier när profeten hade sagt att ”det inte är rätt att göra det, de är inte sanna”. Dessa män fortsatte ändå att argumentera, att behålla sin position, och de försvarade skriftligt sina teorier när profeten fördömde dem, och de brukade säga: ”Vi tror inte på din teori, eller det system du lägger fram.”

I det ögonblick en man gör detta så går han i en annan riktning än den Guds tjänare som är satt att leda vägen till liv och frälsning. Detta är något som äldsterna noggrant bör undvika. Faktum är att det finns många ting som lärs ut i detta rike som verkar främmande för oss, som strider mot våra traditioner, och som är avsedda att pröva människorna. Broder Joseph använde många metoder för att pröva människornas redbarhet, och han undervisade om många ting som till följd av traditioner krävde bön, tro och ett vittnesbörd från Herren innan många av de heliga trodde på dem …

Beträffande att gå i en annan riktning än den som utsetts att leda oss, säger jag att vi aldrig bör göra det, och jag bryr mig inte om vilka känslor och synpunkter vi har på ämnet utifrån våra traditioner och vår utbildning.

Om Gud har något att uppenbara så uppenbarar han det till den man som står i ledningen … Det finns ingen annan plan, inget annat system, att leda människorna i detta rike, utom det som har upprättats genom Guds uppenbarelser enligt hans kyrkas och rikes ordning, och det är att det är överhuvudets uppgift att leda, råda och styra i alla tidshushållningar i vilka Guds vilja uppenbarats för människan.²²

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Vilka principer kan vi lära oss av berättelsen på sidan 193?
Vilka ansvar har profeterna? (Se s 195–197.) Hur fullgör kyrkans nuvarande president dessa ansvar?
Gå igenom det tredje stycket på sidan 196. Varför är det viktigare att ledas av en levande profet än att ha tillgång till de forntida profeternas uppteckningar?
Gå igenom det andra stycket på sidan 197. Hur hjälper dig denna förvissning?
Vad kan vi göra för att stödja kyrkans president? (Se s 197–198.) Fundera över vad du personligen gör för att stödja den levande profeten.
Vilka råd har vi fått från kyrkans nuvarande president? Vad har du gjort för att följa dessa råd? Vilka välsignelser har du fått till följd av din lydnad?
Vilka varningar gav president Woodruff till dem som förkastade eller ignorerade den levande profetens ord? (Se s 199–200.)
Läs det fjärde stycket på sidan 198. Vad säger dig uttrycket ”intelligent lydnad”?
Hur kan vi undervisa barn om att stödja kyrkans president?

Skriftställen som hör till detta ämne: Amos 3:7; Matteus 10:41; Andra Tessalonikerbrevet 5:25; Mosiah 2:7–9; L&F 21:4–7; 28:6–7; 43:1–3; 107:22