Kapitel 17

Tempeltjänst: Vända våra hjärtan till våra familjer och till Herren

När vi värdigt inträder i Herrens hus får vi ta emot förrättningar som hjälper oss att förbereda oss själva, våra förfäder och våra efterkommande till att bo för evigt i Guds närhet.

Ur Wilford Woodruffs liv

När templet i Kirtland invigdes den 27 mars 1836 utförde Wilford Woodruff en heltidsmission i södra Förenta staterna. Tre veckor senare fick han höra talas om händelserna vid invigningen och skrev i sin dagbok att nyheterna var ”i högsta grad härliga”.¹ Efter att ha avslutat sin mission återvände han till Kirtland, ”till fots i kraftig snöstorm”. Han skrev: ”Vi kom inom synhåll för Herrens tempel innan vi nådde fram till byn och jag kände verkligen stor glädje vid denna åsyn, det var ju första gången som mina ögon någonsin skådat ett Herrens hus som byggts på befallning och uppenbarelse.”²

Wilford Woodruffs kärlek till tempeltjänst svalnade aldrig. Han deltog i arbetets alla faser — från uppförande till invigning och från släktforskning till förrättningsarbete för de döda. Han gladde sig också över de tempelförrättningar som han och hans familj tagit emot för egen del.

President Woodruff talade ofta om det tillfälle när han tog emot begåvningen. Profeten Joseph Smith, som kände att hans jordiska verksamhet närmade sig sitt slut, utförde begåvningen för de tolv apostlarnas kvorum i Nauvoo, till och med innan templet var slutfört. President Woodruff vittnade: ”Joseph Smith tillkännagav för mig de förrättningar som vi ger till de heliga i våra begåvningar. Jag mottog min begåvning under ledning av Joseph Smith.”³

Som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, och senare som kyrkans president, deltog Wilford Woodruff i ett ständigt arbete med att bygga tempel. Han hjälpte till med arbetet på templet i Nauvoo i Illinois, och på tempel i fyra städer i Utah: Logan, S:t George, Manti och Salt Lake City. Han uppsände invigningsbönerna till templen i Manti och Salt Lake City.

Templet i Salt Lake City, som färdigställdes efter 40 år av hängivet arbete av de heliga, hade speciell betydelse för president Woodruff. Första gången han såg templet såg han det i en detaljerad syn innan de heliga nådde fram till Saltsjödalen.⁴ Fyra dagar efter ankomsten till dalen var han närvarande när president Brigham Young inspirerades till att välja ut tempelplatsen.⁵ Många år före templets slutförande hade han en dröm där han fick nyckeln till templet och ombads av president Young att ”släppa in alla i templet som söker frälsning”.⁶Han var en outtröttlig förespråkare för att templet skulle byggas färdigt, även under tider av prövningar och förföljelse. Och när templet slutligen var uppfört i april 1893 följde han president Youngs uppmaning i drömmen och organiserade tre veckor av invigningsgudstjänster så att alla heliga skulle ha möjlighet att närvara.

Efter invigningen av templet i Salt Lake City betonade president Woodruff betydelsen av familjen i tempeltjänsten. Han sade: ”Vi vill att de heliga från och med nu spårar sina släktlinjer så långt tillbaka de kan och beseglas till sina fäder och mödrar. Låt barnen beseglas till sina föräldrar och sammanbind kedjan så långt ni kan finna den.”⁷ (På sidorna XXXIII–XXXV i den här bokens inledning kan du läsa om den historiska bakgrunden till denna undervisning.)

År 1894 övervakade president Woodruff upprättandet av Genealogical Society of Utah, vilket var inledningen till kyrkans nuvarande världsomfattande arbete med att hjälpa människor finna sina förfäder. Hundra år senare konstaterade äldste Russell M Nelson i de tolv apostlarnas kvorum: ”Händelserna detta historiska år befäste att släktforskning och tempeltjänst hör ihop i kyrkan.”⁸ Dessa händelser var en del av en fortlöpande uppfyllelse av en profetia om att ”barnens hjärtan skola vända sig till sina fäder”. (L&F 2:2; se även Mal 4:5–6.)

Till följd av president Woodruffs många betydelsefulla lärdomar om tempeltjänst är detta det första av två kapitel i denna bok som handlar om detta ämne. Det här kapitlet handlar om välsignelserna av att komma till templet samt familjens eviga natur, och kapitel 18 inriktas mer på arbetet för de döda.

Wilford Woodruffs lärdomar

Vi deltar i tempeltjänsten med himmelsk glädje, i vetskapen att det hjälper till att förbereda oss, våra efterkommande och våra förfäder för att bo i Guds närhet.

Det finns inget arbete som de heliga känner ett större intresse för än att bygga och färdigställa tempel.⁹

När jag tänker på den förmåga vi har haft att kunna uppföra tempel till den Allrahögste Gudens namn … och förmånen vi har att komma till dessa tempel och utföra det arbete som är nödvändigt för vår egen frälsning och våra dödas återlösning, gläds jag storligen och känner att vi har blivit storligen välsignade.¹⁰

Ni känner till berättelsen om dessa tempel. Ni vet att profeterna [Joseph och Hyrum Smith] dödades och att Herren krävde att templet [i Nauvoo] skulle byggas av de heligas hand innan de drevs ut i ödemarken. Det gavs en särskild uppenbarelse som i hög grad inspirerade Guds kyrkas äldster att utföra detta verk. [Se L&F 124:25–41.] De verkade med all sin kraft, och de slutförde detta arbete. De gick in i detta tempel och tog emot förrättningar och begåvningar före sin avfärd ut i ödemarken. De tempel som vi har byggt … står som monument inför Gud, änglar och människor, över de heligas tro och gärningar.¹¹

Det är uppenbart att de heliga sätter stort värde på de välsignelser de får genom detta tempelarbete … Våra hjärtan är fyllda av glädje och vi kan inte avhålla oss från att prisa vår Gud och hans godhet mot sitt folk då han lät dem, trots det motstånd och de många svårigheter de fått utstå, uppföra sådana byggnader och inviga dem enligt det mönster han gett för dess heliga användning.

Ingen rättänkande sista dagars helig kan tänka på detta utan att fyllas av himmelsk glädje över vad Gud har gjort för oss i vår generation. Han har gett oss allt vi behöver för att kunna förbereda oss själva, våra efterkommande och våra förfäder för den eviga värld som ligger bortom det nuvarande livet. De heliga är i sanning ett i hög grad gynnat folk, och lovprisningar till Gud bör uppstiga från varje hjärta och boning i vårt land för den stora barmhärtighet och godhet som han visat oss. Han har gett oss ytterst dyrbara löften, och han har alltid uppfyllt dem. Vi vore det mest otacksamma och ovärdiga folk som någonsin levat om vi, efter att ha mottagit sådana underbara manifestationer av hans godhet, skulle försvagas i vår flit eller visar bristande lydnad och hängivenhet mot honom och hans stora sak.¹²

Vi vill fortsätta verka i dessa tempel. Vi vill att de ska fyllas av de heliga. Vi vill att våra bröder och systrar också i fortsättningen ska komma dit och återlösa de döda och välsigna de levande.¹³

Ur invigningsbönen för templet i Salt Lake City: Vår Herre, vi hyser innerliga och obeskrivbara känslor för slutförandet av detta heliga hus. Må du i din nåd godta detta det fjärde tempel som dina förbundsbarn har uppfört i dessa berg med din hjälp. I förfluten tid inspirerade du med din Helige Ande dina tjänare profeterna att tala om en tid i de sista dagarna då det berg där Herrens hus är skulle upprättas högst bland bergen, upphöjt över höjderna. [Se Jes 2:2; Mika 4:2.] Vi tackar dig för att vi haft den härliga möjligheten att bidra till uppfyllandet av dina forntida siares syner och att du i din godhet har låtit oss ta del i detta stora verk.¹⁴

Genom släktforskning och tempelförrättningar beseglas vi till våra familjer, vilket skapar en sammanbindande kedja mellan generationerna.

Jesu Kristi evangeliums principer äger kraft och giltighet efter döden. De sammanför män och hustrur och barn i familjeorganisationen och återförenar dem i världar utan slut … Åt de heliga har de beseglande förrättningarna uppenbarats och de träder i kraft efter döden, och, som jag sagt, de återförenar män och kvinnor för evigt i familjeorganisationen. Detta är orsaken till att dessa principer ingår i vår religion, och att män och hustrur, föräldrar och barn därigenom kommer att återförenas till dess att länkarna i kedjan sträcker sig ända tillbaka till fader Adam. Vi kan inte uppnå en fullhet av celestial härlighet utan denna beseglande förrättning.¹⁵

Bröder och systrar, det härliga i allt detta ligger i att när vi kommer över på andra sidan så har vi våra familjer med oss — våra fäder och våra mödrar, våra bröder och våra systrar, våra hustrur och våra barn — i uppståndelsens morgon, i den celestiala världens familjeorganisation för att där bo i all evighet. Detta är värt alla våra uppoffringar under de få år vi här måste tillbringa i köttet.¹⁶

Låt var och en [beseglas] till sin far, för då gör ni exakt det som Gud sade när han förkunnade att han skulle sända profeten Elia i de sista dagarna. [Se Mal 4:5–6.] Profeten Elia uppenbarade sig för Joseph Smith och sade honom att den dag kommit då denna princip måste genomföras. [Se L&F 110:13–16.] Joseph Smith levde inte tillräckligt länge för att gå närmare in på detta. Hans själ var sammanflätad med detta verk innan han blev martyr för Guds ord och vittnesbördet om Jesus Kristus. Han sade oss att det måste finnas en sammanbindande kedja mellan alla tidshushållningar och av Guds verk från en generation till en annan. [Se L&F 128:18.] Detta upptog hans tankar mer än nästan allt annat som gavs honom.

I mina böner uppenbarade Herren för mig att det var min plikt att säga till hela Israel att genomföra denna princip, och i uppfyllelse av denna uppenbarelse framlägger jag den för detta folk … Vi vill att de heliga från och med nu spårar sina släktlinjer så långt tillbaka de kan och beseglas till sina fäder och mödrar. Låt barnen beseglas till sina föräldrar och sammanbind kedjan så långt ni kan finna den.¹⁷

Ur invigningsbönen för templet i Salt Lake City: Vår Fader i himlen, vi frambär inför dig de altare vilka vi har förberett för dina tjänare och tjänarinnor att ta emot sina beseglingsvälsignelser på. Vi inviger dem i Herren Jesu Kristi namn, till ditt högst heliga namn, och vi ber att du ska helga dessa altare, att de som kommer till dem ska känna den Helige Andens kraft vila på dem och inse heligheten i de förbund de ingår. Och vi ber att våra förbund och fördrag som vi ingår med dig och med varandra må vägledas av din Helige Ande, hållas heliga av oss och godtas av dig, och att alla de välsignelser som uttalas må förverkligas för alla de heliga som kommer till dessa altare, i de rättfärdigas uppståndelses morgon …

O, du våra fäders Gud, du Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, vilkas Gud det behagar dig att kallas, vi tackar dig med överflödande tacksamhet för att du har uppenbarat de krafter med vilka barnens hjärtan kan vändas till sina fäder och fädernas hjärtan till sina barn, att människornas barn i alla generationer kan få ta del av himmelrikets härlighet och glädje. Vi ber att du må förläna oss Elias ande, så att vi må kunna återlösa våra döda och dessutom sammanbinda oss med våra fäder som har gått över till andra sidan slöjan, och vidare besegla våra döda att komma fram i den första uppståndelsen, att vi som bor här på jorden ska bindas till dem som bor i himlen. Vi tackar dig i deras ställe som har fullbordat sitt verk i jordelivet, såväl som för oss själva, att fängelsedörrarna har öppnats, att befrielse har predikats för de fångna och att banden har lösts för dem som var bundna. Vi prisar dig för att våra fäder, från den siste till den förste, från och med nu och tillbaka till begynnelsen, kan förenas med oss i oupplösliga band, sammanknutna av det heliga prästadömet, och att vi som en stor familj förenad i dig och sammanfogad av din kraft, kan stå framför dig och genom din Sons försonande blod befrias från all ondska, bli frälsta och helgade, upphöjda och förhärligade.¹⁸

Vi måste förbereda oss andligen för att ta emot tempeltjänstens välsignelser.

Innan ni kommer till templet … gå avsides i enskild bön. Uppsänd era böner till Herren och be att era synder inte bara må bli förlåtna, utan att ni alla må ha Guds Ande och Herren Jesu Kristi vittnesbörd, att Guds Ande ska vara med dem som ska församlas i templet …

Det är min önskan att de heliga ska göra detta, för jag vill se att de som kommer till templet ska gå in med rena hjärtan, att Guds Ande ska vara med dem, att de ska njuta av det, att de alla må känna denna krafts inflytande.¹⁹

Ingen medlem i kyrkan som bedöms värdig att inträda i detta heliga hus är okunnig om evangeliets principer. Det är inte för mycket att anta att alla är medvetna om sin plikt mot Gud och sina medmänniskor. Ingen är så glömsk att han har förlorat ur sikte förmaningen om att vi måste vara fyllda med kärlek till våra bröder. Och sålunda kan ingen för ett ögonblick tvivla på varje församlingsmedlems plikt att vara i harmoni med sina bröder och systrar och med Gud. Hur kan vi hoppas på att få de välsignelser han har utlovat om vi inte anpassar oss till de fordringar som dessa välsignelser är belöningen för!

Kan män och kvinnor som bryter mot Guds lag, eller som försummar att lyda hans bud, förvänta sig att det räcker med att endast komma till hans heliga hus … att det gör dem värdiga att ta emot hans välsignelser?

Tror de att det är så lätt att lösa sig från behovet av att omvända sig och vända sig bort från synden?

Vågar de, om så bara i tanken, sålunda beskylla vår Fader för orättvisa och partiskhet, och tillskriva honom vårdslöshet när det gäller att uppfylla sina egna ord?

Helt visst kan ingen som tillhör hans folk göra sig skyldig till något sådant.

Därför måste de som är ovärdiga upphöra att förvänta sig välsignelser av sin närvaro i templet eftersom synden fortfarande befläckar dem, och emedan bitterhet eller till och med oförlåtande kyla mot deras bröder och systrar finns i deras hjärtan.

Om detta senare ämne känner vi att mycket kan sägas. I vår strävan efter att följa det som tycks vara det viktigaste i lagen kan det hända att vi underskattar vikten av denna anda av omtanke och vänlighet och kristlig kärlek …

Innan vi beger oss till templet för att frambära oss själva inför Herren … ska vi avsäga oss varje hård och ovänlig känsla mot varandra, att inte bara vårt käbbel ska upphöra, utan att orsaken därtill ska avlägsnas, att varje känsla som framkallade och bevarade det ska fördrivas, att vi ska bekänna våra synder för varandra och be varandra om förlåtelse, att vi ska vädja till Herren om en botfärdig anda och att när vi fått den följa dess maningar, att vi, när vi ödmjukar oss inför honom och söker förlåtelse av varandra, ska visa samma kristliga kärlek och generositet mot dem som begär vår förlåtelse som vi själva ber om och förväntar oss av himlen.

På detta sätt kan vi komma upp till den heliga platsen med hjärtan fria från falskhet och våra själar förberedda för den uppbyggelse som är utlovad! Sålunda ska våra böner, ostörda av oharmoniska tankar, gemensamt nå upp till Jehovas öron och föra ner de dyrbara välsignelserna från himlens Gud!

Vi uppmanar [kyrkans enskilda medlemmar] att sträva efter att vara vänner med sina bröder och systrar, att vinna deras fulla tillit och kärlek, och framför allt att söka den Helige Andens umgänge och gemenskap. Låt denna Ande lika flitigt eftersträvas och värderas inom den minsta och enklaste familjekrets som inom medlemskapet i den högsta organisationen och det högsta kvorumet. Låt den genomsyra brödernas och systrarnas hjärtan, föräldrarna och barnen i hemmet, såväl som första presidentskapets och de tolv apostlarnas hjärtan. Låt den mildra alla skillnader mellan medlemmarna i stavspresidentskapen och högråden, såväl som mellan grannar som bor i samma församling. Låt den förena ung och gammal, man och kvinna, hjord och herde, människor och prästadöme i band av tacksamhet, förlåtelse och kärlek, så att vi må känna oss godtagna av Herren, att vi alla ska komma fram inför honom med ett samvete oskyldigt inför alla människor. Då kommer det inte att förekomma någon besvikelse över de välsignelser som utlovats dem som uppriktigt dyrkar honom. Den Helige Andens ljuva viskningar ges till dem och himlens skatter och gemenskapen med änglar får de från tid till annan ta del av, för hans löfte har sänts ut och det kan inte komma till korta!²⁰

Ur invigningsbönen för templet i Salt Lake City: Vår Fader i himlen, du som har skapat himlarna och jorden, och allt som är däri, du som är den härligaste av alla, fullkomlig i barmhärtighet, kärlek och sanning, vi, dina barn, kommer denna dag fram inför dig och i detta hus som vi har byggt till ditt högst heliga namn ber vi ödmjukt om din enfödde Sons försonande blod, att våra synder aldrig mer ska bli ihågkomna, utan att våra böner fritt ska uppstiga till din tron, att vi må bli hörda i din heliga boning. Och må det behaga dig att lyssna till våra vädjanden och besvara dem enligt din oändliga visdom och kärlek, och bevilja de välsignelser vilka vi söker efter, ja hundrafalt, när vi med hjärtats renhet och uppriktiga avsikt strävar efter att utföra din vilja och förhärliga ditt namn …

Vi kommer inför dig med glädje och tacksamhet, med jublande ande och lovfyllda hjärtan för att du har gjort det möjligt för oss att vara med om denna dag som vi, under dessa fyrtio år, har hoppats på, har arbetat och bett för, den dag då vi kan inviga åt dig detta hus som vi har byggt åt ditt högst härliga namn. För ett år sedan lade vi översta stenen med hosiannarop till Gud och Lammet. Och idag inviger vi allt detta åt dig, med allt som tillhör det, att det må vara heligt i dina ögon, att det ska vara ett hus för bön, ett hus för lovprisningar och för gudsdyrkan, att din härlighet må vila på det, att din heliga närhet ständigt ska vara där, att det ska vara en boning för din älskade Son, vår Frälsare, att de änglar som står framför ditt ansikte ska vara de helgade budbärare som besöker det och förmedlar dina önskningar och din vilja, att det må vara helgat och invigt i alla dess delar till dig, Israels Gud, hela mänsklighetens Allsmäktige härskare. Och vi ber dig att alla människor som träder över tröskeln till detta ditt hus må känna din kraft och bringas att erkänna, att du har helgat det och att det är ditt hus, platsen för din helighet.²¹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Hur reagerade äldste Wilford Woodruff när han hörde talas om invigningen av templet i Kirtland och när han såg templet för första gången? (Se s 171.) Har du haft liknande upplevelser som det är lämpligt att du delar med dig av?
På vilka sätt visade de tidiga heliga sitt intresse för tempel? (Se s 173–174.) Varför bör vi ha ett ”stort intresse” för tempeltjänst?
Läs de första avsnitten på sidan 173. På vilka sätt betraktar du tempeltjänande och släktforskning som ”ett arbete”? (Se s 174–176.) Hur har detta verk hjälpt dig att vända ditt hjärta till dina förfäder och dina efterkommande?
Varför behöver vi den beseglande förrättningen för att ”uppnå en fullhet av celestial härlighet”? (Se s 175: se även L&F 131:1–4.)
Ögna igenom hela kapitlet och sök efter uttalanden som handlar om relationer i familjen. Vad kan vi lära oss av denna undervisning? Hur kan vår insikt om Herrens hus påverka våra uppfattning om våra egna hem?
På vilka sätt har närvaro i templet varit till välsignelse för dig och din familj? Hur kan föräldrar undervisa sina barn om vördnad i templet och förbereda dem för att ta emot templets förrättningar?
Sidorna 177–180 innehåller en del av president Woodruffs råd för att hjälpa de heliga förbereda sig för invigningen av templet i Salt Lake City. Hur kan dessa råd hjälpa oss varje gång vi besöker templet?
Nämn några principer som lärs ut i invigningsbönen till templet i Salt Lake City. (Se s 176–180.) Begrunda eller diskutera hur orden i bönen kan hjälpa oss i vår strävan att utföra tempeltjänst och släktforska.

Skriftställen som hör till detta ämne: Psaltaren 24:3–5; Matteus 16:18–19; L&F 27:9; 97:10–17; 109; 110; 138:46–48