Kapitel 15

Leva i tro

Vi vandrar i tro utan att se, med förvissning om att Herren stärker oss i våra ansträngningar att bygga upp hans rike på jorden.

Ur Wilford Woodruffs liv

I november 1834 ordinerades Wilford Woodruff till präst i aronska prästadömet och fick sitt första uppdrag som heltidsmissionär. Han bodde då i Clay County i Missouri, där han varit sedan han verkade i Sions läger. Innan han påbörjade sin mission samtalade han med sin biskop, som hade gett honom uppdraget. Han frågade vilken väg han skulle ta till sitt arbetsfält. Han frågade också om han och hans kamrat skulle färdas utan penningpung eller ränsel, vilket Herren hade befallt den tidens missionärer. (Se L&F 24:18; 84:78, 86.) Att färdas utan penningpung eller ränsel innebär att ge sig av utan pengar, enbart förlitande sig på att kyrkans medlemmar och andra bidrar med mat och logi. President Woodruff erinrade sig senare sitt samtal med sin biskop:

”På den tiden var det farligt för någon av våra bröder att bege sig till Jackson County [i Missouri]. Han ville att jag skulle bege mig till Arkansas, och vägen ledde rakt igenom Jackson County. Jag frågade honom om vi skulle ta oss igenom där (jag hade en kamrat med mig — en äldste).

Han sade: ’Om du har tillräckligt med tro att göra det, så gör det. Jag har det inte.’

Jag tyckte att det var en märklig kommentar från en biskop.

”’Nå’, sade jag, ’Herren säger att vi måste färdas utan penningpung eller ränsel, ska vi göra det?’

Han sade: ’Det är Guds lag, om du har tro på att göra det, kan du göra det.’”¹

Strax efter detta samtal gav sig Wilford Woodruff och hans kamrat ut på sin mission och de färdades genom Jackson County utan penningpung eller ränsel. President Woodruff sade senare: ”Vi lade några exemplar av Mormons bok och en del kläder i våra kappsäckar, spände fast dem på ryggen och började gå till fots. Vi tog färjan till Jackson County och gick igenom det. Vid några tillfällen bevarade Herren oss som genom ett mirakel från pöbelhopen.”²

Förutom att beskydda de två missionärerna från pöbeln i Jackson County beskyddade Herren dem från andra faror utmed vägen. President Woodruff återgav en sådan upplevelse. När han och hans kamrat närmade sig en träddunge kom en stor svartbjörn ut mot dem. ”Vi var inte rädda för honom”, sade han, ”för vi var på Herrens uppdrag och hade inte hånat Guds profet som de fyrtiotvå ogudaktiga barn vilka hade sagt till Elisa: ’Upp med dig, du flintskalle’, för vilket de blev ihjälrivna av björnar. [Se 2 Kung 2:23–24.] … När björnen kommit ungefär 40 meter ifrån oss satte han sig ner på huk och tittade på oss ett ögonblick och därefter sprang han iväg och vi fortsatte glada vår väg.”³

President Woodruff talade ofta om sin första mission. Han kom ihåg de välsignelser han fick när han tjänade Herren med tro: ”Jag har aldrig i livet, vare sig som apostel eller sjuttio, eller som äldste, fått mer beskydd av Herren än när jag innehade prästens ämbete. Herren uppenbarade för mig genom syner, genom uppenbarelser och genom den Helige Anden mycket som låg framför mig.”⁴

Wilford Woodruffs lärdomar

Under vårt liv på jorden ska vi vandra i tro utan att se.

Tro är evangeliets första princip. Vad är tro? Paulus, i sitt brev till hebreerna, försöker sig på att förklara det. Han säger att tro ”är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser”, och för att bevisa detta fortsätter han med att berätta vad olika män uträttade genom tro. [Se Hebr 11.] Jag anser att tro är en av de viktigaste principer som Gud någonsin uppenbarat för människan.⁵

Om vi hade fullkomlig insikt skulle vi alla se som Herren ser, och skulle förstå hur hans avsikter kommer att genomföras, men vi ska vandra i tro utan att se.⁶

När vi kommer till andra sidan slöjan är det mycket vi får veta. Vi verkar nu i tro. Vi är övertygade om det vi inte ser. Uppståndelsen, den eviga domen, det celestiala riket och de stora välsignelser som Gud har gett i de heliga smörjelserna och i begåvningen i templen gäller alla framtiden, och de kommer att uppfyllas, för de är eviga sanningar. Vi kommer aldrig i köttet, på denna sidan slöjan, att helt förstå det som ligger framför oss i den nästkommande världen. Det anstår varje människa att tjäna Gud och hålla hans bud de få dagar hon lever på jorden.⁷

Bröder och systrar, ni bör leva i tro och varje dag inse att all makt finns hos Gud, och att det är genom honom som vi kan leva i fred och åtnjuta välstånd.⁸

Jesu Kristi evangelium kräver tro hela dagen lång.⁹

Vi visar vår tro genom våra gärningar.

Det är verkligen gott att … höra Herrens ord, och det är verkligen något gott att tro på det, men det är ännu bättre att tillämpa det. ¹⁰

Evangeliets första princip är tro. Kanhända säger världens människor att vi alla tror på Jesus Kristus. Ja, men det finns någonting mer att göra förutom att tro på Kristus. Vi måste omvända oss från våra synder, döpa oss till syndernas förlåtelse och ta emot den Helige Anden. Detta är den lära som Kristus och hans apostlar undervisade om.¹¹

Tro krävs för att de heliga ska kunna efterleva sin religion, göra sin plikt, vandra uppriktigt inför Herren och bygga upp hans Sion på jorden. Därefter krävs det gärningar som motsvarar vår tro … Det är vår plikt att som ett folk gå samman och inte tröttna på att göra gott.¹²

Vi måste utöva tro när vi hjälper till att bygga Guds rike.

Denna gåva och princip om tro är nödvändig för de heliga i varje tidsålder för att de ska kunna bygga upp Guds rike och utföra det verk som krävs av dem.¹³

När du läser det elfte kapitlet i Hebreerbrevet finner du att allting sedan världens skapelse har uträttats genom tro. Allt det som de forntida patriarkerna och profeterna gjorde utfördes genom denna princips utövande, och det är på samma sätt i tidernas fullhets utdelning.¹⁴

Även allt det Jesus gjorde, från krubban till korset, genom hela sitt liv av smärta, sorg, bedrövelse, lidande, förföljelse och hån, gjorde han genom tro. Det var genom Faderns makt, vars verk han kommit för att genomföra, som han uppehölls. Han hade fullständig tro på att han skulle kunna genomföra allt det som han blivit sänd att utföra. Det var enligt denna princip som han fullgjorde varje krav och lydde varje lag, till och med dopet … Apostlarna behövde i sin verksamhet arbeta enligt samma princip som de heliga både i de forna och i de sista dagarna — nämligen trons princip.

Joseph Smith var tvungen att verka genom tro. Det är sant att han hade kunskap om mycket, liksom de heliga i forna dagar hade det, men i mycket var han tvungen att utöva tro. Han trodde att han uppfyllde de forntida profeternas profetior. Han visste att Gud hade kallat honom, men när han upprättade hans rike var han tvungen att ständigt verka genom tro. Kyrkan organiserades den 6 april 1830 med sex medlemmar, men Joseph hade tro på att det rike som sålunda påbörjats, likt ett senapskorn, skulle bli en stor kyrka och ett stort rike på jorden, och från den dagen ända till den dag då han beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod, var hela hans liv ett vadande liksom genom djupa vatten av förföljelse och förtryck från medmänniskors händer. Han behövde utstå allt detta genom tro, och han var trofast och tapper i sitt vittnesbörd om Jesus till dagen för sin död …

I vårt arbete med att bygga upp kyrkan och Guds rike på jorden måste vi verka i tro. Det är fortfarande ett krav.¹⁵

Hundratals människor verkar i [templen]. För vilka? Både för de levande och de döda. Varför arbetar de för de döda? Har de någonsin sett de dödas uppståndelse? Inte annat än genom syner eller uppenbarelser. Men de har tro på det, och som ett bevis på denna tro utför de detta verk. De ser fram emot uppståndelsen och den eviga domen, mot det celestiala riket och de stora välsignelser som Gud har uppenbarat för människobarnens frälsning och upphöjelse. De gör detta genom tro, och det är genom denna kraft som de har uträttat detta … Genom tro har tabernaklet [i Salt Lake City] byggts … tempel har uppförts och … människor har samlats från jordens nationer.

Tusentals äldster har kallats, inte från universitet, utan från olika sysselsättningar, och sänts ut i världen för att predika evangeliet utan pengar och för intet … Människor har lyssnat till dem, och en ande eller kraft har övertygat dem om att det vittnesbörd som dessa äldster burit är sant … Vad har resultatet blivit? Tusentals har trott på detta vittnesbörd och har övertygats om att det är sant. Dessa äldster verkade i tro, de färdades i tro, de arbetade i tro. Det var tron som hela tiden uppehöll dem. De färdades utan penningpung eller ränsel, och genom sin tro fick de mat och kläder av himlens Gud, som öppnade vägen framför dem … Och många människor trodde på dessa enkla mäns vittnesbörd. De omvände sig från sina synder och döptes till syndernas förlåtelse i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn. De tog emot den Helige Anden, vilken bar vittnesbörd för dem om evangeliets sanningar.¹⁶

I var och en av de tidsåldrar då Gud har kallat eller befallt en människa eller ett folk att utföra ett visst arbete, har de genom beslutsamhet och ihärdighet och tro på honom kunnat genomföra det.¹⁷

När vi håller våra förbund och lyder buden stärker Herren kraften i den tro vi har inom oss.

Allt det arbete vi har utfört … har ägt rum genom tro, och vi som sista dagars heliga bör sträva efter att vårda och tillväxa i denna princip.¹⁸

Det är vår plikt att ständigt stärka vår tro så att våra böner tas emot av Herren.¹⁹

Jag anser att Herren kräver detta av varje man och kvinna i Israel, av varje medlem, att vi först erhåller den Helige Anden och därefter frambringar dess frälsande frukter. Då får ni se detta folk hålla sina förbund och lyda Guds bud. Detta är en plikt vi alla har, och vi bör efterleva vår religion och följa dess föreskrifter. När detta är gjort får ni se att detta folk vaknar upp och frambringar rättfärdighetens gärningar, då har de tro och då har de kraft, och de står upp och Guds makt och härlighet uppenbarar sig genom sådana redskap som Herren har utvalt i denna tidshushållning på jorden, i vars händer han har anförtrott det heliga prästadömet.²⁰

Jag upplever verkligen att Herren är god mot oss och att vi mer än något annat på jorden bör värdesätta de eviga livets ord som vi har blivit givna. Så länge som vi leds av den Helige Anden blir våra sinnen stärkta och vår tro ökar. Och vi bör verka för Guds rikes uppbyggande.²¹

Allsmäktige Fader, öka inom oss de trons krafter som dina heliga har blivit givna. Stärk oss genom minnena av hur vi tidigare räddats, genom minnena av de heliga förbund som du har ingått med oss, så att vi, när ondskan kastar sin skugga över oss, när svårigheter omger oss, när vi vandrar genom förödmjukelsernas dal, inte ska vackla, inte tvivla, utan att vi i kraft av ditt heliga namn ska kunna genomföra alla dina rättfärdiga avsikter med oss, uppfylla ändamålet med vår skapelse, och härligt triumfera, genom din nåd, över varje snärjande synd, bli återlösta från varje ondska, och bli räknade i himmelriket bland dem som för alltid ska bo i din närhet.²²

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Vad menas med tro? (Se s 151–152; se även Hebreerbrevet 11:1, Alma 32:21.) Hur blir vi ”övertygade om det vi inte ser”? Vad innebär det att ”vandra i tro utan att se”?
Hur kan tro på Jesus Kristus påverka vårt dagliga liv? Hur påverkar tron på Jesus Kristus vårt hopp om evigt liv? (Se Moroni 7:41–42.)
Vilket förhållande mellan vår tro och våra gärningar upptäcker du när du studerar president Woodruffs lärdomar i detta kapitel? (Se även Jak 2:17–26.)
Hur visade Wilford Woodruff sin tro när han kallades att utföra sin första heltidsmission? (Se s 149–151.) Vilka upplevelser har du haft av att behöva utöva tro?
Vad kan vi lära oss om tro genom Jesu Kristi exempel? av profeten Joseph Smiths exempel? av dagens missionärer och nyomvända? (Se s 153–154.)
På vilka sätt har Herren välsignat dig när du har utövat tro på honom?
Lägg märke till ordet gåva i det första stycket på sidan 153. Fundera över eller diskutera betydelsen av att minnas att tro är en gåva från Gud. Vad måste vi göra för att få denna gåva? (Se s 154–155.)

Skriftställen som hör till detta ämne: Romarbrevet 10:17; Andra Korintierbrevet 5:7; Helaman 15:7–8; Ether 12:2–27; Moroni 7:20–33