Kapitel 4

Det heliga prästadömets kraft och myndighet

Gud förlänar prästadömet till sitt folk för deras välsignelse och upphöjelse.

Ur Wilford Woodruffs liv

I sin ungdom längtade Wilford Woodruff efter att finna en kyrka med sann prästadömsmyndighet — med ”makt inför himlarna och på jorden”.¹ I ett tal som han höll år 1889 berättade han:

”Jag gick till sabbatsskolan i min barndom … I denna sabbatsskola läste jag Nya testamentet. Jag lärde mig vers efter vers, kapitel efter kapitel. Vad lärde mig Testamentet? Det lärde mig livets och frälsningens evangelium, ett evangelium fyllt med kraft inför himlarna och på jorden. Det lärde mig att kyrkans organisation utgjordes av profeter, apostlar, herdar och lärare, som gav hjälp och vägledning. Varför då? ’De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.’ [Se 1 Kor 12:28; Ef 4:11–13.]

Dessa är de ting jag lärde mig, och de gjorde intryck på mig. Jag trodde på dem, ändå hade jag aldrig hört någon präst eller teolog undervisa om dem. I början av min vuxna ålder besökte jag möten i nästan varje tillgängligt kyrkosamfund. Vid ett tillfälle besökte jag ett av dessa stora möten som ibland hölls i Connecticut, vid vilka fyrtio eller femtio präster från olika samfund var samlade tillsammans. De bad om att Anden skulle utgjutas som på pingstdagen och om många andra saker. Vid detta möte fick alla tillfälle att säga något. Jag var ganska ung då. Jag reste mig upp, steg ut i gången och sade till de församlade prästerna: ’Mina vänner, vill ni tala om för mig varför ni inte kämpar för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga? Vill ni tala om för mig varför ni inte kämpar för det evangelium som Jesus Kristus och hans apostlar undervisade om? Varför kämpar ni inte för den religion som ger er kraft inför Gud, kraft att bota de sjuka, att få de blinda att se, de förlamade att gå, och som ger er den Helige Anden och de gåvor och förmåner som varit uppenbara sedan världens skapelse? Varför undervisar ni inte människorna om de principer som de forna patriarkerna och profeterna undervisade om när de tog emot uppenbarelser från Gud? De fick änglabetjäning, de hade drömmar, syner och ständig uppenbarelse som ledde dem fram på den väg som de skulle vandra på.’

Den presiderande äldsten sade: ’Min käre unge man, du vore en mycket klok man, och en mycket användbar person på jorden, om du inte trodde på alla de där dåraktiga tingen. Detta gavs till människobarnen under världens mörka tidsåldrar, och de gavs i syfte att upplysa människobarnen under denna tid, för att de skulle tro på Jesus Kristus. Idag lever vi mitt i det härliga evangeliets flammande eld och vi behöver inte det där.’ Jag sade: ’Ge mig då de mörka tidsåldrarna, ge mig de tidsåldrar då människor tog emot dessa principer.’”²

Den 29 december 1833 fick Wilford Woodruff slutligen höra evangeliet från Guds bemyndigade tjänare. Han berättade: ”För första gången i mitt liv träffade jag en äldste från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det var Zera Pulsipher. Han sade till mig att han var inspirerad av Herren. Han hade tröskat säd i sin lada när Herrens röst kom till honom och bad honom att stå upp och bege sig norrut. Herren hade ett uppdrag åt honom där. Han bad broder [Elijah] Cheney, granne och medlem i kyrkan, om hjälp. De tog sig fram 10 mil till fots … i djup snö, och den första plats de kände sig manade att besöka var det hus där min bror och jag bodde. De gick in i huset och talade med min brors hustru, och de berättade för henne vilka de var och vad de hade för ärende. De berättade för henne att de känt sig inspirerade att bege sig norrut och att de inte känt sig manade att stanna någonstans förrän de kommit till detta hus. När de berättade för henne om deras principer sade hon att hennes make och hennes svåger var män som trodde på dessa principer, och att de hade bett om dem i åratal. De ordnade med ett möte i skolhuset på vår gård.

Jag kom hem på kvällen och min svägerska berättade för mig om detta möte. Jag hade släpat timmer från Lake Ontarios strand (jag ägnade mig åt skogsbruk), och jag förde ut mina hästar på bete och utan att stanna för att äta någonting gick jag till mötet. Jag fann huset och gårdsplanen fyllda med människor. Jag lyssnade för första gången i mitt liv på en predikan av denna kyrkas äldster. Detta var vad jag hade sökt efter alltsedan pojkåren. Jag bjöd in männen till mig. Jag lånade Mormons bok och satt uppe hela natten och läste. På morgonen sade jag till broder Pulsipher att jag ville bli döpt. Jag hade fått ett vittnesbörd om att dessa principer var sanna. Jag själv och min bror … gick fram och blev döpta — de två första i detta område.”³

Äldste Pulsipher döpte Wilford Woodruff i en å den 31 december 1833, och konfirmerade honom samma dag. Tre dagar senare tog Wilford Woodruff emot aronska prästadömet och ordinerades till en lärares ämbete. Detta var inledningen på ett livslångt tjänande i Herrens tjänst. När han såg tillbaka på den dagen sade han: ”Min mission tog omedelbart sin början.”⁴

Wilford Woodruffs lärdomar

Gud utför alla sina verk genom prästadömets kraft.

Jag känner inte till något ämne i kyrkan som är av större betydelse för jordens invånare och oss själva än det heliga prästadömet.⁵

Genom prästadömets kraft organiserade Gud, vår evige Fader, alla världar och återlöste alla världar som någonsin blivit återlösta. Genom samma prästadöme har män administrerat på jorden i Kristi evangeliums förrättningar.⁶

Det heliga prästadömet är kanalen mellan Gud och människan på jorden. De himmelska budbärare som har besökt människan på jorden är män som hade och ärade prästadömet, medan de levde i köttet. Allt som Gud har låtit göra för människornas frälsning, från människans ankomst till jorden till världens förlossning, har skett och kommer att ske genom det eviga prästadömet.⁷

Herren har aldrig haft en kyrka på jordens yta, alltsedan den först organiserades till idag, såvida inte denna kyrka organiserats genom uppenbarelse, med profeter och apostlar, herdar, lärare och ett styrelsesätt som begåvats med det heliga prästadömet, den kraft som delegerats från Gud till människa vilken bemyndigar människan att handla i Guds namn. Utan detta prästadöme har ingen människa, alltsedan jorden först rullade fram i sin bana, haft någon rättighet att administrera i någon av de förrättningar som hör till hans heliga hus, inte heller har någon man rätt till detta prästadöme om han inte kallas på samma sätt som Aron, vilken, har vi fått veta, kallades genom uppenbarelse. [Se Hebr 5:4.] Vad är detta prästadöme till för? Det är till för att administrera evangeliets förrättningar, ja, det evangelium som kommer från vår Fader i himlen, den evige Guden, judarnas Elohim och hedningarnas Gud.⁸

Ingen människa har myndighet från Gud att administrera livets och frälsningens förrättningar till människobarnen förutom genom det heliga prästadömets kraft. Kraften i detta prästadöme finns hos de heliga.⁹

Prästadömsbärare ska använda prästadömet till att utföra tjänande och bygga upp Guds rike, inte för sin egen skull.

Vilket ansvar det är att bära detta himmelska, detta beständiga, detta eviga prästadöme! Och vi kommer att behöva redovisa för hur vi använt det. Apostlar, sjuttio, högpräster, äldster och alla män som bär någon del av detta prästadöme som vi blivit tilldelade, hålls ansvariga för det.¹⁰

Vi har ett arbete lagt på våra skuldror. Det hade Joseph Smith, det hade Brigham Young, de tolv apostlarna har det, vi alla har det och vi blir fördömda om vi inte utför det. Vi märker det när vi kommer till andra sidan slöjan … Många gånger har jag i mina tankar önskat att jag helt kunde förstå det ansvar som jag har inför Gud och det ansvar som varje människa har som bär prästadömet i denna generation. Men jag säger er mina bröder, att jag tror att våra hjärtan är alltför hängivna det som hör världen till. Vi uppskattar inte, så som män som bär det heliga prästadömet i denna generation borde göra, det mäktiga ansvar vi har inför Gud och himmelens höjd, såväl som inför jorden. Jag tror att vi har fjärmat oss från Herren.¹¹

Om vi … som bär det heliga prästadömet använder detta prästadöme till något annat syfte under himmelen än att bygga upp Guds rike, förlorar vi vår kraft. … En hel del män har försökt detta, män med hög ställning inom prästadömet, till och med apostlaskapet, att höja upp sig själva med hjälp av prästadömets myndighet. Och vart har de tagit vägen? Deras kraft och inflytande försvann … Låt oss fundera över dessa ting. Jag säger detsamma till mig själv. Jag säger detsamma till apostlarna, de sjuttio och högprästerna. Vi kan inte använda prästadömet till något annat syfte under himlen än att bygga upp riket och utföra Guds vilja, och när vi försöker göra någonting annat blir vi fråntagna vår kraft.¹²

Jag har alltid med stort intresse läst den uppenbarelse som gavs till Joseph Smith som svar på hans bön i fängelset i Liberty. [Se L&F 121:34–46.] Jag har alltid ansett att denna Guds uppenbarelse till honom, trots de få meningar den innehåller, innehåller lika många principer som någon annan uppenbarelse Gud gett till människan. Han fick Joseph att förstå att han bar prästadömet, vilket prästadöme var enligt Guds orden, enligt Melkisedeks orden, samma prästadöme varigenom Gud själv utförde alla sina gärningar i himlarna och på jorden, och att varje man som bar detta prästadöme hade samma makt. Detta prästadöme kan kommunicera med himlarna, det har makt att sätta himlarna i rörelse, makt att utföra himlarnas verk, och närhelst en man har förhärligat denna kallelse har Gud gett änglar befallning om honom, och hans verk har varit fyllt med makt och styrka både i denna värld och i den kommande världen. Men låt denne man använda detta prästadöme i något annat syfte än att bygga upp Guds rike, för vilken orsaks skull det gavs, och himlarna kommer att dra sig undan, prästadömets makt avlägsna sig, och han lämnas att vandra i mörker och inte i ljus. Detta är nyckeln till alla människors avfall både i denna och andra generationer.¹³

Vi har fått prästadömet och om vi inte använder det på rätt sätt blir vi fördömda. Låt oss därför räta på våra ryggar och bära detta rike vidare. Låt oss arbeta på att få den Helige Anden — och kraften i Jesu Kristi evangelium — vilken lagts i vår hand, och såtillvida som vi gör detta kommer Guds välsignelse att åtfölja våra ansträngningar.¹⁴

Herren stöder den man som bär en del av prästadömet, oavsett om han är präst, äldste, sjuttio eller apostel, om han ärar sin kallelse och gör sin plikt.¹⁵

En gång var jag mycket tillfreds med att se hur ett antal diakoner ärade sin kallelse … De sökte igenom sin stad och högg upp ved av varje träbit som varje änka i den staden hade. Broder [George] Teasdale, stavens president, hade tre eller fyra högar med cederträ på sin tomt, och en kväll när han kom hem upptäckte han att den var borta. Han undrade vad som stod på, men när han började se sig omkring fann han den upphuggen i sin vedbod. De ärade verkligen sin kallelse.

Idag befinner vi oss, i vissa avseenden, i en besynnerlig situation. Vi bör lita på Herren och göra det som är rätt. Jag vet att prästadömet har getts för människornas frälsnings skull och för att förrättningar ska utföras för både levande och döda. Tiotusentals har återlösts i andevärlden av sina efterkommande i köttet vilka innehar nycklarna till sina dödas frälsning. Frälsare på Sions berg har dragit upp, emedan riket tillhör Herren, vilket enligt profeten Obadja skulle ske. [Se Obadja 1:21.] Detta folk utför detta arbete nu. Herren är med er, och era stamfäder i andevärlden fröjdar sig. Låt oss därför vara trofasta medan vi är här. Gud har kallat oss att bära detta prästadöme. Av … miljontals människor på jorden har Herren utvalt denna handfull män att bära detta vidare, att ordinera, att organisera, att varna världen, att predika evangeliet för dem. Jag hoppas att mina bröder som bär detta prästadöme ska komma ihåg varför det är värdefullt …

Låt oss vara lojala och trofasta. Låt oss inte förlora vårt grepp om prästadömet och inte heller om Guds rike. Låt oss vända oss till Herren i enskild bön och åkalla hans heliga namn. Däri ligger vår styrka.¹⁶

Om vi är trofasta mot våra förbund får vi ta emot prästadömets välsignelser i detta liv och i livet härefter.

När Herren förlänar gåvor till människobarnen i samband med prästadömet är de som tar emot dessa gåvor ansvariga för hur de använder dem.¹⁷

När en apostel eller president, biskop eller någon man som bär prästadömet officierar, gör han det genom Herren Jesu Kristi myndighet. Då blir detta prästadöme verkningsfullt, och alla de välsignelser som en Guds tjänare förlänar människornas barn träder i kraft både i detta liv och i det nästkommande livet. Om jag får en välsignelse av det heliga prästadömet, eller om jag får en välsignelse av en patriark, når dessa gåvor och välsignelser in till den andra världen. Om jag är trofast mot mina förbund under hela mitt liv kan jag göra anspråk på varje välsignelse som har förlänats mig, eftersom den myndighet varigenom de förlänades är fastställd av Gud, och det är genom denna myndighet som den Allrahögstes söner förmedlar livets och frälsningens förrättningar åt människobarnen. Dessa officiella handlingar är då verksamma för dessa personer både bortom graven och i detta liv. Dessa är de sanna rikedomarna, de rikedomar som varar för all evighet, och vi ges kraft genom dessa välsignelser, förlänad genom evangeliet, att återfå våra kroppar och bevara vår identitet i evigheten. Ja, vi kan göra anspråk på detta tack vare det heliga prästadömet.¹⁸

Jag funderar ofta på de löften som getts i samband med prästadömet. I en uppenbarelse om detta ämne har Herren sagt: ”Ty de, som äro trofasta och erhålla dessa båda prästadömen, varom jag talat, och som ära sin kallelse, äro helgade genom Anden till sina kroppars förnyelse … Allt vad min Fader har [skall] givas åt honom … Därför mottaga alla de som erhålla prästadömet denna min Faders ed och förbund, som han icke kan bryta eller upphäva.” [Se L&F 84:33–40.] Jag ställer mig själv ofta frågan: Begriper vi detta? Begriper vi att om vi lyder prästadömets lagar ska vi bli arvingar till Gud och medarvingar till Jesus Kristus? Jag inser att våra ögon inte har sett, att våra öron inte har hört, eller att vi i våra hjärtan inte kunnat ana den härlighet som är i beredskap för de trofasta. [Se 1 Kor 2:9.]¹⁹

Vilka slags män och kvinnor bör vi vara, som är kallade att ta del i detta stora verk i de sista dagarna? Vi bör vara män och kvinnor med tro, trofasta mot sanningen så som den har uppenbarats och överlämnats i vår hand. Vi bör vara redbara män och kvinnor inför Gud och hans heliga prästadöme, trofasta mot honom och trofasta mot varandra. Vi bör inte låta hus och landområden, guld och silver, eller något som tillhör denna värld, dra oss bort från det stora verk som Gud har satt oss att utföra. Vår målsättning är hög, vår bestämmelse är upphöjd och vi bör aldrig göra vår Fader besviken, inte heller de himmelska härskaror som vakar över oss. Vi bör inte göra de miljontals andarna i andevärlden besvikna, som också vakar över oss med ett intresse och en oro som vi knappast kan göra oss en föreställning om. Dessa är de stora och mäktiga ting som Gud fordrar av oss. Vi är inte värdiga frälsning, vi är inte värdiga evigt liv i vår Guds rike, om någonting kan vända oss bort från sanningen eller från kärleken till den.²⁰

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Vilka känslor fick den unge Wilford Woodruff att söka efter den sanna kyrkan? (Se s 35–37.) Vad hade dessa känslor för samband med prästadömet?
Gå igenom sidorna 38–39 och sök efter vad det är som Herren uträttar genom prästadömets makt. Hur tar prästadömsbärare del i Herrens verk?
Varför är det viktigt för både män och kvinnor att skaffa sig kunskap om prästadömet?
Hur har prästadömet varit till välsignelse för dig?
Vilka särskilda principer finner du när du läser om president Woodruffs lärdomar om prästadömsbärarnas ansvar? (Se s 39–42.)
Vilka attityder och handlingar, enligt president Woodruff, får himlarna att dra sig undan från en prästadömsbärare? Varför är det omöjligt att använda prästadömet för personlig vinning? (Se s 39–42; se även L&F 121:34–40.) Hur måste en prästadömsbärare leva för att ha ”kraft att utföra himlarnas verk”? (Se s 40–42; se även L&F 121:41–46.)
Vad innebär det att ära sin kallelse i prästadömet? (Se s 41–42.) Vad har du sett bröder göra som visar att de ärar sina kallelser i prästadömet?
Gå igenom den sista delen i kapitlet (s 42–43). På vilka sätt är prästadömet till välsignelse både i detta och i nästa liv?

Skriftställen som hör till detta ämne: Johannes 15:16; Hebreerbrevet 5:4–6; Alma 13:1–20; L&F 84:17–48; 107:18–20; Trosartiklarna 1:5