Kapitel 13

Dagböcker: ”Av långt större värde än guld”

Våra dagböcker är värdefulla för oss personligen, och de kan också vara till välsignelse för vår familj och alla framtida generationer.

Ur Wilford Woodruffs liv

År 1835 påbörjade Wilford Woodruff sin första dagbok, ”eftersom jag tror att det är till nytta att granska sitt föregående liv, att det inte bara är vår förmån utan också vår plikt att föra en korrekt uppteckning över våra handlingar”. Han skrev: ”Av denna anledning ska jag bemöda mig om att föra dagbok över mina resor så att jag kan redogöra för mitt förvaltarskap när så krävs.”¹Han förde dagbok de nästkommande 63 åren och gjorde sin sista anteckning den 31 augusti 1898, två dagar före sin död. Hans dagboksanteckningar ger en sann och tillförlitlig uppteckning över hans liv. De visar hans kärlek till sin familj, hans intresse för sin omgivning, hans flit i att utföra dagliga arbetsuppgifter, hans tro under prövningar och hans vittnesbörd om och insikt i evangeliet. Anteckningarna bidrar också med glimtar ur andra medlemmars liv under den tid då de skrevs.

Förutom att skriva om sitt liv och sin verksamhet förde Wilford Woodruff en noggrann uppteckning över kyrkans historia. Han förklarade: ”Jag har inspirerats till att föra dagbok och till att skriva ner kyrkans historia så långt det var möjligt för mig. Jag förstod inte varför jag kände så starkt för detta under kyrkans första tid, men nu förstår jag det. Jag hörde sällan broder Joseph eller de tolv predika eller undervisa om någon princip utan att känna mig illa till mods till dess jag skrivit ner den. Då kändes det bra. Jag kunde skriva ner en predikan som Joseph gett en vecka efter det att den hållits nästan ord för ord, och efter det att den skrivits ner togs den bort från mitt sinne. Detta var en gåva från Gud till mig.”²

Som ett led i sitt arbete med att skriva ner kyrkans historia skrev president Woodruff ner viktiga detaljer från möten han närvarat vid. Under ett möte lärde han sig en princip som kan tillämpas på såväl dagböcker som på kyrkans officiella uppteckningar: ”När vi går i en strid ström kan vi inte trampa två gånger i samma vatten. Inte heller kan vi utnyttja samma tid två gånger. När vi går ut från den där dörren är det vi gjort under det här mötet för alltid ett avslutat kapitel. Vi kan aldrig använda samma tid som vi använde ikväll. Borde vi då inte föra en uppteckning över vårt arbete, våra lärdomar och de råd som vi ger under det här mötet? Jo, det borde vi.”³

Genom sina dagböcker lämnade president Woodruff en bestående gåva till sina efterkommande och till alla medlemmar i kyrkan. Hans levnadstecknare, Matthias F Cowley, skrev: ”Wilford Woodruffs liv var fullt av förunderliga ting. Det var ett enkelt liv i vilket han frimodigt uppenbarade sitt hjärtas avsikter. Frimodigheten i hans sätt uttrycka sig, hans omsorg om detaljer, och hans samvetsgranna noggrannhet med sanningen gjorde honom till den kanske bäste krönikören i hela kyrkans historia.”⁴Äldste B H Roberts, medlem i de sjuttios första råd och en välkänd historiker i kyrkan, skrev: ”President Woodruff utförde ett ytterst viktigt tjänande för kyrkan. Hans dagböcker, regelbundet och metodiskt förda, prydligt förvarade och kraftigt inbundna … utgör en dokumentärhistorisk skatt som är ovärderlig. Kyrkan står i tacksamhetsskuld för dessa dagböcker, för de utgör en pålitlig uppteckning över predikningar och uttalanden från denna nya tidshushållnings profet — Joseph Smith — vilka president Woodruff förutan för alltid skulle ha gått förlorade. Detsamma gäller predikningar och uttalanden från Brigham Young och andra ledande äldster i kyrkan, [och] protokoll över viktiga rådsmöten, beslut, domslut, riktlinjer och många officiella handlingar för enskilda personer, utan vilka historikerna inte skulle ha kunnat göra en korrekt bedömning av många ting — inom alla dessa områden är president Woodruffs dagböcker ovärderliga.”⁵

Större delen av uttalandena i det här kapitlet är hämtade från president Woodruffs uppteckningar av predikningar som han höll på prästadömsmöten. Även om han ofta riktar sig till äldster i dessa uttalanden är hans lärdomar värdefulla för alla medlemmar i kyrkan.

Wilford Woodruffs lärdomar

När vi skriver vår levnadshistoria gagnar vi oss själva, våra efterkommande och kyrkan.

Det kommer att finnas ett stort behov av denna kyrkas och detta rikes uppteckningar och historia i framtiden. Det har inte funnits någon tidshushållning på jorden då det som har skett har varit av större intresse än den tid i vilken vi nu lever i …

Det är sant att Joseph Smith förde en uppteckning över sitt liv och det som i viss mån hade med honom att göra. Han är nu död, men hans liv och vittnesbörd publiceras nu för världen … Dessutom hade president Young skrivare som upptecknade hans dagliga gärningar och liv, vilket är rätt och bra. Men redogör detta för de många tusentals apostlars och äldsters liv som är eller som ska komma till världen bland varje nation under himlen, och för Guds handlingssätt mot dem? Nej, sannerligen inte. Skriv då, alla ni äldster i Israel, en historia om Guds handlande mot er till er egen och era efterkommandes nytta, till förmån för Israels hus, till förmån för jude och hedning, till förmån för framtida generationer.⁶

En del kanske inte anser det viktigt att föra en uppteckning över sitt arbete eller Guds verk, men jag tror att det är det. Annars skulle inte profeterna så ihärdigt ha uppmanat oss till trofasthet i denna sak. Herren har talat om för oss att det vi beseglar på jorden ska beseglas i himlen, att det som vi upptecknar på jorden ska upptecknas i himlen samt att det som inte beseglas eller upptecknas på jorden inte ska beseglas eller upptecknas i himlen. [Se L&F 128:7–8.] Därför är det uppenbarligen mycket viktigt att alltid föra en sann och tillförlitlig uppteckning.⁷

En del kanske tycker att det är ansträngande att föra dagbok. Men vi bör inte kalla någonting svårt som för med sig det som är gott. Jag anser att den del av mitt liv som har använts till att föra dagbok och skriva historia har varit mycket väl använd tid.⁸

Om det inte hade funnits någon annan anledning än att vi själva och våra barn hade förmånen att läsa i våra dagböcker, så skulle det vara värt den tid vi använder för att skriva i dem.⁹

Vi bör föra en uppteckning över Guds välsignelser mot oss och vår officiella verksamhet i kyrkan.

Var och en bör skriva en kortfattad berättelse om sitt liv: sin härkomst, sin födelse, sin religion, när han döptes och av vem, när han ordinerades, till vad och av vem, och ge en kortfattad översikt över alla sina missionsuppdrag, alla sina officiella handlingar och Guds handlande mot honom. Om han därefter skulle dö och historikerna skulle vilja publicera en biografi över honom, så skulle de ha någonting att gå efter. Många kanske tycker att detta är ett tråkigt och oviktigt ämne, men det tycker inte jag.¹⁰

Jag vill råda er att skriva ner alla era välsignelser och att bevara dem … Jag vill verkligen mana er att göra en uppteckning över varje officiell kyrklig handling i ert liv. Om ni döper, konfirmerar, ordinerar, välsignar någon eller välsignar de sjuka, skriv då ner det. Om var och en gör detta kan kyrkan korrekt redogöra för det … Om Guds kraft och välsignelser uppenbarar sig i att han bevarar dig för fara … skriv då ner det. För en daglig uppteckning över Guds handlande mot dig. Jag har skrivit ner samtliga välsignelser jag har fått och jag skulle inte byta ut detta mot allt guld i världen.¹¹

Bör vi inte visa Gud så mycket respekt att vi för en uppteckning över de välsignelser som han utgjuter över oss och över de officiella kyrkliga handlingar vi utför i hans namn på jorden? Det bör vi, tycker jag.¹²

Det kyrkans presidentskap som nu leder oss … för en historisk uppteckning över både Guds och människors handlande mot dem … och den blir av intresse för miljontals människor i framtida generationer. Men ursäktar detta de många tusentals äldster och högpräster och apostlar som har rest i många år och byggt upp kyrkan och riket, och har haft den Helige Andens gåvor med sig så att de har haft kraft att bota de sjuka och kasta ut onda andar, öppna de blindas ögon, öppna de dövas öron, fått de förlamade att hoppa upp … befallt demoner och blivit åtlydda, och har haft skyddsänglar som bevarat dem för fara och död? Ska äldsterna välsignas med allt detta och inte anse det värt att föra en uppteckning över det? Inte ens en liten uppteckning om det som barn och framtida generationer kan läsa? Det anser jag att de bör göra. Jag tror att Herren kräver detta av vår hand och att det är ett kostbart och heligt arv som rättmätigt tillhör våra efterkommande.¹³

Vi bör föra en uppteckning över det som händer allteftersom det sker.

Vi är det folk som Gud ordinerat till att upprätta hans rike på jorden, bygga upp Sion och förbereda vägen för Jesu Kristi ankomst. Bör vi då inte föra en dagbok, uppteckning och berättelse över Guds handlingar mot oss såsom de framträder inför våra ögon dag efter dag? Det bör vi.

Istället för att försumma denna del av vår uppgift bör alla vi som har möjlighet därtill föra en uppteckning över det som dagligen sker inför våra ögon. Detta skänker ett värdefullt arv åt våra barn och är till stor nytta för framtida generationer genom att det ger dem en sann historia över kyrkans och Guds rikes uppgång och tillväxt på jorden i denna sista tidshushållning, istället för att överlämna åt våra fiender att skriva en felaktig historisk skildring om Kristi sanna kyrka.¹⁴

Ofta förstår vi inte betydelsen av vad som händer just då det äger rum, vi gör det först efteråt. Vi lever i en av de mest betydelsefulla generationer som människan någonsin varit med om på jorden, och vi bör skriftligen redogöra för alla de viktiga händelser som äger rum inför våra ögon i uppfyllelse av Guds profetior och uppenbarelser. Det finns en mängd uppenbarelser som uppfylls i vår tid, och allteftersom de äger rum inför våra ögon vill vi ha en uppteckning över dem.¹⁵

Barn bör tidigt lära sig att föra dagbok.

Jag vill säga till mina unga vänner att det är till stor välsignelse för dem själva, och deras barn efter dem, att föra dagbok över vad som händer dem själva och i deras omgivning. Låt alla pojkar och flickor få en liten bok och skriva ner någonting litet i den varje dag.

”Vad ska jag skriva?” undrar ni. Skriv om allting som är värt att bevara, eller det bästa ni har, och om ni börjar med detta medan ni är små, blir det lätt för er att fortsätta när ni blir män och kvinnor. Hur angenämt vore det inte för er och era barn att om trettio, femtio, eller åttio år kunna slå er ner och läsa vad som hände i er barndom och ungdom! Skulle inte ni vilja läsa vad som hände våra fäder och mödrar och deras föräldrar när de var små och under deras liv? Men syftet är inte så mycket att få er att föra dagbok medan ni är små, som att få er att fortsätta med det efter det att ni blivit män och kvinnor, ja, under hela ert liv. Det finns ett särskilt behov av detta i den generation ni lever i, för den generation ni lever i är viktigare än någon annan som funnits tidigare, och det är långt mycket viktigare att ni tidigt börjar föra dagbok och fortsätter med detta i ert liv, än att andra generationer har gjort det.

Ni är Sions barn, och era föräldrar har av Gud kallats till att bygga upp Kristi kyrka och Guds rike på jorden i de sista dagarna, och snart kommer era föräldrar att vara döda och ni måste inta deras platser. Ni blir fäder och mödrar, och [ni] små pojkar … blir profeter, apostlar och äldster, och ni får leva och resa och predika evangeliet och ta emot Herrens ord. Då är det mycket viktigt att ni för dagbok och skriver ner en redogörelse över Herrens handlande mot er …

Det är en stor förmån för mig och min familj att nu kunna sitta ner och läsa en berättelse om våra resor, var vi har varit, vad vi har gjort, Guds handlande mot oss och de många goda stunder vi har haft med våra vänner. Jag kan i mina dagböcker läsa de goda lärdomar jag hört för många år sedan av presidenterna Joseph Smith, Brigham Young, Heber C Kimball, de tolv apostlarna och många andra goda äldster, och om de goda stunder vi har haft tillsammans. Om mina unga vänner vill börja med detta och fortsätta med det, så blir detta i framtiden av långt större värde än guld för dem.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Varför är president Woodruffs dagböcker viktiga för kyrkan? (Se s 125–127.) Vad skulle president Woodruff ha kunnat tänkas säga till dem som tror att deras dagböcker inte är viktiga för någon annan?
Nämn några händelser som har inträffat i kyrkan under din livstid. Hur kan dina uppteckningar om dessa händelser vara till hjälp för dina barn och barnbarn?
Gå igenom andra stycket på sidan 127. Vad har president Woodruffs ord i detta avsnitt att göra med att föra dagbok? Begrunda vad som händer om viktiga händelser går förlorade för nuvarande och framtida generationer.
Ögna igenom kapitlet och sök efter olika slags information som vi kan ta med i vår dagbok. På vilket sätt är sådana uppteckningar till nytta för oss personligen? På vilket sätt är de till nytta för våra familjer?
Vad skulle du vilja veta om dina förfäders liv? Vad säger detta om vad du skulle kunna tänkas ta med i din egen dagbok?
Varför är det viktigt att skriva om händelser strax efter det att de ägt rum? (Se s 129.) Vad kan vi göra för att få tid att skriva dagbok?
Slå upp sidorna 129–131 och gå igenom president Woodruffs råd till barn och ungdomar. Hur kan föräldrar, mor- och farföräldrar förmedla dessa tankar till sina barn och barnbarn? Hur skulle du kunna använda dessa tankar på en hemafton eller i ett familjeråd?

Skriftställen som hör till detta ämne: 1 Nephi 1:1; Omni 1:17; Mosiah 1:1–6; Alma 37:1–9; Moses 6:5–6