Kapitel 16

Äktenskap och föräldraskap: Att förbereda våra familjer för evigt liv

Vägledda av rättfärdiga och kärleksfulla föräldrar kan familjer hjälpas åt med att bygga Guds rike och ta del av himlens alla välsignelser.

Ur Wilford Woodruffs liv

Wilford Woodruff och Phoebe Whittemore Carter gifte sig den 13 april 1837 i Kirtland i Ohio. Under sitt liv tillsammans fick de utstå många prövningar och följaktligen tillväxte de i hängivenhet mot varandra, sina barn och Guds rike. En sådan erfarenhet kom under vintern 1838, omkring fem månader före Wilford Woodruffs kallelse till apostlaskapet. När broder Woodruff ledde en grupp heliga på en resa för att samlas med andra medlemmar i kyrkan, blev hans hustru mycket sjuk. Han berättade senare:

”Den 23 november drabbades min hustru Phoebe av svår huvudvärk vilken slutligen övergick i hjärnhinneinflammation. Hon utstod dag för dag allt värre kval när vi fortsatte vår färd. Det var en fruktansvärd prövning för en kvinna att färdas i en vagn på gropiga vägar, sjuk som hon var. Samtidigt var också vårt barn mycket sjukt.”

Under de påföljande dagarna förvärrades syster Woodruffs tillstånd trots att de kunnat göra uppehåll under resan och funnit platser att vila på. President Woodruff erinrade sig: ”Den 3 december var min hustru mycket svag. Jag tillbringade dagen med att ta hand om henne och följande dag återvände jag till Eaton [en närliggande stad] för att hämta några saker åt henne. Hon tycktes bli allt sämre och på kvällen lämnade uppenbarligen hennes ande hennes kropp och hon var död.

Systrarna samlades gråtande runt hennes kropp medan jag sorgset betraktade henne. Guds ande och kraft började att vila på mig tills dess att, för första gången under hennes sjukdom, tro fyllde min själ, trots att hon låg som död framför mig.”

Stärkt i sin tro gav Wilford Woodruff sin hustru en prästadömsvälsignelse. ”Jag lade mina händer på henne”, sade han, ”och i Jesu Kristi namn näpste jag dödens och förstörarens makt och befallde desamma att avlägsna sig från henne, och befallde livets ande att träda in i hennes kropp.

Hennes ande återvände till hennes kropp och från den stunden var hon helbrägdagjord, och vi ville alla prisa Guds namn och förlita oss på honom och lyda hans bud.

Medan detta pågick inom mig (berättade min hustru efteråt) lämnade hennes ande hennes kropp och hon såg sin kropp ligga på sängen och systrarna gråta. Hon såg på dem, på mig och på sitt lilla barn och medan hon betraktade detta kom två personer in i rummet … En av dessa budbärare sade henne att hon kunde välja: hon kunde gå vidare för att vila i andevärlden, eller, på ett villkor, skulle hon få förmånen att återvända till sin kropp och fortsätta sitt verk på jorden. Villkoret var att hon kunde stå vid sin makes sida och med honom genomgå alla de bekymmer, prövningar och svårigheter i livet som han skulle kallas att genomgå för evangeliets sak ända till slutet. När hon såg på sin makes situation och sitt barn sade hon: ’Ja, jag vill göra det!’

I samma ögonblick som detta beslut fattades vilade trons kraft på mig och när jag välsignade henne kom hennes ande in i hennes kropp …

På morgonen den 6 december sade Anden till mig: ’Stå upp och fortsätt din resa!’, och genom Guds barmhärtighet kunde min hustru resa sig, klä sig och gå till vagnen, och vi fortsatte glada vår färd.”¹

Trogen sitt löfte stod syster Woodruff vid sin makes sida, även när hans plikter som apostel krävde att han var borta från familjen under långa tidsperioder. Den 4 maj 1840, när äldste Woodruff verkade som missionär i England, skickade hon honom ett brev där det stod: ”Jag vet att det är Guds vilja att du ska arbeta i hans vingård och därför känner jag mig försonad med hans vilja i detta avseende. Jag har inte haft orsak att beklaga mig sedan du åkte iväg, men jag ser fram emot den dag då du än en gång ska återvända hem till familjens sköte efter att ha fullgjort din mission i Guds kärlek och fruktan. Du finns alltid hos mig när jag träder fram inför nådens tron, och när jag ber om beskydd och välsignelser över mig själv och barnen så ber jag om detsamma för min käre följeslagare, som har åkt långt bort från mig, ja, till ett främmande land, för att predika Jesu Kristi evangeliums fullhet.”²

Under sådana perioder av separation uttryckte också president Woodruff en längtan efter sin familj, kombinerad med en beslutsamhet att utföra Herrens vilja. Den 3 april 1847 förberedde han sig för att färdas med det första pionjärkompaniet till Saltsjödalen. Han skrev i sin dagbok: ”Det har aldrig varit svårare att lämna min familj och gå på mission än nu. Min bön till Gud är att han ska stödja mig och min familj så att vi ska träffas igen på jorden, som han har gjort under de många missioner jag utfört på jorden i Herrens vingård.”³Fyra dagar senare såg hans familj honom lämna de heligas bosättning i Winter Quarters i Nebraska. Han stannade till på en bergsrygg inte långt ifrån bosättningen och tog sig tid att se tillbaka på sin familj genom sin fältkikare.⁴

Wilford Woodruff gladdes över vetskapen att hans familj kunde vara evig. Denna sanning gav honom kraft att uthärda livets svårigheter. Han sade: ”Jag har mången gång tänkt att om jag arbetade tills jag var lika gammal som Metusela och därigenom kunde få leva med min familj i de eviga världarna, så skulle det vara belöning nog för all den smärta och allt det lidande jag kunde behöva utstå i denna värld.”⁵Löftet om en evig familj påverkade hans uppträdande mot sin familj. I ett brev till sin dotter Blanche skrev han: ”Vi förväntar oss alla att leva tillsammans för alltid efter döden. Jag tycker att vi alla som föräldrar och barn borde göra allt vi kan för att göra varandra lyckliga så länge som vi lever så att vi inte behöver ångra något.”⁶

Wilford Woodruffs lärdomar

Äktenskapets och föräldraskapets välsignelser är av långt större värde än världslig rikedom.

Herren har sagt oss att äktenskapet är instiftat av Gud för människan. [Se L&F 49:15.] Äktenskapets institution har nästan helt och hållet hamnat i vanrykte i en del samhällen som vi läser om. Det påstås att det finns en växande tendens åt det hållet bland oss. Orsaken går utan tvivel att spåra i det ökade välståndet och i de unga männens obenägenhet att ta på sig bördorna av hustru och barn. När vi avlägsnar oss från gamla tiders enkla levnadssätt kan vi helt naturligt förvänta oss att denna tendens kommer att tillta och att unga män avhåller sig ifrån att erbjuda äktenskap till unga kvinnor såvida de inte kan ge dem ett lika bekvämt hem som de åtnjuter under sina föräldrars tak. Flickor som uppfostrats till att ha extravaganta och luxuösa vanor får också till följd att unga män avstår från att gifta sig … Ungdomar av båda könen bör undervisas om att rikedom inte är en nödvändig förutsättning för lycka i äktenskapet.⁷

När Sions döttrar blir tillfrågade av de unga männen om de vill förena sig med dem i äktenskap, bör de inte fråga: ”Har han ett fint hus, fina hästar och en fin vagn?”, utan i stället: ”Är han en Guds man? Har han Guds Ande med sig? Är han en helig? Ber han? Har han Anden med sig så att han är duglig till att bygga upp riket?” Om han har det, bry er då inte om vagnen och huset, håll fast vid honom och förena er med honom enligt Guds lag.⁸

Dessa unga män i Sion är skyldiga att ta Sions döttrar till hustru, och att förbereda tabernakel [fysiska kroppar] åt människobarnens andar, vilka är barn till vår Fader i himlen. De längtar efter tabernakel, de är ordinerade att komma hit, och de borde födas i Sion istället för i Babylon.⁹

Jag uppmanar föräldrar överallt i Sion att göra vad de kan för att förmå sina söner och döttrar att vandra på rättfärdighetens och sanningens stigar och att förbättra sina framtidsutsikter. Låt inte era hjärtan vara fästa vid världslig fåfänga och världsliga angelägenheter, utan lär er att uppskatta det faktum att trofasta barn tillhör de mest dyrbara och förnämsta välsignelserna.¹⁰

Den välsignelse som Gud har uppenbarat för oss i äktenskapets patriarkaliska orden — att beseglas för tid och evighet — värderas inte så högt av oss som den borde.¹¹

Vi bör sätta stort värde på våra familjer och det umgänge vi har tillsammans. Vi bör komma ihåg att om vi är trofasta så ska vi ärva härlighet, odödlighet och evigt liv, och detta är den största av alla Guds gåvor till människan. [Se L&F 14:7.]¹²

Genom föräldrars undervisning och exempel kan barn förbereda sig för att verka i kyrkan och förbli fasta i tron.

Jag har aldrig hyst något tvivel om sanningen i detta verk och dess slutliga seger. Jag har det inte idag. Jag tvivlar inte på att Sion ska bli allt det som profeterna förutsåg, i dess härlighet, i dess kraft, herravälde och styrka, med Guds kraft vilande över sig.

Med anledning av detta har en fråga uppstått i mitt sinne som har gjort att jag tillbringat en hel del tid åt begrundan. Den lyder: Vem ska ta över detta rike och föra det vidare? Till vilka ska Herren vända sig för att föra detta rike till dess slutliga seger och förbereda det i dess fullkomning och härlighet för Människosonens ankomst? Till våra söner och döttrar … På deras skuldror måste detta rike vila när deras fäder och äldre har gått över till andra sidan slöjan. Detta står lika klart för mig som solens ljus på himlens fäste. Och när jag begrundar detta frågar jag mig själv: I vilket tillstånd befinner sig våra unga män och kvinnor? Gör vi som föräldrar vår plikt mot dem? Försöker de kvalificera och förbereda sig för den stora bestämmelse och det stora arbete som ligger framför dem?¹³

Ingen av oss vet vilken väg våra barn kommer att välja. Vi är goda föredömen för dem och strävar efter att undervisa dem om rättfärdiga principer, men när de har uppnått ansvarig ålder har de sin handlingsfrihet och väljer själva.¹⁴

I vår iver att predika evangeliet för alla nationer bör vi inte glömma de plikter som åvilar oss när det gäller att rätt fostra våra egna barn, att ingjuta i dem, medan de är unga, en kärlek till sanning och dygd och vördnad för heliga ting och att ge dem kunskap om evangeliets principer.¹⁵

Låt oss sträva efter att fostra och förmana våra barn i Herren. [Se Ef 6:4.] Låt oss vara goda föredömen för dem och undervisa dem om goda principer medan de är unga. De har getts oss av vår himmelske Fader, de är vårt rike, de är grunden för vår upphöjelse och härlighet, de är ”berömda plantor” [se L&F 124:61], och vi bör sträva efter att fostra dem åt Herren. Vi bör lära dem att be och ha tro på Herren så långt det ligger i vår makt, så att när vi gått bort och de efterträder oss i denna tillvaro, de då ska kunna föra vidare Guds stora verk i de sista dagarna och hans rike på jorden.¹⁶

De som lever under vad som kallas för civiliserat styre blir undervisade om den moraliska lagen — de tio budorden — de blir undervisade om att inte ljuga, inte svära, inte stjäla, med andra ord inte göra det som räknas som ogudaktigt, oheligt och orättfärdigt i samhällets ögon. När föräldrar undervisar sina barn om dessa principer i unga år så påverkar detta barnens sinnen, och så snart de uppnår ansvarig ålder får tidiga intryck betydelse för deras handlingar då och under hela deras liv. Barn som fått denna fostran blir alltsedan dess chockerade när de hör sina kamrater svära och missbruka Guds namn, och om de lär sig att svära när de är unga så krävs det en hel del för att de ska övervinna sina tidiga intryck.¹⁷

Det är … till stor välsignelse för barn att ha föräldrar som ber och undervisar sina barn om goda principer och är ett gott föredöme för dem. Föräldrar kan inte rätteligen tillrättavisa sina barn för sådant som de själva gör.¹⁸

Om vi är ett gott föredöme för våra barn, och försöker undervisa dem från deras barndom till mogen ålder, lär dem att be och hedra den Allsmäktige, undervisar dem om de principer som stöder dem mitt i alla prövningar, så att Herrens Ande ska vila på dem … då blir de inte lätt vilseledda. Goda intryck följer dem genom livet och vilka principer som än framläggs för dem, så kommer dessa goda intryck aldrig att lämna dem.¹⁹

Kloka föräldrar prioriterar inte yttre angelägenheter framför sina familjer.

Jag har länge varit övertygad om att djävulen har gjort stora ansträngningar för att driva in en kil mellan föräldrar och barn. Han försöker inspirera och ingjuta i de heligas söners och döttrars sinnen de fördärvliga begrepp som hindrar dem från att följa i sina fäders och mödrars fotspår …

Hur viktigt är det inte att vi är kloka fäder och mödrar och att vi handlar klokt när vi ingjuter i deras ungdomliga sinnen alla de principer som leder dem till det som är rätt, och att i sina liv tillämpa rättfärdighetens och sanningens principer …

Det är viktigt att veta hur man ska handla för att vinna sin familjs känslor och tillgivenhet, så att man kan leda dem på den väg som leder till frälsning. Detta är ett ämne och ett arbete som föräldrar inte kan lägga åt sidan … Många gånger kanske vi anser affärerna så brådskande att de måste tränga undan dessa saker från våra sinnen, men så bör det inte vara. Varje mans sinne som är öppet, och som ser framåt mot det arbete som ligger framför oss, inser och känner att det ansvar som vilar på honom angående hans egen familj, och särskilt när det gäller hans barns fostran, är mycket stort.

Vi vill frälsa våra barn och låta dem få del av de välsignelser som omsluter de helgade, att få dem att ta emot sina föräldrars välsignelser, vilka varit trogna evangeliets fullhet.²⁰

Låt oss alla rikta våra blickar mot hemmet och låt var och en försöka leda sin egen familj och sätta sitt eget hus i ordning.²¹

Varje far bör presidera över sin familj med vänlighet och rättfärdighet.

När jag som pojke gick till skolan brukade läraren komma med en bunt pinnar som var ungefär två meter långa, och en av de första sakerna vi förväntade oss var att få stryk. För allt som han inte tyckte om fick vi en ordentlig omgång. Det stryk jag fick då gjorde mig inget gott … Godhet, vänlighet och barmhärtighet är bättre på alla sätt och vis. Jag skulle vilja inpränta denna princip i våra unga mäns liv, att de må genomföra den i allt de gör under sitt liv. Tyranni är inte bra, oavsett om den utövas av kungar, presidenter eller av Guds tjänare. Vänliga ord är långt bättre än hårda ord. Om vi är vänliga och älskvärda mot varandra även när vi har problem med varandra, så besparar vi oss själva en hel del problem …

Om du besöker en familj där mannen är snäll mot hustru och barn så lägger du märke till att de bemöter honom på samma sätt. Jag får klagomål på hur män behandlar sina hustrur. De försörjer dem inte. De är inte vänliga mot dem. Allt detta smärtar mig. Det ska inte vara så … Vi ska vara vänliga mot varandra, göra gott mot varandra och verka för att främja varandras välfärd, bästa och lycka, särskilt för dem som tillhör vår egen familj.

Mannen är hemmets överhuvud. Han är patriark över sitt hushåll … Det finns ingen vackrare syn på jorden än att se en man stå som överhuvud för sin familj och undervisa dem om rättfärdiga principer och ge dem goda råd. Dessa barn hedrar sin far och finner tröst och glädje i att ha en far som är en rättfärdig man.²²

En mors undervisning och exempel påverkar hennes familj i tid och evighet.

Vi anser att det i regel är modern som formar barnets karaktär. Jag anser att modern har större inflytande över sina efterkommande än någon annan person kan ha. Och ibland uppstår frågan: ”När inleds denna utbildning?” Våra profeter har sagt: ”När anden som kommer från Gud går in i kroppen.” Moderns tillstånd vid denna tidpunkt har betydelse för hennes livsfrukt, och från och med barnets födelse och genom hela livet så leder och kontrollerar moderns undervisning och föredöme i hög grad detta barn, och hennes inflytande gör sig märkbart genom tid och evighet.²³

På era axlar, mödrar, vilar i hög grad ansvaret att på ett rätt sätt utveckla det uppväxande släktets mentala och moraliska krafter, oavsett om det äger rum i spädbarnsåldern, barndomen eller ännu mognare år … Ingen mor i Israel bör låta det gå en dag utan att hon lär sina barn att be. Ni bör själva be och lära era barn göra detsamma, och ni bör fostra dem på så sätt att när ni har gått bort, och de har tagit er plats i att föra Guds stora verk vidare, att de då har principer inpräntade i sina sinnen som skänker dem stöd i tid och evighet. Jag har ofta sagt att det är modern som formar barnets sinne …

Visa mig en mor som ber, som uthärdat livets prövningar genom bön, som förlitat sig på Israels Gud i sina prövningar och svårigheter: Hennes barn följer samma väg. Sådant glömmer de inte när det är deras tur att verka i Guds rike.²⁴

Våra systrar … har plikter mot sina män. De bör ta hans ställning och hans omständigheter i beaktande … Varje hustru bör vara vänlig mot sin make. Hon bör trösta honom och göra vad gott hon kan för honom under alla omständigheter i livet. När hela familjen står enad tillsammans åtnjuter de en himmelsk anda här på jorden. Det är så det bör vara, för när en man i denna kyrka tar sig en hustru förväntar han sig att få vara tillsammans med henne i all tid och evighet. Under den första uppståndelsens morgon förväntar han sig att han ska ha denna hustru och sina barn med sig i en familjeorganisation, och förbli i detta tillstånd evinnerligen. Vilken härlig tanke detta är!²⁵

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Vad gör störst intryck på dig i Wilfords och Phoebe Woodruffs relation? (Se s 159–161.)
Gå igenom president Woodruffs råd till sin dotter Blanche (s 161). Fundera över eller samtala om vad du kan göra för att hjälpa din familj att vara lycklig.
Vad gör störst intryck på dig när du läser om president Woodruffs råd till ungdomar om äktenskap och föräldraskap? (Se s 162–163.) Hur kan detta råd tillämpas i samtliga medlemmars liv?
Läs de tre sista styckena i det första avsnittet av Wilford Woodruffs lärdomar (s 162). På vilka sätt kan ”världslig fåfänga och världsliga angelägenheter” få oss att glömma bort att sätta familjens lycka först? Hur kan vi motverka sådana inflytanden? Hur kan vi visa familjemedlemmarna att vi sätter stort värde på vårt umgänge med dem?
Läs hela det första stycket på sidan 164. Vad tror du det innebär att ”fostra och förmana våra barn i Herren”? Nämn något som du har gjort för att åstadkomma detta.
Gå igenom de tre sista styckena på sidan 163. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att få en önskan att verka i kyrkan?
Vilka särskilda principer finner du i president Woodruffs råd om hur man undervisar barn? (Se s 163–164.)
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 165. Vad kan föräldrar göra för att relationerna i familjen ska få högsta prioritet?
Vilka principer kan föräldrar lära sig av den unge Wilford Woodruffs erfarenheter av sin lärare i skolan? (Se s 166.)
Vad sade president Woodruff om makars och fäders inflytande? (Se s 166.) Vad sade han om hustrurs och mödrars inflytande? (Se s 167.) Hur kan män och hustrur hjälpa varandra i sina ansvar?
Hur kan lärdomarna i detta kapitel tillämpas på far- och morföräldrar? Vilka erfarenheter har visat att far- och morföräldrar kan utöva ett rättfärdigt inflytande på sina barnbarn?
Vilka exempel har du sett på föräldrar och mor- och farföräldrar som fullgjort sina ansvar mot sina familjer?

Skriftställen som hör till detta ämne: Enos 1:1; Mosiah 4:14–15; Alma 56:45–48; L&F 68:25–31; 93:38–40