Hoppets seger
Hoppet är en levande gåva, en gåva som växer när vi stärker vår tro på Jesus Kristus.
Mina kära bröder och systrar över hela världen, när vi nu inleder den här speciella generalkonferenshelgen kan vi vara säkra på att himlen har blicken fäst på oss. Vi får höra Herrens röst genom hans tjänare; vi får känna ”den Helige Andens ledande, tröstande” inflytande, och vår tro kommer att stärkas.
För tre år sedan inledde president Russell M. Nelson generalkonferensen med de här orden: ”Ren uppenbarelse för frågorna i ditt hjärta [kommer] att göra den här konferensen givande och oförglömlig. Om du ännu inte har sökt den Helige Andens hjälp med att höra det som Herren vill att du ska höra under de här två dagarna, uppmanar jag dig att göra det nu. Jag ber dig att göra den här konferensen till ett tillfälle att mätta dig med budskap från Herren genom hans tjänare.”
Skrifterna länkar kraftfullt samman tre ord: tro, hopp och kärlek. Hoppet är en ovärderlig gåva som Gud förlänar oss.
Ordet hopp används för mycket som vi vill ska ske. Till exempel, ”jag hoppas det inte blir regn” eller ”jag hoppas vårt lag vinner”. Min avsikt är att tala om våra heliga och eviga förhoppningar som kretsar kring Jesus Kristus och det återställda evangeliet, och våra ”förtröstansfulla förväntningar på … rättfärdighetens utlovade välsignelser”.
Vårt hopp om evigt liv
Vårt hopp om evigt liv är säkrat genom Kristi nåd och våra egna val, och beviljar oss den förunderliga välsignelsen att kunna återvända till vårt himmelska hem och leva för evigt i frid och glädje tillsammans med vår himmelske Fader, hans älskade Son, vår trofasta familj och våra kära vänner, samt rättfärdiga män och kvinnor från alla världsdelar och århundraden.
På jorden upplever vi glädje och sorg under det att vi utmanas och prövas. Vår seger kommer genom tro på Jesus Kristus i det att vi övervinner våra synder, svårigheter, frestelser, orättvisor och utmaningar i det här jordelivet.
När vi stärker vår tro på Jesus Kristus kan vi blicka bortom våra svårigheter mot evighetens välsignelser och löften. Likt ett ljus vars sken tilltar, lyser hoppet upp en förmörkad värld och vi ser vår underbara framtid.
Hopp kommer från Gud
Sedan begynnelsen har vår himmelske Fader och hans älskade Son ivrigt välsignat de rättfärdiga med hoppets dyrbara gåva.
Efter att ha lämnat lustgården blev Adam och Eva undervisade av en ängel om löftet om Jesus Kristus. Hoppets gåva lyste upp deras liv. Adam förkunnade: ”Mina ögon har öppnats, och här i livet ska jag ha glädje.” Eva talade om ”glädjen över [deras] återlösning och det eviga livet som Gud ger till alla de lydiga”.
Precis som den Helige Anden gav Adam hopp, upplyser den Helige Andens kraft de trofasta i dag och belyser det faktum att livet är evigt.
Frälsaren sänder oss en tröstare, den Helige Anden, en följeslagare som kommer med tro och hopp, frid som världen inte kan ge.
”I världen”, sa Frälsaren, ”får ni lida, men var frimodiga [behåll ett klart hopp]: jag har övervunnit världen.”
I svåra stunder väljer vi att lita på Herren i tro. Vi ber tyst ”ske inte min vilja, utan din”. Vi känner att Herren godkänner vår ödmjuka villighet och vi inväntar den utlovade friden som Herren sänder i sin valda tid.
Aposteln Paulus sa: ”Hoppets Gud [ska] fylla er med … glädje och frid … så att ni överflödar i hoppet”, ”[är] glada i hoppet, tåliga i lidandet”, ”genom den helige Andes kraft”.
En lektion om hopp
Profeten Moroni upplevde själv hur det är att ha hopp i Kristus i prövande stunder. Han beskrev sin hemska situation:
”Jag är ensam … Jag har … [ingenstans] att gå.”
”Jag ger mig inte tillkänna … för att de inte ska förgöra mig.”
Det är anmärkningsvärt att Moroni i den här mörka och ensamma stunden skrev ner sin fars ord av hopp.
”Om därför en människa har tro så måste hon ha hopp, för utan tro kan det inte finnas något hopp.”
”Vad är det ni ska hoppas på? … Genom Kristi försoning och hans uppståndelses kraft ska [ni] ha hopp om att kunna uppväckas till evigt liv.”
Mina bröder och systrar, hoppet är en levande gåva, en gåva som växer när vi stärker vår tro på Jesus Kristus. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas.” Vi bygger denna övertygelse – vår tros byggstenar– genom bön, tempelförbund, lydnad mot buden, kontinuerliga mättande studier av skrifterna och nutida profeters ord, mottagande av sakramentet, att tjäna andra och tillbedjan tillsammans med andra heliga varje vecka.
Ett hus av hopp
För att stärka vårt hopp i tider av ökad ondska har Herren manat sina profeter att fylla jorden med hans tempel.
När vi träder in i Herrens hus känner vi hur Guds Ande bekräftar vårt hopp.
Templet vittnar om den tomma graven och om att livet bortom slöjan fortsätter för alla.
För dem som inte har en evig livskamrat bekräftar förrättningarna kraftfullt att alla rättfärdiga personer kommer att få ta emot alla de utlovade välsignelserna.
Ett underbart hopp råder när ett ungt par står på knä på var sin sida av altaret för att beseglas, inte bara för tiden utan för evigheten.
Det finns ett oändligt hopp för oss i de löften som våra efterkommande fått, oavsett deras nuvarande omständigheter.
Det finns ingen smärta, ingen sjukdom, ingen orättvisa, inget lidande, inget som kan fördunkla vårt hopp när vi tror på och håller ett fast grepp om våra förbund med Gud i Herrens hus. Det är ett hus av ljus, ett hus av hopp.
När hoppet kastas bort
Vi fäller tårar av sorg när vi ser vemodet och förtvivlan hos dem som saknar hopp i Kristus.
På avstånd såg jag nyligen ett par som en gång hade tro på Kristus men som sedan beslutade sig för att överge sin tro. De var framgångsrika i världen och de fann nöje i sitt intellekt och i att förkasta sin tro.
Allt verkade gå bra tills maken, fortfarande ung och energisk, plötsligt blev sjuk och dog. Som i en solförmörkelse hade de blockerat Sonens ljus, och resultatet var en hoppförmörkelse. Utan sin tro kände hustrun sig nu vilsen, smärtsamt oförberedd och oförmögen att trösta sina barn. Hennes intellekt hade sagt henne att hennes liv gick som på räls tills hon plötsligt inte kunde se någon morgondag. Med hennes förtvivlan kom mörker och förvirring.
Hopp i hjärtskärande tragedi
Låt mig ställa hennes smärtsamma förtvivlan mot en annan familjs hopp i Kristus i en tragisk stund.
För 21 år sedan fick min brorson Ben Andersens och hans hustrus nyfödde son flygas akut från deras jordbruksort i Idaho till Salt Lake City. Jag kom till sjukhuset och Ben förklarade de allvarliga, livshotande komplikationerna med deras bebis hjärta. Vi lade händerna på Treys lilla huvud. Herren välsignade honom med att få leva vidare.
Trey genomgick hjärtoperationer under sina första levnadsveckor, och fler operationer följde. Allteftersom åren gick blev det uppenbart att Trey skulle behöva en hjärttransplantation. Även om hans fysiska aktiviteter var begränsade, vidgades hans tro. Han skrev: ”Jag har aldrig tyckt synd om mig själv för jag har alltid vetat hur viktigt det är att ha tro på Jesus Kristus och ett vittnesbörd om frälsningsplanen.”
Trey hade det här välkända citatet av president Nelson på sin telefon: ”Glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus.”
Trey skrev: ”Jag har alltid sett fram emot att gå på heltidsmission men … mina läkare låter mig inte gå på mission förrän minst ett år efter min transplantation … Jag förlitar mig på Jesus Kristus.”
Trey var glad över att ha blivit antagen till ekonomprogrammet på BYU med början den här terminen, men blev ännu gladare i slutet på juli när han fick ett mycket efterlängtat telefonsamtal om att han skulle komma till sjukhuset för sin hjärttransplantation.
”Om ett år”, sa Trey, ”är jag på mission.”
Förväntningarna var stora när han kom in i operationssalen. Men under operationen uppkom förödande komplikationer, och Trey återfick aldrig medvetandet.
Hans mor Robbie sa: ”Fredagen var den mest förkrossande dagen … att bara försöka ta in det som hänt … Jag satt uppe sent och försökte bara få allt att sjunka in … Men på lördagen vaknade jag upp med en känsla av fullkomlig glädje. Det var inte bara frid; det var inte förnekelse. Jag kände glädje för min son, och jag kände glädje som hans mamma … Ben hade gått upp mycket tidigare än jag, och när vi till slut fick möjlighet att prata visade det sig att Ben hade vaknat med exakt samma känsla.”
Ben sa: ”Jag fick en inre klarhet när Gud undervisade mig genom sin Helige Ande. Jag vaknade klockan fyra på morgonen och var fylld med outsäglig frid och glädje. Hur är det möjligt? … Treys bortgång är så smärtsam och jag saknar honom så mycket. Men Herren lämnar oss inte tröstlösa … Jag ser fram emot en glädjerik återförening.”
Hoppets löfte
I sin dagbok hade Trey antecknat följande ord från president Nelsons generalkonferenstal: ”Det [verkar] inte möjligt att känna glädje när ens barn lider av en obotlig sjukdom eller när man förlorar jobbet, eller när ens make eller maka bedrar en. Ändå är det precis den glädjen som Frälsaren erbjuder. Hans glädje är konstant och försäkrar oss om att våra ’lidanden ska endast vara ett ögonblick’ [Läran och förbunden 121:7] och ska helgas till vårt bästa.”
Bröder och systrar, den frid ni söker kommer kanske inte så fort som ni önskar, men jag lovar er att om ni förtröstar på Herren så kommer hans frid.
Må vi vårda vår dyrbara tro och sträva framåt med fullkomligt klart hopp. Jag vittnar om att vårt hopp är vår Frälsare Jesus Kristus. Genom honom kommer alla våra rättfärdiga drömmar att förverkligas. Han är hoppets Gud – hoppets triumf. Han lever och älskar er. I Jesu Kristi namn, amen.