Jordelivet fungerar!
Trots de svårigheter vi alla drabbas av, har vår kärleksfulle himmelske Fader utformat lycksalighetsplanen så att vi inte ska misslyckas.
I flera år hade jag uppdraget att vara hemlärare åt en äldre syster i min församling. Hennes liv var inte lätt. Hon hade olika hälsoproblem och under hela sitt liv led hon av smärta på grund av en olycka på en lekplats i sin barndom. Som frånskild vid 32 års ålder hade hon fyra små barn att uppfostra och försörja, och hon gifte om sig vid 50 års ålder. Hennes andre make gick bort när hon var 66 år och den här systern levde i ytterligare 26 år som änka.
Trots ett liv fullt av svårigheter var hon trofast mot sina förbund till slutet. Den här systern var en hängiven släktforskare, tempelbesökare och släkthistorieförfattare. Även om hon fick många svåra prövningar och säkerligen kände vemod och ensamhet ibland, hade hon en glad uppsyn och en älskvärd och trevlig personlighet.
Nio månader efter hennes bortgång fick en av hennes söner en förunderlig upplevelse i templet. Genom den Helige Andens kraft fick han veta att hans mor hade ett budskap åt honom. Hon kommunicerade med honom, men inte genom en syn eller hörbara ord. Sonen fick till sig följande omisskänneliga budskap från sin mor: ”Jag vill att du ska veta att jordelivet fungerar och jag vill att du ska veta att jag nu förstår varför allt [i mitt liv] skedde på det sätt det gjorde – och att allt är i sin ordning.”
Det här budskapet känns ännu mer förunderligt med tanke på den här systerns situation och svårigheterna hon genomled och övervann.
Bröder och systrar, jordelivet fungerar! Det är utformat för att fungera! Trots de utmaningar, hjärtesorger och svårigheter vi alla drabbas av, har vår kärleksfulle, vise och fullkomlige himmelske Fader utformat lycksalighetsplanen så att vi inte ska misslyckas. Hans plan bereder ett sätt för oss att höja oss över våra jordiska brister. Herren har sagt: ”Detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.”
Likväl, om vi så nåderikt får ta emot Herrens ”verk och härlighet”, det vill säga ”odödlighet och evigt liv”, måste vi räkna med att bli skolade och undervisade, och att genomgå luttringens ugn – ibland till gränsen för vad vi kan utstå. Att fullständigt undfly den här världens problem, utmaningar och svårigheter skulle vara att undvika den process som verkligen är nödvändig för att jordelivet ska fungera.
Därför bör vi inte bli förvånade när vi drabbas av svårigheter. Vi drabbas av situationer som prövar oss och personer som gör att vi får utöva sann kärlek och tålamod. Men vi behöver hålla modet uppe i svårigheterna och minnas, som Herren har sagt:
”Och den som ger sitt liv för min sak, för mitt namns skull, ska åter finna det, ja, evigt liv.
Frukta därför inte era fiender [eller era problem, utmaningar eller prövningar i det här livet], för jag har fastslagit … säger Herren, att jag ska pröva er i allt för att se om ni förblir i mitt förbund … så att ni kan befinnas värdiga.”
När vi känner oss upprörda, oroar oss över våra problem eller känner att vi kanske får mer än vår beskärda del av livets svårigheter, kan vi komma ihåg vad Herren sa till Israels barn:
”Kom ihåg hur Herren din Gud i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som [är] i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.”
Som Lehi sa till sin son Jakob:
”Du [har] genomgått lidanden och stor sorg … Ändå … ska [Gud] helga dina lidanden till ditt bästa … Därför vet jag att du är återlöst tack vare din Återlösares rättfärdighet.”
Eftersom det här livet är en plats för prövningar och ”mörker och stormväder råda som hotande störa vår ro”, är det till hjälp att minnas det här budet och löftet i Mosiah 23 med avseende på livets utmaningar: ”Men var och en som sätter sin lit till [Herren], han ska bli upphöjd på den yttersta dagen.”
Som ung upplevde jag personligen ett djupt känslomässigt lidande och skam på grund av någon annans orättfärdiga handlingar, vilket i många år påverkade min självkänsla och min känsla av värdighet inför Herren. Likafullt bär jag mitt personliga vittnesbörd om att Herren kan stärka oss och upprätthålla oss i vilka svårigheter vi än kallas att uppleva under vår vistelse i denna sorgens dal.
Vi känner till Paulus upplevelse:
”Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser [som jag har tagit emot] har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig.
Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig,
men han svarade mig: ’Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.’ Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.”
Vi vet inte vad Paulus ”tagg i köttet” var. Han valde att inte berätta om det var en fysisk åkomma, ett mentalt eller känslomässigt lidande, eller en frestelse. Men vi behöver inte känna till den detaljen för att veta att han brottades med något och vädjade till Herren om hjälp, och att det i slutändan var Herrens kraft och makt som hjälpte honom igenom det.
Liksom med Paulus var det med Herrens hjälp som jag så småningom stärktes känslomässigt och andligt, och efter många år slutligen insåg att jag alltid har varit en värdefull person som varit värdig evangeliets välsignelser. Frälsaren hjälpte mig att övervinna mina känslor av ovärdighet och att uppriktigt kunna förlåta förövaren. Jag förstod till slut att Frälsarens försoning var en personlig gåva till mig och att min himmelske Fader och hans Son älskar mig fullkomligt. Tack vare Frälsarens försoning fungerar jordelivet.
Även om jag till slut välsignades med insikten om hur Frälsaren räddade mig och stod vid min sida under de där upplevelserna, förstår jag tydligt att den olyckliga situationen under mina tonår var min personliga resa och upplevelse, vars uppklarande och slutliga resultat inte kan projiceras på dem som har lidit och fortfarande lider på grund av andras orättfärdiga handlingar.
Jag inser att livets erfarenheter – goda som dåliga – kan ge oss viktiga lärdomar. Jag vet nu och vittnar om att jordelivet fungerar! Jag hoppas att summan av alla mina livserfarenheter – goda som dåliga – leder till att jag kan ha medkänsla med oskyldiga offer för andras handlingar, och empati för de förtryckta.
Jag hoppas uppriktigt att jag som resultat av livets erfarenheter – goda som dåliga – är vänligare mot andra, behandlar andra som Frälsaren skulle göra, och har större förståelse för syndaren, och att jag kan vara fullständigt redbar. När vi förlitar oss på Frälsarens nåd och håller våra förbund kan vi vara föredömen i fråga om de långtgående följderna av Frälsarens försoning.
Jag ger er ett sista exempel på att jordelivet fungerar.
Äldste Hales moster, Lois VandenBosch, och hans mor Klea VandenBosch.
Min mors resa genom jordelivet var inte lätt. Hon fick inga lovord, hyllades inte av världen och hade ingen möjlighet att utbilda sig efter high school. Som liten insjuknade hon i polio, och följden blev livslånga smärtor och obehag i vänstra benet. Som vuxen upplevde hon många svåra fysiska och ekonomiska svårigheter, men hon var trofast mot sina förbund och älskade Herren.
När min mor var 55 år gick min näst äldsta syster bort och hennes åtta månader gamla dotter, min systerdotter, blev moderlös. Av olika orsaker var det i stort sett mamma som fick fostra min systerdotter under de kommande 17 åren, ofta under prövande omständigheter. Men trots dessa erfarenheter tjänade hon glatt och villigt sin familj, sina grannar och församlingsmedlemmar, och hon verkade som förrättningstjänare i templet under många år. Under sina sista år i livet led mamma av en form av demens, var ofta förvirrad och flyttades till ett vårdhem. Tyvärr var hon ensam när hon oväntat gick bort.
Flera månader efter hennes bortgång drömde jag något som jag aldrig har glömt. I min dröm satt jag på mitt kontor i kyrkans administrationsbyggnad. Mamma kom in på kontoret. Jag visste att hon hade kommit från andevärlden. Jag kommer alltid att minnas de känslor jag fick. Hon sa inget, men hon utstrålade en andlig skönhet jag aldrig tidigare hade upplevt och som är svår för mig att beskriva.
Hennes utstrålning och uppenbarelse var verkligen bländande! Jag minns att jag sa till henne: ”Mor, du är så vacker!”, och menade hennes andliga kraft och skönhet. Hon visade att hon hörde mig – återigen utan att säga något. Jag kände hennes kärlek till mig och visste då att hon är lycklig och befriad från världsliga bekymmer och svårigheter, och ivrigt väntar på ”en härlig uppståndelse”. Jag vet att för mamma fungerade jordelivet – och att det fungerar för oss också.
Guds verk och härlighet är att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan. Jordelivets erfarenheter är en del av resan som låter oss växa och framåtskrida mot odödlighet och evigt liv. Vi sändes inte hit för att misslyckas utan för att lyckas i Guds plan för oss.
Kung Benjamin lärde: ”Och dessutom önskar jag att ni betänker deras välsignade och lyckliga tillstånd som håller Guds bud. För se, de är välsignade i allt, både timligt och andligt. Och om de trofast håller ut intill änden tas de emot i himlen så att de därigenom kan vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka.” Med andra ord, jordelivet fungerar!
Jag vittnar om att när vi tar emot evangeliets förrättningar, ingår förbund med Gud och sedan håller dessa förbund, omvänder oss, tjänar andra och håller ut intill änden, kan också vi få tillförsikt och med fullständig förtröstan på Herren lita på att jordelivet fungerar! Jag vittnar om Jesus Kristus och att vår härliga framtid med vår himmelske Fader möjliggörs genom Frälsarens nåd och försoning. I Jesu Kristi namn, amen.