Hur man söker svar på andliga frågor
Våra uppriktiga evangeliefrågor kan ge vår himmelske Fader och Jesus Kristus möjligheter att hjälpa oss växa.
Jag vet att det kan komma som en överraskning, men jag är gammal nog att minnas när vi lärde oss i skolan att det fanns nio planeter i vårt solsystem. En av dessa planeter, Pluto, fick sitt namn av 11-åriga Venetia Burney från Oxford i England efter upptäckten 1930. Och fram till 1992 trodde man att Pluto var det mest avlägsna föremålet i vårt solsystem. Under den här tiden var det vanligt att hitta papier-maché-modeller av vårt planetära grannskap i klassrum och på vetenskapsmässor, och alla visade de Plutos position vid den kända gränsen. Många vetenskapsmän trodde att bortom den gränsen bestod det yttre solsystemet av tomma rymden.
Men en envis fråga kvarstod inom vetenskapen gällande ursprunget av en särskild slags komet som astronomer regelbundet följde. Och den frågan dröjde kvar i årtionden innan ännu ett avlägset område i vårt solsystem upptäcktes. Med den begränsade kunskap de hade använde forskarna årtiondena däremellan till att göra viktiga tekniska genombrott som ledde till vidare studier och utforskningar. Deras slutliga genombrott omformade vår planetära zon, förflyttade Pluto till den här nya rymdregionen och fick vårt solsystem att bestå av åtta planeter.
En ledande planetforskare och chefsforskare för New Horizon, vars rymduppdrag var att utforska Pluto ingående hade följande att säga om den här upplevelsen: ”Vi trodde att vi förstod geografin i vårt solsystem. Det gjorde vi inte. Vi trodde att vi kände till antalet planeter i vårt solsystem. Och vi hade fel.”
Det som slår mig med den här perioden i rymdutforskningens historia är vissa paralleller och viktiga distinktioner mellan den metaforiska jakten efter en utökad vetenskaplig horisont och den resa som vi, som barn till Gud, gör för att få svar på våra andliga frågor. Mer specifikt hur vi kan hantera gränserna för vår andliga kunskap och förbereda oss för nästa etapp av personlig tillväxt – och vart vi kan vända oss för att få hjälp.
Rad på rad
Att ställa frågor och söka efter mening är en naturlig och normal del av vår jordiska upplevelse. Ibland kan avsaknaden av fullständiga svar föra oss till vår kunskapsgräns, och dessa begränsningar kan kännas frustrerande och överväldigande. Förunderligt nog är vår himmelske Faders lycksalighetsplan för oss alla utformad för att hjälpa oss växa trots våra begränsningar, och uppnå det vi inte själva kan uppnå, även utan fullständig kunskap om allting. Guds plan är barmhärtig mot våra mänskliga begränsningar, ger oss vår Frälsare Jesus Kristus till att vara vår gode herde, och inspirerar oss att använda vår handlingsfrihet till att välja honom.
Äldste Dieter F. Uchtdorf har sagt: ”Att ställa frågor är inget tecken på svaghet”, utan ”föregår tillväxt.” Med hänsyftning på våra personliga ansträngningar som sanningssökare har vår profet Russell M. Nelson sagt att vi måste ha ”en djup önskan” och ”fråga med ett uppriktigt hjärta, [och] ärligt uppsåt, och med tro på [Jesus] Kristus”. Han har dessutom sagt att ”’ärligt uppsåt’ innebär att man verkligen har för avsikt att följa den gudomliga vägledning som ges”.
Vår personliga ansträngning att växa i vishet kan få oss att granska våra frågor, komplexa eller inte, genom ett perspektiv av orsak och verkan, genom att söka och känna igen mönster och sedan skapa narrativ för att gestalta vår kunskap och fylla i de upplevda kunskapsluckorna. Men när vi betänker vår strävan efter andlig kunskap kan dessa tankfulla processer vara till hjälp ibland, men kan i sig vara ofullständiga när vi försöker urskilja sådant som rör vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus, deras evangelium, deras kyrka och deras plan för oss alla.
Gud Fadern och hans Sons sätt att meddela sin visdom till oss prioriterar den Helige Andens kraft till att vara vår personlige lärare när vi fokuserar på Jesus Kristus i vårt liv och i vårt trofasta sökande efter deras svar och deras innebörd. De inbjuder oss att upptäcka sanning genom tid som ägnas åt studier av heliga skrifter och åt att söka efter nutida uppenbarade sanningar för vår tid, från nutida profeter och apostlar. De vädjar till oss att tillbringa regelbunden, andaktsfull tid i Herrens hus och att ställa oss på knä i bön ”för att få tillgång till information från himlen”. Jesu löfte till de närvarande vid hans Bergspredikan är lika sant för oss i dag som det var under hans jordiska verksamhet: ”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” Vår Frälsare försäkrar oss att ”er Far i himlen [ger] det som är gott till dem som ber honom”.
Herrens undervisningsmetod är ”rad på rad, bud på bud”. Vi kanske måste ”hoppas på Herren” i utrymmet mellan vår nuvarande kunskapsnivå och den vi ska uppnå härnäst. Detta heliga utrymme kan vara en plats där vår största andliga förbättring kan ske – platsen där vi tålmodigt kan uthärda vår uppriktiga strävan och förnya vår styrka att fortsätta hålla de heliga löften vi ingått med Gud genom förbund.
Vår förbundsrelation med vår himmelske Fader och Jesus Kristus är ett tecken på vårt rådande medborgarskap i Guds rike. Och vår boning där kräver att vi anpassar vårt liv efter himmelska principer och anstränger oss att växa andligen.
Lydnad
En mycket viktig princip som genomgående tas upp i Mormons bok är att när Guds barn väljer att visa lydnad och hålla sina förbund får de fortsatt andlig vägledning. Herren har sagt till oss att vi genom lydnad och flit kan få kunskap och intelligens. Guds lagar och befallningar är inte utformade för att vara ett hinder i vårt liv utan en kraftfull port till personlig uppenbarelse och andlig utbildning. President Nelson har lärt oss den centrala sanningen att ”uppenbarelse från Gud alltid är förenlig med hans eviga lag” och ”den motsäger aldrig hans lära”. Din villiga lydnad mot Guds bud, trots att du inte fullständigt förstår hans motiv, får dig att hamna i hans profeters sällskap. Mose kapitel 5 lär oss om ett särskilt möte mellan Adam och en Herrens ängel.
Och Herren gav Adam och Eva ”befallningar att de skulle tillbe Herren sin Gud och offra förstlingarna i sina hjordar som offer åt Herren”. Skrifterna säger att ”Adam lydde Herrens befallningar”. Vi fortsätter läsa att ”efter många dagar visade sig en Herrens ängel för Adam och sa: ’Varför frambär du offer åt Herren?’ Och Adam sa till honom: ’Jag vet inte, endast att Herren befallde mig.’”
Adams lydnad föregick hans kunskap och förberedde honom för att ta emot den heliga kunskapen att han deltog i en helig symbol för Jesu Kristi försoning. Vår ödmjuka lydnad banar på samma sätt väg för vår andliga urskiljning av Guds vägar och hans gudomliga syfte för var och en av oss. Vår strävan att förbättra vår lydnad för oss närmare Frälsaren Jesus Kristus eftersom lydnad mot hans bud och lagar får den avsedda följden att vi vänder oss till honom.
Dessutom är vår trohet mot den kunskap och vishet vi redan har ärvt genom vår trofasta efterlevnad av evangeliets principer och heliga förbund en avgörande förberedelse för vår förmåga att ta emot och vara förvaltare av kommunikation från den Helige Anden.
Vår himmelske Fader och Jesus Kristus är källan till all sanning och delar sin visdom frikostigt. Och genom att förstå att vi inte äger någon personlig kunskap oberoende av Gud får vi hjälp att veta vem vi ska vända oss till och vad vi främst ska förlita oss på.
Djupgående förtröstan
Gamla testamentets berättelse om Naaman, befälhavaren som botades från spetälska av profeten Elisha, är en av mina särskilda favoriter. Berättelsen illustrerar hur ”en ung flickas” fasta tro förändrade en mans liv och, för alla troende, uppenbarade omfattningen av Guds nåd till dem som förlitar sig på honom och hans profet. Om än namnlös gav den här unga flickan även vår förståelse en knuff framåt. Och Naamans tro på hennes vittnesbörd inspirerade honom att ta sin vädjan om läkedom till Guds utvalde tjänare.
Naamans respons på profeten Elishas instruktioner att tvätta sig i floden Jordan var först misstro och harm. Men en uppmaning till honom att vara lydig mot profetens råd möjliggjorde hans tillfrisknande och dramatiska insikt att Gud var verklig.
Vi finner kanske att några av våra andliga vädjanden har rimligt urskiljbara svar och kanske inte skapar betydande obehag för oss. Eller i likhet med Naaman upptäcker vi kanske att andra behov är mer utmanande och kanske skapar svåra och komplicerade känslor inom oss. Eller, i likhet med beskrivningen av astronomernas tidiga slutsatser om vårt solsystem, gör vi kanske i vårt sökande efter andlig sanning mindre korrekta tolkningar om vi endast förlitar oss på vår egen begränsade förståelse, en sorglig och oavsiktlig konsekvens som kan leda oss bort från förbundsstigen. Dessutom kan vissa frågor kvarstå tills Gud, som ”har all makt” och ”all visdom och all insikt”, som ”förstår allting” i sin barmhärtighet, ger oss upplysning genom vår tro på hans namn.
En mycket viktig varning i berättelsen om Naaman är att motstånd mot lydnad till Guds lagar och befallningar kan fördröja eller försena vår tillväxt. Vi är välsignade att få ha Jesus Kristus som vår store läkare. Vår lydnad mot Guds lagar och befallningar kan bana väg för vår Frälsare att ge oss den kunskap och läkedom han vet att vi behöver, enligt hans föreskrivna behandlingsplan för oss.
Äldste Richard G. Scott lärde att ”detta liv handlar om djupgående förtröstan – förtröstan på Jesus Kristus, förtröstan på hans lärdomar, förtröstan på vår förmåga, när vi leds av den Helige Anden, att lyda dessa lärdomar för att uppleva lycka nu och få en meningsfull, i högsta grad lycklig tillvaro i evigheten. Att förtrösta innebär att lyda villigt utan att på förhand veta hur det går (se Ordspråksboken 3:5–7). För att nå gott resultat, måste din förtröstan på Herren vara mäktigare och mer beständig än tron på dina egna känslor och din egen erfarenhet.”
Äldste Scott fortsatte: ”Att utöva tro är att förtrösta på att Herren vet vad han gör med dig, och att han kan göra det för ditt eviga bästa, även om du inte kan förstå hur det är möjligt att han kan göra det.”
Avslutande vittnesbörd
Kära vänner, jag vittnar om att våra uppriktiga evangeliefrågor kan ge vår himmelske Fader och Jesus Kristus möjligheter att hjälpa oss växa. Mina personliga ansträngningar att söka svar från Herren på mina egna andliga frågor – tidigare och nuvarande – har låtit mig använda utrymmet mellan min kunskap och Guds kunskap till att öva mig på lydnad mot honom och trohet till den andliga kunskap jag har just nu.
Jag vittnar om att när du sätter din lit till din himmelske Fader och hans profeter som han har sänt, förhöjs din andlighet och du får en skjuts framåt mot Guds vidgade horisont. Din förmånliga position förändras eftersom du förändras. Gud vet att ju högre du befinner dig, desto längre kan du se. Vår Frälsare uppmanar dig att göra den klättringen. I Jesu Kristi namn, amen.