Helgad åt Herren i vardagslivet
När man är helgad åt Herren blir det dagliga livet heligt. Det för oss närmare Herren och varandra och gör oss lyckligare.
Under vår släktträff för familjen Gong nyligen hade vi en rolig talangshow, inklusive en tävling i pappaskämt.
Men den här tävlingen var ovanlig. I ena laget fanns farfar (jag) och två barnbarn, 12 och 11 år gamla. I det andra laget fanns ett AI-program som programmerats av en kusin att berätta pappaskämt i Gerrit W. Gongs anda. Farfar Gerrit Gong mot AI Gerrit Gong.
Barnbarnen och jag var först.
Vad kallas ett djur i en bilolycka? Krock-o-dil.
AI Gerrit Gong fick instruktionen: tänk som Gerrit W. Gong. Prata som han.
AI Gerrit Gong: ”Här kommer ett pappaskämt som det skulle berättas av Gerrit W. Gong, i hans varma, eftertänksamma och upplyftande stil: Varför fick det ödmjuka trädet människor att le? Eftersom det var rotat i kärlek och sträckte sig utåt med vänliga grenar. Som det trädet kan vi också finna styrka i våra rötter och glädje i att visa vänlighet mot andra.”
Nå, vad tycker ni? Det är därför de kallas pappaskämt.
Överallt omkring oss finns tillfällen att skratta, glädjas, se med tacksam blick. Vårt är ett glädjens och helighetens evangelium i vardagslivet. Att helga betyder att avskilja något i ett heligt syfte. Men helighet inbjuder oss också att låta vardagslivet genomsyras av det heliga – att glädjas åt dagligt bröd bland denna världs tistlar och törnen. För att vandra med Herren måste vi bli heliga, för han är helig, och för att hjälpa oss bli heliga inbjuder Herren oss att vandra med honom.
Vi har alla en historia. När syster Gong och jag träffar er, kyrkans medlemmar och vänner på många platser och i många omständigheter, inspireras vi av era berättelser om att vara helgade åt Herren. Ni lever efter sju F: familjegemenskap med Herren, förvantskap och förbarmande med varandra, förpliktelse och förbund med Gud, familj och vänner, med fokus på Frälsaren Jesus Kristus.
Mer och mer bevis visar på detta slående faktum: troende är i genomsnitt lyckligare, friskare och mer tillfreds än de som inte har andliga förpliktelser eller förbindelser. Lycka och tillfredsställelse i livet, psykisk och fysisk hälsa, en känsla av mening och syfte, karaktär och dygdighet, nära sociala relationer, till och med finansiell och materiell stabilitet – inom alla dessa områden blomstrar de religiöst aktiva.
De har bättre fysisk och psykisk hälsa och är mer tillfreds med livet i alla åldrar och demografiska grupper.
Det forskare kallar ”religiös strukturell stabilitet” ger klarhet, syfte och inspiration i livets vändningar. Trons hushåll och de heligas gemenskap motverkar isolering och ensamhet. Den som är helgad åt Herren säger nej till det profana, nej till vassa kvickheter på andras bekostnad, nej till algoritmer som tjänar pengar på vrede och polarisering. Den som är helgad åt Herren säger ja till det heliga och vördnadsfulla, ja till att bli vårt friaste, lyckligaste, mest äkta och bästa jag när vi följer Herren i tro.
Hur ser det ut att vara helgad åt Herren i vardagslivet?
Att vara helgad åt Herren i vardagslivet ser ut som två trofasta unga vuxna som varit gifta i ett år och med äkthet och sårbarhet delar evangelieförbund, uppoffringar och tjänande i sina liv.
Hon börjar: ”I high school mådde jag inte bra. Det kändes som att Gud inte fanns där för mig. En kväll fick jag ett sms från en vän där det stod: ’Du, har du läst Alma 36 någon gång?’
När jag började läsa”, säger hon, ”översköljdes jag av frid och kärlek. Det kändes som att jag fick en stor kram. När jag läste Alma 36:12 visste jag att min himmelske Fader såg mig och visste precis hur jag kände mig.”
Hon fortsätter: ”Innan vi gifte oss sa jag ärligt till min fästman att jag inte hade något särskilt starkt vittnesbörd om tionde. Varför behövde Gud få pengar av oss när andra hade så mycket att ge? Min fästman förklarade att det inte handlar om pengar utan om att lyda ett bud vi fått. Han uppmanade mig att börja betala tionde.
Jag såg verkligen hur mitt vittnesbörd växte”, säger hon. ”Ibland har vi ont om pengar, men vi fick så många välsignelser och på något sätt räckte lönen till.”
Dessutom ”var jag den enda i min sjuksköterskekurs”, säger hon, ”som var medlem i kyrkan och gift. Ofta gick jag från lektionen, frustrerad eller gråtande, eftersom det kändes som att mina kurskamrater frös ut mig och sa negativa saker om min tro, att jag bar tempelklädnaden eller att jag hade gift mig så tidigt.”
Men hon fortsätter: ”Under terminen som gått har jag lärt mig hur jag bättre kan ge uttryck för min tro och vara ett gott exempel i evangeliet. Min kunskap och mitt vittnesbörd växte eftersom jag prövades i min förmåga att stå ensam och vara stark i det jag tror.”
Den unge maken tillägger: ”Före min mission fick jag erbjudanden om att spela baseball på universitetet. Jag fattade det svåra beslutet och lade dessa erbjudanden åt sidan och tjänade Herren. Jag skulle inte byta bort de två åren mot något.
När jag kom hem”, säger han, ”väntade jag mig att övergången skulle bli svår, men fann att jag var starkare, snabbare och friskare. Jag kastade snabbare än när jag åkte. Jag hade fler erbjudanden att spela än innan jag åkte, även på mina drömmars skola. Och, viktigast av allt”, säger han, ”jag litar på Herren mer än någonsin.”
Han avslutar: ”Som missionär lärde jag ut att vår himmelske Fader lovar oss kraft i våra böner, men ibland glömmer jag det själv.”
Vår skattkista av välsignelser som missionär-helgad-åt-Herren är riklig och full. Ekonomi, tajming och andra omständigheter är ofta inte lätta. Men när missionärer i alla åldrar och med alla sorters bakgrund helgas åt Herren kan allt lösa sig enligt Herrens tidtabell och på hans sätt.
Nu när han har ett 48-årsperspektiv berättar en äldre missionär: ”Min pappa ville att jag skulle skaffa mig en universitetsutbildning, inte gå på mission. Kort därefter fick han en hjärtinfarkt och dog vid 47 års ålder. Jag kände mig skyldig. Hur kunde jag ställa saker till rätta med min far?
Senare”, fortsätter han, ”efter att jag beslutat att gå på mission, såg jag min far i en dröm. Han var fridfull och belåten, och glad att jag skulle tjäna.”
Den här äldre missionären fortsätter: ”Som Läran och förbunden kapitel 138 lär tror jag att min far kanske tjänar som missionär i andevärlden. Jag tänker mig att min far hjälper vår gammelfarfar, som lämnade Tyskland vid 17 års ålder och tappade kontakten med familjen, att återfinnas.”
Hans fru tillägger: ”Bland de fem bröderna i min makes familj är de fyra som tjänat som missionärer de som har universitetsexamina.”
Att vara helgad åt Herren i vardagslivet ser ut som en ung återvändande missionär som lärt sig att låta Gud råda i livet. Tidigare, när han ombads att välsigna någon som var mycket sjuk, sa denne missionär: ”Jag har tro; jag ska välsigna honom att bli frisk. Men”, säger den återvändande missionären, ”jag lärde mig i den stunden att inte be för det jag önskade utan för det Herren visste att personen behövde. Jag välsignade brodern med frid och tröst. Han gick senare bort fridfullt.”
Att vara helgad åt Herren i vardagslivet känns som en gnista som skjuter genom slöjan för att skapa kontakt, trösta och stärka. En administratör vid ett stort universitet säger att han känner när en person han bara känner till ber för honom. Dessa personer har ägnat sina liv åt universitetet och fortsätter att bry sig om dess mission och studenter.
En syster gör sitt bästa varje dag efter att hennes make varit otrogen mot henne och barnen. Jag beundrar henne djupt, och andra som hon. En dag medan hon vek tvätt, med handen på en hög tempelklädnader, suckade hon för sig själv: ”Vad är poängen?” Hon kände hur en ömsint röst försäkrade henne: ”Dina förbund är med mig.”
I 50 år längtade en annan syster efter en relation med sin far. ”När jag växte upp”, säger hon, ”fanns mina bröder och min pappa, och sedan jag – den enda dottern. Allt jag någonsin ville var att ’duga’ för pappa.
Sedan gick mamma bort! Hon var den enda länken mellan pappa och mig.
En dag”, säger systern, ”hörde jag en röst säga: ’Bjud med din pappa och ta med honom till templet.’ Det var början på en varannan-veckas-träff med pappa till Herrens hus. Jag sa till pappa att jag älskade honom. Han sa att han älskade mig med.
Att vistas i Herrens hus har helat oss. Mamma kunde inte hjälpa oss på jorden. Det krävdes att hon var på andra sidan slöjan för att kunna hjälpa till att hela det sårade. Templet fullgjorde vår resa till helhet som en evig familj.”
Pappan säger: ”Tempelinvigningen var en stor andlig upplevelse för mig och min enda dotter. Nu går vi dit tillsammans och känner hur vår kärlek stärks.”
Att vara helgad åt Herren i vardagslivet innefattar ömma stunder när de vi älskar går bort. Tidigare i år gled min kära mor, Jean Gong, in i nästa liv några dagar före sin 98:e födelsedag.
Om man frågade mamma ”vill du ha rocky road, vit choklad med ingefära eller jordgubbsglass” svarade hon: ”Ja tack, får jag smaka på alltihop?” Vem kan säga nej till sin mamma, särskilt när hon älskade alla livets smaker?
En gång frågade jag mamma vilka beslut som mest format hennes liv.
Hon sa: ”Att döpas som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och flytta från Hawaii till fastlandet, där jag träffade din far.”
Mamma döptes som 15-åring och var den enda i sin stora familj som gick med i vår kyrka. Hon hade förbundstro och tillit till Herren som välsignade henne och alla generationer i vår släkt. Jag saknar mamma, precis som du saknar dina familjemedlemmar. Men jag vet att mamma inte är borta. Hon är bara inte här nu. Jag ärar henne och alla som går bort som tappra exempel på att vara helgade åt Herren i vardagslivet.
Naturligtvis innefattar detta att vara helgad åt Herren i vardagslivet också att komma oftare till Herren i hans heliga hus. Det är sant oavsett om vi är medlemmar i kyrkan eller vänner.
Tre vänner kom till öppet hus i Bangkoks tempel i Thailand.
”Den här platsen är verkligen helande”, sa en.
I dopavdelningen sa en annan: ”När jag är här vill jag tvättas ren och aldrig synda mer.”
Den tredje sa: ”Känner ni den andliga kraften?”
I fem heliga ord ger våra tempel en inbjudan och förkunnar:
”Helgat åt Herren.
När man är helgad åt Herren blir det dagliga livet heligt. Det för oss närmare Herren och varandra, gör oss lyckligare och förbereder oss för att leva med Gud vår Fader, Jesus Kristus och våra nära och kära.
Precis som min vän kanske du undrar om din himmelske Fader älskar dig. Svaret är ett rungande, absolut ja! Vi kan känna hans kärlek när vi helgar oss åt Herren varje dag, lyckliga och för evigt. Må vi göra detta, är min bön i Jesu Kristi heliga namn, amen.