Anpassa vår vilja efter hans
När vi följer Herrens vilja i livet kan vi finna den mest dyrbara pärlan i världen – himmelriket.
Vid ett särskilt tillfälle talade Jesus om en köpman som sökte efter ”fina pärlor”. I sitt sökande fann han en ”mycket dyrbar pärla”. Men för att kunna köpa den magnifika pärlan måste den här mannen sälja allt han ägde, vilket han genast och glatt gjorde.
I den här korta och tankeväckande liknelsen lärde Frälsaren på ett vackert sätt att himmelriket kan liknas vid en ovärderlig pärla, i sanning den mest dyrbara skatt som är mer önskvärd än något annat. Det faktum att köpmannen genast sålde allt han ägde för att kunna köpa den dyrbara pärlan visar tydligt att vi bör anpassa våra tankar och önskningar efter Herrens vilja och villigt göra allt vi kan under jordelivets resa för att uppnå Guds rikes eviga välsignelser.
För att vara värdiga denna stora belöning behöver vi sannerligen, bland annat, göra vårt bästa för att lägga åt sidan alla själviska intressen och överge de hinder som håller oss tillbaka från att fullständigt hänge oss åt Herren och hans högre och heligare vägar. Aposteln Paulus kallar dessa helgande handlingar ”[att] ha Kristi sinne”. Som Jesus Kristus visade oss innebär det att ”alltid [göra] det som behagar [Herren]” eller, som en del säger nu för tiden, att ”göra det som fungerar för Herren”.
Ur evangeliesynpunkt handlar detta att ”alltid [göra] det som behagar [Herren]” om att anpassa vår vilja efter hans vilja. Frälsaren undervisade eftertänksamt om vikten av den här principen när han instruerade sina lärjungar:
”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.
Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen.
Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
Frälsaren uppnådde en fullkomlig och gudomlig nivå av undergivenhet mot Fadern genom att låta sin vilja införlivas i Faderns vilja. Han sa en gång: ”Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom.” När Frälsaren undervisade profeten Joseph Smith om försoningens ångest och plågor sa han:
”För se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte ska behöva lida om de omvänder sig …
Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och ande – och jag önskade att jag inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga –
dock, ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen.”
Under vår vistelse på jorden brottas vi ofta med det vi tror att vi vet, det vi tror är bäst, och det vi antar fungerar för oss, i stället för att förstå vad vår himmelske Fader faktiskt vet, vad som är evigt bäst, och vad som definitivt fungerar för barn i hans plan. Dessa allvarliga funderingar kan bli väldigt komplexa, särskilt med tanke på skrifternas profetior för vår tid: ”Du ska veta att i de sista dagarna … kommer [människorna] att vara egenkära … De kommer att älska njutning mer än Gud.”
Ett tecken som pekar på att denna profetia uppfylls är den växande trenden i världen, som antas av så många, att bli uppslukad av sig själv och ständigt förkunna: ”Vad som än händer lever jag min egen sanning eller gör det som fungerar för mig.” Som aposteln Paulus sa ”söker de sitt, inte Jesu Kristi sak”. Det här sättet att tänka rättfärdigas ofta som att vara ”autentiskt” av dem som ägnar sig åt själviska intressen, fokuserar på personliga preferenser, eller vill rättfärdiga vissa sorters beteenden som ofta inte stämmer överens med Guds kärleksfulla plan och hans vilja för dem. Om vi låter vårt hjärta och sinne ta till sig det här sättet att tänka kan vi skapa rejäla stötestenar för oss själva när vi försöker uppnå den mest ovärderliga pärla som Gud kärleksfullt har berett för sina barn – evigt liv.
Även om det är sant att vi var och en färdas på en personlig lärjungeresa längs förbundsstigen och strävar efter att fokusera våra hjärtan och tankar på Kristus Jesus, behöver vi vara försiktiga och ständigt vaksamma för att inte frestas att ta till oss den här världsliga filosofin. Äldste Quentin L. Cook har sagt: ”Att vara uppriktigt kristuslik är ett ännu viktigare mål än att vara autentisk.”
Mina kära vänner, när vi väljer att låta Gud vara det mäktigaste inflytandet i livet framför våra egennyttiga intressen, kan vi gå framåt i vårt lärjungeskap och öka vår kapacitet att förena våra tankar och hjärtan med Frälsaren. Å andra sidan, när vi inte låter Guds väg råda i livet får vi klara oss själva, och utan Herrens inspirerade vägledning kan vi rättfärdiga nästan allt vi gör eller inte gör. Vi kan också ursäkta oss genom att göra saker på vårt eget sätt och i princip säga: ”Jag gör bara saker på mitt sätt.”
Vid ett tillfälle då Frälsaren förkunnade sin lära förkastade vissa människor, särskilt självrättfärdiga fariseer, hans budskap och förkunnade djärvt att de var Abrahams barn, och antydde därmed att deras härkomst skulle berättiga dem till särskilda privilegier i Guds åsyn. Den inställningen ledde till att de förlitade sig på sitt eget förstånd och inte trodde på Frälsarens lärdomar. Fariseernas reaktion på Jesus utgjorde ett tydligt bevis på att deras förmätna inställning inte lämnade något rum i deras hjärtan för Frälsarens ord och Guds väg. Som svar förkunnade Jesus vist och modigt att om de var sanna förbundsbarn till Abraham skulle de göra Abrahams gärningar, särskilt med tanke på att Abrahams Gud i samma ögonblick stod inför dem och undervisade dem om sanningen.
Bröder och systrar, som ni förstår är ett beteende enligt de här tankekrumbukterna av ”det som fungerar för mig” i motsats till att göra ”det som behagar Herren” inte en ny trend. Det är en urgammal mentalitet som har vandrat genom århundradena och ofta förblindar de visa-i-sina-egna-ögon och förvirrar och tröttar ut många av Guds barn. Den här mentaliteten är faktiskt ett av motståndarens gamla trick; det är en bedräglig stig som försiktigt leder bort Guds barn från den sanna och trofasta förbundsstigen. Även om personliga omständigheter som genetik, geografi samt fysiska och intellektuella utmaningar visserligen påverkar vår resa finns det, i det som verkligen betyder något, ett inre utrymme där vi är fria att välja om vi vill bestämma oss för att följa det mönster Herren har berett för vårt liv. Ja, ”han visade den rätta stig och gav oss varje bud”.
Som Kristi lärjungar vill vi vandra längs den väg han visade oss under sin jordiska verksamhet. Vi vill inte bara göra hans vilja och allt som gläder honom, utan försöker också att efterlikna honom. När vi strävar efter att vara trogna varje förbund vi har ingått och leva ”av varje ord som utgår från Guds mun” blir vi beskyddade från att falla offer för världens synder och villfarelser – villfarelser i filosofi och lära som skulle leda oss bort från de mest dyrbara pärlorna.
Jag har personligen inspirerats av hur sådan andlig undergivenhet mot Gud har påverkat trofasta Kristi lärjungars liv när de väljer att göra det som fungerar för Herren och som är välbehagligt i Herrens åsyn. Jag känner en ung man som var osäker på om han skulle åka ut som missionär, men som kände sig inspirerad att gå och tjäna Herren när han lyssnade på en seniorledare i kyrkan som delgav sitt eget personliga vittnesbörd och heliga upplevelse av att tjäna som missionär.
Med sina egna ord sa den här unge mannen, nu en återvänd missionär: ”När jag lyssnade till ett vittnesbörd från en av Frälsaren Jesu Kristi apostlar kunde jag känna Guds kärlek för mig, och jag ville dela den kärleken med andra. Då visste jag att jag borde tjäna som missionär trots min rädsla, mina tvivel och min oro. Jag kände mig helt säker på Guds välsignelser och löften till sina barn. I dag är jag en ny människa; jag har ett vittnesbörd om att det här evangeliet är sant och att Jesu Kristi kyrka har återställts till jorden.” Den här unge mannen valde Herrens väg och blev ett exempel på en sann lärjunge på alla sätt.
En trofast ung kvinna beslöt att inte kompromissa med sina normer när hon ombads att klä sig oanständigt för att passa in i affärsdivisionen på det modeföretag där hon arbetade. Eftersom hon förstod att hennes kropp är en helig gåva från vår himmelske Fader och en plats där Anden kan vistas ville hon leva efter en högre norm än världens. Hon vann inte bara de personers förtroende som såg henne leva efter Jesu Kristi evangeliums sanning, utan behöll också sitt jobb, som ett tag varit i fara. Hennes villighet att göra det som var välbehagligt i Herrens åsyn snarare än det som fungerade för världen gav henne självförtroende i förbundet trots svåra val.
Bröder och systrar, vi ställs ständigt inför liknande val på vår dagliga färd. Det krävs ett modigt och villigt hjärta för att stanna upp och ägna sig åt ärlig och ödmjuk själviakttagelse, och erkänna köttets svaghet i vårt liv som kanske hindrar vår förmåga att underkasta oss Gud och i slutändan besluta oss för att följa hans väg snarare än vår egen. Det yttersta provet på vårt lärjungeskap finns i vår villighet att ge upp och förlora vårt gamla jag och underkasta oss Gud med vårt hjärta och hela vår själ så att hans vilja blir vår.
Ett av de härligaste ögonblicken i jordelivet uppstår när vi upptäcker den glädje som kommer när vi alltid gör det som ”fungerar för och behagar Herren” och ”det som fungerar för oss” blir ett och detsamma! För att beslutsamt och obetingat göra Herrens vilja till vår egen krävs majestätiskt och hjältemodigt lärjungeskap! I detta storslagna ögonblick blir vi helgade åt Herren, och vi avstår helt vår vilja till förmån för hans. Sådan andlig undergivenhet, så att säga, är vacker, mäktig och omdanande.
Jag vittnar för er om att när vi följer Herrens vilja i livet kan vi finna den mest dyrbara pärlan i världen – himmelriket. Jag ber att var och en av oss, när vi är redo kan förkunna, med självförtroende i förbundet, för vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus att ”det som fungerar för dig fungerar för mig”. Jag säger detta i Frälsaren Jesu Kristi heliga namn, amen.