Hjälpa andra att ta del av Herrens helande välsignelser

Merrilee Browne Boyack

Författaren bor i Utah, USA.

Vi verkar som helbrägdagörare när vi välsignar dem som lider av fysiska, mentala och andliga sjukdomar.

En söndag läste jag följande skriftställe: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er att detta är mitt evangelium, och ni vet vad ni måste göra i min kyrka, ty de gärningar som ni har sett mig göra skall även ni göra” (3 Ne. 27:21; kursivering tillagd).

Jag tänkte för mig själv: ”Vad gjorde Kristus när han var på jorden?” Jag tänkte först och främst på två saker: tjänande och helande. Jag kunde tjäna, men hela? Jag kunde verkligen inte hela andra – eller kunde jag det?

Jag återhämtade mig nyligen från en operation som hade åtföljts av en allvarlig allergisk reaktion. Jag kom genast att tänka på dem som hade hjälpt mig under min återhämtning, och det blev en lång lista. Om de kunde hjälpa mig att bli helad, kunde då inte jag göra detsamma för andra?

Vi kan var och en lära oss att hela andra.¹ Vi omges av personer som lider av fysiska, mentala och andliga sjukdomar och som skulle bli välsignade av vår hjälp.

Besöka de sjuka

I Mosiah 4:26 står det: ”Jag [vill] … att ni skall ge av era ägodelar till de fattiga, var och en alltefter vad han har, till att föda de hungriga, kläda de nakna, besöka de sjuka och lindra deras nöd, både andligt och timligt, alltefter deras behov.”

Att vara sjuk – oavsett om det är fysiskt, mentalt eller andligt – kan vara mycket ensamt. Det finns de som tillbringar många ensamma timmar i sovrum eller sjukhusrum och försöker tillfriskna, och det är lätt att de blir missmodiga. När mörkret hopar sig kan ett besök av en omtänksam vän eller familjemedlem göra livet ljusare.

Hur vi besöker de sjuka kan också vara viktigt. Flera kvinnor svarade på min fråga om hur andra har hjälpt dem igenom helandeprocessen. Judi från Arizona, sa: ”Det är till så stor hjälp om någon lyssnar när man har det jobbigt. Lyssnar utan att döma.” Att lyssna tålmodigt, uppriktigt och kärleksfullt är till stort stöd för dem som försöker bli friska.

Linda från Kalifornien berättar hur en väns besök hjälpte henne: ”Jag kommer ihåg de där speciella personerna i mitt liv – särskilt de som verkligen lyssnade och förmedlade Andens ljuvliga råd. Efter att ha blivit änka vid 30 års ålder med fem små barn kände jag min himmelske Faders kärlek på ett djupare plan tack vare min goda vän Karen. Hon var alltid i harmoni med Anden och hade sina ’lyssnande öron’ på. Jag kände mig aldrig ensam eftersom hon alltid påminde mig om det vackra band jag har som en Guds dotter.

Stödbröder och stödsystrar i synnerhet kan förmedla detta helande. Det är viktigt att vara lyhörd för behoven hos dem som har det svårt. Ibland är ett kort besök bra när de är mycket trötta. Ibland känner de sig ensamma och har tråkigt och då kan ett längre besök uppfylla deras behov. Det är också viktigt att vara lyhörd för deras personligheter. Vissa vill vara ifred och ha lugn och ro medan andra tycker om att umgås och få stöd. Vi bör först fastställa deras behov och sedan hjälpa dem därefter.

Bära varandras bördor

Alma beskrev uttrycksfullt vår förpliktelse att följa Frälsarens exempel när han frågade de troende i Mormons bok om de var villiga att ”komma in i Guds fålla och kallas hans folk och [om de var] villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta” (Mosiah 18:8).

Vi bär alla på bördor av många slag. De är som svårast att hantera när vi är sjuka eller har drabbats av en mentalsjukdom eller andliga svårigheter. En av helarens förmågor är att hjälpa till att bära andras bördor när de har det svårt.

Shannon från Utah berättar hur hennes grannar hjälpte henne: ”Dagen när vi begravde vår lille son kom vi hem från begravningsplatsen och upptäckte vi att vårt grannskap hade kommit samman under de timmar vi var på begravningen och helt förvandlat vår trädgård. De hade planterat vackra buskar, träd och blommor, och till och med lagt ny jord. Mitt i vår fruktansvärda sorg påbörjades helandeprocessen av deras omtänksamma demonstration av kärlek och stöd. Vi påminns om att kärleken och livet är eviga varje år när vår vackra trädgård blir levande igen. [Det var] verkligen en helig och symbolisk upplevelse som vi aldrig ska glömma.”

När jag fick veta att jag hade bröstcancer verkade jag som hjälpföreningspresident och kandiderade för att bli omvald till kommunfullmäktige. Min man förlorade sitt jobb, och vi drabbades av många andra allvarliga prövningar under den här tiden. Mina rådgivare anammade verkligen budet att ”bära varandras bördor” och hjälpte till att sprida tyngden. Min biskop tog över några av mina ansvar. Min man tog över många av matlagnings- och hushållssysslorna. Det gjorde mig ödmjuk att se att många bördor inte togs bort utan i stället bars av många, många personer som utövade helande.

Trösta

Alma sa också att Kristi efterföljare ”är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:9).

Att ge tröst inbegriper empati, vänlighet, eftertanke, omsorg, kärlek och barmhärtighet. Det är att omfamna dem som är sjuka eller betryckta med kärleksfulla armar för att hjälpa dem hantera sitt lidande.

Luann (namnet har ändrats) hade ett andligt och moraliskt problem och reflekterade över sin upplevelse med andra som tröstade henne: ”De tittade bortom den person jag var just då och såg min lovande potential, potentialen att bli någon bättre, klokare, vänligare. Jag ser tillbaka på mitt tidigare jag och blir lite generad över min okunnighet – lite skamsen över mina överträdelser och mitt syndfulla sätt. Men det generande och skamliga stynget åtföljs alltid av nådens, barmhärtighetens, förlåtelsens och kärlekens läkande balsam. När jag ser att det fanns människor runt omkring mig som överöste mig med allt det här, försvinner stynget. Och jag ser att de hjälpte mig att bli helad. Kanske är det riktigare att säga att de skapade en trygg miljö omkring mig – en kokong av nåd, kanske – där Frälsaren, den store läkaren, kunde arbeta på mig. Förändra mig. Förändra mitt hjärta.”

En viktig del av att trösta de sjuka är att vända dem till den store läkaren. Sabrina från Utah säger: ”Det finns inget som helar bättre än när någon hjälper en att söka efter eller komma tillbaka till Gud. Det kanske bara är en påminnelse om vad du redan vet – att du försöker vara starkare än nödvändigt och klara allt själv, och att du egentligen inte förlitar dig på Gud.”

För att kunna trösta de sjuka och hjälpa dem vara positiva krävs det att man är lyhörd för Anden. Vid en tidpunkt i livet hade jag inte sovit ordentligt på flera månader. I genomsnitt fick jag omkring två till tre timmars störd sömn per natt. Jag hade stora problem med ångest och utmattning och hade varit hos många läkare till ingen nytta. Till slut tipsade en vän mig om en läkare som är medlem i kyrkan och som genast gav mig en riktig diagnos. Men det han sa sedan var överraskande: ”Merrilee, det viktigaste du kan göra är att lämna över din ångest till Gud.” Han uppmanade mig sedan att varje dag en kort stund meditera över ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”.

Jag hade försökt göra det några gånger utan framgång, men ville nu förtvivlat gärna bli botad. Dagen därpå begrundade jag stilla de här mäktiga orden: ”Vi [ger] vårt vittnesbörd om hans oförlikneliga levnad och om den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer.”² Jag blev djupt berörd när jag började begrunda vittnesbördet om vår store läkare och kände tröst och frid i själen.

Vara uppmärksam

När vi studerar skrifterna för att följa Jesus i hans helande gärningar, läser vi hur Jesus gjorde en sak om och om igen: Han var uppmärksam på människorna omkring sig.

Kristus lade märke till andra. Han pratade med den samariska kvinnan trots kulturella tabun. Han tog sig tid till att välsigna barnen. Han åt med publikaner och syndare och betjänade spetälska och utstötta. Han uppmärksammade alla individuellt.

I vår strävan att lära oss hela kan vi som Kristi efterföljare börja se på andra med Kristi ögon. Vi kan ta oss tid att säga hej, att le, att fråga hur det går. Vi kanske aldrig får veta vilken läkande balsam våra ansträngningar kan vara för de personer omkring oss som är ensamma, misströstande, sjuka, svaga eller plågade. Enkla kärleksfulla gester kan också ha stort inflytande.

När vi gör Kristi gärningar och hjälper till att hela andra, flödar välsignelserna över oss. Som Kristus sa: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt. 25:40). För honom som har helat var och en av oss, för honom som har omfamnat oss med kärleksfulla armar fler gånger än vi ens vet om, för honom som har erbjudit oss sin försonings balsam, kan vi anstränga oss att hjälpa till att hela våra bröder och systrar. Det här är i sanning vad helande innebär.