Folket i Galileen
Medan Frälsaren var på jorden undervisade och betjänade han många. Här är några av de personer som Jesus betjänade i Galileen. Vad skulle de här personerna ha sagt om de kunde återge sina egna berättelser som finns i skrifterna? Här är några förslag.
Barn: Jag stod nära Jesus Kristus och hans apostlar. Apostlarna grälade om något och Jesus Kristus frågade dem om det. Apostlarna blev mycket tysta. Ingen ville säga något eftersom de hade grälat om vem som skulle vara störst i himmelriket. Då pekade Frälsaren på mig: Jag stod mitt bland dem, och han kramade om mig. Han sa att den som är ödmjuk som ett litet barn är den störste i himmelriket. (Se Mark. 9:33–37; Matt. 18:1–5.)
Pojke: Jag hade hört om Jesus Kristus och underverken han utförde för de sjuka. Så när han kom till Tiberias följde jag med folkmängden som följde honom. Vi var många, omkring 5 000 personer. Jag hade fem kornbröd och två fiskar. Jesus tog dem och välsignade dem. Genom ett underverk kunde alla äta av maten jag hade med mig. Men inte nog med det. När alla var mätta samlade lärjungarna ihop det som blev över. Det fyllde 12 korgar. (Se Joh. 6:5–14.)
Man: Jag var förlamad, så jag kunde inte röra mig. Dessutom hade jag ofrivilliga skakningar. Det var hemskt. Mina vänner hade hört att Jesus Kristus undervisade i ett hus. De visste att han kunde hjälpa mig så de försökte ta mig till honom. Det var fullt med folk i huset så det bestämde sig för att sänka ner mig genom taket. De gjorde en öppning och sänkte ner mig framför Jesus Kristus. När han såg mig sa han att mina synder var förlåtna. Han sa till mig att resa mig och ta min bädd och gå. Och det gjorde jag. Alla var förbluffade! (Se Mark. 2:1–12.)
Ämbetsman: Jag var i Kana just då. Och min son, som var i Kapernaum, var döende. Jag hörde att Jesus var i närheten, så jag gick till honom. Jag bad honom att gå till Kapernaum och bota min son. Han sa att jag skulle gå hem eftersom min son var vid liv. Jag trodde på honom. När jag var hemma kom mina tjänare ut för att möta mig. De sa att min son var vid liv. Jag frågade när han hade börjat bli bättre. De sa att det var i går vid sjunde timmen. Det var samma tid som Kristus sa till mig att min son var vid liv! (Se Joh. 4:46–53.)
Maria Magdalena: Jesus drev ut sju onda andar från mig. Jag följde med när han färdades till många byar och undervisade om evangeliet. (Se Luk. 8:1–3.) När Kristus korsfästes var jag vid korset (se Joh. 19:25). Jag gick till graven där hans kropp hade lagts. Jag var den första som såg honom efter hans uppståndelse. Först trodde jag att han var trädgårdsmästaren, men när han sa mitt namn visste jag att det var min Frälsare. (Se Joh. 20:11–16.)
Salome: Jag är Sebedeus fru och mamma till Jakob och Johannes som var två av Jesus Kristus apostlar. Jag följde med och tjänade honom medan han var i Galileen. Jag var vid Golgata när han korsfästes. (Se Mark. 15:37–41.) Jag hade med mig väldoftande oljor till hans grav att smörja hans kropp med, men när jag kom dit var han inte där. I stället såg jag en man i en lång, vit mantel. Först var jag rädd, men han sa att jag inte skulle vara det. Han sa att Jesus Kristus hade uppstått och att jag skulle berätta det för apostlarna. (Se Mark. 16:1–8.)
Simon Petrus svärmor: Jag var rysligt sjuk i feber. När Jesus Kristus hörde talas om det kom han till mig. Han tog min hand och reste mig upp. Febern släppte omedelbart. Jag kände mig så frisk att jag till och med kunde hjälpa andra omkring mig. (Se Mark. 1:29–31.)
Änkan från Nain: Min son hade just dött. Jag hade redan förlorat min man. Jag sörjde djupt. Fastän det var så mycket folk som var med mig kunde jag inte sluta gråta. När vi bar ut min sons kropp utanför stadsporten kom en man fram till mig. Det var Jesus Kristus. Han förbarmade sig över mig och sa att jag inte skulle gråta. Sedan gick han fram till min son. De som bar honom stod stilla. Jesus Kristus sa till min son att ställa sig upp. Och det gjorde han! Han satte sig upp och började prata och kom sedan fram till mig. Han levde igen! Allihop prisade vi Gud och förstod att det fanns en stor profet bland oss. (Se Luk. 7:11–17.)
Maria: Jag hade hört talas om Messias som skulle komma. Men jag väntade mig inte att jag skulle vara en del av det. Jag var förlovad med Josef när en ängel sa till mig att jag skulle föda ett barn som var Guds Son och ge honom namnet Jesus. (Se Luk. 1:26–38.) Och Messias kom. Jag födde honom i ett stall. Herdar och visa män besökte honom och gav honom gåvor. (Se Matt. 2:1–12; Luk. 2:1–20.) Josef och jag fostrade honom, men han gjorde oss alltid förundrade. En gång var han försvunnen i tre dagar. Till slut hittade vi honom i templet. Lärda män lyssnade på honom och ställde frågor till honom. (Se Luk. 2:40–52.)
Filippus: Jag är en av Kristus apostlar. Han sände ut oss att predika hans evangelium. Han sa att vi skulle fokusera på Israels förlorade får. Han gav oss också makten att bota sjuka, göra spetälska rena, uppväcka döda och driva ut onda andar. Han sa att vi inte skulle ta med oss pengar eller kläder och varnade oss för att vi skulle bli förföljda. Men vi litade på honom för vi visste att om vi härdade ut till slutet så skulle vi bli frälsta. (Se Matt. 10:1–10, 17–18, 22–23.)
Taddeus Judas: Jag är en av Kristus apostlar. En dag när han undervisade oss – det gjorde han ofta – sa han att han inte skulle vara kvar på jorden så länge till. Han sa att om vi höll hans bud och älskade honom så skulle han uppenbara sig för oss. Han sa att han skulle sända den Helige Anden som skulle hjälpa oss komma ihåg det som han hade lärt oss. (Se Joh. 14:19–27.)