Ett nytt kapitel
Författaren bor i Colorado, USA.
”Alla mina välsignelser gör mig så tacksam för att jag är jag” (Children’s Songbook, s. 11).
Sarah höll på att packa upp en låda i sitt rum när mamma kom in.
”Kan vi måla väggarna gula?” frågade hon mamma.
De hade precis flyttat in i ett nytt hus. Sarah hade fått välja lapptäcke och gardiner till sitt nya rum!
”Jag tror det”, sa mamma. ”Gult är en glad färg.”
Sarah lade några böcker på en liten hylla vid sängen. Mamma hade inte varit så glad på sista tiden, inte sedan pappa dog i en olycka. Sarah lade försiktigt sin favoritbild av pappa bredvid böckerna, där hon kunde se den varje morgon när hon vaknade.
Hon hörde en snyftning och såg tårar i mammas ögon.
”Jag älskar dig mamma”, sa Sarah och slog armarna runt mammas midja och kramade henne hårt.
”Jag älskar dig mer.”
Lördagen innan skolan började tog mamma och Sarah på sig gamla kläder, flyttade möblerna till mitten av Sarahs rum och satte försiktigt ner sina målarrollers i trågen med gul färg. Efter ett tag var vägarna täckta av gul färg – och även deras ansikten och kläder!
”Det ser ut som om solsken har skvätt över hela dig”, sa mamma och skrattade.
Sarah fnissade. ”Och du ser ut som om en banan har exploderat bredvid dig!”
De fortsatte skratta medan de städade. Men Sarahs leende försvann när hon kom att tänka på att hon skulle gå till Primär i morgon och till skolan dagen efter det.
”Jag är nervös för kyrkan och min nya skola”, sa hon till mamma när de sköljde av målarpenslar i diskhon. ”Jag känner inga lärare eller barn eller några andra.”
Mamma stängde av vattnet och kramade om Sarah.
”Du kommer att få vänner. Du är snäll och det gör att andra vill vara med dig. Var bara så underbar som du brukar, så får du vänner.”
Sarah kände sig lite bättre till mods men var fortfarande nervös.
”Jag önskar att pappa var här och kunde ge mig en välsignelse”, sa hon. ”Precis som han alltid brukade göra innan skolan började.”
Mamma var tyst en stund. ”Vad tror du om farbror Wyatt?” sa hon. ”Jag är säker på att han gärna ger dig en välsignelse.”
Sarah nickade. Kanske skulle en välsignelse hjälpa.
Den kvällen lade Sarahs farbror händerna på hennes huvud och gav henne en välsignelse.
”Jag välsignar dig att veta att Frälsaren tänker på dig nu när du påbörjar ett nytt kapitel i ditt liv”, sa han. ”Han lämnar dig inte ensam.”
Sarah lade särskilt märke till orden nytt kapitel. Hon älskade att läsa och var alltid ivrig att börja på ett nytt kapitel i en bok.
Morgonen därpå åkte Sarah och mamma till kyrkan. Efter sakramentsmötet hjälpte mamma Sarah att hitta primärrummet. En flicka där inne log mot henne och sa hej.
”Du kan sitta här om du vill”, sa hon och klappade på en tom stol bredvid sig.
”Tack”, sa Sarah. ”Jag heter Sarah. Jag är ny här.”
”Jag heter Melody. Och jag är också ny! Det här är bara min andra söndag.”
Snart pratade Melody och Sarah med de andra primärbarnen. Deras lärare var jättesnäll.
”Jag hoppas att det går lika bra i skolan!” tänkte Sarah när hon gick och lade sig på kvällen.
Nästa dag åkta Sarah buss till sin nya skola. Hon var glad över att få se några barn från Primär i sin klass.
”Tack, himmelske Fader”, bad Sarah inom sig när hon åt lunch med sina nya vänner. ”Kanske blir det här ett bra kapitel trots allt.”