Säg hej till Halim!
Författaren bor i Idaho, USA.
”Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva” (Matt. 10:8).
I skolan den morgonen lade Marcus märke till en ny pojke i klassrummet.
”God morgon allihop”, sa fröken Becker när alla hade blivit tysta. ”Det här är Halim. Han är ny i vår skola. Faktum är att han är ny i vårt land.”
Halim tittade ner i golvet när han sa hej. Marcus tyckte att han lät annorlunda. Fröken Becker fortsatte att prata.
”Vi är så glada att han är här och att han ska vara i vår klass. Jag hoppas att vi alla kan hjälpa honom att känna sig välkommen.”
När fröken Becker visade Halim var han skulle sitta, tänkte Marcus på hur nervös han skulle vara om han var tvungen att flytta till ett nytt land och en ny skola.
Efter mellanmålet sa fröken Becker att hon hade en överraskning till alla. Marcus satt rakt upp i stolen så att han skulle se vad hon tog fram ur sin väska. Det var små hinkar. Hon började dela ut dem till alla i klassen.
”Vi har alla ett slags hink inuti oss”, sa hon när hon gav Marcus en gul hink. ”Andra fyller våra hinkar när de gör något snällt mot oss. Och vi kan fylla andras hinkar genom att vara snälla mot dem. Till exempel, när er mamma ger er en kram så fyller hon er hink. När ni säger något snällt till någon så fyller ni hans eller hennes hink.”
Marcus tittade på Caleb som var hans bästa vän. Han fick också en gul hink!
”Den här veckan ska vi ha de här hinkarna på våra bänkar så att vi kan skriva meddelanden till varandra”, sa fröken Becker. Hon vikte ihop en liten papperslapp och lade den i en hink. ”Och det hjälper oss komma ihåg låtsashinken som vi har inom oss. Vi vill vara snälla så att vi blir hinkfyllare.”
Marcus tog fram en papperslapp och tänkte på vad han kunde skriva till Caleb, som att han var bra på idrott. Men sedan tittade han på Halim. Han hängde lite med axlarna som om han var ledsen.
Marcus undrade om Halim hade en bästa vän där han bodde förut. Det måste ha varit svårt att säga hej då och skrämmande att flytta så långt bort.
Marcus tittade ner på den tomma papperslappen på bänken. Han fick en idé och skrev:
”Hej Halim!
Välkommen till vår skola. Om du vill kan vi leka på rasten. Jag vill vara din vän. Och jag tror att Caleb också vill det.
Från Marcus.”
Sedan vek han försiktigt ihop papperslappen och lade den i Halims hink. Halim log. Marcus kände sig varm och glad inuti. Han tyckte om att vara hinkfyllare!