När en eller båda föräldrarna inte går i kyrkan

Karmel Newell

Författaren bor i Utah, USA.

President Russell M. Nelson växte upp i ett kärleksfullt hem med föräldrar som han avgudade. Men som barn gick han i kyrkan utan sin mor och far, och han längtade efter att bli beseglad till sin familj i templet.¹ Men inget barn behöver gå längs förbundsstigen ensam. Kärleken och omsorgen från släktingar och församlingsmedlemmar kan fylla glappet för barn som inte får stöd i evangeliet hemma. Bra evangelieundervisning och bra upplevelser hemma och i kyrkan kan hjälpa alla barn känna sin himmelske Faders kärlek.

Till föräldrar som går i kyrkan utan sin äkta hälft

Berätta om välsignelserna med att följa evangeliet. Hjälp dina barn se att evangeliet kan ge frid – och lyfta bördor. Förklara varför du väljer att gå i kyrkan, utan att tala illa om den förälder som väljer att inte gå. Berätta hur du får tröst och vägledning av att hålla ditt dopförbund.
Ha en positiv inställning. Hjälp barnen se det goda i sin familj. Du kan också hjälpa dem se det goda hos sina ledare och lärare i kyrkan och hos församlingsmedlemmarna. Prata om vad barnen lär sig i kyrkan. Älta inte svagheter hos eller okänsliga kommentarer från andra. Prata i stället positivt och visa din villighet at lära av andra.
Arbeta på negativa känslor. Hjälp barn sätta ord på negativa känslor, så som rädsla, ensamhet, besvikelse och ilska. Då kan du hjälpa dem bearbeta sina känslor genom att rita, leka eller prata. Om så behövs kan du söka professionell hjälp. När sårade hjärtan får hela kan alla vara mer mottagliga för andliga känslor och ha bättre upplevelser i kyrkan.
Be om hjälp när så behövs. Om du behöver hjälp ska du inte vänta på att någon annan erbjuder den. Ibland kanske kyrkans ledare och medlemmar inte uppfattar ett behov, eller så kanske de tvekar att hjälpa utan att bli ombedda. Om ett barn behöver en välsignelse, be och fundera då över vem som kan hjälpa till, och fråga sedan. Fundera också på vem du kan hjälpa.

För alla vuxna

Uppmärksamma och älska barn som kommer till kyrkan utan en eller båda föräldrarna. Lär dig vad de heter och hälsa varmt och vänligt på dem. Undvik att prata fördömande om deras omständigheter, och ställ inga frågor om frånvarande föräldrar. När barn känner uppriktig kärlek från kyrkans medlemmar är det troligare att de slappnar av, lär och känner Anden.
Var lyhörd för särskilda behov. När barn kommer till kyrkan utan en eller båda föräldrarna, var då uppmärksam på vilken inverkan viss undervisning och vissa aktiviteter har på dem. I en lektion om prästadömsvälsignelser kan du säga att alla har tillgång till sådana välsignelser. Om en aktivitet inbegriper föräldrar, inkludera då alla föräldrar. Var uppmärksam på barn som kanske har det jobbigt på särskilda dagar, så som fars dag och mors dag.
Hjälp dem att älska och stärka sin familj. Lär barnen att familjen är instiftad av Gud.² Uppmuntra dem att uppskatta det goda i sin familj. Släktforskning kan hjälpa barn inse att deras familj började långt innan de föddes. Och släktforskning kan välsigna dem ”med mer närhet och glädje i [sin] familj”.³
Lär dem den sanna läran. Handlingsfrihet är en nyckellära i frälsningsplanen, och barn är inte ansvariga för sina föräldrars val eller synder (se Mose 6:54). Föräldrarnas problem är varken deras barns fel eller deras barns ansvar att lösa. Om barnen vet det oroar de sig mindre för sådant de inte kan ändra på och uppskattar alla de dagliga välsignelserna i familjen.

President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Vår himmelske Fader är angelägen om att samla in och välsigna hela sin familj. … Hans plan [ger] alla hans barn möjlighet att ta emot eller förkasta hans inbjudan. Och familjen är det centrala i den här planen.”⁴