Jag följde mina normer

Becky Craven

andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap

”Alltid stå som vittnen om Gud” (se Mosiah 18:9).

Min pappa var militär så vi flyttade mycket när jag var liten. Något av det svåraste med att flytta var att lämna vänner bakom sig. Jag hade svårt att få nya vänner eftersom jag var blyg. Lyckligtvis var andra alltid vänliga i skolan och i Primär. I kyrkan hade det ingen betydelse på vilket sätt vi var annorlunda. Vi var bara vänner allihop.

Ett sätt jag övervann min blyghet på var att hjälpa till i kyrkan. Jag började med Primär. Jag citerade ett skriftställe på samlingsstunden. Jag läste högt på lektionerna. Bit för bit kände jag mig mer och mer säker. Det hjälpte mig att stå för min tro.

När jag gick i fjärde eller femte klass bodde min familj i Maryland. Det fanns inte så många medlemmar i min skola. Jag hade vänner som var medlemmar i kyrkan och vänner som inte var det.

När jag var tonåring gjorde några av minna vänner sådant som gick emot mina normer. Men de försökte inte få mig att göra det. Jag är tacksam för att mina vänner respekterade min tro. Ibland kände jag mig utanför eftersom jag inte kunde göra allt det som mina vänner i skolan gjorde. Men det kändes alltid bra att jag följde mina normer. Jag bestämde mig för att jag skulle följa evangeliet, vad som än hände. Mitt vittnesbörd växte sig starkare i Primär och på hemaftnarna. Jag kom till insikt om att jag är ett Guds barn.

Flera år senare fick jag veta att två av mina skolkamrater hade blivit medlemmar i kyrkan. Jag blev så glad! De sa att de hade iakttagit hur jag följde evangeliet när vi var små och det hjälpte dem bestämma sig för att lyssna på missionärerna.

Mina kära unga vänner, ni är barn till vår himmelske Fader. Om ni tänker på den här viktiga sanningen varje dag är det lättare att följa evangeliet.