”Ett mönster för enighet i Jesus Kristus”, Liahona, okt. 2024.
Ett mönster för enighet i Jesus Kristus
När vi förenar oss i Jesus Kristus liksom människorna i 4 Nephi, ersätter vår önskan att vara ett våra olikheter och leder till lycka.
Vi lever i en tid när en flodvåg av oenighet och tvister sprider sig över jorden. Med hjälp av tekniken och med bistånd av människor vars hjärtan har kallnat hotar dessa söndrande krafter att fylla våra hjärtan med förakt och fördärva vår kommunikation med stridigheter. Gemenskapsbanden bryts. Krig rasar.
Mot den bakgrunden längtar Jesu Kristi sanna efterföljare efter frid och försöker aktivt bygga ett annat slags samhälle – ett samhälle som är grundat på Jesu Kristi lärdomar. Herren har därför befallt oss: ”Var ett, om ni inte är ett är ni inte mina.” (Läran och förbunden 38:27). Enighet är verkligen ett kännetecken för Jesu Kristi sanna kyrka.
Hur motarbetar vi söndringens och stridigheternas krafter? Hur uppnår vi enighet?
Lyckligtvis ger 4 Nephi i Mormons bok oss ett exempel. Det här kapitlet berättar kortfattat hur folket levde efter att Frälsaren hade besökt dem, undervisat dem och upprättat sin kyrka bland dem. Den här berättelsen visar hur dessa människor uppnådde en lycksalig och fridfull enighet, och det ger oss ett mönster som vi kan följa för att själva uppnå samma enighet.
Omvändelse
I 4 Nephi 1:1 läser vi: ”Jesu lärjungar hade bildat en Kristi kyrka i alla länder runt omkring. Och [människor] … kom till dem och … omvände sig [verkligen] från sina synder.”
Vi enas kring vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. När varje människa lär sig om Jesus Kristus, hans evangelium och hans kyrka, vittnar den Helige Anden om sanningen till varje människas hjärta. Var och en av oss kan sedan ta emot Frälsarens uppmaning att ha tro på honom och följa honom genom att omvända oss.
Så påbörjas en persons färd mot omvändelse – bort från själviska och syndfulla begär och till Frälsaren. Han är grunden för vår tro. Och när var och en av oss vänder sig till honom i varje tanke (se Läran och förbunden 6:36) blir han en enande kraft i våra liv.
Förbund
Uppteckningen i 4 Nephi fortsätter med att säga att de som kom till kyrkan och omvände sig från sina synder ”blev döpta i Jesu namn. Och de tog även emot den Helige Anden” (4 Nephi 1:1). De hade ingått ett förbund – en särskild, bindande relation – till Gud.
När vi ingår och håller förbund tar vi på oss Herrens namn som enskilda. Vi tar även på oss hans namn som ett folk. Alla som ingår förbund och strävar efter att hålla dem blir Herrens folk, hans dyrbara egendom (se 2 Moseboken 19:5). Därmed vandrar vi på förbundsstigen både individuellt och gemensamt. Vår förbundsrelation med Gud ger oss en gemensam sak och en gemensam identitet. När vi binder oss till Herren hjälper han oss att göra så att våra ”hjärtan [är] förenade i enighet och i kärlek till varandra” (Mosiah 18:21).
Rättvisa, jämlikhet och hjälp till de fattiga
Berättelsen i 4 Nephi fortsätter: ”Det fanns inga stridigheter eller ordstrider bland dem, och alla behandlade varandra rättvist.
Och de hade allting gemensamt ibland sig. Därför fanns det inga rika eller fattiga, bundna eller fria, utan de hade alla gjorts fria och var delaktiga i den himmelska gåvan” (4 Nephi 1:2–3).
I vårt timliga handlande vill Herren att vi ska vara rättvisa mot varandra och inte bedra eller utnyttja varandra (se 1 Tessalonikerbrevet 4:6). När vi kommer närmare Herren ”kommer [vi] inte att ha någon önskan att skada varandra utan önskar då leva fredligt och ge var och en vad honom tillkommer” (Mosiah 4:13).
Herren har också befallt oss att ta hand om de fattiga och behövande. Vi ska ”ge av [våra] ägodelar” för att hjälpa dem, enligt vår förmåga att göra det, utan att döma dem (se Mosiah 4:21–27).
Var och en av oss ska ”högakta sin broder som sig själv” (Läran och förbunden 38:24). Om vi ska vara Herrens folk och vara eniga, måste vi inte bara behandla varandra som jämlikar, utan vi måste också verkligen se varandra som jämlikar och känna i våra hjärtan att vi är jämlika – jämlika inför Gud, av lika värde och samma potential.
Lydnad
Nästa lärdom från 4 Nephi kommer i det här enkla uttrycket: ”De vandrade efter de bud som de hade fått från sin Herre och sin Gud” (4 Nephi 1:12).
Herren hade undervisat dessa människor om sin lära, gett dem befallningar och kallat tjänare att betjäna dem. Ett av hans syften med att göra detta var att se till att det inte skulle finnas några ordstrider bland dem (se 3 Nephi 11:28–29; 18:34).
Vår lydnad mot Herrens och hans tjänares lärdomar är nödvändig för att vi ska bli eniga. Det innefattar vår beslutsamhet att lyda budet att omvända oss när vi misslyckas och att hjälpa varandra alltmedan vi strävar efter att göra bättre och bli bättre varje dag.
Träffas tillsammans
Sedan får vi veta att folket i 4 Nephi ”fortsatte att fasta och be och att ofta komma tillsammans, både för att be och för att höra Herrens ord” (4 Nephi 1:12).
Vi behöver träffa varandra. Våra veckovisa möten för gudsdyrkan är ett viktigt tillfälle för oss att finna styrka, både enskilt och kollektivt. Vi tar del av sakramentet, lär, ber, sjunger tillsammans och stöttar varandra. Andra sammankomster bidrar också till en känsla av tillhörighet, vänskap och ett gemensamt syfte.
Kärlek
Uppteckningen i 4 Nephi ger oss sedan vad som kanske är den stora nyckeln till allt detta – utan vilken verklig enighet inte kan uppnås: ”Det [fanns inte] några stridigheter i landet tack vare Guds kärlek som bodde i folkets hjärtan” (4 Nephi 1:15).
Personlig frid uppnås när vi i ödmjuk underkastelse verkligen älskar Gud. Detta är det största och främsta budet. Att älska Gud mer än någon annan eller något annat är det villkor som ger sann frid, tröst, tillförsikt och glädje. När vi utvecklar vår kärlek till Gud och Jesus Kristus utvecklas kärleken till familj och vår nästa naturligt.
Den största glädje vi någonsin får uppleva sker när vi uppfylls av kärlek till Gud och till alla hans barn.
Den kärlek som är Kristi rena kärlek är motgiftet för stridighet. Det är den främsta egenskapen hos en sann efterföljare till Jesus Kristus. När vi ödmjukar oss inför Gud och ber av allt vårt hjärta, skänker han oss kristuslik kärlek (se Moroni 7:48).
När vi alla strävar efter att låta Guds kärlek finnas i våra hjärtan kommer enighetens underverk att te sig helt naturligt för oss.
Gudomlig identitet
Slutligen visade folket i 4 Nephi ett tecken på enighet som förtjänar vår uppmärksamhet: ”Det fanns inga rövare, inga mördare, inte heller fanns det lamaniter eller något annat slags -iter, utan de var ett, Kristi barn och arvingar till Guds rike” (4 Nephi 1:17).
De stämplar som hade splittrat folket i hundratals år försvann inför en mer bestående och förädlande identitet. De såg sig själva – och alla andra – enligt sin relation till sin himmelske Fader och Jesus Kristus.
Mångfald och olikheter kan vara bra och betydelsefulla för oss. Men vår viktigaste identitet är den som hör samman med vårt gudomliga ursprung och vårt gudomliga syfte.
Vi är alla först och främst ett barn till Gud. För det andra är vi alla som medlemmar i kyrkan ett förbundets barn. Och för det tredje är var och en av oss en Jesu Kristi lärjunge. Jag uppmanar oss alla att inte låta något annat kännetecken ”rubba, ersätta, eller få högre prioritet än dessa tre bestående beteckningar”.
Var ett
Gud har inbjudit alla att komma till honom. Det finns rum för alla. Vi kan skilja oss åt i vår kultur, politik, etnicitet, smak och på många andra sätt. Men när vi förenar oss i Jesus Kristus bleknar sådana skillnader i betydelse och överskuggas av vår övergripande önskan att vara ett – så att vi kan vara hans.
Ta till er lärdomarna i 4 Nephi. När var och en av oss strävar efter att införliva dessa viktiga beståndsdelar av enighet i våra liv kan det sägas om oss som det gjordes om dem: ”Och det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand” (4 Nephi 1:16).