”Hur mina förbund hjälper mig att fokusera på det som betyder mest”, Liahona, okt. 2024.
Unga vuxna
Hur mina förbund hjälper mig att fokusera på det som betyder mest
Jag insåg inte vilken förmån mina förbund är.
Detalj i Kristus i röd mantel, av Minerva Teichert
Jag älskar att känna Anden. Det är en känsla som jag med tillförsikt kan säga att jag känner igen nu.
Men det krävdes ansträngning. Där jag växte upp i norra England var det ofta svårt att placera mig själv i en miljö som gjorde att jag kunde känna den Helige Anden. Det finns så många underbara unga vuxna där som växte upp i kyrkan, men ibland var det svårt att anpassa vårt beteende efter de lärosatser och sanningar vi kände till i hjärtat.
Under en lång tid gick jag i kyrkan på söndagarna men kände mig frustrerad och ledsen över att det som Anden förmedlade till mig inte nådde fram till andra som jag älskar och bryr mig om.
President Russell M. Nelson har trots allt sagt: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”
Men jag lär mig hur viktigt det är att göra plats för Anden inom alla områden i mitt liv och att hjälpa andra att göra detsamma.
Att kämpa med frestelser
När jag hade tagit examen från gymnasiet ställdes jag inför många svårigheter. Det finns till exempel många aktiviteter och konferenser för unga vuxna medlemmar i kyrkan där jag bor. Men efter de här aktiviteterna gick vissa unga vuxna till klubbar eller platser som inte stämde överens med våra värderingar.
Det chockade mig!
Det är vanligt att dricka alkohol och gå till klubbar här, men jag förväntade mig inte att vänner jag satt bredvid i kyrkan också skulle göra det.
Jag var förvirrad.
Att se vänner fatta de här besluten gjorde det verkligen svårt att veta vem som skulle hjälpa mig att hålla mig andligt stark. Eftersom jag såg andra leva efter evangeliet på ett mer avslappnat sätt började jag också så småningom att föras bort från evangeliet. Jag gick inte i kyrkan eller bad, och jag gjorde sådant som jag inte borde ha gjort.
Men en dag när jag kände mig särskilt olycklig bad jag till min himmelske Fader och berättade för honom vad jag kände. Jag sa att jag ville att kyrkan skulle vara sann och att jag ville förstå hans bud, men det var så svårt att ens överväga att stå ensam. Men jag sa till honom att om jag kunde finna bekräftelse på evangeliets sanningar så skulle jag lyssna och anstränga mig för att leva efter det igen.
Några dagar senare fick jag en tydlig andlig känsla av att jag behövde verka som missionär.
Tanken kom egentligen från ingenstans. Men jag kände hur Anden knuffade mig i den riktningen. Jag visste att förberedelserna för en mission skulle göra det möjligt för mig att minnas mitt vittnesbörd, bygga upp min relation till min himmelske Fader och Jesus Kristus igen och lita på min egen tro – inte någon annans.
Och det var min önskan.
Så jag började förändras. Det krävdes stora andliga ansträngningar. Jag var tvungen att sluta umgås med vissa vänner, jag gjorde slut med personen jag dejtade och jag var tvungen att ersätta mina dåliga vanor med bättre. Jag arbetade med min biskop och förlitade mig på Jesu Kristi möjliggörande kraft för att kunna gå framåt.
Ett förändrat perspektiv
Före min mission förstod jag inte bud och förbund. Mina vänner behandlade de här välsignelserna som bördor, och jag hade också börjat se dem på det sättet. Men efter att ha verkat som missionär och byggt upp min tro igen ser jag nu förbund och bud som välsignade ansvar som hjälper mig att bibehålla gudomlig direktkontakt med min himmelske Fader och Jesus Kristus – varje dag.
President Emily Belle Freeman, Unga kvinnors generalpresident, vittnade nyligen om kraften i förbund: ”Kanske hör du de här orden och tänker på en checklista. Kanske är allt du ser en stig fylld med krav. Men en närmare titt visar något ännu mer fängslande. Ett förbund handlar inte bara om ett kontrakt, även om det är viktigt. Det handlar om en relation.”
Äldste Robert M. Daines i de sjuttios kvorum vittnade också om att ”förbund är formen av Guds omfamning.”
Oavsett var vi står – även om vi står ensamma – binder förbunden vi har ingått oss till de relationer som betyder mest.
Ibland blir jag ledsen över att andra inte ser de utsökta välsignelserna i Jesu Kristi evangelium. Ibland vill jag bara skaka om dem och påminna dem om det underverk som deras förbund är! Jag vill att de ska inse vad Frälsaren kan göra möjligt för dem att göra och bli!
Men även om jag inte kan kontrollera andra så kan jag hålla mitt vittnesbörd starkt. Jag kan veta när jag ska ta ett steg bort från en del människors inflytande och också veta hur jag ska vara ett gott inflytande på dem.
Jag tror att det var det som förde mig tillbaka efter att ha kämpat med min tro; att minnas min Frälsare Jesu Kristi kärlek.
Jag vet att jag inte skulle ha gått på mission om jag inte hade bett min himmelske Fader om gudomlig vägledning i en tid av djup förvirring. Även om jag önskar att jag inte hade behövt gå igenom de där smärtsamma upplevelserna lärde jag mig så mycket om omvändelse, om vår himmelske Faders fullkomliga kärlek och om vikten av att prioritera goda relationer (särskilt med honom och vår Frälsare) som håller oss nära Anden.
Trots svårigheterna var det värt allt att bygga upp min tro på honom på nytt.