”’Kan vi läka vår relation?’ Att ta itu med verbala och känslomässiga övergrepp”, Liahona, okt. 2024.
”Kan vi läka vår relation?” Att ta itu med verbala och känslomässiga övergrepp
Om du upplever verbala eller känslomässiga övergrepp, sök hjälp. Vänner, familj, ledare i kyrkan och andra kan hjälpa dig komma i kontakt med resurser som gör att du kan känna dig trygg så att du kan läka och komma ihåg ditt värde.
Vid 71 års ålder gifte Janet (namnen har ändrats) om sig. Hon och hennes nya man var på sin smekmånad när han blev arg på henne. Janet minns: ”Ingen hade pratat med mig på det sättet tidigare.” Hon var förtvivlad och förfärad.
Med tiden eskalerade hennes mans ilska. Skrikandet övergick i svordomar, glåpord och personliga angrepp om Janets karaktär. Han påstod att hon lät sina vänner och sin familj vara viktigare än han.
”Det stämde inte”, säger hon. ”Men för att behålla husfriden höll jag mig på avstånd från dem. Jag började ställa in träffar med mina vänner. Jag brukade säga att jag inte mådde bra.”
”Vad jag än gjorde så var det inte tillräckligt för honom”, säger hon. ”Jag började skylla mig själv för att han var arg och tänka: ’Om jag bara inte hade gjort det där.’ Jag började undra om jag var en dålig människa som han sa att jag var.”
Hon ställde frågor till sig själv som: ”Om jag har ett värde, varför valde jag då den här personen? Och varför låter jag honom tala så till mig? Borde jag ha sett tecknen?” Han hade varit så vänlig, uppmärksam och kärleksfull när de dejtade.
”Jag blev så deprimerad”, minns hon. Hon började tro att det var bättre om hon blev sjuk och dog så att hon inte behövde skilja sig från honom. Hon hade varit gift en gång tidigare och kunde inte hantera ännu ett misslyckat äktenskap.
”Det hade varit bra om jag hade pratat med någon”, säger hon, ”men jag var för generad. Och jag visste att de skulle säga åt mig att lämna honom. Jag ville inte att äktenskapet skulle ta slut och ville inte vara ensam igen. Så jag hoppades att saker och ting skulle förändras, och jag fortsatte rättfärdiga hans beteende.”
Övergrepp är en allvarlig synd
Ibland tolererar offer det dåliga uppförandet eftersom de inte ser att det är övergrepp. Känslomässiga övergrepp sker när en person försöker skada, kontrollera eller manipulera någon annan verbalt. Det kan ske genom allvarlig kritik, skuldbeläggande, isolering, manipulerande, hot, glåpord eller att undanhålla tillgivenhet. Det kan ske i alla slags relationer: i vänskapsförhållanden, i dejtingrelationer, mellan makar eller föräldrar och barn, och även bland kollegor.
”Övergrepp är ett uttryck för motståndarens inflytande”, lärde president Russell M. Nelson. ”Det är en allvarlig synd. Som president för kyrkan bekräftar jag Herren Jesu Kristi lära i frågan. Låt mig tala klarspråk: alla former av övergrepp på kvinnor, barn eller någon annan är avskyvärda inför Herren. Han sörjer och jag sörjer närhelst någon blir skadad. Han sörjer och vi alla sörjer för varje person som har fallit offer för övergrepp av något slag. De som begår dessa vedervärdiga gärningar ställs inte bara till svars inför mänskliga lagar utan får också möta den allsmäktige Gudens vrede …
Frälsaren tolererar inte övergrepp, och som hans lärjungar kan vi inte göra det heller.”
Vi är alla söner och döttrar till Gud och har en gudomlig natur och bestämmelse. Jesu Kristi evangelium lär oss att älska varandra (se Johannes 13:34) och att behandla andra som vi skulle vilja bli behandlade (se Matteus 7:12).
Offer känner ofta skuld
Offer kan känna rädsla, skam, förtvivlan, hopplöshet och en snabbt sjunkande självkänsla.
Diegos tvååriga äktenskap med en misshandlande kvinna gjorde att han blev förkrossad och nästintill suicidal. Så här i efterhand önskar han att han hade varit uppmärksam på varningstecknen. Hans fru hade varit i flera misslyckade äktenskap och relationer. Men deras sex månader långa uppvaktning hade gått bra och han blev förälskad.
När de hade gift sig överraskade och förvirrade hennes beteende honom. Hon kom med kritiska kommentarer om hans utseende, och när han frågade varför hon sa de där sakerna sa hon att hon skämtade och att han inte hade sinne för humor. ”Det var mycket verbal misshandel och mental manipulation”, säger han.
Det förekom också fysiska övergrepp där hon spottade honom i ansiktet och sparkade och klöste honom. Liksom många andra offer försökte Diego ursäkta sin frus beteende. Han sa till sig själv att hon bara hade en dålig dag. Han försökte förtvivlat göra sådant som han hoppades skulle göra henne glad.
”Jag städade toaletterna och lagade middag”, minns han, ”men jag kunde aldrig behaga henne. Den fysiska misshandeln var nog det värsta för mig som man. Jag kände mig svag och maktlös. Ibland hittade jag en plats på jobbet där jag kunde gömma mig och bryta ihop och gråta. Jag var offret, men hon fick mig att känna att allt som hände var mitt fel. Jag kände mig skyldig. Hade hon rätt? Sorgen var otrolig.”
Han minns: ”Jag ville att vårt äktenskap skulle fungera. Jag bad så mycket, besökte templet, fastade, läste skrifterna och försökte komma närmare min himmelske Fader på alla sätt. Hoppet höll mig flytande. Jag trodde hela tiden att om jag var lydig skulle allt ordna sig.”
Söka hjälp
Sök andlig styrka: Offer kan söka inspiration och andlig styrka genom bön, fasta, skriftstudier, prästadömsvälsignelser och närvaro i kyrkan och templet. De kan få hjälp och stöd av pålitliga vänner, ledare i kyrkan eller kompetent yrkespersonal. Viktigast av allt är att de kan ha tro på Herren, under bön söka hans vägledning och lita på att han ska ”helga dina lidanden till ditt bästa” (2 Nephi 2:2).
Sätt gränser: Experter säger att det är viktigt att sätta och hålla gränser. Ett offer kan säga: ”Jag känner inte att du respekterar mig just nu. Jag vill prata med dig, men jag kommer inte att göra det om du inte behandlar mig mer respektfullt och vänligt.”
Men en del människor kommer inte att respektera de gränserna. Diego försökte sätta gränser, men hans fru fortsatte att bråka. ”Man kan inte alltid resonera med en förövare”, förklarar han. ”Och det är mycket svårt att hålla sig lugn när någon attackerar dig verbalt. Kristus skulle ha gått därifrån eller talat mjukt. Jag var inte fullkomlig på det sättet. Jag kunde ha gjort det bättre. Jag tror att man behöver en medlare – en ledare i kyrkan eller en terapeut – för att kunna föra ett rationellt samtal.”
Det kan vara till hjälp att söka professionell hjälp i sådana här situationer. Yrkespersonal som har kunskap om känslomässiga övergrepp kan föreslå sätt att hantera labila känslor.
Ta itu med problemen: Ibland inser de som säger sårande saker inte hur mycket de skadar relationen. De kan lära sig att förändras om de är villiga att söka hjälp. När tillfället inte är utmärkt av känslosamhet kan personen som har utsatts för de skadliga kommentarerna säga ungefär så här: ”Jag känner mig sårad [eller oälskad eller orespekterad] när du säger sådana där saker. Jag skulle uppskatta om du …” Att uppmärksamma dessa beteenden kan hjälpa den kränkande personen att förstå vad han eller hon gör och ge dem chansen till förbättring.
Om personen är villig att lyssna kan båda få hjälp. De kan få rådgivning tillsammans och samtala om vilka beteenden som skadar relationen och vilka beteenden som läker relationen. De kan samarbeta för att bygga den relation de vill ha.
Men om personen är ovillig att lyssna och fortsätter med det skadliga beteendet behöver offret inte stanna kvar i en relation där övergrepp sker. För gifta par betyder det kanske inte alltid skilsmässa, men det kan betyda tid ifrån varandra tills maken eller makan iakttar tydliga gränser för en sund relation.
Försök att inte vidmakthålla osunda mönster: Syster Kristin M. Yee, andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, har sagt:
”På vägen mot förlåtelse och läkedom finns valet att inte hålla fast vid osunda mönster eller relationer i våra familjer eller någon annanstans. Alla i vår omgivning kan bemötas med vänlighet i stället för grymhet, kärlek i stället för hat, mildhet i stället för hårdhet, trygghet i stället för oro och frid i stället för fientlighet.
Att ge det du själv blivit förnekad är en kraftfull del av gudomlig läkedom som gjorts möjlig genom tro på Jesus Kristus.”
Läkedom med Guds hjälp
Diego pratade med en äktenskapsrådgivare och träffade sin biskop regelbundet. ”Jag är inte säker på att jag skulle ha tagit mig igenom den här upplevelsen utan min biskops hjälp, den mest kärleksfulle mannen någonsin. Och templet var min tröst.”
Diego hade svårt att läka efter skilsmässan men säger: ”Jag lärde mig så mycket av relationen och har vuxit inom alla områden, vilket har gjort mig till en bättre man, far, person, prästadömsbärare, son, vän och partner. Jag gjorde allt som stod i min makt för att få äktenskapet att fungera, men det var inte meningen att det skulle ske. Hon hade sin handlingsfrihet och gjorde sitt val.”
Efter tre års försök att få sitt äktenskap att fungera ansökte Janet om skilsmässa och flyttade tillfälligt in hos ett av sina barn. ”De första dagarna och veckorna var svårast”, minns hon. Hon utgöt sitt hjärta i bön och hängav sig åt att läsa Mormons bok dagligen, tillsammans med tröstande konferenstal.
Hon fortsatte att gå i kyrkan regelbundet, träffade en professionell terapeut och fick hjälpsamma andliga råd från sin biskop. ”Terapeuten var till stor hjälp och jag kände mig så mycket bättre efter att ha pratat med min biskop”, säger hon.
En väninna föreslog att hon skulle läsa sina favoritskriftställen högt och kungöra allt det goda som hon ville ha i sitt liv. Janet gjorde det trofast och lärde sig de skriftställen som inspirerade henne utantill. Två av hennes favoriter var:
”Var stark och frimodig … Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går” (se Josua 1:9.)
”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand” (Jesaja 41:10).
Hon fann styrka i vetskapen om att det är Frälsarens uppdrag att ”förkunna glädjens budskap för de fattiga … att utropa frihet för de fångna … att ge de förtryckta frihet (Lukas 4:18; betoning tillagd).
Äldste Patrick Kearon i de tolv apostlarnas kvorum vittnade om Frälsarens helande mission och gav sin försäkran till offren för övergrepp:
”Från djupet av försoningens lidande förlänar Frälsaren hopp som du trodde gått förlorat för evigt, styrka du trodde du aldrig skulle få, och helande som du inte kunde tänka dig var möjligt …
Med utsträckta armar erbjuder Frälsaren dig helandets gåva. Med mod, tålamod och trofast fokus på honom kan du inom en snar framtid ta emot den här gåvan helt och hållet.”